Ormsymboler i det Gamla Egypten

Amenhotep II med kobradiadem.

Heliga Kobror

I det gamla Egypten var kobran en symbol för den faraoniska makten och för flera gudar. De mest framträdande av dem var Wadjet, Nedre Egyptens gudinna. Andra var Renenet, hennes barn Nehebkau och Meretseger, vars namn betyder "hon som älskar tystnad", även kallad Dehenet Imentet, "Peak of the West".

Den stiliserade symbolen med en stegrad kobra var en symbol för auktoritet, faraonisk eller gudomlig. Denna symbol brukar kallas Uraeus, ett ord som kan härledas från fornegyptiska "j'r.t" [iaret], som betyder "she who rears". Uraeus representerar Wadjet och var en viktig del av Nedre Egyptens regalier. (Se bilden överst)

“I created my Eye in flame... I made my Eye, a living serpent.”

(Horus, according to Coffin Text, Spell 313)

Wadjet sågs som Horusögat och hade helande krafter. Hennes namn kommer från det gamla egyptiska ordet för grönt "wahdj", som även är namnet på den gröna mineralen malakit. Notera att malakit, som de gamla egyptierna använde som ögonkosmetika, kan bota ögoninfektioner. Dess användning var inte rent kosmetisk, det fungerade också som ett skydd för ögonen.

"Malachite glitters for me, I live according to my will,

for I am Wadjet, Lady of the Devouring Flame, and few approach me,”

(The Book of the Dead)

I den senare mytologin kallas Wadjet ibland för Ras Öga. Den sägs också att den första Uraeus skapades av gudinnan Isis, från jordiskt damm och saliv från solguden, och den figurerar i historien om hur Osiris förvärvade tronen.

Reneunets namn består av två stammar och kan läsas som "ren-nutet" eller "Renen-utet"; den första betyder "hon som ger sanna namn", den andra "näring" och "orm". Hon var gudinna för det sanna namnet, en förgudning av en aspekt av själen, och av lycka och skörd. Något anpassad levde hon i den grekiska religionen som Thermouthis, och senare, som så många grekiska gudar, i kristendomen som ett helgon [Thermuthis].

“I pass eternity like Nehebkau”

(The Book of the Dead)

Nehebkau var en mäktig gud, ibland avbildad som en orm, och han är känd för att ha ätit upp sju kobror. Detta bör inte tas bokstavligt; innebörden är esoterisk. Det råder en anmärkningsvärd likhet mellan indiska och egyptiska begrepp här. Ryggraden och stegrandet av medvetandet, eller livskraften, genom dess olika nervknutar, symboliseras i båda av en kobra.

Astralkroppens motsvarigheter till nervknutarna i indisk lära, kallas chakran. Den uppåtstigande energin leds ytterst upp till vad den indiska traditionen anser vara det tredje ögat. I indiska system, kallas denna orm, denna stigande kraft, för "kundalini"; i Egypten kallades den "ka". Det finns sju chakran, och det finns ett fornegyptiskt ord för ryggrad, som ordagrant betyder "de sju magiska knutarna".

"The divine power, Kundalini, shines like the stem of a young lotus; like a snake, coiled round upon herself

she holds her tail in her mouth and lies resting half

asleep as the base of the body"

(The Yoga Kundalini Upanishad, 2^nd century India )

Även om antalet sju och ormsymbolen är frånvarande, lär vi oss detsamma från gammal kinesisk filosofi: hur livskraften, ch'i, ökas genom att skjutas upp från roten och upp genom flera energicentra. Precis som saven i ett träd stiger från roten och uppåt.

Caduceus

Caduceus är ytterst en häroldsstav, som används av Hermes i den grekiska mytologin (Mercurius i den romerska). Staven omges av två ormar, och ibland är den bevingad. Det är en symbol för handel, och ibland har staven med två ormar förknippats med den medicinska professionen, och ibland med DNA-spiralen. Som en medicinsk symbol är den dock baserad på en sammanblandning med Asklepios stav. Asklepios, läkekonstens gud [som stjärna är han Ormbäraren, ormens bärare], har en stav som är omgiven av bara en orm och inte har vingar.

Som Hermes stav, och Hermes identifikation med den egyptiska guden Thoth, blev Caduceus också en del av hermetisk symbolik och kom därigenom in i alkemins och ockultismens sfärer.

Caduceus har en lång historia, som leder tillbaka till det gamla Mesopotamien och guden Ningishzida. Möjligen kopulerar ormarna egentligen, vilket skulle symbolisera förnyelse och regeneration. Caduceus har också satts i samband med DNA-spiralen, eller ryggraden. Den jämförs ibland med det indiska begreppet Kundalini, och de två ormarna skulle då utgöra positiv och negativ kundalini, kompletterande motsatser i förening, manligt och kvinnligt, yin och yang.

Ouroboros

Medan en upprest orm symboliserar universell makt, auktoritet, tillväxt, vitalitet och sexuell energi, finns det en annan form som representerar cykliska processer: ormen som äter sin egen svans.

"[...] that the first day should make the last, that the Tail of the Snake should return into its Mouth precisely at that time, and they should wind up upon the day of their Nativity, is indeed a remarkable Coincidence."

(Sir Thomas Browne, A Letter to a Friend, 1656)

Ouroboros är en orm som äter sin egen svans, ofta formad som en cirkel. Den har använts som symbol med något varierande innebörd i olika kulturer, religioner, tankeskolor, och åldrar. Som så mycket annat, började det i det gamla Egypten och den äldsta kända bilden av denna symbol är från Tutankhamons grav och en begravningstext som kallas ”the Enigmatic Book of the Netherworld”. En illustration visar två ormar med svansarna i munnen - de symboliserar Mehen, en gudom som ringlar sig runt Ra om natten.

I den ännu äldre “Coffin Text 1130”, säger guden Ra: "Hail in peace! I repeat to you the good deeds which my own heart did for me from within the serpent-coil, in order to silence strife."

Senare hävdade den romerske författaren Servius [4:e århundradet AD] att den egyptiska symbolen representerade det cykliska året. Men före honom beskrev Platon [ca 424-348 f.Kr.] att ormen var den första levande varelsen i universum, en urvarelse.

Symbolen levde vidare genom gnosticism, som världssjälen, och i alkemi. Carl Gustav Jung skrev:

"The alchemists, who in their own way knew more about the nature of the individuation process than we moderns do, expressed this paradox through the symbol of the Ouroboros, the snake that eats its own tail. The Ouroboros has been said to have a meaning of infinity or wholeness. In the age-old image of the Ouroboros lies the thought of devouring oneself and turning oneself into a circulatory process, for it was clear to the more astute alchemists that the prima materia of the art was man himself. The Ouroboros is a dramatic symbol for the integration and assimilation of the opposite, i.e. of the shadow. This 'feed-back' process is at the same time a symbol of immortality, since it is said of the Ouroboros that he slays himself and brings himself to life, fertilizes himself and gives birth to himself. He symbolizes the One, who proceeds from the clash of opposites, and he therefore constitutes the secret of the prima materia which […] unquestionably stems from man's unconscious."

En orm biter sin egen svans förekommer också i indiska och persiska traditioner. När det gäller Indien, jämför citat från “The Yoga Kundalini Upanishad” ovan, där ormen beskrivs som hållande sin svans i sin egen mun.

Från det gamla Persien kan man hitta en Ouroboros-liknande symbol i Mithraism, en religion, som under senantiken allmänt utövades i det romerska riket i form av ”mysterier”; ett utpräglat romersk version av Mithrakult.

Slutnot

Jag har valt att låta citaten och titlarna på fornegyptiska skrifter vara på engelska, eftersom det finns bra översättningar och en vedertagen terminologi på engelska och en översättning till svenska känns krystad eller missvisande. Detsamma gäller ett litet antal andra fraser.

Det är möjligt att svårigheten beror på att min egen erfarenhet av att diskutera, läsa eller skriva om egyptologi på svenska är närmast obefintlig så jag saknar en svensk terminologi.

För att vara konsekvent har jag också återgett det långa citatet av Carl Gustav Jung på engelska.

Om något av detta skulle besvära dig är du välkommen att höra av dig. Jag kan tillhandahålla en informell översättning till svenska.

Läs också:
Ormrisken i Egypten

Nedre Egypten & Övre Egypten

Om man läser om Egypten eller pratar med lokalbefolkningen, används ofta termerna Övre Egypten och Nedre Egypten. På grund av den västerländska konventionen att på kartor visa norr uppåt, är det lätt att tro att Övre Egypten ligger i norr och Nedre Egypten i söder. Det är dock helt fel. Orden "övre" och "nedre" står i relation till Nilens flödesriktning. Nedre Egypten är i norr, Övre Egypten är i söder. 

Begreppen har en lång historia, eftersom områdena historiskt betraktats som två olika riken även då de förenats under en härskare. Farao var "Kung av de två rikena". I Fornegypten hade de i viss mån olika symboler, och Faraonerna hade en dubbelkrona, pschent, för att markera sin härskarställning över både Övre och Nedre Egypten.

Det fanns också en vit krona för Övre Egypten och en röd för Nedre Egypten. Den vita kallades hdt [hedjet], den röda kallades dsrt [deshret]. Orden betyder helt enkelt "den vita" respektive "den röda". Pschent var en kombination av dessa.

Med kronorna associerades också de två gudinnorna Nekhbet och Wadjet, symboliserande Övre respektive Nedre Egypten. Nekhbet avbildas oftast som gam och Wadjet som kobra. De kallades ibland nebty, "Faraos två damer".

I nutid refererar egyptier ofta till Övre [engelska: Upper] eller Nedre [engelska: Lower] Egypten. I princip räknar man allt söder om Nildeltat till Övre Egypten.

Övre Egypten är generellt varmare, mer konservativt, och till stor del fattigare.