Ett örtte på anis är vanligt i Egypten (och omkringliggande länder). Det brukar ges till ammande mödrar för att de ska producera mycket mjölk och till spädbarn mot kolik, men det dricks mycket mer än så. I vissa kretsar är det omtyckt som varm dryck under den relativt sett kyliga vintern. I Egypten går sånt te under namnet yansoon [يانسون], vilket också är det lokala (arabiska) namnet för anis. En växt som har sin ursprungliga hemvist i Egypten eller området däromkring.
Anis ska inte förväxlas med stjärnanis, som härstammar från Kina. De är botaniskt helt obesläktade, fastän båda innehåller ämnet anetol, som ger dem den karakteristiska lukten och smaken. Det finns för övrigt även i fänkål.
Anetol är en fyto-östrogen, dvs ett hormonimiterande ämne, med medicinska effekter. Anis har bland annat använts mot hosta, väderspänningar, samt matsmältnings- och menstrationsproblem.
Det finns ett märklig ord på engelska, louche, det vill säga "smutsig", tvivelaktig moral. Ursprungligen härstammar det från latin luscus, "blind på ena ögat". Louche är också "ouzoeffekten", vilket är att ouzo, och några andra drycker som innehåller anis, blir grumliga eller "mjölkiga" när vatten tillsätts.
Anledningen?
Närvaro av anetol.
Stjärnanis, på kinesiska 八角, bājiǎo [åtta horn], har liknande användning som krydda och förekommer även i traditionell kinesisk medicin.
Men stjärnanis innehåller inte bara anetol, utan även en annan viktig förening: shikimic-syra, som är starkt antimikrobiell. Den är också smärtstillande och en antioxidant. Det är den huvudsakliga beståndsdelen i läkemedlet Tamiflu, som är antiviralt och fick mycket publicitet i samband med svininfluensan för några år sedan. Stjärnanis var tills helt nyligen den huvudsakliga källan till shikimic-syra för den industriella produktionen av Tamiflu.
Yansoon innehåller ingen shikimic-syra och har ingen antiviral effekt, men den har alla de medicinska fördelarna av anetol. Alldeles bortsett från det, smakar varm yansoon bra under den småkalla egyptiska vintern!