Tunnelbanans linje 3 och dess pris

Tre nya stationer har öppnat på Cairos tunnelbananelinje 3, en ny linje under stegvis utbyggnad, som då den är färdig ska gå ända till Cairos flygplats. Det är ingen tillfällighet att de nya stationerna premiäröppnades just inför fotbollens Africa Cup of Nations 2019, de ligger nämligen nära Cairo International Stadium och El Salam Stadium, två av de arenor som hyser matcher i turneringen.

Biljettpriset på linje 3 är något högre än på linje 1 och 2. Man får betala 5, 7 eller 10 pund, beroende på resans längd. På linje 1 och 2 motsvarar det 3, 5 och 7 pund.

Då linjen är fullt utbyggd kommer den att utgöra det billigaste alternativet att ta sig från flygplatsen in i Cairo. Om det är särskilt bekvämt att åka tunnelbana i Cairo med en massa packning kan dock betvivlas. Speciellt om det är rusningstrafik. Det gamla talesättet om packade sillar passar i sammanhanget. Rusningsträngseln är närmast outhärdlig.

Här finns en karta över Cairos tunnelbanesystem. Linje 3 är grön.

Läs också:

Tunnelbanan i Cairo

Om Uppdateringar

Hur mycket är en egyptier värd?

Om man ska tro vad egyptiska staten säger, är livet på en egyptier värt 80000 egyptiska pund! Det är vad man betalar ut för varje dödsoffer i den senaste stora tågolyckan, då ett tåg i full fart kolliderade med perrong nummer sex på Ramses Railway Station (Centralstationen i Cairo) den 27:de februari i år. Olyckan följdes av en kraftig brand. De officiella siffrorna säger att fler än 20 människor dog och över 40 blev allvarligt skadade. En mängd foton och videofilmer cirkulerade på sociala media. Där kunde man se ett explosionsliknande förlopp, flyende och brinnande människor, osv.

Tyvärr är det bara en i raden av dödsolyckor inom egyptisk tågväsende. Säkerheten är urusel. Att åka tåg är nog det statistiskt farligaste man kan företa sig i Egypten. Den offentliga statistiken talar för sig själv. Även "goda" år, med efter egyptiska mått få olyckor, är det i genomsnitt mer än en olycka per dag.

Läs också:

Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

 

Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

Då man förflyttar sig inom Egyptens gränser men bortom den rena lokaltrafikens räckvidd, har man, förutom bil, tre val: långfärdsbuss, tåg eller inrikesflyg.

Tåg förefaller vid en ytlig betraktelse vara ett ganska bra val - dvs så länge man rör sig inom tågnätets räckvidd. Men det är bedrägligt, egyptiskt tågväsende har så många olyckor att det måste betraktas som närmast livsfarligt. Långfärdsbuss är absolut det bästa, och det brukar bli billigast också.

I fredags kolliderade två tåg i Alexandriaprovinsen. Minst 41 personer dog och fler än så blev skadade. Men det är ingen isolerad företeelse. Den officiella statistiken från CAPMAS (Central Agency for Public Mobilization and Statistics) talar sitt tydliga språk:

Antalet olyckor från 2004 till 2016 var 13539. Det ger ett genomsnitt på 1041 olyckor per år. De enda åren med färre än 1000 olyckor, var 2004, 2011, 2012 och 2013. Då var antalet olyckor 975, 489, 447 respektive 781. Det bästa året, 2012, med 447 olyckor, ger ändå ett genomsnitt på mer än en olycka per dag!

Det värsta året var 2009, med 1577 olyckor.

Statistiken är inte tydlig med vad som räknas som en olycka eller hur många som dött eller skadats i tågtrafiken, men säkerheten på Egyptens tågväsende är mycket undermålig. Tekniska förbättringar är planerade, men sånt tar tid i Egypten. Tills vidare är det bäst att avstå från tåget och ta bussen istället, i de fall då det finns ett val.

Bil- & Gångtrafik i Egypten

Biltrafiken i Egypten är mycket kaotisk. 

Om du är van bara vid svensk trafik är det nog säkrast att inte försöka köra bil i Cairo. Här tutar man och kör, och man måste ta sin plats. Ingen ger dig företräde eller släpper frivilligt fram dig nånstans. 

Ingen verkar vara rädd om sin bil, utom kanske nån enstaka fantast med en som är alldeles ny. Men många av bilarna är gamla rishögar som skulle ha haft körförbud i Sverige långt innan de nått sitt nuvarande förfall. Bucklor och repor är vanliga, de skaver bilarna mot varandra när de försöker tränga sig fram. Och inte bryr man sig om att hålla filen vid filkörning. Man slingrar sig fram mellan filerna i rasande fart och kör även mot trafiken, på fel sida av gatan, då det ser ut som en snabbare väg.

En egyptisk god vän till mig berättade om en släkting som flyttat till England och skulle ta körkort där. Han blev underkänd gång på gång, fastän han varit yrkesförare i Egypten i 17 år. I England ansågs han som en trafikfara och förvägrades körkort. Vad jag förstår lyckades han aldrig få nåt - och det kanske var bäst så.

Föga förvånande, är frekvensen av trafikolyckor i Egypten mycket hög.

Den här skrotbilen hittade jag på en gata under en morgonpromenad.

Den stod där som om någon bara ställt den där och klivit ur.

Bara en demolerad bil, men nästan som ett konstverk.

Även som gångtrafikant får man ibland vara försiktig. Att korsa en gata i Cairo under rusningstid är ett äventyr. Gångtrafikanter är som andra trafikanter, de ges inget företräde, utan måste tränga sig igenom även kompakt biltrafik. Man måste gå ut framför bilarna i nån liten glipa och tvinga dem att stanna eller sakta in. I början kräver det is i magen. Jag har sett turister i Cairo som står länge och tvekar om att korsa en gata. Om man känner sig osäker är det bästa att hänga på nån från lokalbefolkningen som ska över, och gå eller halvspringa samtidigt. Bäst är att gå vid sidan så du har dem mellan dig och trafiken.

En lustig sak är att lokalbefolkningen sällan går på trottoarerna. Istället går man ofta utanför trottoaren, på gatan, och till och med utanför de parkerade bilarna på gatan. Trottoarerna, då de finns, verkar vara mer till för försäljare eller tedrickande, dvs då anständiga trottoarer överhuvudtaget finns. I centrala Cairo är det hyfsade trottoarer, och så även i vissa "finare" områden, och de används i någon mån av gående, men på många håll består trottoarerna av högar med sten eller sand. Eller också är de trasiga och fulla med skräp.

Trottoar! Vilken trottoar?

Trottoar. Till vänster muren till arméns sjukhus i Maadi,

Mostashfa al Qouat al Moussalaha, som jag tidigare nämnt.

För övrigt ogillar egyptierna i allmänhet att gå. Många tar en tuktuk för bara ett par hundra meter, och en taxi annars. En tuktuk är ett litet trehjuligt fordon som är ett mellanting mellan moped och bil och ibland körs av barn. (Liknande fordon finns i stora delar av södra Asien, Mellarnöstern och Afrika som ett billigare alternativ till taxi.) De kör fort och omdömeslöst, ibland i bilfart, och är en verklig trafikfara. Som gående drar man hela tiden till sig uppmärksamhet av tuktuks och taxibilar som jagar kunder, och de kan inte förstå om man vill gå istället.

Under flera år brukade jag ta långa promenader i och runt Cairo under tidiga morgontimmar. Jag brukade gå ut klockan 5 och ibland ännu tidigare. Då är det inte hett, inte ens sommartid, det är relativt lite föroreningar i luften, och inte mycket folk eller trafik. Man kan till och med höra fåglar i buskarna vid Nilen vid den tiden på dagen. Senare överröstas de helt av Cairos trafiklarm.

Egyptierna själva har inte upptäckt morgnarnas tjusning. De som inte absolut måste upp sover länge, sen envisas de med att göra allting på kvällen eller tidig natt, under förevändning att det är svalare. Men kvällen är bara lite svalare än dagen, hettan håller sig länge. Det är först framåt 3-tiden på morgonen som svalkan är ett faktum. Sen kommer värmen gradvis då solen gått upp, och sommartid är det jättehett redan klockan 8 på morgonen. De tidiga morgontimmarna är skönast.

Vill man däremot shoppa eller gå in nånstans, bör man inte gå tidigt om man inte vet säkert att de öppnar tidigt. Affärer och sånt öppnar ibland inte förrän på eftermiddagen, sen är det i allmänhet öppet till midnatt, ibland ännu längre.

Mer om lokaltrafiken i Cairo

Kollektivtrafiken i Cairo består av Tunnelbanan, som jag tidigare skrivit om, bussar och mikrobussar. Dessutom finns det massor av taxibilar.

Bussar

I Cairo finns mycket bussar. Vanliga bussar och s.k. mikrobussar. Samtliga är svårhanterliga för en tillfällig besökare.

De "vanliga" bussarna skiljer sig inte mycket från bussar i Europa, mer än att det är svårt att förstå vilken buss man ska åka med, var stationerna är - och tidtabeller ska man överhuvudtaget inte fästa nåt större avseende vid i Egypten. Man måste således ha en viss kunskap innan man ger sig på det.

Mikrobussar

Mikrobussarna är användbara men ännu vagare. De har ingen tidtabell, de lämnar startpunkten då de är fulla och stannar på vägen där man säger åt dem att stanna. Ska du inte till ändstationen, måste du ha klart för dig var du ska av och hur du säger åt bussen att stanna. Det är endast undantagsvis som det finns någon som kan engelska på bussen. Däremot är förarna och medpassagerarna ofta hjälpsamma så kan du bara göra dig förstådd får du säkert hjälp.

Ska du inte starta resan från startpunkten, måste du "fånga" en buss på vägen. Det är inte alltid lätt. Det finns massor av mikrobussar på vägarna, men du kan inte se varthän de går. Det finns ett antal tecken man gör med handen som markerar vart man vill åka, visar man inte rätt tecken stannar bussen inte. Är den full stannar den inte heller.

Här syns två mikrobussar. En vit och en blåvit.
(Foto: Daganthi)

Betalningen i en mikrobuss går till så att pengar skickas framåt bland passagerarna och samlas ihop av någon innan de ges till föraren. Det kan ibland bli komplicerat då folk inte har växel -  de ska ha tillbaka, någon räknar fel, och de får inte alltid vad de tänkt sig. Jag har sett såna situationer urarta till nästintill slagsmål. Om du åker mikrobuss på egen hand, se till att du har växel. Enpunds- och halvpundsmynt.

Mikrobussarna kostar lite mer än tunnelbanan. Exakt hur mycket, beror på sträckan. Men i nuläget kan det vara upp till 2:50, möjligen 3 pund. Aldrig mer än så.

Taxi

De flesta utlänningar i Cairo åker alltid taxi. Taxiresor är billiga om man jämför med Sverige, men ändå hutlösa i jämförelse med tunnelbana och bussar. Dessutom är taxiförarna hopplösa. De försöker alltid ta överpris.

Det finns två sätt att avgöra priset. Antingen väljer man en bil med taxameter, och betalar efter den, eller också gör man upp om priset innan man sätter sig i bilen. I det förra fallet kör föraren runt i evigheter, kalkylerande med att du inte vet vägen och inte förstår att han kör 3-4 gånger längre än han måste. I det senare försöker han alltid med ett enormt överpris. Vet du inte vad som är skäligt, är det inte lätt att veta vad du ska acceptera. Resultatet, och det räknar de med, är att du betalar för mycket. Men var inte rädd att säga nej och avvisa taxin om du tycker de begär för mycket eller om föraren verkar för osympatisk. Du kan alltid hitta en annan. Tomma taxibilar svärmar som ett hungrigt hajstim runt varje gående i Egyptiska städer.

Här måste du också ha växel och betala exakt. Betalar du med en stor sedel säger föraren att han inte har växel och räknar med att du är för lat för att stanna nånstans och växla, så att han får hela rasket.

En annan olägenhet med taxi i Cairo är att de inte vet nånting om adresser. Om du säger vart du vill åka innan du går in i bilen, nickar föraren åt dig att hoppa in, sen visar det sig att han har ingen aning om hur man kommer dit. Du måste alltså kunna visa vägen. Annars måste föraren stanna om och om igen och fråga folk ute. När du till slut kommer fram kan han begära mer pengar för att han fått köra runt så mycket. Ge honom aldrig extra pengar! Har ni gjort upp om ett pris, stå fast vid det. Om han inte hittar, är det hans problem, inte ditt. Det är han som är inkompetent och slösar med din tid, inte tvärtom. Var överhuvudtaget aldrig generös mot en taxiförare om han inte gjort dig ovärderliga tjänster. Tro mig, han är inte värd det. Och man betalar inte dricks för taxi i Egypten.

Tunnelbanan i Cairo

Cairo har Afrikas bästa tunnelbanesystem. I och för sig är konkurrensen inte hård, det finns bara två stycken (det andra finns i Alger och öppnade 2011), men Cairos Metro står sig bra även i en internationell jämförelse i stort. Till skillnad från nästan all annan infrastruktur i Egypten, fungerar den i regel bra utan avbrott. Den är dessutom billig. För ett Egyptiskt pund åker man vart man vill inom systemet, och det är omfattande. Och mer omfattande kommer det att bli, det är utbyggnad på gång, och har tillkommit nya delar under de senaste åren.

Nackdelen är att det alltid är mycket folk i tunnelbanan. Trängseln kan vara enorm och hettan i vagnarna plågsam, trots fläktar.

Det är att märka att det finns särskilda vagnar för endast kvinnor, inga män är tillåtna där. I de övriga vagnarna åker vem som vill, även kvinnor ibland. Det är inte förbjudet, även om de flesta kvinnor föredrar att slippa trängas med män, något som är oanständigt enligt muslimsk uppfattning. En manlig besökare i Cairo bör vara uppmärksam på detta så att han inte går in i en kvinnovagn, något som hände en kille jag känner. Han hade tur, det blev inte nåt större problem, men det skulle kunna bli.

Innan man känner igen sig, bör man också vara noga med att veta vart man ska och räkna stationer. Namnen på stationerna står på både arabiska och nån sorts transkriberad engelska, men i trängseln i en vagn kan det vara svårt att komma åt att se skyltarna. Ett annat problem är utomhusstationerna ibland saknar belysning på skyltarna. Är det mörkt ute blir det svårt att snabbt läsa dem.

Utomhusstation på linjen mot Helwan.

Den lilla gula biljetten som man köper där man startar sin resa ska man spara tills man lämnat systemet, den ska uppvisas eller dras genom en maskin på stationen där man går ut.

Som Cairobesökare bör du definitivt skaffa en karta över metrosystemet. Genom den kan du alltid reda ut var du är, och om du är ute och går vilse och inte kan nån arabiska kan du bara fråga efter "Metro". Folk är hjälpsamma och pekar och visar. Då du kommer till en station kan du hitta namnet på din karta och hur du kan åka tillbaka till nån plats du känner.

Tyvärr är transkriptionerna av arabiska namn inte standardiserade. Namnen på stationerna kan skrivas olika på stationsskyltarna och i kartan. Låt dig inte förvirras av det. Ser det ungefär likadant ut är det förmodligen samma.

Cairos tunnelbana öppnades med en linje 1987, den gick mellan Ramsis och Helwan. Ramsis är en knutpunkt för trafik, där ligger centralstationen för vanliga tåg. Linjen slutar fortfaranda i Helwan i söder, men i norr går den nu längre än till Ramsis, och slutar i New Elmarg.

Det kan vara intressant att veta att trots Egyptens långa historia, ingen tunnel byggts under Nilen förrän man byggde tunnelbanans linje 2.

Vill du veta mer om tunnelbanan i Cairo, titta på Metrobolagets officiella hemsida för Cairo Metro. De har också ett fotogalleri.

- - -

Uppdaterad 24 mars 2016:

De nya tunnelbanorna som börjat komma nu har högtalare i vagnarna där varje station ropas ut på arabiska och engelska. Rent av tydlig engelska, vilket inte tillhör vanligheterna i Egypten. Det gör det betydligt lättare för en besökare att hitta rätt station. De talar även om vilken sida dörrarna öppnas på. En nästan överdriven tjänstvillighet. Men om man åker i rusningstrafik kan den informationen vara användbar. Är det mycket trångt bör man försöka positionera sig i närheten av utgången i god tid innan tunnelbanan stannar.

- - -

Uppdaterad 21 april 2017:

Bijettpriset har nyligen höjts från 1 till 2 pund. Det är fortfarande jättebilligt, men en kännbar ökning för många lokala pendlare.

- - -

Uppdaterad 21 maj 2018:

Tunnelbanans biljettpris har just höjts för andra gången på lite mer än ett år, och till på köpet var det en drastisk höjning. Det finns folk som för ett drygt år sen åkte för 1 pund turen, som nu måste betala 7 pund per tur. För vanliga pendlare, som åker 2 gånger om dagen, varje dag, är det en mycket kännbar höjning.

Priset har alltid varit ett enhetspris. Först 1 pund, sen 2 pund, oavsett resans längd. Nu har man infört en prisskillnad beroende på reslängd, och det är väl vettigt. Man förbrukar ju mer av systemets resurser ju längre man åker.

Priset nu är 3 pund, om man åker högst 9 stationer.

Upp till ytterligare 7 stationer, kostar det 5 pund. Och mer än det, kostar 7 pund.

Prishöjningen är mycket impopulär och har orsakat en hel del protester.


Läs också:
Om Uppdateringar