Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

Visar inlägg med etikett Saqqara. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Saqqara. Visa alla inlägg

måndag 27 februari 2017

Imhotep & Trappstegspyramiden i Saqqara


Imhotep [Immutef, Imhotep], ungefär 2650-2600 f.Kr., hade ett stort antal imponerande titlar: "Egyptiske kungens kansler", "läkare", "Först i raden efter kungen av Övre Egypten", "Det stora palatsets Administratör", Ärftlig adelsman", "Överstepräst i Heliopolis", "Högste snickare", "Högste Skulptör" och "Högste tillverkare av vaser". Utan tvekan var han den högst rankade icke-kungliga personen i egyptens historia. Han till och med skänktes gudomlig status efter döden.


Egypten. Saqqara. Imhotep. Le Louvre.
Imhotep 
Photo by Dr Nigel Hawkins - Released to Public Domain
Statyetten finns  i "Le Louvre"


Många insatser tillskrivs honom, men det är omöjligt att veta vad han verkligen gjorde. Enligt legenden grundade han den medicinska vetenskapen (vilket är osant, den fanns uppenbarligen tidigare) och flera medicinska texter tillskrivs honom. Om han verkligen skrev dem vet vi inte. Han kvarstår dock som den äldste läkaren i världshistorien vi känner vid namn, och han blev senare helandets och läkarkonstens gud och kom att associeras med både Egyptiske Thoth och Grekiske Asklepios. Imhotep kom att idoliseras av eftervärlden på ett sätt som gör att den historiska person som fanns nånstans bakom alla myterna nästan helt dolts.


Egypten. Saqqara. Djosers Pyramid. Imhotep.
Djosers Trappstegspyramid, foto från år 1900
Original at Brooklyn Museum - Bilden är beskuren
Bilden är "in the Public Domain"

Kanske är Imhotep ändå mest känd som arkitekt och för konstruktionen av Djosers trappstegspyramid i Saqqara, som byggdes ca 2630-2611 f.Kr. Standardegyptologin betraktar den som det äldsta större stenmonumentet i Egypten, och början till alla storslagna byggnadsverk som skulle följa. Kronologi och åldersbestämning då det gäller Egypten och Egyptiska monument vilar dock på mycket skakig grund. Det finns anledning att ifrågasätta mycket av tidsbestämningarna i standardegyptologin. Men det kan vi lämna därhän just nu.


tisdag 20 september 2016

Sakkara eller Saqqara?

Jag har fått frågan om huruvida Sakkara och Saqqara är samma sak, och i så fall vilket som är rätt.

Sakkara, Saqqara, Saqqarah - eller ibland på engelska, Saccara - är samma sak. Vad som är rätt och fel, är däremot en subjektiv bedömningsfråga.

Det finns ingen absolut standard för transkription från arabiskt alfabet till latinskt (europeiskt). Det kan göras på flera sätt, och olika sätt kan tyvärr ibland användas inom ett och samma sammanhang. Det gör att namn på platser och personer, då de förekommer i latinsk form, kan bli förvirrande. Då man försöker att någorlunda beskriva uttalet, blir transkriberingen dessutom något olika beroende på målspråket. Svenskar, tyskar, fransmän och engelsmän, för att ta några exempel, uttalar inte alla det latinska alfabetets bokstäver på samma sätt. För att rätt kunna läsa den latinska formen, behöver man alltså veta något om för vilken språklig målgrupp transkriptionen gjorts. Ett bra exempel på det är i-ljudet. Ordet "khamsin", som betyder femtio, kan för en engelskspråkig målgrupp transkriberas till "khamseen". På svenska skulle det bli missledande ("kh" står för ach-laut, men det är en helt annan fråga).

Härtill kommer att arabiskans ljuduppsättning inte fullt motsvarar den vi finner i indo-europeiska språk (såsom svenska). Det finns ljud som egentligen inte kan uttryckas med latinska bokstäver.

Saqqara (som jag oftast skriver det) är ett område sydväst om Cairo som användes som nekropolis (begravningsområde) åt Memfis. Området är arkeologiskt mycket rikt.

På arabiska skrivs namnet .سقارة 

I arabiskan finns två olika k-ljud. De beskrivs med två olika bokstäver. I Saqqara används bokstaven ق. Den transkriberas bäst med "q". Det är nämligen inget vanligt k-ljud, utan vad som vetenskapligt beskrivs som en glottal klusil (engelska: glottal stop). Det är ett diskret klickljud lång bak i munnen, ett ljud som ibland försvinner helt. I Egyptisk arabiska är många ق närmast stumma, eller uppfattas i alla fall så av en utomstående lyssnare. Men det skiljer sig lite mellan olika ord och olika lokala dialekter.


lördag 24 oktober 2015

Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam


Vardagsegyptologen. Katter i Egypten.
Nutida egyptisk strykarkatt på hustak
i en by mycket nära Saqqarapyramiderna.


Domesticering av Katten


Det har ibland sagts att katten togs till Egypten från Persien ca 2000 f.Kr, eller från Nubien, men det finns mycket som talar emot det. Det ser snarare ut som om den katt vi kallar tamkatt utvecklades från vilda arter i Egypten och spreds över världen därifrån.

Att katten domesticerades i Egypten är de flesta överens om, och tiden brukar anges till omkring 2000 f.Kr. Men det finns bevis för att en katt delade gravkammare med en människa i Mostagedda, i Övre Egypten, så tidigt som för 6000 år sedan. Det tyder på att katter åtminstone varit väsentliga långt tidigare.

Man kan också fråga sig varför man domesticerade katten. Det vanliga svaret är att den höll efter råttor. Men det svaret, liksom föreställningen att katter tar råttor, är lite besynnerligt. Katter tar möss, men knappast stora råttor som befolkar spannmålslager.  Faktum är att hundar är bättre på att fånga råttor. De kan dessutom, till skillnad från katter, tränas till en speciell uppgift.

Låt oss gå ett steg längre och fråga oss om katten verkligen är domesticerad!

Jag skulle vilja påstå att trots domesticeringsförsök med många djurarter, har bara ett fåtal låtit sig domesticeras. Hunden, hästen, och några till. Det är djur som kan fostras att tjäna människan, mer eller mindre som slavar. Det är inte många arter, inte mer än högst ett tiotal - och katten är inte bland dem.

Därtill kommer ett litet antal arter som tolererar att leva tillsammans med människan, men inte som tjänare, utan på jämbördiga villkor. Bland dessa finner vi katten. Du kan aldrig kontrollera en katt, den gör som den själv vill. Vill du bli vän med den måste det vara på jämbördiga villkor. Och du kan aldrig träna en katt till ett arbete, därtill är den alldeles för oberoende. Visserligen finns det uppgifter från det Gamla Egypten om att katter användes för jakt, men jag ställer mig tvivlande till att det var "arbete utfört åt människan".

Sanningen är troligen att endast sociala djur kan domesticeras, därför att de underordnar sig en grupp eller en ledare. Solitära djur, vilket inkluderar alla kattdjur utom lejonet, underordnar sig inte.

Om vi antar att mina resonemang är riktiga, vilket inte nödvändigtvis är fallet, återkommer frågan i en annan form: Varför uppstod det en speciell relation mellan människor och katter - närmast en slags symbios baserad på ömsesidigt samtycke? Och varför tycks den ha uppstått i Egypten?

Fördelarna för katten är uppenbara. Den kan få skydd mot större rovdjur och den får lättare tillgång till föda (matrester). Att få skydd åt nyfödda ungar kan mycket väl ha varit orsaken till att katten flyttade in i människors hem.

Fördelarna för människan är svårare att se. Förvisso håller katten efter smågnagare och möjligtvis ormar. Det kan ha varit ett tillräckligt skäl att tillåta dess närvaro, inte minst om smågnagarna spred sjukdomar och ormarna var giftiga. Men frågan är om det är allt, eller om det finns nåt mer, eller nåt annat.

En aspekt är att katten alltid och överallt tycks ha tillskrivits magisk, ockult eller religiös betydelse. Katter har ansetts stå i förbindelse med högre makter, ibland onda, och ibland har katter ansetts ge tur eller otur. Svarta katter är speciellt ominösa.

I det gamla Egypten var katten helig. Att döda en katt, även av misstag, gav dödsstraff. Blev katten helig för att den levde bland människor, och var så nyttig för människor, eller kom den att leva bland människor för att den redan innan av någon anledning var helig? Det är den berömda paradoxen om vilket som var först, hönan eller ägget. Svaret lär vi aldrig få veta. Men de gamla egyptierna trodde att en katt i huset kunde bringa lycka och tur. Katter bar juveler och mumifierades ibland då de var döda. Familjen de levt hos rakade ögonbrynen och hade sorg tills brynen vuxit ut igen. Man kan ju undra om de verkligen gjorde allt det för ett djur som bara hölls för praktisk nytta.


Kattlika Gudomar i Det Gamla Egypten


Kattlika gudomar förekom tidigt i Egypten. Den äldsta vi känner till är den lejonhövdade Mafdet, "The Great Cat", som tidigast är känd från en bild från ca. 3100 f.Kr. Hon var en gudinna som skyddade mot skorpionsting och ormbett. Hon representerade också rättvisan och avrättningar. Hon avbildas oftast som en kvinna med lejonhuvud, eller huvud av något annat kattdjur, ibland med hårflätor av ormar som slutar i skorpionstjärtar. I Pyramidtexterna (från ca 2400-2300 f.Kr.) beskrivs det hur hon skyddar solguden Ra mot giftiga ormar.

Bastet (eller Bast), den mest kända egyptiska kattgudomen, var från början lejonhövdad. Också Wadjet, som annars oftast associeras med en kobra, avbildades ibland lejonhövdad. Så även Sekhmet. Bastet benämns ibland som "Lady of the East", där Sekhmet är "Lady of the West".

Lejonet var viktigt i egyptisk symbolik, en symbol för kunglighet och makt. I allra äldsta tider fanns det vilda lejon i Egypten. De försvann dock ganska tidigt och var sällsynta redan under äldsta faraonisk tid. 

Som kattgudom finns emellertid ingen mer välkänd än gudinnan Bastet (Bast), vars kult troligen kom att undantränga Mafdets. Med tiden kom Bastet att associeras snarare med "tamkatten" än med ett lejon. Hennes kult kulminerade då Shoshenq I (som regerade 945-924 f.Kr) lät utveckla den redan då gamla staden Bubastis till sin och sin dynastis huvudstad. Bubastis var ett viktigt centrum i Bastetkulten. Staden låg öster om Nildeltat.

Enligt Herodotos togs katter till Bubastis för mumifiering och begravning.

Man har funnit kattmumier på flera olika håll. I Saqqara fann man tusentals och i Beni Hassan, har det funnit så många att 19 ton mumifierade katter redan i slutet på 1800-talet skickades till England för att användas som gödsel.

Bastet var i början Nedre Egyptens krigsguddinna, senare eldens, katternas och hemmets gudom, och hon ansågs speciellt skydda mot smittsamma sjukdomar och onda andar.

Kattdyrkan förbjöds i lag av den Romerske Kejsaren år 390 e.Kr.


Katter i Dagens Egypten - Katten i Islam


I dagens Egypten dyrkas katten naturligtvis inte, men katter tolereras i de flesta fall, och enligt Islam är katten inte oren. Det berättas att Profeten Muhammed hade en favoritkatt som hette Muezza och att han vid ett tillfälle då hon sov på ärmen av de kläder han ville ha då han gick till bön, skar av ärmen så att han kunde ta kläderna utan att störa den sovande katten. Sen strök han katten tre gånger, vilket, enligt berättelsen, gav katten sju liv och förmågan att alltid landa på fötterna.

Profeten ska också ha druckit vatten ur samma kärl som katten och han genomförde sin tvagning före bönen i samma vatten som katten druckit från. Det är ett oerhört vittnesmål om hur han betraktade kattens renhet, även rituellt. 

En katt måste enligt Islam älskas och behandlas väl. Att skada en katt betraktas som synd.

Islam statuerar också att en katt inte får säljas för pengar eller mot varor; att kattens saliv är oskadlig såvitt man inte kan se orenheter i kattens mun; och att man får leva med en katt, förutsatt att man behandlar den väl.

Tyvärr är det inte så att alla dagens egyptier behandlar katter väl, fastän Islam sitter djupt i Egypten, även då det inte är omedelbart synligt. Det sitter djupare i folksjälen än det gör i vissa andra länder där det till det yttre verkar strängare. Men det har inte hindrat myndigheter från att bekämpa gatukatter som ohyra.

Läs också:
Egyptisk Mau & EMRO

söndag 20 september 2015

Anubis


Anubis i form av Schakal från Tutankhamons grav.
Schakal, eller varg, från Tutankhamons grav.
(Foto: Jon Bodsworth - copyrighted free use)


Anubis är förmodligen den egyptiska gudom som är mest känd till utseendet: en svart schakal eller en man med svart schakalhuvud. Fast biologiskt har det visats att "schakalerna" i Egypten i själva verket inte är schakaler, utan en sorts vargar, så rent vetenskapligt ska man kanske kalla Anubis för en svart varg eller man med svart varghuvud. Hursomhelst bör han inte vara en hund; fornegyptierna definierade honom som sab, "schakal", snarare än som iwiw, "hund". Å andra sidan verkar de inte ha gjort stor skillnad mellan olika hunddjur, så egentligen är det ganska förvirrat om vilken sorts djur Anubis verkligen är.

Såsom varande en uråldrig gudom, har Anubis roll växlat lite genom seklerna och årtusendena, men den har alltid haft något att göra med döden. Den äldsta text där han nämns är i "Pyramidskrifterna" [The Pyramid Texts], som anses vara från 2400-2300 f.Kr. Där sammankopplas han med en faraos begravning. Han var underjordens gud fram till dess den rollen övertogs av Osiris, han var den som ledde själar till livet efter detta, och han var med vid "vägningen av hjärtat" för att avgöra vem som fick gå vidare efter döden. Anubis var också balsameringens eller mumifieringens gud. Han ansågs dessutom beskydda gravar och gravkammare. Anubis var för övrigt associerad även med vissa delar av läkekonsten; hans präster hade stor kunskap i örtmedicin.

För att få gå vidare till "paradiset", måste den döde bedömas som "ren" då Anubis luktade på mumien. Det ansågs att söta kryddor vid balsameringen ökade chansen.


Anubis och Sennedjems mumie.
Anubis och Sennedjems mumie.
Från Sennedjems gravkammare i Luxor.
(Bilden är "in the Public Domain")


Den svarta  färgen är mumifieringens färg, balsameringen lämnade kropparna svarta. Det är också återfödelsens färg i egyptisk färgsymbolik. Nilens svarta slam som varje år cykliskt kom med översvämningarna var vad som gjorde Nildalen så bördig, en förutsättning för livet i Egypten.

Anubis är den grekiska formen av namnet. I Egypten hette han Anpu eller Inpu, och hade flera tillnamn, såsom Imeut ("Han som är på balsameringens plats").

Huvudplatsen för Anubis kult var Hardai (Cynopolis), och i viss mån Abt och Zawty, alla i Övre Egypten. Sen finns Anubeion med ett mycket stort antal hundmumier. Det är beläget utanför Saqqara och var också ett centrum i Anubiskulten.

Läs också:
Wepwawet & Khentymentiu
Sothis
Hundar i det gamla Egypten

tisdag 15 september 2015

Hundar i det gamla Egypten



Fornegyptiska Hundar


Faraohund är en hundras som har utvecklats på ett antal öar i Medelhavet, framför allt Malta och Sicilien. Det anses att den kom till öarna med Fenicierna och att de tagit den från Egypten. Att den ytterst skulle härstamma från Egypten grundas på att hundar med liknande utseende avbildats i Egyptiska gravar. Andra hundraser som möjligen kan härstamma från Fornegypten är vinthund, saluki och whippet.

De gamla egyptierna hade definitivt domesticerade hundar. Det finns belagt med skelettfynd från åtminstone 4000-4500 f.Kr. och avbildningar från predynastisk tid och framåt. Man kom också att mumifiera hundar och begrava med ägaren. Hundarna användes i jakt, som vakthundar samt i militära sammanhang.

På fornegyptiska språket hette hund iwiw, vilket förmodligen var ett försök att beskriva hundens skällande.

Den äldsta domesticerade hund vars namn är känt levde i Egypten nån gång mellan 2345 och 2280 f.Kr. och hette Abutiyu. Man tror det var en kunglig vakthund. Han fick en ceremoniell begravning i Giza, men namnet på den farao han tillhörde är okänt.

I Saqqara, sydväst om Cairo, har man funnit över 8 millioner hundmumier! Fyndet är fortfarande ofullständigt utforskat.


Whippet


Ursprunget a hundrasen whippet är lång ifrån klar. En historia säger att det är korsning mellan terrier och vinthund som gjorts i Storbritannien för ungefär 200 år sen för att få fram en bra kapplöpningshund. Det finns emellertid whippetliknande hundar avbildade på keramik från antikens Grekland. Baserat på detta faktum antyder C. H. Douglas Todd i en bok, "The Popular Whip­pet", en annan teori, att whippeten fanns, eller kan ha funnits, redan på Grekisk-Romersk tid. Jag tror det är möjligt att den fanns tidigare än så.  

I etymologiska sammanhang, brukar ordet "whippet" inte härledas särskilt långt. Ibland sägs det att det baseras på det engelska uttrycket "whip it". Å andra sidan är det också möjligt att "whippet" kan härledas från fornegyptiska Wepwawet (Upuaut), en hundgud, "Öppnaren av vägar". Men etymologi är en svår konst som sällan leder till mer än mer eller mindre plausibla gissningar, i alla fall då man kommer riktigt långt tillbaka i tiden.

Läs också:
Hundar i Cairo - Vilda & Tama
Anubis
Wepwawet & Khentymentiu
Sothis