Mar Girgis - St. George - St. Göran

St George eller, som han kallas i Sverige, St Göran, är i Egypten en mycket vördad gestalt, även bland icke-kristna. Fast egyptierna kallar honom Mar Girgis, och på egyptiska landsbygden kallas han ibland Sarie Al-Nadha. Bilder av hans kamp med draken är rikligt förekommande.

Kyrka i Old Cairo. Lägg märke till de två ståltrådsliknande avbildningarna av Mar Girgis och draken.

Foto Copyright © Meleonymica/Vardagsegyptologen - All Rights Reserved

Mar Girgis var kristen och avrättades av det skälet i Nicomedia av kejsar Diocletianus den 1 maj år 307. Han sägs bland annat ha omvänt kejsarens hustru till kristendomen. Hon avrättades också.

I övrigt är Mar Girgis liv en märklig serie händelser. Under sju års tortyr ska han ha avlidit tre gånger, återuppstått två, och inspirerat massor av människor att anta kristen tro. Dessutom är han världens förmodligen mest kände drakdödare. Kampen med draken ska ha ägt rum i staden Selene, i dagens Libyen, där Mar Girgis ska ha räddat kungens dotter, Sabra, från att offras till draken. Ursprunget till legenden är omöjligt att helt säkerställa, men det finns en tämligen plausibel teori att draken symboliserar kejsar Diocletianus. Nu dräpte ju St. Göran sin drake medan kejsar Diocletianus dödade Mar Girgis, så det är lite motsägelsefullt. Men ses det från kristet perspektiv så vann kristendomen till slut kampen mot den gamla Romerska religionen. Det kanske är den kampen som urprungligen symboliseras av Mar Girgis kamp mot draken.

Men varför en drake?

En del historiker, och jag är böjd att hålla med dem, anser att bilden av Mar Girgis och draken är en efterbild av en gammal faraonisk bild av en falkhövdad varelse som dödar en krokodil, en framställning av Horus som dräper Set som hämnd för att Set mördat hans fader, Osiris. Det speglar en variant av myten, där Sobek, krokodilguden, tillät Set att anta krokodilgestalt för att försöka undkomma den hämnande Horus.

I Sverige kom St. Göran och draken senare att få en helt annan innebörd i Sten Stures kamp mot danskarna. Sten Sture d.ä. liknas då vid St. Göran, danskarna vid draken och jungrun eller prinsessan som räddas är Stockholm. Det anses vara betydelsen av den berömda skulpturen i Storkyrkan i Stockholm.

St. Göran & Draken, Storkyrkan, Stockholm

Statyn tillskrivs officiellt Berndt Notke

Foto Copyright © Vardagsegyptologen - All Rights Reserved

Historiens Mar Girgis anses ha varit en romersk soldat som föddes i Kappadokien (i nuvarande Turkiet) ca. 280 e.Kr. Hans far var romersk officer och hans mor var Syriska.

I själva verket finns inga säkra fakta om Mar Girgis. Legenden har för länge sedan lagt en kompakt skugga över verkligheten, som inte längre kan skönjas i historiens dunkel.

Den Koptiska Kyrkan i Egypten högtidlighåller Mar Girgis, Martyrernas Furste, vid flera tillfällen under kyrkoåret.

16 November, invigningsdagen av den första kyrkan i Mar Girgis namn. Den byggdes i Lod, i Syrien, där han enligt legenden begravdes.

10 juni, invigningsdagen av den första kyrkan i Egypten som bär hans namn. Den ligger i  Hesset Borma, i Tanta.

23 juli, dagen för flyttandet av hans kvarlevor till klostret i Misr Al-Qadima i Egypten. Där finns för övrigt både en kyrka och ett kloster, som särskilt förbinds med Mar Girgis. Misr Al-Qadima ligger Cairo, i stadsdelen "Old Cairo" eller "Coptic Cairo". Dit kommer man med tunnelbana. Stationen heter Mar Girgis.

1 maj, hans dödsdag, det var då han blev martyr.

Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött

Gult ["khenet"] stod för perfektion - det var färgen på solen.

Guld var oförstörbart och evigt, det användes för gudarnas hud. En sarkofag, till exempel, kan ibland visa detta tydligt. Den gudomliga Farao hade gyllene kött och hud; han hade blivit den nye Osiris.

De viktigaste gula pigmenten var limonit och ockra. En orange färg, "realgar", gjordes av arseniksulfid. En annan form av den toxiska arseniksulfiden var "orpiment", eller auripigment, ett ljust gult pigment.

I Egypten hade rött ["deshr"] huvudsakligen negativa betydelser. Det var fara och kaos, eld och ilska - och det var öknen ["deshret"]; och färgen symboliserade Set, kaosguden, som dödade Osiris. Vidare var det ingången till underjorden, där solen försvann vid solnedgången. "Ha ett rött hjärta" var att vara ursinnigt arg, och "att rödna" var att dö. Som varande färgen på eld och blod, kunde rött också användas för magiskt skydd; och "Raögat", den brännande solen, gjordes av röda stenar. Rött kan också stå för seger.

Den rödaktiga färgen, som  på avbildningar används för huden på egyptiska män, hade ingen känd symbolisk innebörd. Det tycks uteslutande ha varit en konstnärlig konvention.

Järnoxid och röd ockra ["ded"] var de vanligaste källorna till rött i konst. En rödlila färg gjordes från madder root, på svenska krapp. Det ger färgen krapprött/krapplack.

De använde också karmin, eller "kermes", ett pigment tillverkat av torkade kroppar av en insekt.

Bland de många pigmenten i det gamla Egypten, förtjänar "minium" några ord extra. Det är en form av blyoxid, mönja. Minium har lett till begreppet "miniatyr". En miniatyr är ofta liten, eftersom färgen var så dyr och tekniken är lämplig för det lilla formatet; men i motsats till vad många tror (även en hel del facklitteratur) behöver en miniatyr inte vara liten. Ordet "miniatyr" har ingenting att göra med ordstammen "mini", liten. Det betecknar en målning, gjord med, eller som åtminstone grundtecknats med "minium", mönjefärg, oavsett dess storlek - främst "illumineringar". Termen har dock successivt kommit att beteckna små målningar och är nu tämligen allmänt missbrukad.

Läs också:
Färger i det gamla Egypten: Vitt & Svart
Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt

Apep - Apophis

Apophis eller Apep var en primordial varelse, en orm som fanns i själva skapelsen. Apep var fiende till Ma'at, som symboliserar "ordning". 

Enligt de gamla egyptierna var Ma'at den universella ordning som hela världsalltet vilade på. Om ordningen kollapsade skulle hela skapelsen försvinna. Det var faraos huvudsakliga uppgift att upprätthålla ordningen, genom lag och rättvisa.

Apep var alltså en egyptisk ormsymbol och betecknade "kaos" i opposition till "ordning". För att hålla honom passiv utfördes magiska ritualer som finns beskrivna på flera ställen - och vid olika högtider brändes och misshandlades avbildningar av Apep i papyrus eller vax. Dessa symboliska förstörelser av Apep symboliserade Ras och Ma'ats seger over honom, dvs ordningens seger over kaos.

Det beskrivs också hur Set är den ende som kan hålla Apep stången, därför att han är den ende som är immun mot hans blick.

Här har vi alltså en egyptisk ormsymbol som skiljer sig från dem jag tidigare diskuterat, genom att den står för något som betraktas som negativt. En tanke som går igen i judisk och kristen begreppsvärld. Det klassiska exemplet där är väl ormen i paradiset som introducerar synden, dvs en slags kaos, eller åtminstone oordning, i guds "perfekta" paradisordning.

Som med många gamla ormsymboler är gränsen mellan ormar och drakar ibland flytande. Apep bör kanske närmast ses som en drake.

Läs också:
Ormsymboler i det Gamla Egypten

Den Urprungliga Egyptiska Mumien

I allmäna medvetandet finns det framför allt två saker som sätts i samband med det gamla Egypten: pyramider och mumier. På sätt och vis är det konstigt, för varken pyramider eller mumier är unika för Egypten. Pyramiderna där är större än någon annanstans, det är sant, men hur är det med mumier? Det finns faktiskt mumier från Kina till Anderna. Så vad är så speciellt med dem i Egypten?

Jag tror att det har att göra med ramverket: de underliggande myterna; sarkofagerna; rikedomarna runt dem, nuvarande eller tidigare, verkliga eller inbillade, och mysteriet med en kultur (och dess kult) som existerade längre än någon annan hittills i historien. Mycket längre, enligt min mening, än akademisk egyptologi ännu ens är nära att föreställa sig. En civilisation som visserligen formellt avslutades med Cleopatras död, men vars rester fortfarande kan hittas i vardagskulturen i Egypten idag. För att inte tala om hur det gamla Egypten påverkat alla den gamla världens efterföljande civilisationer väster om Indien.

Men vad är en mumie och vad är mumifiering? Och varför är mumien inlindad i bandage?

Rent allmänt är mumifeiring bevarandet av en död kropp. Det kan ske genom till exempel frysning eller torkning. Den egyptiska metoden var baserad på torkning med hjälp av natron. Den består av natriumkarbonat, vilket torkade kroppen genom att dra ut vatten; natriumbikarbonat, som skapade en alkalisk miljö, olämplig för nedbrytande bakterier och svampar; och vidare av natriumklorid och natriumsulfat.

Karaktäristiskt för en egyptisk mumie är bandaget i vilket den är lindad, och det är där av en speciell anledning. Det avspeglar en av de viktigaste händelserna i egyptisk mytologi, en händelse på vilken hela det faraoniska systemet vilade. Den ursprungliga mumien är Osiris, och Osirismyten berättar varför han bandagerades på det viset. Mycket, mycket kortfattat lyder den i en variant så här:

Osiris, som var kung, dödades av sin avundsjuka (halv-) bror Set. Osiris maka och syster, Isis, hittade hans kropp och återställde honom till livet tillräckligt länge för att avla ett barn: Horus, hämnaren. Set fann senare Osiris kropp och skar den i 14 delar och spred ut delarna över Egypten. Isis samlade delarna och band dem samman, och där kom det ursprungliga bandaget. I själva verket fann hon endast 13 delar, den 14: e, Osiris fallos, lät hon göra i guld. Med rätt ritual återupplivades Osiris (i viss rituell mening) och kunde få en ordentlig begravning så att han kunde nå livet efter detta. I den Nedre Världen blev han de dödas gud.

Det finns lite olika varianter av myten, som omnämns i flera källor.

En variant säger att Osiris fallos åts upp av fiskar i Nilen och att det därför skulla ha funnits ett tabu mot att äta fisk. Andra varianter hävdar att den återfanns oskadad. Och antalet delar till vilket Osiris kropp styckades, anges ibland som 42, vilket skulle motsvara antalet provinser i Egypten. Det är också oklart om Set styckade kroppen före avlandet av Horus eller efter. 

Alla varianterna har dock huvudpunkterna gemensamt: Osiris mördas av Set, Isis återuppväcker honom tillräckligt för att avla Horus, samt att Isis binder ihop delarna av den styckade kroppen med linnebindor.

Osiris bandagerade kropp är den ursprungliga egyptiska mumien, med dess typiska lindning. Och på Osiris och Horus var den faraoniska legitimiteten baserad.

Läs också:
Mumifiering: Balsameringsprocessen