Vänsterhänthet i Egypten

Ända in i nutid bekämpas vänsterhänthet i många kretsar i Egypten och skolbarn tvingas fortfarande att skriva med höger hand på många platser. Först nyligen har man börjat uppmärksamma problemet och försöker se det på ett mer upplyst sätt. Men i en stor del av det egyptiska samhället betraktas det fortfarande som fel. Det anses rentav som en synd att använda vänsterhanden. Massor av egendomliga trosföreställningar florerar om detta, såsom att vänsterhänta är lögnare och att de lockar till sig djävulen genom att äta med vänsterhanden, eller att de hamnar i helvetet om de håller en helig bok men den.

Åtminstone till en del, hänger det samman med islam. Man tvättar sig normalt efter toalettbesök med vänsterhanden och äter och hälsar med högerhanden. Profeten Muhammed föreskrev att man ska använda olika händer för rena och orena uppgifter och han själv var högerhänt. Han påstod också att demoner äter och dricker med vänsterhanden. Eftersom Profeten betraktas som en förebild i allt, så sitter det här djupt i egyptiernas sinne.

Att använda olika händer för "rena" och "orena" saker var kanske inte så dumt, i tider och på platser där möjligheterna till fullgod hygien inte alltid var de bästa. Det minskade sannolikt spridningen av olika smittor. Men det har knappast nån betydelse idag, om modern hygien upprätthålls.

Så långt problemet är relaterat till islam, har man börjat inse att vänsterhänthet faktiskt är ett naturligt fenomen. Vissa Muslimska auktoriteter hävdar nu att det enda rimliga tolkningssättet är att man ska använda den dominanta handen till rena saker och den andra till orena, vilket låter som en vettig tolkning som skulle legitimera vänsterhänthet. Det skulle emellertid fortfarande krocka till exempel vid handskakning mellan "olikhänta individer". Dessutom når inte såna tolkningar snabbt ut till befolkningsmassorna, som fortfarande hänger fast vid sina gamla föreställningar. Lär av det, ät aldrig med vänsterhanden om du äter med egyptier, eller muslimer i allmänhet!

Favorisering av höger över vänster är i och för sig inte unikt för islamiska samhällen, det förekommer likaväl i judendomen, kristendomen och i samhällen byggande på ursprungligen kristna värderingar. Även i Sverige. Det finns dessutom i vissa grenar av hinduismen. Var det egentligen började är oklart. Som så mycket annat, fanns det långt innan kristendom och islam dök upp och integrerades sannolikt i dessa utan att nån egentligen ifrågasatte det. Det var redan en etablerad föreställning. Det gamla Egypten favoriserade kraftigt högerhanden och man avbildade ofta sina fiender som vänsterhänta. Samma betonande av högerhanden fanns i det gamla Mesopotamien.

I gammalegyptisk konst har gestalterna ibland två höger- eller två vänsterhänder istället för en av varje. Orsaken till det är okänd, men det kan ha att göra med markeringar av "goda" och "dåliga" egenskaper, eller nåt liknande. Någon har föreslagit att det har att göra med givande eller mottagande, men det finns inte mer bevis för det än för nån annan ståndpunkt. Emellertid är det säkert en konstnärlig konvention som betyder något, inte artistisk oskicklighet.

Ramadan

Vardagslivet i Egypten präglas just nu av att det är den muslimska månaden Ramadan. Under denna månad, som i år [2016] varar den 6 juni till den 5 juli, ska troende muslimer avstå från mat, dryck, rökning och sex under dygnets ljusa timmar. I Egypten efterföljs detta av det stora flertalet muslimer och det påverkar hela det offentliga livet.

Undantagna från reglerna är de som är sjuka, mycket gamla, gravida, ammande, har mens eller är på resa. Alla undantagen observeras dock inte alltid av de berörda individerna själva. Den inre religiösa drivkraften att genomföra den så kallade "fastan" är mycket stark och det kan bli livsfarligt. En sjuk och svag människa som till exempel avstår från att dricka en het egyptisk sommardag kan bokstavligen dö av det - och sånt inträffar. 

Tyvärr nyttjas nätterna av många till en fruktansvärd och hälsovådlig frossa i ätande - liknande den som i Sverige är vanlig vid jul. På dagarna är många aktiviteter starkt begränsade. Många är hemma och sover. Öppethållande av affärer och alla slags inrättningar - även myndigheter - är reducerat och om du är beroende av öppettider, är det viktigt att veta att det under Ramadan kan vara annorlunda än vanligt.

Ordet "ramadan" kommer från arabiska "ramadha", "intensiv hetta", eller "al-ramz", "att brinna". Varför månaden, den 9:de i den Muslimska kalendern, fått sitt namn efter hetta är inte helt klart, men den mest troliga förklaringen är att det var en vädermässigt het månad vid tidpunkten då månaden fick sitt namn. (Eftersom den Muslimska kalendern är helt baserad på månen, vandrar de muslimska månaderna runt året och går ett varv på ungefär 33 år.)

Religiöst är Ramadan månaden då Koranen uppenbarades för Profeten Muhammed.

Läs också:

Månader och kalendrar i Egypten

Mawlid el Nabi - Profetens Födelsedag

I Egypten firas profeten Muhammeds födelsedag [enligt Sunni-Islamisk standard] den 12 dagen av den tredje månaden, Rabi'al-awwal, i den Muslimska kalendern. Eftersom den Muslimska kalendern är en ren månkalender flyttar sig dagen runt det Gregorianska året. I år [2015], infaller dagen den 23 december. [I vissa andra länder den 24 december.] Den kallas Mawlid el Nabi, eller Eid-e-Milad el-Nabi. Det är allmän helgdag och tillsammans med olika festligheter lyfter man fram profeten Muhammeds lära och hans egen kosmiska funktion.

Det är inte självklart för alla Muslimer att fira Mawlid el Nabi. Det finns två olika infallsvinklar med invändningar. En är att det glorifierar profeten Muhammed bortom hans mänskliga dimension. Det är viktigt i Islam att betona att han är människa, inte en gud eller halvgud. Den andra är att högtidlighållandet inte har nån basis i profeten Muhammeds eget liv. Dvs, han firade inte Mawlid, därför ska hans efterföljare inte heller göra det.

Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam

Nutida egyptisk strykarkatt på hustak

i en by mycket nära Saqqarapyramiderna.

Domesticering av Katten

Det har ibland sagts att katten togs till Egypten från Persien ca 2000 f.Kr, eller från Nubien, men det finns mycket som talar emot det. Det ser snarare ut som om den katt vi kallar tamkatt utvecklades från vilda arter i Egypten och spreds över världen därifrån.

Att katten domesticerades i Egypten är de flesta överens om, och tiden brukar anges till omkring 2000 f.Kr. Men det finns bevis för att en katt delade gravkammare med en människa i Mostagedda, i Övre Egypten, så tidigt som för 6000 år sedan. Det tyder på att katter åtminstone varit väsentliga långt tidigare.

Man kan också fråga sig varför man domesticerade katten. Det vanliga svaret är att den höll efter råttor. Men det svaret, liksom föreställningen att katter tar råttor, är lite besynnerligt. Katter tar möss, men knappast stora råttor som befolkar spannmålslager.  Faktum är att hundar är bättre på att fånga råttor. De kan dessutom, till skillnad från katter, tränas till en speciell uppgift.

Låt oss gå ett steg längre och fråga oss om katten verkligen är domesticerad!

Jag skulle vilja påstå att trots domesticeringsförsök med många djurarter, har bara ett fåtal låtit sig domesticeras. Hunden, hästen, och några till. Det är djur som kan fostras att tjäna människan, mer eller mindre som slavar. Det är inte många arter, inte mer än högst ett tiotal - och katten är inte bland dem.

Därtill kommer ett litet antal arter som tolererar att leva tillsammans med människan, men inte som tjänare, utan på jämbördiga villkor. Bland dessa finner vi katten. Du kan aldrig kontrollera en katt, den gör som den själv vill. Vill du bli vän med den måste det vara på jämbördiga villkor. Och du kan aldrig träna en katt till ett arbete, därtill är den alldeles för oberoende. Visserligen finns det uppgifter från det Gamla Egypten om att katter användes för jakt, men jag ställer mig tvivlande till att det var "arbete utfört åt människan".

Sanningen är troligen att endast sociala djur kan domesticeras, därför att de underordnar sig en grupp eller en ledare. Solitära djur, vilket inkluderar alla kattdjur utom lejonet, underordnar sig inte.

Om vi antar att mina resonemang är riktiga, vilket inte nödvändigtvis är fallet, återkommer frågan i en annan form: Varför uppstod det en speciell relation mellan människor och katter - närmast en slags symbios baserad på ömsesidigt samtycke? Och varför tycks den ha uppstått i Egypten?

Fördelarna för katten är uppenbara. Den kan få skydd mot större rovdjur och den får lättare tillgång till föda (matrester). Att få skydd åt nyfödda ungar kan mycket väl ha varit orsaken till att katten flyttade in i människors hem.

Fördelarna för människan är svårare att se. Förvisso håller katten efter smågnagare och möjligtvis ormar. Det kan ha varit ett tillräckligt skäl att tillåta dess närvaro, inte minst om smågnagarna spred sjukdomar och ormarna var giftiga. Men frågan är om det är allt, eller om det finns nåt mer, eller nåt annat.

En aspekt är att katten alltid och överallt tycks ha tillskrivits magisk, ockult eller religiös betydelse. Katter har ansetts stå i förbindelse med högre makter, ibland onda, och ibland har katter ansetts ge tur eller otur. Svarta katter är speciellt ominösa.

I det gamla Egypten var katten helig. Att döda en katt, även av misstag, gav dödsstraff. Blev katten helig för att den levde bland människor, och var så nyttig för människor, eller kom den att leva bland människor för att den redan innan av någon anledning var helig? Det är den berömda paradoxen om vilket som var först, hönan eller ägget. Svaret lär vi aldrig få veta. Men de gamla egyptierna trodde att en katt i huset kunde bringa lycka och tur. Katter bar juveler och mumifierades ibland då de var döda. Familjen de levt hos rakade ögonbrynen och hade sorg tills brynen vuxit ut igen. Man kan ju undra om de verkligen gjorde allt det för ett djur som bara hölls för praktisk nytta.

Kattlika Gudomar i Det Gamla Egypten

Kattlika gudomar förekom tidigt i Egypten. Den äldsta vi känner till är den lejonhövdade Mafdet, "The Great Cat", som tidigast är känd från en bild från ca. 3100 f.Kr. Hon var en gudinna som skyddade mot skorpionsting och ormbett. Hon representerade också rättvisan och avrättningar. Hon avbildas oftast som en kvinna med lejonhuvud, eller huvud av något annat kattdjur, ibland med hårflätor av ormar som slutar i skorpionstjärtar. I Pyramidtexterna (från ca 2400-2300 f.Kr.) beskrivs det hur hon skyddar solguden Ra mot giftiga ormar.

Bastet (eller Bast), den mest kända egyptiska kattgudomen, var från början lejonhövdad. Också Wadjet, som annars oftast associeras med en kobra, avbildades ibland lejonhövdad. Så även Sekhmet. Bastet benämns ibland som "Lady of the East", där Sekhmet är "Lady of the West".

Lejonet var viktigt i egyptisk symbolik, en symbol för kunglighet och makt. I allra äldsta tider fanns det vilda lejon i Egypten. De försvann dock ganska tidigt och var sällsynta redan under äldsta faraonisk tid. 

Som kattgudom finns emellertid ingen mer välkänd än gudinnan Bastet (Bast), vars kult troligen kom att undantränga Mafdets. Med tiden kom Bastet att associeras snarare med "tamkatten" än med ett lejon. Hennes kult kulminerade då Shoshenq I (som regerade 945-924 f.Kr) lät utveckla den redan då gamla staden Bubastis till sin och sin dynastis huvudstad. Bubastis var ett viktigt centrum i Bastetkulten. Staden låg öster om Nildeltat.

Enligt Herodotos togs katter till Bubastis för mumifiering och begravning.

Man har funnit kattmumier på flera olika håll. I Saqqara fann man tusentals och i Beni Hassan, har det funnit så många att 19 ton mumifierade katter redan i slutet på 1800-talet skickades till England för att användas som gödsel.

Bastet var i början Nedre Egyptens krigsguddinna, senare eldens, katternas och hemmets gudom, och hon ansågs speciellt skydda mot smittsamma sjukdomar och onda andar.

Kattdyrkan förbjöds i lag av den Romerske Kejsaren år 390 e.Kr.

Katter i Dagens Egypten - Katten i Islam

I dagens Egypten dyrkas katten naturligtvis inte, men katter tolereras i de flesta fall, och enligt Islam är katten inte oren. Det berättas att Profeten Muhammed hade en favoritkatt som hette Muezza och att han vid ett tillfälle då hon sov på ärmen av de kläder han ville ha då han gick till bön, skar av ärmen så att han kunde ta kläderna utan att störa den sovande katten. Sen strök han katten tre gånger, vilket, enligt berättelsen, gav katten sju liv och förmågan att alltid landa på fötterna.

Profeten ska också ha druckit vatten ur samma kärl som katten och han genomförde sin tvagning före bönen i samma vatten som katten druckit från. Det är ett oerhört vittnesmål om hur han betraktade kattens renhet, även rituellt. 

En katt måste enligt Islam älskas och behandlas väl. Att skada en katt betraktas som synd.

Islam statuerar också att en katt inte får säljas för pengar eller mot varor; att kattens saliv är oskadlig såvitt man inte kan se orenheter i kattens mun; och att man får leva med en katt, förutsatt att man behandlar den väl.

Tyvärr är det inte så att alla dagens egyptier behandlar katter väl, fastän Islam sitter djupt i Egypten, även då det inte är omedelbart synligt. Det sitter djupare i folksjälen än det gör i vissa andra länder där det till det yttre verkar strängare. Men det har inte hindrat myndigheter från att bekämpa gatukatter som ohyra.

Läs också:
Egyptisk Mau & EMRO