Conan Doyle & Egypten

Sir Arthur Conan Doyle, Sherlock Holmes upphovsman, skrev mycket annat än Sherlock Holmes under sin karriär. Berättelser som "The Mummy" och "The Ring of Thoth" är tydligt egypteninspirerade. Precis som Lovecraft, är det det mystiska Egypten som figurerar i Conan Doyles historier, men, till skillnad från Lovecraft, besökte han verkligen landet. Det skedde 1846 och han reste aldrig dit igen. Som typisk brittisk kolonialimperalist föraktade han den egyptiska kulturen, ändå fascinerades han av arkeologiska fynd och mumier och bidrog till bilden av mystikens Egypten i samtidens litteratur. Han framställer dock oftast magin som illasinnad, helt i linje med sitt ingrodda egyptenförakt. (För kolinialtidens britter var allt obrittiskt illasinnat och barbariskt.)

 Sir Arthur Conan Doyle 1914

Foto: Arnold Genthe

Public Domain

Lustigt nog är det framför allt föremål från Egypten som dyker upp i berättelserna. Den enda historien som verkligen utspelar sig i egyptisk miljö är "The Tragedy of the Korosko" från 1898, som egentligen mer handlar om samtidens Sudan.

Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt

Blått [egyptisk "irtyu" eller "sbedj"], färgen på himmel och vatten, källorna till gudomliga och dödliga liv; och naturligtvis var det Nilens färg. Amon var ibland avbildad med blått ansikte, vilket framställde honom som en skapargud. En blå ibis symboliserade Thoth; det gjorde även babianen, som ibland gavs blått ansikte. Gudar porträtteras ofta med blått hår, det sades att det bestod av lapis lazuli.

Egyptierna producerade det första syntetiska färgpigmentet, som fortfarande kallas "egyptisk blå". Andra blå pigment som användes var azurite ["tefer"], äkta indigo och, sist men inte minst, det oskattbara lapis lazuli ["khesbedj"], äkta ultramarin.

Grönt ["wahdj"] var en symbol för nytt liv och tillväxt. Associationen med naturens gröna växtlighet är för slående att ignoreras; nästan varje kultur beaktar det sammanhanget på ett eller annat sätt. Det är också en färg som sätts i samband med Osiris, som inte bara är svart, utan också "Den Store Gröne" (The Great Green).

Horusögat ["wadjet"] hade skyddande och helande krafter - och det var ofta gjort av grön sten. Egyptierna brukade också säga "att göra gröna saker", vilket innebar att agera med en positiv attityd.

En vanlig källa till grönt var malakit ["wahdj", vilket egentligen betyder grönt], men de använde också den syntetiska verdigris ["hes-byah"], på svenska kallat spanskgrönt, gjort av korroderad koppar; och av chryscola, eller kryskoll.

Turkos ["mefkhat"] gjordes från mineralet med samma namn. Gudinnan Hathor var "The Lady of Turquoise". I forntida Persien, användes turkos för att avvärja av det onda ögat. Färgen är lugnande.

Läs också:
Färger i det gamla Egypten: Vitt & Svart
Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött