Nasriyaskolan (The Nasriya School)

På Champollion street, mitt i centrala Cairo, bara ett kvarter från huvudgatan Talaat Harb Street, kan man hitta ett palats som till synes är på väg att falla i bitar. Det har fortfarande en imponerande exteriör, men den definitiva intrycket är att det är på väg att bli en ruin. Lokalbefolkningen känner det som Nasriya-skolan, men historien börjar redan 1899, då den Italienska arkitekten Antonio Lasciac skapade ett palats åt Prins Said Halim Pasha. Av olika skäl kom prinsen dock aldrig att bo där.

Nasriyaskolan (The Nasriya School), från portarna in till gården, 2011

År 1915,  i samband med första världskriget, blev Prince Halims tillgångar beslagtagna då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Palatset köptes av en Monsieur Carlsioni 1918. Han hyrde ut det till utbildningsministeriet, och de gjorde det till en skola, Al-Nasra. På 1940-talet såldes igen, denna gång till Societe Chaoul Mediano, som gav det namnet Nasriyaskolan. År 2004 var det dags igen för en försäljning och omvandling. Skolan stängdes och byggnaden såldes till El-Fath Company for Reconstruction & Development. Sedan dess har den blivit deklarerat som skyddat historiskt monument. Det har förekommit planer på att göra den till ett museum, men i Egypten planeras och påbörjas mycket som aldrig fullföljs.

Lokalbefolkningen hävdar att det fanns eller finns hemliga tunnlar från palatset till den närliggande Nilen. Det är inte osannolikt; ett sätt att fly om något skulle bli hotande.

Prins Said Halim Pasha var sonson till Muhammad Ali. Hans hustru, Amina Indji Toussoun, även hon ett  barnbarn Muhammad Ali, ville aldrig bo i Cairo utan hellre i Istanbul. Vid den tiden var det fortfarande mittpunkten i det stora Osmanska riket, av vilket Egypten var en del. De använde aldrig den nya dyra palatset i Cairo.

Prins Halims far skulle ha varit khediv [vicekung] om inte Khediv Ismail genom korruption hade lyckats åsidosätta den traditionella successionen och göra sin son Tewfik till sin efterträdare.

I Istanbul var Prins Halim dock den Osmanske Sultanens Storvisir 1913-1916. År 1919, efter första världskriget deporterades han för förräderi och skickades i exil till ett fängelse i Malta. Orsaken var att han hade undertecknat den Osmansk-Tyska alliansen. I september 1921 blev han frisläppt och flyttade till Sicilien. Redan samma år mördades han av den armeniska terroristen Arshavir Shiragian, troligen som hämnd för den roll han spelat i det Turkiska folkmordet på armenier.

Hans fru, Amina, slapp uppleva skam och exil; hon dog redan 1915.

Ismail Pasha

Ismails Liv

Ismail Pasha (the Magnificent) var son till Ibrahim Pasha och sonson till Muhammad Ali. Han föddes 1830, blev Wali 1863, och lyckades 1867 få den turkiske sultanen att officiellt erkänna khedivtiteln. Med det inleddes det reella Khedivatet. Det var inte billigt. Ismail praktiskt taget köpte titeln och en successionsordning till den.

Ismail Pasha tvingades avgå 1879, som ett resultat av det så kallade Urabi-upproret (efter Ahmed Urabi, upprorsmännens ledare), då Storbritannien och Frankrike pressade den turkiske sultanen att avsätta honom, till förmån för hans mer medgörlige son Tawfiq. Han levde därefter i landflykt, men begravdes senare i Cairo.

"The ex-Khedive"

Karikatyr från "Vanity Fair", 7 maj 1881

(Bilden är "in the Public Domain")

Ismail utbildades i Frankrike och var i högsta grad europeiserad. Han sa vid ett tillfälle att "Mitt land ligger inte längre i Afrika, vi är nu en del av Europa. Det är därför naturligt för oss att överge vår livsstil och ta till oss ett nytt system anpassat till våra sociala villkor." Såna principer brukar vara synnerligen olyckliga, och det slutade illa för Ismail.

Han byggde ut postsystemet och järnvägsnätet i Egypten och Sudan, och han skapade en sockerindustri och annat liknande. Han spenderade också kopiöst med pengar, byggde palats och upprätthöll både opera och teater.

Utrikespolitiskt utvidgade han sitt väldes gränser. Tog Darfur och råkade i krig med Etiopien när han försökte ta delar av landet. Han led då ett förödande nederlag mot den Etiopiske Kejsaren Yohannes IV vid Gura.

Under Ismail byggdes också Suezkanalen med visst besvär. Men han presiderade vid invigningen.

Egypten blev hårt skuldsatt, inte minst på grund av de dyra expansionsprojekten och kriget med Etiopien. Ismail tvingades sälja Egypten-Sudans aktier i Kanalbolaget till Storbritannien, och därmed öppnades Egypten för framtida stormaktsinblandning. Representanter från Storbritannien och Frankrike tog i princip över Egyptens ekonomi och en stor del av politiken. Under de omständigheterna var det inte så konstigt att det blev uppror och att Ismail kom att avsättas. Politiken kom dock att stanna hos Storbritannien och Frankrike  ganska länge, och upproren var inte över för att det bytte Khediv. Faktum är att landet kom att bli ett Brittiskt protektorat som inte erkändes som självständigt av Storbritannien igen förrän 1922.

Ismail dog 1895. Han var då praktiskt taget Sultanens fånge i Konstantinopel. En fånge i gyllene bur. Han förfogade över ett palats vid Bosporen där han framlevde sina tio sista år i lyx.

Ismail & Verdi

En intressant detalj är att Ismail lejde Verdi att komponera operan Aida. Många tror att den skrevs för att högtidlighålla Suezkanalens öppnande, men det är inte sant. Huruvida den skrevs för invigningen av Khedivens nya operahus kan diskuteras, Det finns motstridiga uppgifter om det. I så fall var premiären försenad på grund av Fransk-Tyska kriget. Operahuset invigdes i alla fall med Verdis Rigoletto 1869, och Verdi vägrade skapa ett stycke för öppnandet av Suezkanalen. Han ansåg det under hans värdighet att komponera något för ett enda tillfälle.

Khedivens Operahus i Cairo, 1869

Från Bibliotheca Alexandrinas Memory of  Modern Egypt Digital Archive

(Bilden är "in the Public Domain")

Aida hade premiär den 24 december 1871, i Khedivens Operahus i Cairo. Operahuset brann ner 1971. Det var helt av trä. Ingenting mer än två statyer blev kvar.

Där Khedivens Operahus låg finns nu ett parkeringsgarage. Men namnet på torget som också ligger där påminner om det förflutna; det heter Midan El Opera, "operatorget".

Den nya Operan, Dar el-Opera el-Masreyya, som invigdes 1988, ligger i Gezira-distriktet på en ö i Nilen - mitt i Cairo.

Läs också:
Muhammad Ali - Det moderna Egyptens fader
Om Muhammad Alis Dynasti
Urabi-Upproret