Veckotopplista 1

På begäran kommer jag att publicera veckotopplistor över mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen. Listan visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Listan omfattar den vecka som avslutas då listan publiceras. Det kan hända att det till en början ibland blir luckor i bevakningen - eller överlappningar. Framöver får vi se hur populärt inslaget visar sig vara. Till en början är det en testverksamhet, som när som helst kan avslutas.

 1. Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam

 2. Egyptens Flagga

 3. Toaletter och toalettpapper i Egypten

 4. Ormsymboler i det Gamla Egypten

 5. Egyptisk-Arabiska ord och fraser

 6. Krokodiler i Nilen?

 7. Karkadé - Hibiskuste

 8. Egypten & Tandläkare

 9. Räkneord i Egypten - Egyptisk-Arabiska Kardinaltal - del 1

10. Saladins Örn

Drycker på Egyptisk-Arabiska

Här följer några drycker på Egyptisk-Arabiska.

juice - asiir - عصيرر
vatten - mayyah  - ميّة
te - shaay - شاي
kaffe - 'ahwa - قهوة
mjölk - laban - لبن
vin - nibiit - نبيت
champagne - shampanya - شامبنية
öl - biira - بيرة
bockhornsklöverte - helba - حلبة
aniste - yansoon - يانسون

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

Läs också:

Egyptisk kaffe- och tekultur

Yansoon - Aniste

Helba - Bockhornsklöver

Handskakning och kindkyssar

Jag har tidigare skrivit om hälsningsfraser, men att hälsa är inte alltid bara ord.

Om du är en man som hälsar på en egyptisk man, ska du skaka hand. Hälsar du på en egyptisk kvinna, låt henne avgöra om det ska bli handskakning eller ej. Du sträcker alltså inte fram handen mot en kvinna om inte hon gör det först. Många muslimska kvinnor skakar inte hand, speciellt inte med en man.

En svensk kvinna förväntas i det här avseendet bete sig som en man, om hon inte är muslim. Men det finns egyptiska män som absolut inte skakar hand med någon kvinna, speciellt om de är mycket religiösa. Det är inget ringaktande, tvärtom. Det handlar om respekt och om att män och kvinnor inte ska vidröra varandra utanför familjen. Som tillfällig besökare träffar du endast undantagsvis på det befolkningsskiktet.

Egyptier utväxlar ibland så kallade kindkyssar - fast bara män med män och kvinnor med kvinnor. Det är oftast inga riktiga kyssar, mest en gest, och det görs i regel bara mellan personer som känner varandra väl. Det är inte stor risk att du som besökare råkar ut för detta.

Läs också:

Om hälsningsfraser

Aleister Crowley och "The Stele of Revealing"

Aleisteir Crowley (1875-1947) var ockultist, författare, målare, bergsbestigare, esoteriker, magiker, filosof och, i viss mening, religionsstiftare. Han var en mycket oberoende tänkare  och hans tankar och handlingar alstrar inspiration eller inger avsmak, alltefter eget tycke och smak. Vad man än tycker om honom och hans verk, är han en fascinerande person och en av de mest inflytelserika européerna under 1900-talet, och ingen kan ta ifrån honom att han sannolikt var en av de mest bildade människor som funnits. Han kallade sig ett tag "The Great Beast", "666", från symboliken ur Bibelns Upppenbarelsebok, och hade stundtals en sinister framtoning.

Att gå in på hans läror och liv skulle bli för långt och föra oss för långt iväg från bloggen ämne. Inte heller vill jag moralisera över hans handlingar och åsikter. För den som vill lära sig mer om Crowley finns det massor av litteratur i såväl bibliotek som på nätet. Dessutom finns hans egna skrifter att tillgå.

Bloggen handlar om Egypten. Vän av ordning frågar sig då varför jag nämner Crowley här. Hade han nån anknytning till Egypten?

Ja, faktiskt.

År 1903 gifte sig Crowley med Rose Edith Kelly. 1904 reste de till Cairo, där de påstod sig vara prins och prinsessa. Titeln hade Crowley enligt egen uppgift fått av en österländsk potentat, vilket mycket väl kan vara sant. I alla händelser inredde Crowley ett rum i Cairo som tempel, och började åkalla gamla egyptiska gudomar. Rose, av allt att döma, började visa tecken på mediala tendenser, och påstod sig ha kontakt med guden Horus. Rose påstod också att "the Equinox of the Gods has come". Efter det kom Crowley också att "höra en röst", som skulle vara Aiwass, Horus budbärare. Han tecknade ned vad rösten sade, och det blev "The Book of the Law", en grundpelare i den religion som Crowley kom att skapa, Thelema, som i sin tur skulle komma att innehålla mycket gammalegyptisk symbolik.

Crowley hade kommit fram till vem budskapet kom från genom att ta med Rose till "Egyptian Museum" i Cairo, där hon pekade ut "the Stele of Ankh-ef-en-Khonsu", som, enligt Crowley, hade inventarienummer 666. Det gav honom associationer till Uppenbarelsebokens myt om Vilddjurets tal och han kallade den "The Stele of Revealing".

Om man ska vara petig kan historien om inventarienumret inte vara helt sann i den form den berättas. Stelen visades först på "Bulaq Museum" i Cairo, och hade där inventarienummer 666. Den flyttades 1902 till det nya "Egyptian Museum" vid Tahrirtorget, där den hade (och fortfarande har) inventarienummer A 9422. Det finns också ett tillfälligt registreringsnummer associerat med stelen, 25/12/24/11. 

Rose och Aleister Crowley var i Cairo 1904, och då bör stelen rimligtvis inte längre ha haft nummer 666. Men det var säkert så att det gamla inventarienumret var angivet också.

The Stele of Revealing

ca. 780-770 f.Kr.

(Bilden är "in the Public Domain")

Stelen gjordes ursprungligen för Montuprästen Ankh-ef-en-Khonsu. Den visar honom överlämnande offergåvor till "Re-Harakhty" (med falkhuvud och sittande på en tron), "Re-Horus av de två horisonterna", som är en kombination av gudarna Re (Ra) och Horus. Överst återfinns Nut, en himmelsgudinna, och just nedanför henne, den Bevingade Solskivan, Horus Behdety.

Crowleys egen tolkning var att stelen avbildade de tre huvudgudarna i Thelema, hans religion: Nuit (Nut), Hadit (Behdety) och Ra-Hoor-Khuit (Re-Horus av de två horisonterna).

Stelen kan alltjämt beskådas på "Egyptian Museum" vid Tahrirtorget i Cairo.

Myggor & Malaria i Egypten

Det finns mycket mygg i Egypten, överallt där det finns vatten. Dvs, i Nildalen och vid kusterna. Myggorna kan överföra smittsamma sjukdomar. De mest farliga är kanske Denguefeber och Chikungunyafeber, två sjukdomar som det inte finns vaccin mot. Man bör alltså så långt det går, skydda sig mot myggbett, speciellt om man vet att området man befinner sig i har smittan.

Den mest kända myggspridda sjukdomen är annars malaria.

Med DNA-baserade metoder har man kunnat belägga närvaron av malaria i Egypten sen omkring 800 f.Kr. Det är dock troligt att det fanns långt tidigare. Herodotos beskriver hur arbetarna som byggde de stora pyramiderna fick äta stora mängder vitlök. Det är en gammal metod mot mygg. Det finns goda skäl att anta att de åt det som malariaskydd.

Anopheles gambiae mosquito

(The Photo released to the Public Domain by

United States Department of Health and Human Services)

Det brukar sägas att malaria inte funnits i Egypten på flera decennier. Endemisk malaria utplånades i landet i slutet på 1900-talet och Egypten listades 1998 av WHO som fritt från malaria och i en fas av "prevention of reintroduction". Emellertid var det 19 fall av malaria i Aswanprovinsen så sent som 2014. Man tror dock att sjukdomen kom från Sudanesiska migranter och situationen bringades snabbt under kontroll. Risken att drabbas är i nuläget näst intill obefintlig, men det kan vara klokt att vara försiktig och uppmärksam på malariasymptom om man besöker sydligaste Egypten. Situationen kan plötsligt ändras och Sudan, söder om Egypten, har relativt mycket malaria.

Sham el-Nessim

Idag, den 2 maj 2016, är det Sham el-Nessim, en egyptisk helgdag som firades redan på faraonisk tid. Den finns belagd åtminstone 4500 år bakåt i tiden. Namnet är härlett från"Shamo", vilket var namnet på skördesäsongen i det gamla Egypten. Ordet "shamo" betyder "förnyelse av livet".

Ursprungligen firades dagen vid vårdagjämningen och sammankopplades med världens skapelse. Senare, vid Egyptens arabisering, kom namnet att förvanskas - "shamo" blev "sham" och "Sham el-Nessim" betyder ungefär "lukta på vinden" eller "sniffa på vinden". Under kristen tid i Egypten kom dagen att knytas till påsken, och den firas alltjämt dagen efter den Koptiska Påskdagen. Dagen är inte en religiös helgdag och firas av alla egyptier oavsett religion.

Numera ses Sham el-Nessim som ett firande av våren och brukar åtföljas av utfärder, helst till grönområden, picnic, och speciell mat. Man äter gärna lök, sallad och fisk - helst saltad eller rökt sill, eller en fermenterad fisk kallad fesikh - och man har kokta ägg som målats dekorativt. Man kan inte undvika att fundera på huruvida kristet påskfirande hämtat seder härifrån. Den svenska påskmatens målade ägg och inlagda sill verkar nästan för likt för att vara ett rent sammanträffande. Faktum är att den mycket spridda seden att måla ägg påstås härstamma från det Faraoniska Egypten, där de färgade äggen, upphängda i templen, representerade regenerativt liv.

Att just den här nämnda maten förekommer, anses bero på att de gamla egyptierna denna dag brukade offra saltad fisk, sallad och lök till gudarna.

Mer om hälsningsfraser

Jag har fått frågan: hur hälsar man på en kristen egyptier, då Assalamu Aleikum verkar så Islamiskt?

Frasen Assalamu aleikum har visserligen sitt direkta ursprung i Koranen, men svaret är att man hälsar likadant som på en Muslim. Man kan till och med använda den mer sirliga frasen Assalamu aleikum wa Ramatullahi wa Barakatuh, som brukar översättas till engelska som "May the peace, mercy, and blessings of Allah be with you".

Detta är förvisso en mycket Islamisk fras och den används med små variationer av Muslimer i olika delar av den Muslimska världen, men den går bra att använda till Kristna i Egypten. Den referrerar visserligen till Allah, men Allah är inget egennamn på den Islamiska guden, det är helt enkelt det arabiska ordet för "Gud". Kristna tror också på Gud, så det är inget problem.

Vad man inte bör göra är att till en Kristen använda fraser som nämner eller refererar till Profeten Muhammed. Det är högst opassande. Han är inte en del av kristendomen. Och tro inte att frågan är oviktig, i Egypten är religion mycket viktigt.

Läs också: Några Hälsningsfraser på Egyptisk Arabiska

Baibars

Al-Zahir Rukn-ad-Din Baibars al-Bunduqdari, eller i dagligt tal, Baibars, (1223-1277) var Mamluksultan 1260-1277. Han var den förste av de "stora" sultanerna, och åstadkom en hel del även innan han blev sultan.

Baibars var Kipchakturk och han blev såld som slav efter Mongolernas invasion i Kipchakturkarnas land vid Svarta Havet. Han var billig för han hade bara ett fungerande öga. De egyptiska Ayyubidernas sultan i Egypten köpte honom och sände honom till militär utbildning på en ö i Nilen. Han visade sig ha stor militär talang och avancerade snabbt, Baibars var befälhavare för den armé som besegrade Ludvig IX:s korstågshär vid al-Mansurah och där den franske kungen togs till fånga. Han var också ledare för den grupp Mamluker som mördade Turan Shah. Däremot fanns det agg mellan honom och Aybak, den förste Mamluksultanen efter Shajar al-Durr, så han flydde från Egypten till Syrien under Aybaks tid. Han kom emellertid åter i gunst under sultanen al-Muzaffar Saif ad-Din Qutuz, och återvände 1260, varpå han mördade Qutuz och själv blev sultan.

Som sultan slog han ihop Egypten och Syrien till en stat, han besegrade all viktigare kvarvarande korsriddarfästen, befriande Syrien från de så kallade Assasinerna och vann avgörande segrar mot Mongolerna i Persien. Han upprättade också diplomatiska förbindelser och handelsavtal med flera Europeiska potentater. Han byggde broar och kanaler, och naturligtvis moskéer.

Ett av hans mest avancerade politiska drag var göra en ättling till Bagdads Abbasiddynasti (kalifer) till Kalif och placera honom i Cairo. Han behövde en Kalif för att legitimera sitt eget styre, och kalifatet hade i praktiken upphört då mongolerna mördat kalifen i Bagdad. Då skaffade Baibars en som förblev under hans egen kontroll så länge han behövde honom. Denne marionettkalif sändes sen till Syrien för att föra krig men Baibars blev varnad för att kalifatets återflytt till Bagdad skulle beröva honom kontrollen av det. Kalifen mördades av någon anledning lägligt på vägen. 

Baibars liv slutade snöpligt. Han tycks märkligt nog ha mördat sig själv av misstag. Kanske ett lämpligt slut för en man vars hela liv varit fullt av intriger, förräderier och mord, en man som tycks ha hatats av hela sin omgivning. Av allt att döma skulle han förgifta en rivaliserande furste, Malik Kaher. Denne bytte dock i hemlighet glas med Baibars, som drack sitt eget gift.

Egypten och Arabvärlden har heroiserat Baibars som få andra. Mycket är rena sagor, som till en del bygger på Baibars egna försök att skapa en personkult runt sig själv som den store hjälten. Utan tvivel var Baibars en duglig furste och en framstående militär, men hans personliga skrupelfrihet tillförskaffade honom bara fiender i samtiden.

Egypten inledde däremot en av sina historiska storhetstider under Baibars styre, såväl militärt som kulturellt. Och han påverkade världshistorien varaktigt genom att han på ett avgörande sätt bidrog till att avsluta korstågstiden och stoppa mongolerna.

Läs också:

Mamluksultanatet

Shajar al-Durr

Ayyubidernas Dynasti i Egypten

Fotboll i Egypten, Upplopp & Zlatan

Fotboll är allvarliga saker i Egypten. Supporters orsakar ibland dödliga upplopp och lag tvingas ibland spela utan åskådare.

2012 blev det efter en fotbollsmatch i Port Said ett upplopp som ledde till 70 döda. Och 2014 dödades 19 personer efter en match i Cairo. Det handlar om stort och okontrollerbart våld. Ibland vävs det ihop med den politiska situationen.

Andras problem: nyligen upplöste "The Supreme Administrative Court" landets nationella Fotbollsförbund, "Egyptian Football Association (EFA)", pga påstått valfusk i valet av delegater.

Det här är typiskt för nutidens Egypten, allt är rörigt. Men fotboll är omåttligt populärt. Zlatan är utan jämförelse den mest kände svensken i Egypten, i de flesta fall den ende kände svensken. Annars kretsar mycket kring de båda topplagen El Ahly och Zamalek, som helt dominerar egyptisk fotboll. Då de möts sitter nästan hela den manliga befolkningen framför en TV. Ofta på ett lokalt café (Ahwa). De flesta caféer har TV.

På landslagsnivå är Egyptens lag är det genom tiderna mest framgångsrika landslaget i Afrika respektive Arabvärlden.

För att återgå till Zlatan. Jag hamnade en gång i situation då jag blev näst intill arresterad av militären när jag av helt legitima orsaker vistades i ett område som övervakades hårt. Nåväl, att säga "arresterad" är kanske en överdrift; jag blev mycket artigt ombedd att följa med till den militära säkerhetschefen i området. Jag misstänker att de soldater jag först mötte helt enkelt inte kunde läsa i mitt pass. Alltihop klarades mycket snabbt upp, det var inget personligt, bara säkerhetsrutin, och han var vänligheten själv. Han till och med önskade mig välkommen. I alla händelser kom han och jag att småprata en stund och han berättade att hans son hette Ibrahim, men ville kallas Ibrahimovitch efter Zlatan. Det var vad han visste om Sverige.

Tiran och Sanafir

Tiran och Sanafir är två öar i Röda Havet som de senaste dagarna vållat starka känslor i Egypten. Vid ett pågående besök i Cairo av Saudiarabiens kung Salman, gav Egypten dessa öar till Saudiarabien. Det hävdas från vissa håll att öarna är Saudiska och bara har förvaltats sen 1950 av Egypten, på begäran av Saudiarabien, och att de nu bara får tillbaka vad som egentligen redan är Saudisk egendom. Öarna, som innefattas i Camp-David-avtalet, ockuperades av Israel 1967, då de ockuperade Sinai, men kom tillbaka till Egypten då fredsavtalet trädde i kraft. De har stor strategisk betydelse.

Israel konsulterades om överlämnandet innan den egyptiska allmänheten informerades. Detta väcker mycket heta känslor i Egypten, även bland dem som annars kan acceptera att öarna möjligen är Saudisk egendom. Annars ifrågasätts även det. Egyptiska skolböcker inkluderar öarna i Egypten.

Tiran (ca. 80 kvadratkilometer) och Sanafir (ca. 33 kvadratkilometer) har också betydelse för egyptisk turism. Speciellt Tiran, har något mycket speciellt att erbjuda sportdykare. Där finns nämligen al-Gharqana, en plats där ett tysk skepp 1956 fastnade i ett fossiliserat korallrev. Skeppet bröts i två delar. En del sjunken och en del synlig vid ytan. Enligt turistbranschen är sportdykning huvudattraktionen för en stor del av de turister som besöker Sharm el-Sheikh, varifrån de gör dagsutfärder till platser som Tiran och Sanafir, som förutom det sjunkna skeppet har vackra korallrev och fiskar.

Turistbranschen har naturligtvis också upprörts av beslutet att överlämna öarna till Saudiarabien och hävdar att det blir ytterligare ett bakslag för den turism som redan för en tynande tillvaro.

Det avtal med Saudiarabien som reglerar vattengränsen mellan länderna och återlämnar öarna har ännu inte ratificerats av parlamentet i Egypten. Frågan har nu blåsts upp till orimliga proportioner, så det är omöjligt att gissa var det ska sluta.

- - -

Uppdaterad 18 maj 2016:

Avtalet mellan Egypten och Saudiarabien har fortfarande inte ratificerats av parlamentet, och det har kommit flera anmälningar av det till domstol. Det var demonstrationer både 15 och 25 April och känslorna om frågan är fortfarande heta. Om öarna verkligen tillhör Saudiarabien eller Egypten är svårt att säga. Så här långt är alla framkomna bevis i båda riktningarna vilande på ganska skakig grund. Men det är helt klart att frågan utlöst en slags politisk kris i Egypten. Ett väntat domstolsutslag har uppskjutits.

- - -

Uppdaterad 22 juni 2016:

Igår [21 juni] fastställde en admistrativ domstol i Egypten att öarna, Tiran och Sanafir, inte tillhör Saudiarabien utan är en del av Egypten - och att avtalet med Saudiarabien om öarna är ogiltigt. Domslutet överklagades genast av regeringen, så det är inte slut på historien ännu.

- - -

Uppdaterad 24 januari 2017:

Den 16 januari fastslog Egyptens "Supreme Administrative Court" att Tiran & Sanafir inte kan överlämnas till Saudiarabien. Beslutet kan inte överklagas igen.

- - -

Uppdaterad 2 april 2017:

Idag har "Urgent Affairs Court" ogiltigförklarat beslutet som fattades i januari av Egyptens "Supreme Administrative Court", att öarna inte skulle kunna överlämnas till Saudiarabien. Därmed är allt tillbaka i ovisshet. Nu ska parlamentet diskutera frågan.

Hela historien är tröttsam och vore inget att relatera här om det inte vore ett så typiskt exempel på egyptiskt beslutsfattande, i dess sämsta yttring. Ingen vet vem som kan fatta ett avgörande i någon fråga och olika maktcentra fattar ofta motstridiga beslut. Sen ältas frågan i evighet fram och tillbaka, tills någon (kanske) ger sig. Ofta genom ändlösa vandringar genom olika grenar av domstolsväsendet. På samma sätt stiftas ofta lagar som snabbt dras tillbaka, ibland innan de ens hunnit börja gälla - och olika lagar kan ibland motsäga varandra. Att diskutera en fråga innan beslut fattas är något som är helt främmande för egyptisk mentalitet. Alla kör på med sitt, utan att tänka på konsekvenser, tills det blir en kollision.

- - -

Uppdaterad 15 juni 2017:

Egyptens parlament godkände igår det omtvistade avtalet och fastslår därmed att öarna tillhör Saudiarabien. Det var dock inte utan strid och det är mycket möjligt att frågan alls inte är utagerad.