Egyptiska mynt präglade pga den "nya" Suezkanalen

Egypten präglade guldmynt för att högtidlighålla öppnandet av den "nya" Suezkanalen förra året. Mynten, som först bara försåldes genom Finansministeriet, försäljs nu till allmänheten även genom National Bank of Egypt (NBE). Jag tror att försäljningen fortfarande pågår.

Mynten kommer i fyra storlekar.

2 oz för EGP 32,800

1 oz för EGP 16,400

0.5 oz för EGP 8,200

0.25 oz för EGP 4,100

Det är 21 karat guld.

Det präglas också enpundsmynt med kanalemblem och text. Jag har fått ett par stycken, men de kommer säkert att finnas i massor, cirkulerande i den vanliga handeln. Det lär präglas 2 millioner stycken per månad.

Det ska också präglas halvpundsmynt med suezemblemet. Jag har inte sett nåt, jag vet inte om de börjat cirkulera ännu. Men det blir säkert också många.

Guldmynten kommer nog att ha samlarvärde. De vanliga enpunds och halvpundsmynten däremot, präglas för många för att ge något riktigt samlarvärde, även om de naturligtvis ändå kan vara intressanta samlarobjekt för myntfantaster.

Läs också
Suezkanalen

Ismail Pasha

Ismails Liv

Ismail Pasha (the Magnificent) var son till Ibrahim Pasha och sonson till Muhammad Ali. Han föddes 1830, blev Wali 1863, och lyckades 1867 få den turkiske sultanen att officiellt erkänna khedivtiteln. Med det inleddes det reella Khedivatet. Det var inte billigt. Ismail praktiskt taget köpte titeln och en successionsordning till den.

Ismail Pasha tvingades avgå 1879, som ett resultat av det så kallade Urabi-upproret (efter Ahmed Urabi, upprorsmännens ledare), då Storbritannien och Frankrike pressade den turkiske sultanen att avsätta honom, till förmån för hans mer medgörlige son Tawfiq. Han levde därefter i landflykt, men begravdes senare i Cairo.

"The ex-Khedive"

Karikatyr från "Vanity Fair", 7 maj 1881

(Bilden är "in the Public Domain")

Ismail utbildades i Frankrike och var i högsta grad europeiserad. Han sa vid ett tillfälle att "Mitt land ligger inte längre i Afrika, vi är nu en del av Europa. Det är därför naturligt för oss att överge vår livsstil och ta till oss ett nytt system anpassat till våra sociala villkor." Såna principer brukar vara synnerligen olyckliga, och det slutade illa för Ismail.

Han byggde ut postsystemet och järnvägsnätet i Egypten och Sudan, och han skapade en sockerindustri och annat liknande. Han spenderade också kopiöst med pengar, byggde palats och upprätthöll både opera och teater.

Utrikespolitiskt utvidgade han sitt väldes gränser. Tog Darfur och råkade i krig med Etiopien när han försökte ta delar av landet. Han led då ett förödande nederlag mot den Etiopiske Kejsaren Yohannes IV vid Gura.

Under Ismail byggdes också Suezkanalen med visst besvär. Men han presiderade vid invigningen.

Egypten blev hårt skuldsatt, inte minst på grund av de dyra expansionsprojekten och kriget med Etiopien. Ismail tvingades sälja Egypten-Sudans aktier i Kanalbolaget till Storbritannien, och därmed öppnades Egypten för framtida stormaktsinblandning. Representanter från Storbritannien och Frankrike tog i princip över Egyptens ekonomi och en stor del av politiken. Under de omständigheterna var det inte så konstigt att det blev uppror och att Ismail kom att avsättas. Politiken kom dock att stanna hos Storbritannien och Frankrike  ganska länge, och upproren var inte över för att det bytte Khediv. Faktum är att landet kom att bli ett Brittiskt protektorat som inte erkändes som självständigt av Storbritannien igen förrän 1922.

Ismail dog 1895. Han var då praktiskt taget Sultanens fånge i Konstantinopel. En fånge i gyllene bur. Han förfogade över ett palats vid Bosporen där han framlevde sina tio sista år i lyx.

Ismail & Verdi

En intressant detalj är att Ismail lejde Verdi att komponera operan Aida. Många tror att den skrevs för att högtidlighålla Suezkanalens öppnande, men det är inte sant. Huruvida den skrevs för invigningen av Khedivens nya operahus kan diskuteras, Det finns motstridiga uppgifter om det. I så fall var premiären försenad på grund av Fransk-Tyska kriget. Operahuset invigdes i alla fall med Verdis Rigoletto 1869, och Verdi vägrade skapa ett stycke för öppnandet av Suezkanalen. Han ansåg det under hans värdighet att komponera något för ett enda tillfälle.

Khedivens Operahus i Cairo, 1869

Från Bibliotheca Alexandrinas Memory of  Modern Egypt Digital Archive

(Bilden är "in the Public Domain")

Aida hade premiär den 24 december 1871, i Khedivens Operahus i Cairo. Operahuset brann ner 1971. Det var helt av trä. Ingenting mer än två statyer blev kvar.

Där Khedivens Operahus låg finns nu ett parkeringsgarage. Men namnet på torget som också ligger där påminner om det förflutna; det heter Midan El Opera, "operatorget".

Den nya Operan, Dar el-Opera el-Masreyya, som invigdes 1988, ligger i Gezira-distriktet på en ö i Nilen - mitt i Cairo.

Läs också:
Muhammad Ali - Det moderna Egyptens fader
Om Muhammad Alis Dynasti
Urabi-Upproret

Suezkanalen

Suezkanalen [Qana al-Suways], som går från Port Said, via Ismailiya till Suez förbinder Medelhavet med Röda Havet och gör det möjligt att sjövägen förbinda Indien och Östasien med Europa utan att gå runt Afrika.

Suezkanalbolaget, Compagnie de Suez, som skulle bygga och driva kanalen, bildades i december 1858 och arbetet med kanalen började i Port Said i april 1859. Det tog 10 år att bygga den, och man använde tvångsarbete, vilket skapade problem med en av intressenterna, Storbritannien.

Kanalen kom att öppnas i November 1869, då under fransk kontroll. Öppningsceremonin leddes av Khediv Ismail Pasha.

Sisi, Egyptens nuvarade president, har genomfört konstruktionen av nåt han kallar en ny Suezkanal, som öppnades med en del ståhej den 6 Augusti i år (2015). I själva verket har man breddat en liten bit av den "gamla" så att fler skepp kan passera per dygn genom att man kan ha mer dubbelriktad trafik. Projektet har varit dyrt, och de ekonomiska kalkyler som gjorts om ökade förtjänster kan misstänkas vara rena önsketänkandet. Personligen misstänker jag att alltihop genomförts huvudsakligen som ett propagandanummer inför såväl utlandet som de lokala invånarna och att ekonomin är sekundär.

Kanalen skulle först finansieras av en obligationsutgåva, med 12% ränta. Trots att de är olagliga enligt islamisk lag (en sån ränta är haram, förbjuden), såldes de snabbt. Pengarna räckte emellertid inte, staten tvingades ta banklån också.

Satellitfoto av Suezkanalen. Källa NASA.

(Bilden är "in the Public Domain")

Suezkanalen var emellertid inte den första kanal som byggts i Egypten. Redan på faraonisk tid byggde man en kanal mellan Nilen och Röda Havet. Den första vi vet nåt om påbörjades av Sesostris (vilket var antingen Farao Senusret II eller Senusret III). Det bör ha varit nån gång 1897-1839 f.Kr.

Kanaler ska också ha byggts av Farao Necho II, som inte fullföljde planerna, Perserkungen Darius I, som fullföljde Nechos projekt - och av Ptolemaios II.

Det ska ha funnits en kanal mellan Gamla Cairo och Röda Havet så sent som på 700-talet e.Kr. Av försvarstekniska skäl ska den ska ha stängts av den Abbasidiske Kalifen al-Mansour 767 e.Kr.

Kanaler i området förstördes snabbt av slam från Nilens översvämmningar, sand, och i övrigt förändrad geografi. Både Röda Havet och Nilen har förändrats genom seklernas lopp. Vi vet inte allt om vad som funnits i området.