Svenska Ambassaden i Cairo

Den svenska ambassaden i Cairo ligger nästan uppe på nordkanten av ön Zamalek i Nilen, på en gata, "Mohamed Mahzar Street",som kantas av ambassader. På nummer 13 möts man av en svensk flagga.

Ambassadbyggnaden är ritad av Nils Ahrbom och Hando Kask och uppfördes på 1970-talet. Framsidan mot gatan är sluten och avvisande, delvis av säkerhetsskäl. Baksidan, som vetter mot öster, har en öppen trädgård mot Nilen.

År 2008 installerades solceller på ambassadens tak. Dessa gör inte bara ambassaden självförsörjande med el, de skapar ett överskott, som skänks till det allmäna elnätet i Cairo.

Vill man besöka ambassaden och inte vill åka taxi, är det lättaste sättet att ta tunnelbanan till stationen "Opera" och vid utgången gå mot Kubri Qasr el Nil, men inte gå över bron. Vid brofästet tar man istället till vänster och går norrut längs med Nilen. Man kan oftast inte gå alldeles vid nilkanten, men man bör hålla Nilen inom synhåll. Om man går relativt raskt är det ungefär en halvtimmes promenad innan man når Mohamed Mazhar Street. Att hitta dit är inte svårt.

Midan al-Tahrir - Tahrirtorget

Tahrirtorget, en hjärtpunkt i centrala Cairo. blev världsberömt 2011, i och med de händelser som ledde till Mubaraks fall. Jag var faktiskt där den dagen i januari 2011 då allt startade. Jag var där av misstag, hade ett helt annat ärende och råkade kliva rakt in i händelsernas centrum. Jag tog emellertid tunnelbanan därifrån innan våldet eskalerade, men fick senare veta att polisen stängt tunnelbanestationen på Tahrir fem minuter efter att jag hade passerat. Detta för att förhindra att demonstranter skulle kunna använda det stora tunnelsystemet under torget för att förflytta sig.

Efter den s.k. revolutionen 2011 var torget avstängt för biltrafik under lång tid, och tunnelbanestationen (Sedat), den viktigaste knutpunkten i Cairos tunnelbanesystem, var stängd. Där förekom flera demonstrationer och under ganska lång tid fanns ett stort tältläger i torgets mitt. Det syns här, på bilden jag tog i juli 2011. I bakgrunden syns Mugamma.

Tahrirtorget, Mugamma, och tältläger 2011

Eget foto, all rights reserved.

Under 2011 fanns det också intressant grafitti på och runt omkring torget. Bland annat de målningar på själva gatan som de tre följande bilderna visar.

Tahrirtorget, grafitti 2011

 Eget foto, all rights reserved.

Tahrirtorget, grafitti 2011

 Eget foto, all rights reserved.

Tahrirtorget, grafitti 2011

 Eget foto, all rights reserved.

Men Tahrir fanns före 2011 och hade redan ett förflutet som centrum för protester och demonstartioner.

Från början designades torget enligt franska förebilder på order av Khediv Ismail, och det hette inledningsvis Midan al-Ismailiyyah. Emellertid började det kallas Tahrirtorget (ungefär "Befrielsetorget") redan efter revolutionen 1919, och fick officiellt det namnet efter revolutionen 1952, då monarkin avskaffades.

Så här såg det ut omkring 1940. Till vänster (den långa, låga byggnaden) syns Egyptian Museum.

Tahrirtorget, Egyptian Museum, ca 1940

Fotograf okänd. Bilden är "in the Public Domain".

Museet (i mitten av bilden) såg i oktober 2017 ut så här i ungefär samma perspektiv.

Tahrirtorget, Egyptian Museum, 2017

 Eget foto, all rights reserved.

En byggnad som drar till sig uppmärksamhet på Tahrir, är Mugamma. En stor koloss som utgör centrum för Egyptens ohyggliga myndighetsbyråkrati. (Om du ska förnya ett visum, är det till Mugamma du ska bege dig.) Så här såg huset ut i oktober 2017. Du kan också se byggnaden på första bilden ovan.

Tahrirtorget, Mugamma, 2017

 Eget foto, all rights reserved.

Mugamma planerades 1945 och byggdes 1946-1949. Där lär arbeta mer än 20000 personer. Ett monstruöst monument över Egyptens överbyråkratisering.

Mugammas framtid är oviss. Det finns ett beslut från 2005 att hela verksamheten ska flyttas. Beslutet är fortfarand i kraft, men så här långt har ingenting hänt och det är oklart om och när flytten verkligen blir av. Som jag vid flera tillfällen sagt: I Egypten är avståndet mellan ord och handling mycket stort.

Manial Palace & Egyptens Jaktmuseum

Tisdagen den 9 februari återöppnades Egyptens Jaktmuseum i Manial Palace i Cairo. Det låter kanske inte så upphetsande, men "The Ministry of Antiquities" gjorde stort väsen av det och vid öppningsceremonin deltog flera utländska ambassadörer. Man hoppas museet ska locka turister.

Museet öppnades först 1963, för att visa de samlingar av jaktoffer som Kung Farouk och prinsarna Muhammad Ali Tewfik och Youssef Kamal samlat på sig. Det är tusentals uppstoppade djur av alla slag, samt prins Muhammad Ali Tewfiks stora fjärilsamling, som lär bestå av mer än 7000 fjärilar.

År 2007 stängdes Manial Palace för rennovering, öppnades igen 2013, men Jaktmuseet förblev stängt till för en vecka sedan. Många av djuren var i dåligt skick och krävde arbete av skickliga konservatorer för att återställas i utställningsbar kvalitet.

Lite mer speciella objekt är skeletten efter den häst och den kamel som ingick i Mahwal, den karavan som transporterade det tyg, kiswah, som täcker Kaaba i Mecka. Man visar också den kamelsadel som kiswah låg på.

Manial Palace, som ligger på Rhoda Island, en ö i Nilen, mitt i Cairo, byggdes 1901 av prins Muhammad Ali, som var son till Khediv Tewfik. Arkitekturen blandar stilelement från såväl Fatimidisk och Mamlukisk som Marockansk-Andalusisk  och Osmansk stil.

Manial Palace Museum visar många av prins Muhammad Alis tillhörigheter, såsom möbler, manuskript, silver och kläder. Jaktmuseet är alltså bara en del av Manial Palace.

Läs också:

Om Khedivatet och Muhammad Alis Dynasti
Om Kaaba & Kiswah

Amr ibn al-As och Afrikas Äldsta Moské

 

Afrikas äldsta moské

 

Amr ibn al-As var en arabisk general som erövrade Egypten, i praktiken satte punkt för det Romerska (då Bysantinska) väldet där och inlemmade Egypten i det växande Kalifatet. För att markera detta grundade han en ny huvudstad, al Fustat, eller Misr al-Fustat, istället för den gamla, Alexandria. Al Fustat låg vid Nilens strand, och är idag en del av vad som kallas Old Cairo.

 

 

Kvinnornas ingång till Amr ibn al-As moské

Där Amr ibn al-As tält stått lät man år 641-642 e.Kr. bygga en moské, Amr ibn al-As moské, eller på engelska The Mosque of Amr ibn al-As, som kom att bli centrum i al Fustat. Det var den första moské som byggdes i Egypten och Afrika och den finns fortfarande. Inte i ursprungsform, den har utbyggts och renoverats flera gånger genom seklerna, och det är tveksamt om något väsentligt återstår av ursprungsmoskén.

Huvudingången till Amr ibn al-As moské

Där finns också ett grav i ett hörn av moskén. Den sägs tillhöra Amr ibn al-As son, Abdullah, men det bestrids av vissa historiker.

Inuti Amr ibn al-As moské

(Foto av Michel Benoist, Released to the Public Domain)

Kalifen vid den här tiden var Umar, eller Umar ibn Al-Khattāb, den andre kalifen i ordningen. Han tillhörde sahaba - de som hade varit personliga följeslagare till profeten Muhammed. Det gjorde även Amr ibn al-As, som efter erövringen blev guvernör över Egypten.

Amr ibn al-As, som föddes i Mecka omkring 585 e.Kr. och dog i Egypten år 646, var först, tillsammans med stammen Quraish övriga ledare, fientligt inställd till Islam, men kom senare, 629-630 e.Kr., att ändra sig och ansluta sig till profeten Muhammed. Innan dess deltog han i alla strider mot Islam, men efteråt blev han en av det expanderande Islams ledande fältherrar. Han erövrade Egypten omkring 640, blev dess guvernör, byggde al Fustat, och påverkade radikalt Egyptens historia. Nu kom landet under inflytande av Islam, och blev ett av kärnländerna i den Muslimska kulturen, en position som fortfarande består.


Läs också:
Kalif - Kalifat
Egyptisk Historisk Tidsindelning

Al Mahkamah al Dostoreyah - Högsta Konstitutionsdomstolen

Om man åker eller går söderut från Cairo, på Nilens östra sida, längs Corniche el Nile, kommer man till Maadi. En av de mest karaktäristiska byggander man då tidigt stöter på, är Al Mahkamah al Dostoreyah [المحكمة الدستورية], eller på engelska, "the Supreme Constitutional Court". Domstolen har spelat en av huvudrollerna i det politiska tumultet i Egypten sen Mubarak avlägsnades och innehade under en tid den högsta makten i landet.

Om vi lämnar politiken därhän och tittar på byggnadens arkitektur, möts vi av en säregen anblick. Huset var färdigbyggt så sent som 2000 och ritades av Ahmed Mito. Stilen kallas "Egyptian Revival Architecture" och ska föreställa en modern design byggd på stilelement från det gamla Egypten. Om just det har lyckats särskilt bra kan väl diskuteras, men byggnaden har onekligen en intressant och speciell arkitektur.

Fotona är från 2011. Numera finns det en skyddande betongmur mellan gatan och bygganden; den hindrar sikten ganska mycket.

Sista bilden visar domstolsbyggnaden från baksidan. Gatan här leder ner till Corniche el Nile.

Nasriyaskolan (The Nasriya School)

På Champollion street, mitt i centrala Cairo, bara ett kvarter från huvudgatan Talaat Harb Street, kan man hitta ett palats som till synes är på väg att falla i bitar. Det har fortfarande en imponerande exteriör, men den definitiva intrycket är att det är på väg att bli en ruin. Lokalbefolkningen känner det som Nasriya-skolan, men historien börjar redan 1899, då den Italienska arkitekten Antonio Lasciac skapade ett palats åt Prins Said Halim Pasha. Av olika skäl kom prinsen dock aldrig att bo där.

Nasriyaskolan (The Nasriya School), från portarna in till gården, 2011

År 1915,  i samband med första världskriget, blev Prince Halims tillgångar beslagtagna då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Palatset köptes av en Monsieur Carlsioni 1918. Han hyrde ut det till utbildningsministeriet, och de gjorde det till en skola, Al-Nasra. På 1940-talet såldes igen, denna gång till Societe Chaoul Mediano, som gav det namnet Nasriyaskolan. År 2004 var det dags igen för en försäljning och omvandling. Skolan stängdes och byggnaden såldes till El-Fath Company for Reconstruction & Development. Sedan dess har den blivit deklarerat som skyddat historiskt monument. Det har förekommit planer på att göra den till ett museum, men i Egypten planeras och påbörjas mycket som aldrig fullföljs.

Lokalbefolkningen hävdar att det fanns eller finns hemliga tunnlar från palatset till den närliggande Nilen. Det är inte osannolikt; ett sätt att fly om något skulle bli hotande.

Prins Said Halim Pasha var sonson till Muhammad Ali. Hans hustru, Amina Indji Toussoun, även hon ett  barnbarn Muhammad Ali, ville aldrig bo i Cairo utan hellre i Istanbul. Vid den tiden var det fortfarande mittpunkten i det stora Osmanska riket, av vilket Egypten var en del. De använde aldrig den nya dyra palatset i Cairo.

Prins Halims far skulle ha varit khediv [vicekung] om inte Khediv Ismail genom korruption hade lyckats åsidosätta den traditionella successionen och göra sin son Tewfik till sin efterträdare.

I Istanbul var Prins Halim dock den Osmanske Sultanens Storvisir 1913-1916. År 1919, efter första världskriget deporterades han för förräderi och skickades i exil till ett fängelse i Malta. Orsaken var att han hade undertecknat den Osmansk-Tyska alliansen. I september 1921 blev han frisläppt och flyttade till Sicilien. Redan samma år mördades han av den armeniska terroristen Arshavir Shiragian, troligen som hämnd för den roll han spelat i det Turkiska folkmordet på armenier.

Hans fru, Amina, slapp uppleva skam och exil; hon dog redan 1915.

Al-Hakim - The Mad Caliph

Av de Fatimidiska kaliferna i Egypten, är al-Hakim en av de svåraste att få grepp om. Hans beteende var synbarligen lynnigt och våldsamt och han beskrivs stundtals, speciellt i västerländsk litteratur, som "The Mad Caliph". Ändå tycks han ha ingjutit en mycket stark lojalitet hos sina anhängare och han gynnade utbildning och lärdom. Inte blir han mindre intressant av att han faktiskt aldrig dog. Dvs, dog gjorde han naturligtvis någon gång, men ingen vet när, var eller hur. Som 36-årig kalif försvann han plötsligt år 1021. Man hittade bara hans åsna och lite blodiga klädrester utanför Cairo. Kanske blev han mördad.

Abu ‘Ali Mansur al-Ḥākim bi-Amr-Allāh (985-1021?), or simply al-Hakim or Al-Hākim bi Amr Allāh, var den 16:de Ismailitiska Imamen, den 6:te Fatimidiska Kalifen och den förste som var född i Egypten. Han efterträdde sin far år 996.

Al-Hakim bi-Amr Allah

(Bilden är "in the Public Domain")

I början var al-Hakim vänligt sinnad mot kristna, hans mor var Melkitisk Kristen och hans morbröder var Patriarker i den Melkitiska Kyrkan. Han såg Sunniter och det Sunnitiska Kalifatet i Bagdad som sina främsta motståndare.

Så småningom kom han att utveckla en aggression mot kristna och judar som kulminerade då han år 1009 lät förstöra Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem, en av kristenhetens heligaste platser, där Jesus ska ha återuppstått från de döda. Man kan med fog säga att det var första gången det uppstod allvarliga spänningar mellan å ena sidan muslimer, å andra sidan kristna och judar. Samexistensen hade fram till dess fungerat relativt bra. Händelsen bidrog till att utveckla korstågstanken, trots att al-Hakims efterträdare och son tillät den Byzantinske kejsaren Konstantin IX att återuppbygga kyrkan. Men skadan var skedd och i och med korstågen kom spänningar och konflikter att prägla området i sekler. (Det är ett intressant faktum att kyrkans nyckel samt öppnande och stängande av porten hanteras av representanter från två Muslimska familjer, Nusseibeh och Joudeh, för att de olika kristna samfunden som rår om kyrkan (sex olika kristna kyrkor) alltid strider om makten och inte kan hålla sams.)

I ett senare skede kom al-Hakim återigen att visa större tolerans mot kristna och judar, men större aggression mot andra riktningar av Islam än hans egen, speciellt mot Sunnitisk Islam. Han stimulerade Ismailitisk mission. Född ur Ismailitisk extremism, började den Drusiska religionen ta form år 1017. Den betraktade al-Hakim som en inkarnation av Gud och det finns tecken som tyder på att han själv trodde på sin egen gudomlighet.

Al-Hakim hade vida diplomatiska förbindelser, som sträckte sig ända till Kina, gynnade lärdom och utbildning och synes ha haft flera goda sidor. Hur mycket av hans galna lynnighet som är sann och vad som är senare anti-Fatimidisk eller anti-Ismailitisk propaganda är omöjligt att säga.

I Cairo finns Masjid al-Hākim "Hākims Moské" (officiellt namn: "Jame-ul-Anwar") som byggdes färdigt år 1030. Den användes senare som fängelse, stall och skola och förföll så småningom till en ruin och återuppbyggdes så sent som på 1980- till 1990-talet. Resultatet ogillas av många pga att det är en ny byggnad, en kopia av den gamla, inte en restaurering av den gamla. Men på insidan finns en hel del rester av den gamla moskén. Hakims moské ligger i stadsdelen "Islamic Cairo", nära den norra porten, Bab Al-Futuh.

Ruines de la Mosquee du Calife Hakem au Caire

Painting Prosper Marilhat, ca 1832

(Bilden är "in the Public Domain")

Det sista fotot tog jag sent på kvällen i juli 2010, i mörkret, på den inre gården i al-Hakims moské, som den ser ut i nutid.

Läs också:

Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo

Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung

Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

al-Azhar

Inside Al-Azhar

Photo by Tentoila

(Photo released to the Public Domain)

År 970 beslöt den fjärde Fatimidiska kalifen, den förste i Egypten, (som bland annat, efter Egyptens erövring år 969, lät grunda Cairo) att man skulle bygga al-Azhar-moskén. Den är tillägnad profeten Muhammeds dotter Fatima, som bar tillnamnet az-Zahrā′, den lysande, från vilket moskéns namn härletts (azhar är maskulinum för zahrā′). Det var den första moskén som byggdes i Cairo, även om det i dagens Cairo finns flera äldre moskéer. Det beror på att de låg i en äldre stad, Fustat, som senare anslutits till Cairo.

Jean Pascal Sebah, Mosquée Al Azhar

1880- eller 1890-talet

(Bilden är "in the Public Domain)

Moskén hade dock inte detta namn genast. Först, när den var färdig att användas, år 972, kallades den Gāma' al-Mansuriyya [جامع المنصورية] "Mansuriyyamoskén", efter dåtidens namn på Cairo, al-Mansuriyya [المنصورية]. Namnet ändrades sen med stadens namn, och kom att kallas Gāma' al-Qāhira [جامع القاهرة] "Cairomoskén", och nån gång under al-Aziz Billah (den femte kalifen) fick den namnet al-Azhar [الأزهر].

Al-Azhar Mosque and Al-Azhar University

Photo by Tentoila

(Photo released to the Public Domain)

Namnet tillämpas både på moskén och det tillhörande universitetet. Numera finns ett helt separat utbildningsystem med skolor, varför man kan tala om två helt olika utbildningssystem i Egypten, det "vanliga" och al-Azhars. Det är inte möjligt att kliva fram och tillbaka mellan dem. Börjar man al-Azharsystemet, förblir man där, och dess utbildning anses mycket bättre, även i icke religiösa ämnen.

al-Azhar

Photo by Chilloutmo

(Photo released to "the Public Domain)

Från början var al-Azhar lärdomscentrum i Ismailitisk Shia, samma Islamiska sekt som Fatmidierna representerade. Det ändrades så småningom till Sunnitisk Islam och det har gradvis vuxit till hela Sunni-Islams viktigaste lärdomssäte, med i Egypten stundtals officiella funktioner. Vid al-Azhar finns Stormuftin och Storimamen.

Saladins Citadell i Cairo

(Samtliga bilder är tagna med en halvtaskig mobilkamera vid ett besök på Citadellet en sommardag 2010 och är Copyright © Daganthi. Kvaliteten är inte överväldigande, men jag är inte ute efter teknisk perfektion, mer efter att fånga ögonblick och intryck.)

Utsikt från Citadellets Tak

En av Cairos stora sevärdheter härstammar från Sultan Saladin - nämligen Saladins citadell. Eller Citadellet på Berget [Qal‘at al-Jabal], som det egentligen heter. Ett byggnadsverk som en gång diskuterats som kandidat till världens sju underverk. Saladin byggde det och det var, med något litet avbrott, regeringssäte i Egypten från hans tid och fram till 1952. Ayyubider, Mamlucker, Osmaner, och Muhammad Alis dynasti styrde landet därifrån. Alla dessa gjorde ändringar eller byggde nya strukturer inom området. Den totala ytan utökades emellertid aldrig.

Citadellets tak och kanonen vars namn kan översättas till "Ramadanfrukost"

Citadellet sett utifrån, från en förbipasserande gata

Citadellets mur

Ett av Citadellets torn

Muhammad Ali byggde till så mycket, varav det mest spektakulära är den stora Muhammad Ali-moskén, att Citadellet ibland kallats Muhammad Alis Citadell.

Muhammad Ali-moskén

Muhammad Ali-moskén, baksidan

Muhammad Ali-moskén sedd från Gawharapalatset

Idag lyder Citadellet under "The Supreme Council of Antiquities" och är framför allt en turistattraktion. Ändå är det förvånansvärt okänt i omvärlden. Alla känner till pyramiderna, men många har aldrig hört talas om Citadellet. I alla händelser är det i mitt tycke en av de saker en besökare i Cairo måste se.

Utanför bakgården med en klocka

som var en gåva från Frankrike men aldrig fungerade.

Bakgårdens centrumkupol

Klocktornet från sidan

Fontän utanför Citadellets militärmuseum

(Fontänen var avstängd)

Många byggnader är öppna för besökare, men tänk på att vara anständigt klädd. Ska du besäka en moské, och det finns flera sevärda moskéer inom området, får du inte ha bara ben eller axlar och kvinnor måste täcka huvudet.

Kupol och baksida av Suleiman Pasha-moskén

Solur på baksidan av Suleiman Pasha-moskén

Läs också:
Saladin
Saladins Örn