Amenhotep II med kobradiadem.
Heliga Kobror
I
det gamla Egypten var kobran
en symbol för den faraoniska makten och
för flera gudar. De mest framträdande av
dem var Wadjet, Nedre Egyptens gudinna.
Andra var Renenet, hennes barn Nehebkau och
Meretseger, vars namn betyder "hon som
älskar tystnad", även kallad Dehenet Imentet, "Peak of
the West".
Den
stiliserade symbolen med en stegrad kobra
var en symbol för auktoritet, faraonisk eller gudomlig. Denna symbol
brukar kallas Uraeus, ett ord som kan härledas
från fornegyptiska "j'r.t"
[iaret], som betyder "she who rears".
Uraeus representerar Wadjet och var en viktig del av Nedre Egyptens regalier. (Se bilden överst)
“I
created my Eye in flame... I made my Eye, a living serpent.”
(Horus,
according to Coffin Text, Spell 313)
Wadjet
sågs som Horusögat och hade helande
krafter. Hennes namn kommer från det gamla egyptiska ordet för
grönt "wahdj", som även är
namnet på den gröna mineralen
malakit. Notera att malakit, som de
gamla egyptierna använde som ögonkosmetika, kan bota
ögoninfektioner. Dess användning var inte rent kosmetisk, det
fungerade också som ett skydd för ögonen.
"Malachite
glitters for me, I live according to my will,
for
I am Wadjet, Lady of the Devouring Flame, and few approach me,”
(The
Book of the Dead)
I
den senare mytologin kallas
Wadjet ibland för Ras Öga. Den
sägs också att den första Uraeus skapades av gudinnan Isis,
från jordiskt damm och saliv från
solguden, och den
figurerar i historien om hur Osiris förvärvade tronen.
Reneunets
namn består av två stammar och kan läsas som "ren-nutet"
eller "Renen-utet"; den första betyder
"hon som ger sanna namn", den
andra "näring" och "orm". Hon var gudinna för
det sanna namnet, en förgudning av
en aspekt av själen, och av lycka och
skörd. Något anpassad levde hon
i den grekiska religionen som Thermouthis, och senare, som så
många grekiska gudar, i kristendomen som ett helgon [Thermuthis].
“I
pass eternity like Nehebkau”
(The
Book of the Dead)
Nehebkau
var en mäktig gud, ibland avbildad som en orm, och han är känd för
att ha ätit upp sju kobror. Detta bör
inte tas bokstavligt; innebörden är esoterisk. Det
råder en anmärkningsvärd likhet mellan indiska och
egyptiska begrepp här. Ryggraden och
stegrandet av medvetandet, eller
livskraften, genom dess olika nervknutar,
symboliseras i båda av en kobra.
Astralkroppens
motsvarigheter till nervknutarna i indisk
lära, kallas chakran. Den
uppåtstigande energin leds ytterst upp till vad den
indiska traditionen anser vara det tredje
ögat. I indiska system, kallas denna orm,
denna stigande kraft, för "kundalini";
i Egypten kallades
den "ka". Det finns sju
chakran, och det finns ett fornegyptiskt
ord för ryggrad, som ordagrant betyder "de
sju magiska knutarna".
"The
divine power, Kundalini, shines like the stem of a young lotus; like
a snake, coiled round upon herself
she
holds her tail in her mouth and lies resting half
asleep
as the base of the body"
(The
Yoga Kundalini Upanishad, 2nd
century India )
Även
om antalet sju och ormsymbolen är frånvarande, lär vi
oss detsamma från gammal kinesisk filosofi: hur livskraften,
ch'i, ökas genom att skjutas upp från roten och
upp genom flera energicentra. Precis
som saven i ett träd stiger från roten
och uppåt.
Caduceus
Caduceus
är ytterst en häroldsstav,
som används av Hermes i den grekiska mytologin (Mercurius
i den romerska). Staven omges av två
ormar, och ibland är den bevingad. Det är
en symbol för handel, och ibland har staven
med två ormar förknippats med den medicinska professionen, och
ibland med DNA-spiralen. Som en medicinsk symbol är den
dock baserad på en sammanblandning
med Asklepios stav. Asklepios, läkekonstens gud
[som stjärna är han Ormbäraren, ormens
bärare], har en stav som är omgiven av
bara en orm och inte har vingar.
Som
Hermes stav, och Hermes identifikation med
den egyptiska guden Thoth, blev Caduceus
också en del av hermetisk symbolik och kom
därigenom in i alkemins
och ockultismens sfärer.
Caduceus
har en lång historia, som leder tillbaka till det
gamla Mesopotamien och guden Ningishzida. Möjligen kopulerar
ormarna egentligen, vilket skulle
symbolisera förnyelse och regeneration.
Caduceus har också satts i samband med DNA-spiralen, eller
ryggraden. Den jämförs
ibland med det indiska begreppet
Kundalini, och de två ormarna skulle då utgöra positiv och
negativ kundalini, kompletterande motsatser i förening,
manligt och kvinnligt, yin och yang.
Ouroboros
Medan
en upprest orm symboliserar universell
makt, auktoritet, tillväxt, vitalitet och sexuell energi, finns
det en annan form som representerar cykliska processer: ormen
som äter sin egen svans.
"[...] that the first day should make the last, that the Tail of the Snake should return into its Mouth precisely at that time, and they should wind up upon the day of their Nativity, is indeed a remarkable Coincidence."
(Sir Thomas Browne, A Letter to a Friend, 1656)
Ouroboros
är en orm som äter sin egen svans, ofta formad som en cirkel. Den
har använts som symbol med något
varierande innebörd i olika kulturer, religioner, tankeskolor, och
åldrar. Som så mycket annat, började det i det
gamla Egypten och den äldsta kända bilden
av denna symbol är från Tutankhamons grav
och en begravningstext som kallas
”the
Enigmatic Book of the Netherworld”. En
illustration visar två ormar med svansarna
i munnen - de symboliserar Mehen, en gudom
som ringlar sig runt Ra om
natten.
I
den ännu äldre “Coffin Text 1130”, säger guden Ra:
"Hail in peace! I repeat to you the
good deeds which my own heart did for me from within the
serpent-coil, in order to silence strife."
Senare
hävdade den romerske
författaren Servius [4:e århundradet AD]
att den egyptiska symbolen representerade det
cykliska året. Men före honom beskrev
Platon [ca 424-348 f.Kr.] att ormen var
den första levande varelsen i
universum, en urvarelse.
Symbolen
levde vidare genom gnosticism, som
världssjälen, och i
alkemi. Carl Gustav Jung skrev:
"The
alchemists, who in their own way knew more about the nature of the
individuation process than we moderns do, expressed this paradox
through the symbol of the Ouroboros, the snake that eats its own
tail. The Ouroboros has been said to have a meaning of infinity or
wholeness. In the age-old image of the Ouroboros lies the thought of
devouring oneself and turning oneself into a circulatory process, for
it was clear to the more astute alchemists that the prima materia of
the art was man himself. The Ouroboros is a dramatic symbol for the
integration and assimilation of the opposite, i.e. of the shadow.
This 'feed-back' process is at the same time a symbol of immortality,
since it is said of the Ouroboros that he slays himself and brings
himself to life, fertilizes himself and gives birth to himself. He
symbolizes the One, who proceeds from the clash of opposites, and he
therefore constitutes the secret of the prima materia which […]
unquestionably stems from man's unconscious."
En
orm biter sin egen svans förekommer också i
indiska och persiska traditioner. När det gäller Indien, jämför
citat från “The Yoga Kundalini
Upanishad” ovan, där ormen beskrivs som hållande
sin svans i sin egen mun.
Från
det gamla Persien kan man hitta en
Ouroboros-liknande symbol i Mithraism, en religion, som under
senantiken allmänt utövades i det
romerska riket i form av ”mysterier”;
ett utpräglat romersk version av Mithrakult.
Slutnot
Jag har valt att låta citaten och titlarna på fornegyptiska skrifter vara på engelska, eftersom det finns bra översättningar och en vedertagen terminologi på engelska och en översättning till svenska känns krystad eller missvisande. Detsamma gäller ett litet antal andra fraser.
Det är möjligt att svårigheten beror på att min egen erfarenhet av att diskutera, läsa eller skriva om egyptologi på svenska är närmast obefintlig så jag saknar en svensk terminologi.
För att vara konsekvent har jag också återgett det långa citatet av Carl Gustav Jung på engelska.
Om något av detta skulle besvära dig är du välkommen att höra av dig. Jag kan tillhandahålla en informell översättning till svenska.
Läs också:
Ormrisken i Egypten
Läs också:
Ormrisken i Egypten