Spiller man salt, måste man ta en nypa av det och kasta över vänstra axeln för att avvärja olycka. Det är i alla fall vad gammalt skrock lär oss.
Den här sedvänjan fanns i redan det gamla Egypten, men har förmodligen sitt ursprung hos de gamla Sumererna, varifrån den spred sig till Egypten, och sen vidare över den antika världen - till Greker och Romare.
Salt värderades högt och att spilla det var en stor olycka. Hur högt det värderades vittnar språket om än i dag. Det engelska ordet "salary" är härlett från latinets "salarium", saltpengar, som var en del av de Romerska soldaternas lön. Man kan också säga att någon "inte är värd sitt salt", vilket alltså ursprungligen betydde att en Romersk soldat inte gjorde skäl för sin lön. Det uttrycket myntades av författaren Petronius i "Satyricon".
Man ser ibland uppgiften att saltet fick sitt värde av att folk värderade det så högt som smaksättare. Jag tror inte det är den ursprungliga anledningen. Salt var i det förflutna mycket dyrbart och jag är nästan säker på att det var för att det var ett av de första konserveringsmedlen. Man saltade t.ex. kött och fisk och kunde spara livsmedlen längre. Det kunde ha livsavgörande betydelse i tider och miljöer med ojämn livsmedelstillgång.
I Egypten idag har jag sett folk strö salt i rummen i hemmet för att avvärja onda inflytelser. Det finns en stark tro på salt som renande ämne i andlig mening.
Den här sedvänjan fanns i redan det gamla Egypten, men har förmodligen sitt ursprung hos de gamla Sumererna, varifrån den spred sig till Egypten, och sen vidare över den antika världen - till Greker och Romare.
Salt värderades högt och att spilla det var en stor olycka. Hur högt det värderades vittnar språket om än i dag. Det engelska ordet "salary" är härlett från latinets "salarium", saltpengar, som var en del av de Romerska soldaternas lön. Man kan också säga att någon "inte är värd sitt salt", vilket alltså ursprungligen betydde att en Romersk soldat inte gjorde skäl för sin lön. Det uttrycket myntades av författaren Petronius i "Satyricon".
Man ser ibland uppgiften att saltet fick sitt värde av att folk värderade det så högt som smaksättare. Jag tror inte det är den ursprungliga anledningen. Salt var i det förflutna mycket dyrbart och jag är nästan säker på att det var för att det var ett av de första konserveringsmedlen. Man saltade t.ex. kött och fisk och kunde spara livsmedlen längre. Det kunde ha livsavgörande betydelse i tider och miljöer med ojämn livsmedelstillgång.
I Egypten idag har jag sett folk strö salt i rummen i hemmet för att avvärja onda inflytelser. Det finns en stark tro på salt som renande ämne i andlig mening.