Den Ptolemaiska Dynastin

Ptolemaios I Soter var en av Alexander den Stores diadocher, en av de generaler som delade Alexanders välde efter hans död. Ptolemaios var först satrap i Egypten, men utropade sig till kung år 305, med namnet Ptolemaios I. Den dynasti han grundade, kom att härska i Egypten som den sista faraoniska dynastin, fram till år 30 f.Kr., då Egypten inlemmades i det Romerska riket.

Det Ptolemaiska Egypten, med den av Alexander den Store grundade Alexandria som huvudstad, blev den Hellenistiska kulturens huvudstad, och, kan man säga, kulturellt världscentrum för världen väster om Indien. 

Alexandria var en multikulturell smältdegel där många kulturer, gammalt och nytt, blandades och skapade mylla för stor kreativitet. Mycket av det som bevarats av kunskap från de gamla kulturerna i Egypten, Persien, Mesopotamien, mm, förmedlades till eftervärlden genom mellanhänder i Alexandria.

Den Ptolemaiska Dynastin härstammade från Makedonien och fastän familjen kulturellt egyptiserades till viss del, talade de grekiska och blandade sig inte genetiskt med egyptierna. Det upprätthölls genom en stundtals grotesk inavel. Farbröder gifte sig ofta med brorsdöttrar och bröder med systrar (vilket var en gammal faraonisk tradition som härskarsläkter i äldre tider tillämpade på många platser i världen). Dessutom använde de alla samma uppsättning namn, vilket gör det mycket svårt att skilja de olika individerna åt mellan generationerna. Männen hette i regel Ptolemaios, kvinnorna Arsinoë, Berenike eller Cleopatra.

En lista över dynastins härskare kompliceras ytterligare av att det fanns samregenter, men i stort bör det se ut som följer. Kvinnornas roll bör inte förvåna, de tillhörde familjen, var inte ingifta utifrån. Ofta var det bror/make och syster/hustru som officiellt härskade tillsammans, eller en mor som samhärskade med sin son.

Listan är rörig, flera personer kommer till makten mer än en period, och ibland med andra samregenter. Dessutom finns det risk för sammanblandning av generationerna. Det finns utrymme för fel. Samregenter anges inom parentes.

Ptolemaios I Soter, 305–285 f.Kr. (Eurydike & Berenike I)

Berenike I, ?-285 f.Kr. (Ptolemaios I Soter)

Ptolemaios II Filadelfos, 284–246 f.Kr. (Arsinoë I & Arsinoë II Filadelfos)

Arsinoë I, 284/81- ca. 274 f.Kr. (Ptolemaios II Filadelfos)

Arsinoë II, 277-270 f.Kr. (Ptolemaios II Filadelfos)

Ptolemaios III Euergetes, 246–222 f.Kr. (Berenike II)

Berenike II, 244/3-222 f.Kr. (Ptolemaios III Euergetes)

Ptolemaios IV Filopator, 222–204 f.Kr. (Arsinoë III)

Arsinoë III, 220-204 f.Kr. (Ptolemaios IV Filopator)

Ptolemaios V Epifanes, 204–180 f.Kr. (Cleopatra I)

Cleopatra I, 193-176 f.Kr. (Ptolemaios V Epifanes & sonen Ptolemaios VI Filometor)

Ptolemaios VI Filometor, 180–164 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra I till 176 f.Kr.)

Cleopatra II, 173-164 f.Kr. (Ptolemaios VI Filometor)

Ptolemaios VIII Euergetes II (Fyskon), 171–163 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra III)

Ptolemaios VI Filometor, 162–145 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra I till 176 f.Kr.)

Cleopatra II, 163-127 f.Kr. (Filometora Soteira, i opposition till Ptolemaios VIII)

Ptolemaios VII Neos Filopator, 144-145 f.Kr. (Oklar identitet. Var nog aldrig Farao.)

Ptolemaios VIII Euergetes II (Fyskon), 145-131 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra III)

Cleopatra III, 142-131 f.Kr. (Ptolemaios VIII)

Ptolemaios Memphitis, 131 f.Kr. (Utropad av Cleopatra II, dödad av Ptolemaios VIII)

Ptolemaios VIII Euergetes II, 127–116 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra III)

Cleopatra III, 127-107 f.Kr. (Ptolemaios VIII)

Cleopatra II, 124-116 f.Kr. (Filometora Soteira, i opposition till Ptolemaios VIII)

Ptolemaios IX Filometor Soter II, 116–110 f.Kr. (Cleopatra IV & Cleopatra Selene I; Cleopatra III)

Cleopatra IV, 116-115 f.Kr. (Ptolemaios IX)

Ptolemaios X Alexander I, 110–109 f.Kr. (Cleopatra Selene I och Berenike III, Cleopatra III.)

Ptolemaios IX Filometor Soter II, 109–107 f.Kr. (Cleopatra IV & Cleopatra Selene I; Cleopatra III)

Ptolemaios XI Alexander II, 107–88 f.Kr. (Berenike III)

Ptolemaios IX Filometor Soter II, 88–81 f.Kr. (Cleopatra IV & Cleopatra Selene I; Cleopatra III.)

Berenike III, 81-80 f.Kr. (Ptolemaios XI Alexander II)

Ptolemaios XI Alexander II, 80 f.Kr. (Berenike III)

Ptolemaios XII Neos Dionysos Auletes, 80–58 f.Kr. (Cleopatra V)

Cleopatra V Tryfaena, ?-57 f.Kr. (Ptolemaios XII & Berenike IV Epifaneia)

Cleopatra VI, ?-58 f.Kr. (Aldrig regent. Guft med Antiokos VIII Grypus, kung av Syrien 124 f.Kr.)

Berenike IV, 58–55 f.Kr. (Ptolemaios IX & Cleopatra V)

Ptolemaios XII, 55–51 f.Kr. (Cleopatra V)

Cleopatra VII Filopator, 51–30 f.Kr. (Ptolemaios XIII, senare Ptolemaios XIV, följt av Ptolemaios XV Caesarion)

Ptolemaios XIII, 51–47 f.Kr. (Cleopatra VII Filopator)

Arsinoë IV, 48–47 f.Kr. (i oppostition till Cleopatra VII Filopator)

Ptolemaios XIV, 47–44 f.Kr. (Cleopatra VII Filopator)

Ptolemaios XV Caesarion, 44–30 f.Kr. (Cleopatra VII Filopator)

Det kan nämnas att Cleopatra VII Filopator är den välkända Cleopatra som oftast bara omnämns med namn, och som figurerar i historien tillsammans med Julius Caesar och Marcus Antonius. Med hennes och sonens död, upphör det Faraoniska Egypten. Dynastin fortlever dock, i och med att Cleopatras dotter med Marcus Antonius, Cleopatra Selene, giftes bort med kung Juba II av Mauretanien. Jubas och Cleopatra Selenes son var senare kung i Mauretanien som Ptolemaios av Mauretanien. Han var först samregent tillsammans med sin far, senare ensam härskare. Han dog år 40 e.Kr., mördad på order av den Romerske Kejsaren Caligula.

Ptolemaios av Mauretanien hade en dotter, vars identitet är lite osäker. Men troligen var det den Drusilla, som blev drottning av Emesa. Det var ett Romerskt lydkonungarike i nuvarande Syrien, från vars kungliga familj Drusillas mor, Julia Urania, härstammade.

Med sin make, Prästkonumgen Sohaemus av Emesa, hade Drusilla sonen Gaius Julius Alexio, som efter sin far blev prästkonung under namnet Alexio II. Den prästerliga delen av titeln refererar till den Syriske solguden som är känd under det Arameiska namnet El-Gebal. Från Alexio II härstammar flera följande regenter i Emesa.

Läs också:
Om den Ptolemaiska dynastins plats i Egyptisk Kronologi
Om Cleopatras krokodilsymbol och krokodilens påstådda roll i den Ptolemaiska dynastins första skede.

Serpent of the Nile

Serpent of the Nile

Relieve me for a while

And cast me from your spell and let me go

(Freddie Mercury, Lily of the Valley, 1974)

Freddy Mercury skaldade om "Serpent of the Nile", men han var inte först. Det är ett gammalt begrepp. Det brukar bindas samman med Cleopatra (VII), den sista Ptolemaiska härskaren i Egypten.

Or murmuring “Where’s my serpent of old Nile?”

For so he calls me. Now I feed myself

With most delicious poison.

(Cleopatra i Shakespeares pjäs "Antony and Cleopatra, Act 1, Scene 5. First Folio 1623.)

Det är en allmän uppfattning att Cleopatra var "The Serpent of the Nile", dvs "Nilens Orm". Det finns emellertid ingen helt klar och logisk motivering till varför hon skulle ha kallats så, bara flera spekulationer. Alla med en viss plausibilitet, men ändå inte helt övertygande.

Möjligen kommer det från den Romerska synen på ormar, som sluga, onda och sensuella - som då skulle likna Cleopatras försök att använda sig av både Julius Caesar och Marcus Antonius för sina egna politiska syften. Ett av hennes vapen i de fallen var utan tvivel sex.

Det bör noteras att den egyptiska synen på ormar var helt annorlunda. Kobran var en symbol för kunglighet och makt. Men det finns ingen antydan om att Cleopatra i Egypten skulle ha kallats "Serpent of the Nile".

Andra förklaringar försöker anknyta till Cleopatras död, som i många källor tillskrivs ormbett (självmord eller mord), eller till Kobran som symbol för Farao i Egypten. Ibland förklaras det med att Cleopatra gillade ormar som husdjur eller att hon dyrkats som ormgudinna, (två, så vitt jag förstår, historiskt overifierade påståenden).

Zecharia Stitchin har ett annat förslag, som inte alls har med Cleopatra att göra. I sina Earth Chronicles, där han framlägger en hypotes att mänsklig civilisation skapades av resenärer från rymden, menar han att Nilen uppifrån liknade en orm och att uttrycket ursprungligen kanske helt enkelt avsåg Nilen. 

Vi får nog aldrig veta svaret, men i nutida västerländsk kultur anses uttrycket vara ett "namn" på Cleopatra i den omfattande mytbildning som uppstått kring hennes person och liv.

Ormrisken i Egypten

Det finns mycket ormar i Egypten, men man ser dem sällan. De är skygga och håller sig undan. Jag har varit överallt i landet och jag har bara sett vilda ormar två gånger. Och det var för att jag letade efter dem. För en turist vore det en sensation att se en orm. Ändå bör man kanske vara lite uppmärksam om man besöker den västra öknen, mot Libyen, eller Sinaihalvön. Där finns giftiga ormar, även om risken att möta nån är nästan obefintlig.

I det gamla Faraoniska Egypten fanns det uppenbarligen ormar överallt, inte bara i öknen. Det finns omvittnat att de fanns i hus, i spannmålslager, i odlingar... på alla upptänkliga platser.

En papyrustext som tjänade som manual för läkare beskriver mer än 35 ormarter och hur bett ska behandlas. Det skedde med olika animaliska, vegetabiliska eller mineraliska ämnen, samt med lämpliga magiska trollformler.

Mycket tyder på att det fanns fler ormar i det Gamla Egypten än det gör idag. Bland annat fanns Afrikansk klippyton under fördynastisk tid.

Hur många ormarter det finns i dagens Egypten är oklart. Olika källor ger olika antal; det rör sig emellertid om mellan 34 och 40. De flesta är ofarliga för människan, men det finns i alla fall två slags ormar man ska akta sig för. Det ena är 3 arter av huggorm, inte minst hornhuggormen [Cerastes cornutus och Cerastes cerastes] - och det andra är kobrorna, av vilka det också finns 3 arter, varav den mest kända är den Egyptiska kobran [Naja haje haje].

Enligt Shakespeare och, före honom, Velleius Paterculus (ca 19 f.Kr. - 31 e.Kr.), skulle ett bett från en aspishuggorm [engelska: asp] ha orsakat Cleopatras (VII) död. En annan tradition håller det för att ha varit en egyptisk kobra.

Aspishuggormar finns inte i Egypten, så det kan uteslutas. Ormen som dödade Cleopatra ska ha smugglats in i en korg. En kobra förefaller för stor för detta. Frågan om vilken ormart det rörde sig om får anses obesvarad och det kommer den sannolikt att förbli.

Läs också:

Ormsymboler i det Gamla Egypten

Krokodilen, symbol för Egypten?

Generellt tänker väl ingen idag på krokodilen som en symbol för Egypten, men det fanns en tid i historien då den faktiskt var det, åtminstone i begränsade kretsar.

Då Octavianus, (kejsar Augustus) i Rom besegrat Marcus Antonius och Cleopatra (VII) och Egypten införlivades med det Romerska imperiet, lät han prägla ett antal mynt för att fira sin seger. Mynten har honom själv i någon form på framsidan, och på baksidan en krokodil och texten AEGYPTO CAPTA. Detta verkar vara början på krokodilens roll som personifiering av Egypten i Romarnas ögon, och symbolen levde kvar långt efter Augustus själv. Men hittade han på det själv eller byggde han på nån äldre tradition?

Krokodilen vördades högt av Ptolemaierna i Egypten, den Ptolemaiska familjen hade i själva verket ett speciellt förhållande till den. De använde den inte som symbol på mynt, men det verkar som om Cleopatra tog krokodilsymbolen i bruk för att anknyta till den äldsta historien i dynastin hon försökte omskapa, och hon knöt den till sin dotter med Marcus Antonius, Cleopatra Selene, och präglade faktiskt mynt med en krokodilsymbol för hennes räkning.

Dynastin grundare var Ptolemaios I Soter, som var en av Alexander den stores generaler. Då Alexander dog, delades imperiet mellan generalerna efter en sammankomst i Babylon 323 f.Kr, och Egypten tillföll Ptolemaios. Inget av de riken som bildades av de andra generalerna fick en sån ställning. Det Ptolemaiska Egypten, som fortlevde 305-30 f.Kr., blev den Hellenistiska världens centrum och en kulturell stormakt. Alexandria, rikets huvudstad, var under ett par sekler den västliga världens centrum - och med "västliga" menar jag här världen väster om Indien.

Alexander den Store dog år 323 f.Kr. Ptolemaios I Soter tog hans döda kropp med sig till Egypten 322 f.Kr. (enligt Diodorus Siculus). Han ska ha begravts i en gravkammare i Alexandria (graven var känd i samtiden, men idag vet ingen var den är eller var). Men Ptolemaios tog inte kroppen direkt till Alexandria. Medan en grav färdigställdes där, tog han med sig kroppen till Memfis. Samtidigt attackerades han av Perdiccas, en annan av Alexanders tidigare generaler, efter en schism mellan de olika generalerna. Perdiccas gick in i Egypten och marcherade mot Memfis och försökte gå över Nilen under natten. En stor del av hans armé gick under, soldaterna drunknade eller blev tagna av de många krokodilerna. De som överlevde blev demoraliserade, gjorde myteri och mördade Perdiccas.

Perdiccas hade en större armé än Ptolemaios, det är troligt att Perdiccas hade vunnit om inte Nilen och krokodilerna hade "hjälpt" Ptolemaios att säkra innehavet av Egypten.

Veteraner från kriget slog sig ned i Fayoum, krokodilstaden, och där föddes antagligen legenden om den här händelsen. Egentligen vet ingen om den verkligen ägde rum, eller om det är en helt uppdiktad legend. Men krokodilerna hade en huvudroll, och de heliga krokodilerna hade givit Ptolemaios segern. 

Under Cleopatras livstid var den här historien säkert levande och en källa till inspiration då hon, tillsammans med Marcus Antonius, ville dels anknyta till den äldsta Ptolemaiska historien och dels påminna om något som kunde skrämma yttre angripare (dvs Octavianus) - då de försökte återskapa det imperium som Ptolemaios I Soster och Ptolemaios II Philadelphos hade haft. Krokodilsymbolen var lämplig för detta.

Marcus Antonius gav åt Cleopatra stora områden i västra Asien som var under hans kontroll som romersk triumvir. Han gav också områden till deras gemensamma barn. Dottern Cleopatra Selene fick Kreta och Cyrenaica. I både Kreta och Cyrenaica präglades vid denna tid mynt med en krokodil på. Cleopatra verkar ha skapat krokodilsymbolen speciellt för dottern Cleopatra Selene!

Augustus tycks sen ha tagit symbolen för att markera sin seger över Cleopatra och Marcus Antonius genom att använda den på baksidan av sina mynt tillsammans med texten AEGYTPO CAPTA. Han myntade i dubbel bemärkelse krokodilen som en romersk symbol för Egypten.

Kung Juba II av Mauritanien präglade också mynt med en krokodil på. Han var gift med Cleopatra Selene.

Ett intressant faktum är att den franska staden Nimes än idag har en en krokodil kedjad vid en palm i sitt stadsvapen. På vapnet finns inskriptionen COL NEM, som betyder "kolonin Nimes", eller Colonia Nemausus. Nemausus fick status som romersk koloni [colonia] då kejsar Augustus bosatte veteraner från krigen i Egypten där. Den fastkedjade krokodilen är en symbol för det besegrade Egypten.

Nimes stadsvapen

Stadsvapnet skapades inte förrän 1535, men då togs symbolen från gamla romerska mynt. De präglade nämligen romerska krokodilmynt även i Nemausus.

Läs också:
Krokodiler i Nilen?
Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler
Den Ptolemaiska Dynastin