Världens bredaste hängbro

Cairo är en delad stad, med Nilen som en gränslinje rakt igenom. Sålunda finns där en rad broar som förbinder östra sidan med den västra. Broarna är flaskhalsar i den tunga Cairotrafiken

En ny bro invigdes i Cairo den 15:de maj i år. Den förbinder nordöstra Cairo med västra Cairo och kallas "Rod El-Farag Axis Bridge" eller "Tahya Misr Bridge".

En ny bro över Nilen är väl inte i allmänhet nånting särskilt anmärkningsvärt, men den här bron är speciell och har redan fått ett officiellt "Guiness World Records' certificate". Den är vad de kallar "the widest suspension bridge in the world". "Suspension bridge" ska väl rätteligen kallas "hängbro" på svenska. Dess bredd är 67,36 meter, och det ska alltså vara världsrekord.

Det sägs också att det var ett mål vid konstruktionen att det skulle bli ett världsrekord.

För övrigt är bron 540 meter lång och har sex-filig körbana i båda riktiningarna. Den bärs upp av 92 meter höga torn och 160 kablar.

Cairos föroreningar

WHO har skapat en föroreningstopplista och Cairo rankas som den näst mest förorenade storstaden i världen, slagen endast av New Delhi i Indien.

Luftföroreningarna är ohyggliga. Många gamla bilar utan avgasrening, smala gator med höga hus som håller föroreningarna kvar och frånvaron av träd är några av orsakerna.

Dessutom är sophanteringen under all kritik. Avfall och sopor ligger ofta på gatorna där strykarhundarna, och föralldel även människor, gräver efter nåt användbart. Det är inte unikt för Cairo, så ser det ut på många håll i Egypten, men det blir naturligtvis värre i en megastad.

WHOs studie, som publicerades för några dagar sedan, omfattar åren 2011-2015.

Cairo eller Kairo?

Jag har fått frågan varför jag stavar den egyptiska huvudstadens namn med "C" och inte med "K". Dvs, varför jag skriver "Cairo" och inte "Kairo".

Tekniskt sett skulle det kanske stavas "Kairo" på svenska. Det är väl den sedvanliga stavningen på flera språk, bland annat svenska och tyska. Dock inte t.ex. engelska eller franska.

Man kan gå till originalnamnet och se hur det stavas. På arabiska heter staden Al-Qāhirah [القاهرة‎]. Det ger egentligen ingen ledtråd. Det skulle i så fall vara att man borde stava med "Q", eftersom k-ljudet kommer från bokstaven "ق", men det skulle verka väldigt konstigt. Däremot kan man konstatera att då egyptierna själva skriver stadens namn med latinska bokstäver, skriver de alltid "Cairo" med "C", och det är den standard jag i det fallet följer. Det är nog från början ett inflytande från franska och engelska, som är de moderna europeiska språk som gjort sig mest gällande i Egypten.

Händelsevis kan det sägas att en invånare i Cairo på engelska kallas "a Cairene".

Al-Qāhirah betyder "erövraren" och hänsyftar antagligen på planeten Mars, på arabiska al-Najm al-Qāhir [النجم القاهر‎], erövrarstjärnan, som var uppåtgående då staden grundades.

Läs också:
Om då Cairo grundades
Om två olika k-ljud, k och q

Giza Zoo

Ett nytt zoo har just öppnats i "International Garden", som ligger i Nasr City, en förstad till Cairo. Det har startats i samarbete med Giza Zoo, som man kanske kan kalla Cairos reguljära zoo. Hur den nya djurparken verkligen kommer att bli återstår att se. Giza Zoo ska vara ansvarigt för djurens mat och medicinska vård. Om man bör skratta eller gråta kan diskuteras. Giza Zoo är en katastrof i djurvårdshänseende. Djuren är ständigt undernärda, ofta sjuka och dör ibland av vanvård.

Den första kända djurparken i historien skapades i Egypten, efter ett dekret av drottning Hatshepsut omkring 1500 f.Kr. På den tiden behandlades djur av allt att döma väl. Tyvärr har det gått kraftigt bakåt med djurens status i Egypten sen dess.
 

Vid en jämförelse är Giza Zoo ganska nytt; det grundades 1881. Det ansågs då vara en av världens bästa djurparker. Idag är det definitivt en av de allra sämsta, kanske den värsta djurparken i världen. Giza Zoo har ibland kallats ett djurens tortyrläger.

Svenska Ambassaden i Cairo

Den svenska ambassaden i Cairo ligger nästan uppe på nordkanten av ön Zamalek i Nilen, på en gata, "Mohamed Mahzar Street",som kantas av ambassader. På nummer 13 möts man av en svensk flagga.

Ambassadbyggnaden är ritad av Nils Ahrbom och Hando Kask och uppfördes på 1970-talet. Framsidan mot gatan är sluten och avvisande, delvis av säkerhetsskäl. Baksidan, som vetter mot öster, har en öppen trädgård mot Nilen.

År 2008 installerades solceller på ambassadens tak. Dessa gör inte bara ambassaden självförsörjande med el, de skapar ett överskott, som skänks till det allmäna elnätet i Cairo.

Vill man besöka ambassaden och inte vill åka taxi, är det lättaste sättet att ta tunnelbanan till stationen "Opera" och vid utgången gå mot Kubri Qasr el Nil, men inte gå över bron. Vid brofästet tar man istället till vänster och går norrut längs med Nilen. Man kan oftast inte gå alldeles vid nilkanten, men man bör hålla Nilen inom synhåll. Om man går relativt raskt är det ungefär en halvtimmes promenad innan man når Mohamed Mazhar Street. Att hitta dit är inte svårt.

Midan al-Tahrir - Tahrirtorget

Tahrirtorget, en hjärtpunkt i centrala Cairo. blev världsberömt 2011, i och med de händelser som ledde till Mubaraks fall. Jag var faktiskt där den dagen i januari 2011 då allt startade. Jag var där av misstag, hade ett helt annat ärende och råkade kliva rakt in i händelsernas centrum. Jag tog emellertid tunnelbanan därifrån innan våldet eskalerade, men fick senare veta att polisen stängt tunnelbanestationen på Tahrir fem minuter efter att jag hade passerat. Detta för att förhindra att demonstranter skulle kunna använda det stora tunnelsystemet under torget för att förflytta sig.

Efter den s.k. revolutionen 2011 var torget avstängt för biltrafik under lång tid, och tunnelbanestationen (Sedat), den viktigaste knutpunkten i Cairos tunnelbanesystem, var stängd. Där förekom flera demonstrationer och under ganska lång tid fanns ett stort tältläger i torgets mitt. Det syns här, på bilden jag tog i juli 2011. I bakgrunden syns Mugamma.

Tahrirtorget, Mugamma, och tältläger 2011

Eget foto, all rights reserved.

Under 2011 fanns det också intressant grafitti på och runt omkring torget. Bland annat de målningar på själva gatan som de tre följande bilderna visar.

Tahrirtorget, grafitti 2011

 Eget foto, all rights reserved.

Tahrirtorget, grafitti 2011

 Eget foto, all rights reserved.

Tahrirtorget, grafitti 2011

 Eget foto, all rights reserved.

Men Tahrir fanns före 2011 och hade redan ett förflutet som centrum för protester och demonstartioner.

Från början designades torget enligt franska förebilder på order av Khediv Ismail, och det hette inledningsvis Midan al-Ismailiyyah. Emellertid började det kallas Tahrirtorget (ungefär "Befrielsetorget") redan efter revolutionen 1919, och fick officiellt det namnet efter revolutionen 1952, då monarkin avskaffades.

Så här såg det ut omkring 1940. Till vänster (den långa, låga byggnaden) syns Egyptian Museum.

Tahrirtorget, Egyptian Museum, ca 1940

Fotograf okänd. Bilden är "in the Public Domain".

Museet (i mitten av bilden) såg i oktober 2017 ut så här i ungefär samma perspektiv.

Tahrirtorget, Egyptian Museum, 2017

 Eget foto, all rights reserved.

En byggnad som drar till sig uppmärksamhet på Tahrir, är Mugamma. En stor koloss som utgör centrum för Egyptens ohyggliga myndighetsbyråkrati. (Om du ska förnya ett visum, är det till Mugamma du ska bege dig.) Så här såg huset ut i oktober 2017. Du kan också se byggnaden på första bilden ovan.

Tahrirtorget, Mugamma, 2017

 Eget foto, all rights reserved.

Mugamma planerades 1945 och byggdes 1946-1949. Där lär arbeta mer än 20000 personer. Ett monstruöst monument över Egyptens överbyråkratisering.

Mugammas framtid är oviss. Det finns ett beslut från 2005 att hela verksamheten ska flyttas. Beslutet är fortfarand i kraft, men så här långt har ingenting hänt och det är oklart om och när flytten verkligen blir av. Som jag vid flera tillfällen sagt: I Egypten är avståndet mellan ord och handling mycket stort.

Kubri Qasr el Nil och dess Lejon

Stenlejon, Qasr el Nil Bridge

Profil

Mellan Tahrirtorget i centrala Cairo och Cairo Opera på ön Gezira i Nilen går en bro, Kubri Qasr el Nil, eller på Engelska, Qasr el Nil Bridge. Qasr el Nil betyder "Nilens Palats". Bron byggdes 1931-33 och kallades först Khedive Ismail Bridge. Namnet ändrades till det nuvarande då monarkin avskaffades 1952.

Kubri Qasr el Nil kom att ersätta en tidigare bro som förband samma punkter, El Gezira Bridge, som byggdes 1869-1871.

Stenlejon, Qasr el Nil Bridge

Framifrån

På båda sidor har den nuvarande bron "väktare" i form av stenlejon. Lejonstatyerna är från slutet av 1800-talet och skapades av den franske skulptören Henri Alfred Jacquemart.

Världens snabbast växande stad!

Egyptens största problem är befolkningsökningen. Den överskuggar allt annat. Enligt "Central Agency for Public Mobilisation and Statistics (CAPMAS)" är befolkningen nu 92.5 miljoner och man räknar med att den ökar med ca 2 miljoner under innevarande år. Bara Cairos befolkning beräknas öka med en halv miljon under 2017. Det skulle göra Cairo till världens just nu snabbast växande stad.

De allvarligaste problemen i Egypten är knutna till en för stor befolkning på för liten yta. Man ska då komma ihåg att en stor del av Egyptens yta består av öken. De flesta bor i en remsa utmed Nilen eller vid kusterna. Konsekvenserna är t ex att lokal livsmedelsproduktion är otillräcklig för att föda befolkningen, den odlingsbara ytan är liten, och att akut vattenbrist hotar i en nära framtid. Dessutom drunknar landet i avfall. Sopor ligger i högar på gatorna eller vid sidan av gatorna. Populationen av råttor och vilda hundar ökar nog lika snabbt som den mänskliga befolkningen.

Fattigdomen kommer att öka därför att vad man än lyckas åstadkomma i ekonomisk tillväxt mer än äts upp av befolkningsökningen. Och Egypten är inget oljeland med lättillgängliga inkomster. Den potentiellt främsta ekonomiska tillgång man har är mänsklig arbetskraft. Massor av egyptier arbetar också utanför Egypten och skickar hem delar av sin inkomst till familjen, som de oftast har kvar i hemlandet. Det är faktiskt en betydande del av Egyptens kapitalinflöde. Men det kan inte sysselsätta alla miljonerna av arbetslösa i hemlandet.

Egyptiernas mentalitet är kanske det största hindret för att göra nåt åt problemet. Man ser rikedom i att ha många barn, och skaffar massor utan att ha förmåga att försörja dem. Och ingen, eller få, tycks se, eller vill se, sambandet mellan befolkningsexplosionen och de stora problemen i landet.

al-Azhar

Inside Al-Azhar

Photo by Tentoila

(Photo released to the Public Domain)

År 970 beslöt den fjärde Fatimidiska kalifen, den förste i Egypten, (som bland annat, efter Egyptens erövring år 969, lät grunda Cairo) att man skulle bygga al-Azhar-moskén. Den är tillägnad profeten Muhammeds dotter Fatima, som bar tillnamnet az-Zahrā′, den lysande, från vilket moskéns namn härletts (azhar är maskulinum för zahrā′). Det var den första moskén som byggdes i Cairo, även om det i dagens Cairo finns flera äldre moskéer. Det beror på att de låg i en äldre stad, Fustat, som senare anslutits till Cairo.

Jean Pascal Sebah, Mosquée Al Azhar

1880- eller 1890-talet

(Bilden är "in the Public Domain)

Moskén hade dock inte detta namn genast. Först, när den var färdig att användas, år 972, kallades den Gāma' al-Mansuriyya [جامع المنصورية] "Mansuriyyamoskén", efter dåtidens namn på Cairo, al-Mansuriyya [المنصورية]. Namnet ändrades sen med stadens namn, och kom att kallas Gāma' al-Qāhira [جامع القاهرة] "Cairomoskén", och nån gång under al-Aziz Billah (den femte kalifen) fick den namnet al-Azhar [الأزهر].

Al-Azhar Mosque and Al-Azhar University

Photo by Tentoila

(Photo released to the Public Domain)

Namnet tillämpas både på moskén och det tillhörande universitetet. Numera finns ett helt separat utbildningsystem med skolor, varför man kan tala om två helt olika utbildningssystem i Egypten, det "vanliga" och al-Azhars. Det är inte möjligt att kliva fram och tillbaka mellan dem. Börjar man al-Azharsystemet, förblir man där, och dess utbildning anses mycket bättre, även i icke religiösa ämnen.

al-Azhar

Photo by Chilloutmo

(Photo released to "the Public Domain)

Från början var al-Azhar lärdomscentrum i Ismailitisk Shia, samma Islamiska sekt som Fatmidierna representerade. Det ändrades så småningom till Sunnitisk Islam och det har gradvis vuxit till hela Sunni-Islams viktigaste lärdomssäte, med i Egypten stundtals officiella funktioner. Vid al-Azhar finns Stormuftin och Storimamen.

Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo

Fatimidisk tid i Egypten började år 969 e.Kr., då Fatimiderna från väster anslöt landet till det kalifat de redan etablerat i delar av Nordafrika (Algeriet, Tunisien, Libyen) och Sicilien. De ankommande Fatimiderna, som var Shiamuslimer (det enda Kalifat i historien som inte varit Sunnimuslimskt), byggde då en ny huvudstad för sitt imperium vid Nilen: al-Qāhirah, Cairo. Kalifatet växte sen vidare österut, på bekostnad av det Abbassidiska Kalifatet, som pressades tillbaka.

Från omkring 1060, började territoriet minska igen, och Egypten, dess centrum, skakades av olika konflikter. Banu Hilal, en arabisk beduinstam, skickades till Nordafrika för att med våld återföra en folkgrupp som plötsligt bestämt sig för att istället erkänna den Abbassidiske Kalifen i Bagdad. Detta blev början på en arabisering av Nordafrika och en stor beduinnärvaro som blivit ett permanent befolkningsinslag.

Turkisk expansion och Korstågen kom gradvis att pressa tillbaka Fatimiderna, och internt tappade kaliferna makten till sina vesirer. Den siste vesiren var den Saladin som skulle komma att avsluta Fatimidisk tid i Egypten, själv ta den formella makten som Sultan, starta sin egen Ayyubidiska dynasti och återföra Egypten till Sunni-Islam. 

År 1171 upplöste Saladin det Fatimidska Kalifatet och fredagsbönen i Cairo hölls i den Abbasidiske Kalifens namn.

Fatimidisk tid var en av Egyptens många kulturella höjdpunkter. Vetenskap, filosofi och olika sorters lärdom frodades, såväl som ett förhållandevis stor religiös tolerans. Olika riktningar av Islam tolererades och fastän en stor del av överklassen var Shiiter (en riktning som kallas Ismailiter), var befolkningen i stort Sunnimuslimer. Shia har dock alltjämt en ganska stor närvaro i Egypten, fastän anhängarna håller en låg profil. Shiiter motarbetas medvetet av etablissemanget. Det finns dock i vissa Sunnitiska folkgrupper inslag av Shiatraditioner i t. ex. begravningsriterna, förmodligen utan de själva är riktigt medvetna om det. De mest renodlade Sunniterna är de många Salafisterna.

I Cairo finns en hel del arkitektoniska lämningar från Fatimidisk tid. De mest slående är al-Hakim-moskén och al-Azhar.

Läs också:
Saladin
Om Fatimidernas plats i Egyptisk kronologi.
Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

Flamboyant - Flame tree - Royal Poinciana

Ett typiskt försommarinslag i Cairo utgörs av Poincianaträden, Delonix regia - eller på arabiska "Boansiana" (vilket är ett lokalt uttal av Poinciana). Växten kommer urprungligen från Madagaskar, men är populär planterad utmed gator i olika delar av Egypten. Blommorna är eldröda och de blommande träden, vars vanligaste engelska namn är "flame tree",  är ett vackert inslag på annars gråa, trafiktäta gator.

Jag har försökt hitta ett svenskt namn på trädet, som för övrigt är en ärtväxt. Det enda jag har hittat är "Flamboyant", som dock inte klingar helt svenskt.

Bilderna nedan är tagna på den stora trafikleden utmed Nilens östra strand i Cairo. Trafiken är inte tät, men det beror på att bilderna tagits tidigt på morgonen.

Djur i Cairo - Hästar, Åsnor & Får

Förutom vilda katter och hundar, som jag tidigare skrivit om, finns det ganska mycket djur i Cairo. Djur i människans tjänst. De flesta människor tänker nog på kameler - eller rättare, dromedarer - i samband med ett ökenland som Egypten. Men även om kameler förekommer i Egypten, gör de det inte gärna i stadsmiljö. Däremot finns det massor av hästar och åsnor. Man ser dagligen hur de trängs med biltrafiken. De används som dragare.

Häst i människans tjänst

Ibland får de en paus vid gatukanten, som den här åsnan jag stötte på en morgon på den stora trafikled som går utmed Nilens östra sida. Det är inte mycket trafik. Det beror på att det är mycket tidigt på morgonen. På eftermiddagen och kvällen är det mycket tät trafik här.

Det förekommer också stundtals får. Ibland i massor. De släpps ut att äta i högar med avfall och sopor, eller där det finns lite bete, som här i en park i Maadi. Till vänster skymtar också en åsna.

I anslutning till den stora helg som kallas Eid al-Adha, då det praktiseras djuroffer, i allmänhet bufflar eller får, drivs ibland hela hjordar av får genom centrala Cairo. De säljs innan helgen som offerfår.

Tyvärr behandlas många av de här djuren, inte minst hästar och åsnor, ganska illa.

Läs också:

Hundar i Cairo - Vilda & Tama

Katter i Egypten

Regn i Egypten

Många tror att vädret i Egypten är likformigt och stabilt med ständig hetta och solsken, torrt och sandigt och ringa eller ingen nederbörd - och i princip inga årstidsväxlingar.

Det stämmer inte. Det finns årstidsväxlingar. Vintrarna är svalare och kan stundtals vara riktigt kyliga, även om det inte är kallt på svenskt vis, och vinterhalvåret bjuder åtminstone i vissa landsändar nederbörd. Oftast sparsam sådan, men det finns undantag. Temporärt kan det sannerligen vara vått och mycket regnigt på vissa håll, speciellt längs medelhavskusten. Just nu ser vi exempel på ovanligt kraftiga regn och översvämningar i Alexandria och på en del andra håll.

Läs mer om det i Five dead as Egypt's Alexandria drowns in Sunday’s flash floods, från Ahram Online, 25 oktober i år, där det också finns några bra foton.

Mer kan läsas i Eleven killed, 100 people evacuated in Beheira after heavy showers across Egypt, från 4 november, och Meteorological authority expects "unstable weather" to prevail amid rising death toll, från idag, den 6 november; båda från Aswat Masriya.

Troligen förstärks de här nederbördsattackerna av den globala uppvärmningen, vilket skulle betyda att de gradvis kommer att bli värre de närmaste åren. Man kan då tänka sig en framtid med allt tyngre hetta sommartid och våldsammare oväder vintertid - samtidigt som ett stigande vattenstånd successivt minskar landytan.

Man har under de senaste åren redan kunnat notera en ökad förekomst av sandstormar, även i "fel" årstid, regnstormar, häftiga temperatursvängningar och fler jordbävningar. Allt anses bero på den globala uppvärmningen. Det till och med snöade i Cairo 2014.

The Capital - En Ny Egyptisk Huvudstad

En ny Egyptisk huvudstad? Ja faktiskt. Om Sisi får som han vill, ska det om 5-10 år stå en ny huvudstad färdig i öknen, halvvägs mellan nuvarande Cairo och Suez. Ett kinesiskt bolag, China State Construction Engineering Corporation, har redan kontrakt på att bygga första fasen.

Vid Suez ska det byggas en ekonomisk specialzon.

I teorin låter det kanske bra, men vad har en ny stad för utsikter att lyckas? Man vet ju aldrig, men ska man döma av hur det brukar vara i nutidens Egypten, blir det inte lätt. Det har byggts nya städer tidigare som inte uppfyllt förväntningarna alls. Och den nya huvudstaden har Dubai som förebild! Det låter knappast som om det var vad Egypten behöver.

Man räknar med att den nya huvudstadstaden, som hittills saknar namn och bara kallas "The Capital", ska ge utrymme för 5-7 miljoner människor, och avlasta nuvarande Cairo, som idag har ca 20 miljoner invånare och 2050 räknas ha minst 40 miljoner. Men risken är stor att en ny stad förblir delvis tom. Det har hänt förr. Eller också bebos den av den byråkratiska eliten, medan nuvarande Cairo lämnas att förfalla ännu mer. Nya städer blir helt enkelt för dyra för vanliga egyptier.

Här är en bra artikel "Egypt’s new desert capital: metropolis or mirage?" från Financial Times den 5 juni i år [2015]. Den beskriver situationen mycket bra.

Bil- & Gångtrafik i Egypten

Biltrafiken i Egypten är mycket kaotisk. 

Om du är van bara vid svensk trafik är det nog säkrast att inte försöka köra bil i Cairo. Här tutar man och kör, och man måste ta sin plats. Ingen ger dig företräde eller släpper frivilligt fram dig nånstans. 

Ingen verkar vara rädd om sin bil, utom kanske nån enstaka fantast med en som är alldeles ny. Men många av bilarna är gamla rishögar som skulle ha haft körförbud i Sverige långt innan de nått sitt nuvarande förfall. Bucklor och repor är vanliga, de skaver bilarna mot varandra när de försöker tränga sig fram. Och inte bryr man sig om att hålla filen vid filkörning. Man slingrar sig fram mellan filerna i rasande fart och kör även mot trafiken, på fel sida av gatan, då det ser ut som en snabbare väg.

En egyptisk god vän till mig berättade om en släkting som flyttat till England och skulle ta körkort där. Han blev underkänd gång på gång, fastän han varit yrkesförare i Egypten i 17 år. I England ansågs han som en trafikfara och förvägrades körkort. Vad jag förstår lyckades han aldrig få nåt - och det kanske var bäst så.

Föga förvånande, är frekvensen av trafikolyckor i Egypten mycket hög.

Den här skrotbilen hittade jag på en gata under en morgonpromenad.

Den stod där som om någon bara ställt den där och klivit ur.

Bara en demolerad bil, men nästan som ett konstverk.

Även som gångtrafikant får man ibland vara försiktig. Att korsa en gata i Cairo under rusningstid är ett äventyr. Gångtrafikanter är som andra trafikanter, de ges inget företräde, utan måste tränga sig igenom även kompakt biltrafik. Man måste gå ut framför bilarna i nån liten glipa och tvinga dem att stanna eller sakta in. I början kräver det is i magen. Jag har sett turister i Cairo som står länge och tvekar om att korsa en gata. Om man känner sig osäker är det bästa att hänga på nån från lokalbefolkningen som ska över, och gå eller halvspringa samtidigt. Bäst är att gå vid sidan så du har dem mellan dig och trafiken.

En lustig sak är att lokalbefolkningen sällan går på trottoarerna. Istället går man ofta utanför trottoaren, på gatan, och till och med utanför de parkerade bilarna på gatan. Trottoarerna, då de finns, verkar vara mer till för försäljare eller tedrickande, dvs då anständiga trottoarer överhuvudtaget finns. I centrala Cairo är det hyfsade trottoarer, och så även i vissa "finare" områden, och de används i någon mån av gående, men på många håll består trottoarerna av högar med sten eller sand. Eller också är de trasiga och fulla med skräp.

Trottoar! Vilken trottoar?

Trottoar. Till vänster muren till arméns sjukhus i Maadi,

Mostashfa al Qouat al Moussalaha, som jag tidigare nämnt.

För övrigt ogillar egyptierna i allmänhet att gå. Många tar en tuktuk för bara ett par hundra meter, och en taxi annars. En tuktuk är ett litet trehjuligt fordon som är ett mellanting mellan moped och bil och ibland körs av barn. (Liknande fordon finns i stora delar av södra Asien, Mellarnöstern och Afrika som ett billigare alternativ till taxi.) De kör fort och omdömeslöst, ibland i bilfart, och är en verklig trafikfara. Som gående drar man hela tiden till sig uppmärksamhet av tuktuks och taxibilar som jagar kunder, och de kan inte förstå om man vill gå istället.

Under flera år brukade jag ta långa promenader i och runt Cairo under tidiga morgontimmar. Jag brukade gå ut klockan 5 och ibland ännu tidigare. Då är det inte hett, inte ens sommartid, det är relativt lite föroreningar i luften, och inte mycket folk eller trafik. Man kan till och med höra fåglar i buskarna vid Nilen vid den tiden på dagen. Senare överröstas de helt av Cairos trafiklarm.

Egyptierna själva har inte upptäckt morgnarnas tjusning. De som inte absolut måste upp sover länge, sen envisas de med att göra allting på kvällen eller tidig natt, under förevändning att det är svalare. Men kvällen är bara lite svalare än dagen, hettan håller sig länge. Det är först framåt 3-tiden på morgonen som svalkan är ett faktum. Sen kommer värmen gradvis då solen gått upp, och sommartid är det jättehett redan klockan 8 på morgonen. De tidiga morgontimmarna är skönast.

Vill man däremot shoppa eller gå in nånstans, bör man inte gå tidigt om man inte vet säkert att de öppnar tidigt. Affärer och sånt öppnar ibland inte förrän på eftermiddagen, sen är det i allmänhet öppet till midnatt, ibland ännu längre.

Hundar i Cairo - Vilda & Tama

Vilda Hundar

På natten regeras Cairos gator av strykarhundarna. De finns där på dagen också, det är omöjligt att inte se dem. Men de brukar hålla sig lugnare dagtid, ofta ligger de och slöar i skuggan nånstans. De finns överallt och deras antal lär kunna räknas i millioner. Det finns en liten rabiesrisk så man bör inte vara vårdslös, men de anfaller sällan människor - i allmänhet viker de undan om man kommer gående. De slåss emellertid sinsemellan, speciellt nattetid, och ljudet av deras slagsmål hörs ofta om nätterna. (Bilderna är från Maadi, en förstad till Cairo, och de är tagna under tidiga morgonpromenader. Runt 5-tiden.)

Ofta slåss de på liv och död - och en del blir nog påkörda och dör trafikdöden. Sånt här kan man hitta på gatorna. De ligger ibland kvar tills de förintats.

Hundarna är av obestämd rasblandning, men uppvisar stor likhet med de schakaler som bebor ökenranden. Som den här. (Bilden tagen i öknen väster om Cairo.)

Hundar som husdjur

Att ha hund som husdjur är sällsynt i Egypten, men det förekommer. Jag har sett ett par exempel.

Det är en vida spridd föreställning att hunden är ett orent djur. Det har att göra med Islam, eller kanske man ska säga att folk tror det har att göra med Islam. Uppfattningen har flera gånger utmanats av framstående Islamiska lärda, bland annat förre Stormuftin (2003-2013), Ali Gomaa. Han hävdade i Egyptisk TV att hundar inte är orena och att det inte är något fel att ha dem hemma eller inomhus. De skulle dock inte tillåtas att vara på den yta som används för bön.

Tidigare Storimamen vid al Azhar (1958-1963), Sheikh Mahmud Shaltut, hävdade också att hundar inte är rituellt orena - och förre Stormuftin (1996-2002), Sheikh Nasr Farid Wasil, sa samma sak.

För övrigt ska profeten Muhammed själv ska ha varit mycket snäll mot djur och bland annat tagit hand om hundvalpar.

Läs också:
Hundar i det gamla Egypten
Anubis
Wepwawet & Khentymentiu
Sothis

Mer om lokaltrafiken i Cairo

Kollektivtrafiken i Cairo består av Tunnelbanan, som jag tidigare skrivit om, bussar och mikrobussar. Dessutom finns det massor av taxibilar.

Bussar

I Cairo finns mycket bussar. Vanliga bussar och s.k. mikrobussar. Samtliga är svårhanterliga för en tillfällig besökare.

De "vanliga" bussarna skiljer sig inte mycket från bussar i Europa, mer än att det är svårt att förstå vilken buss man ska åka med, var stationerna är - och tidtabeller ska man överhuvudtaget inte fästa nåt större avseende vid i Egypten. Man måste således ha en viss kunskap innan man ger sig på det.

Mikrobussar

Mikrobussarna är användbara men ännu vagare. De har ingen tidtabell, de lämnar startpunkten då de är fulla och stannar på vägen där man säger åt dem att stanna. Ska du inte till ändstationen, måste du ha klart för dig var du ska av och hur du säger åt bussen att stanna. Det är endast undantagsvis som det finns någon som kan engelska på bussen. Däremot är förarna och medpassagerarna ofta hjälpsamma så kan du bara göra dig förstådd får du säkert hjälp.

Ska du inte starta resan från startpunkten, måste du "fånga" en buss på vägen. Det är inte alltid lätt. Det finns massor av mikrobussar på vägarna, men du kan inte se varthän de går. Det finns ett antal tecken man gör med handen som markerar vart man vill åka, visar man inte rätt tecken stannar bussen inte. Är den full stannar den inte heller.

Här syns två mikrobussar. En vit och en blåvit.
(Foto: Daganthi)

Betalningen i en mikrobuss går till så att pengar skickas framåt bland passagerarna och samlas ihop av någon innan de ges till föraren. Det kan ibland bli komplicerat då folk inte har växel -  de ska ha tillbaka, någon räknar fel, och de får inte alltid vad de tänkt sig. Jag har sett såna situationer urarta till nästintill slagsmål. Om du åker mikrobuss på egen hand, se till att du har växel. Enpunds- och halvpundsmynt.

Mikrobussarna kostar lite mer än tunnelbanan. Exakt hur mycket, beror på sträckan. Men i nuläget kan det vara upp till 2:50, möjligen 3 pund. Aldrig mer än så.

Taxi

De flesta utlänningar i Cairo åker alltid taxi. Taxiresor är billiga om man jämför med Sverige, men ändå hutlösa i jämförelse med tunnelbana och bussar. Dessutom är taxiförarna hopplösa. De försöker alltid ta överpris.

Det finns två sätt att avgöra priset. Antingen väljer man en bil med taxameter, och betalar efter den, eller också gör man upp om priset innan man sätter sig i bilen. I det förra fallet kör föraren runt i evigheter, kalkylerande med att du inte vet vägen och inte förstår att han kör 3-4 gånger längre än han måste. I det senare försöker han alltid med ett enormt överpris. Vet du inte vad som är skäligt, är det inte lätt att veta vad du ska acceptera. Resultatet, och det räknar de med, är att du betalar för mycket. Men var inte rädd att säga nej och avvisa taxin om du tycker de begär för mycket eller om föraren verkar för osympatisk. Du kan alltid hitta en annan. Tomma taxibilar svärmar som ett hungrigt hajstim runt varje gående i Egyptiska städer.

Här måste du också ha växel och betala exakt. Betalar du med en stor sedel säger föraren att han inte har växel och räknar med att du är för lat för att stanna nånstans och växla, så att han får hela rasket.

En annan olägenhet med taxi i Cairo är att de inte vet nånting om adresser. Om du säger vart du vill åka innan du går in i bilen, nickar föraren åt dig att hoppa in, sen visar det sig att han har ingen aning om hur man kommer dit. Du måste alltså kunna visa vägen. Annars måste föraren stanna om och om igen och fråga folk ute. När du till slut kommer fram kan han begära mer pengar för att han fått köra runt så mycket. Ge honom aldrig extra pengar! Har ni gjort upp om ett pris, stå fast vid det. Om han inte hittar, är det hans problem, inte ditt. Det är han som är inkompetent och slösar med din tid, inte tvärtom. Var överhuvudtaget aldrig generös mot en taxiförare om han inte gjort dig ovärderliga tjänster. Tro mig, han är inte värd det. Och man betalar inte dricks för taxi i Egypten.

Tunnelbanan i Cairo

Cairo har Afrikas bästa tunnelbanesystem. I och för sig är konkurrensen inte hård, det finns bara två stycken (det andra finns i Alger och öppnade 2011), men Cairos Metro står sig bra även i en internationell jämförelse i stort. Till skillnad från nästan all annan infrastruktur i Egypten, fungerar den i regel bra utan avbrott. Den är dessutom billig. För ett Egyptiskt pund åker man vart man vill inom systemet, och det är omfattande. Och mer omfattande kommer det att bli, det är utbyggnad på gång, och har tillkommit nya delar under de senaste åren.

Nackdelen är att det alltid är mycket folk i tunnelbanan. Trängseln kan vara enorm och hettan i vagnarna plågsam, trots fläktar.

Det är att märka att det finns särskilda vagnar för endast kvinnor, inga män är tillåtna där. I de övriga vagnarna åker vem som vill, även kvinnor ibland. Det är inte förbjudet, även om de flesta kvinnor föredrar att slippa trängas med män, något som är oanständigt enligt muslimsk uppfattning. En manlig besökare i Cairo bör vara uppmärksam på detta så att han inte går in i en kvinnovagn, något som hände en kille jag känner. Han hade tur, det blev inte nåt större problem, men det skulle kunna bli.

Innan man känner igen sig, bör man också vara noga med att veta vart man ska och räkna stationer. Namnen på stationerna står på både arabiska och nån sorts transkriberad engelska, men i trängseln i en vagn kan det vara svårt att komma åt att se skyltarna. Ett annat problem är utomhusstationerna ibland saknar belysning på skyltarna. Är det mörkt ute blir det svårt att snabbt läsa dem.

Utomhusstation på linjen mot Helwan.

Den lilla gula biljetten som man köper där man startar sin resa ska man spara tills man lämnat systemet, den ska uppvisas eller dras genom en maskin på stationen där man går ut.

Som Cairobesökare bör du definitivt skaffa en karta över metrosystemet. Genom den kan du alltid reda ut var du är, och om du är ute och går vilse och inte kan nån arabiska kan du bara fråga efter "Metro". Folk är hjälpsamma och pekar och visar. Då du kommer till en station kan du hitta namnet på din karta och hur du kan åka tillbaka till nån plats du känner.

Tyvärr är transkriptionerna av arabiska namn inte standardiserade. Namnen på stationerna kan skrivas olika på stationsskyltarna och i kartan. Låt dig inte förvirras av det. Ser det ungefär likadant ut är det förmodligen samma.

Cairos tunnelbana öppnades med en linje 1987, den gick mellan Ramsis och Helwan. Ramsis är en knutpunkt för trafik, där ligger centralstationen för vanliga tåg. Linjen slutar fortfaranda i Helwan i söder, men i norr går den nu längre än till Ramsis, och slutar i New Elmarg.

Det kan vara intressant att veta att trots Egyptens långa historia, ingen tunnel byggts under Nilen förrän man byggde tunnelbanans linje 2.

Vill du veta mer om tunnelbanan i Cairo, titta på Metrobolagets officiella hemsida för Cairo Metro. De har också ett fotogalleri.

- - -

Uppdaterad 24 mars 2016:

De nya tunnelbanorna som börjat komma nu har högtalare i vagnarna där varje station ropas ut på arabiska och engelska. Rent av tydlig engelska, vilket inte tillhör vanligheterna i Egypten. Det gör det betydligt lättare för en besökare att hitta rätt station. De talar även om vilken sida dörrarna öppnas på. En nästan överdriven tjänstvillighet. Men om man åker i rusningstrafik kan den informationen vara användbar. Är det mycket trångt bör man försöka positionera sig i närheten av utgången i god tid innan tunnelbanan stannar.

- - -

Uppdaterad 21 april 2017:

Bijettpriset har nyligen höjts från 1 till 2 pund. Det är fortfarande jättebilligt, men en kännbar ökning för många lokala pendlare.

- - -

Uppdaterad 21 maj 2018:

Tunnelbanans biljettpris har just höjts för andra gången på lite mer än ett år, och till på köpet var det en drastisk höjning. Det finns folk som för ett drygt år sen åkte för 1 pund turen, som nu måste betala 7 pund per tur. För vanliga pendlare, som åker 2 gånger om dagen, varje dag, är det en mycket kännbar höjning.

Priset har alltid varit ett enhetspris. Först 1 pund, sen 2 pund, oavsett resans längd. Nu har man infört en prisskillnad beroende på reslängd, och det är väl vettigt. Man förbrukar ju mer av systemets resurser ju längre man åker.

Priset nu är 3 pund, om man åker högst 9 stationer.

Upp till ytterligare 7 stationer, kostar det 5 pund. Och mer än det, kostar 7 pund.

Prishöjningen är mycket impopulär och har orsakat en hel del protester.


Läs också:
Om Uppdateringar