Ordet "mumie" härstammar från arabiska mūmiyyah [مومية], vilket betyder bitumen, en form av asfalt, ytterst från persiska mūmiya. För detta ämne, som kom från Mumieberget i Persien, tillskrevs starka medicinska egenskaper. Det var exklusivt, sällsynt och svårt att få tag på. När araberna, som ivrigt åtrådde bitumen för många krämpor, invaderade Egypten, fick de idén att egyptiska mumier, som var svarta som ämnet från Mumieberget, ska ha beretts med bitumen. Således kom de inslagna liken i Egypten att kallas mumier. Och om du undrar: ja, malda mumier användes som medicin, som mūmiyyah, bitumen. Men det var fel. Mumierna bereddes med natron, inte med bitumen, och det är en helt annan substans.
"Det finns inget botemedel säkrare och mer passande för den mänskliga kroppen
än den mänskliga kroppen i sig själv, reducerad till ett läkemedel."
(Paracelsus, 1500-talet)
Malda mumier användes också som pigment. Det gav färgen "mumiebrun" [mummy brown], som ibland kallas "caput mortuum" - även om det senare normalt betecknar ett annat pigment.
Vem har inte hört talas om fiktiva skräckhistorier som involverar mumier? Men trodde du att det är en modern uppfinning? Det är det faktiskt inte. De gamla egyptierna själva producerade sådana berättelser, ofta med en historisk person som huvudperson: nämligen Ramses II:s fjärde son, Setne Khamwas, en mycket respekterad överstepräst i Memphis.
Moderna berättelser om mumier handlar ibland om Aztekmumier, och det är ett faktum att Aztekerna också praktiserade mumifiering. Med tanke på en trolig kulturell länk mellan det gamla Egypten och Maya, som leder vidare till Aztekerna, en slutsats man kan dra av besläktade skrivsystem och vissa kalendariska detaljer, är det lätt att anta att detta återspeglar ett arv från Egypten. Men det är långt ifrån säkert. De äldsta kända mumierna man hittills funnit fanns inte i Egypten, utan i Chile, där Chinchorrofolket utövade mumifiering så långt tillbaka som ca. 5050 f. Kr.