Egyptisk kaffe- och tekultur

Kaffehusen

Egypten har en prominent plats i kaffets historia och var ett av de första länder till vilket kaffedrickning spred sig från Jemen. Vad det startade är inte helt säkert, men det var troligen Etiopien, sen spreds det via Jemen vidare med sufiordnar.

Det första omnämnandet av kaffe i Europa var i en bok som hette "Egyptens växter" av Alpinus från Padua (1553-1617). Där beskrivs det som varande vanligt och allmänt serverat i Egypten. I slutet av 1600-talet ska det enligt uppgift ha funnits över 600 kaffehus, eller caféer, eller på arabiska beyt (q)ahwa, i Cairo.

Ett traditionellt kaffehus, coffee shop, eller helt enkelt Ahwa, finns i varje kvarter i Egypten. De finns i massor. En del stora, andra nästan bara ett hål i väggen. Ibland brer de ut sig utomhus, på en trottoar eller i en hel gränd. Där sitter i stort sett bara män och dricker te eller kaffe, röker shisha och pratar - eller spelar domino eller backgammon. Caféerna har en viktig social funktion. Där diskuteras allt mellan himmel och jord, och ibland görs där upp om affärer och annat.

Med tanke på detta är det förvånande att kaffe, fastän allmänt tillgängligt, spelar en underordnad roll i Egypten idag. Den viktigaste drycken är utan tvekan te.

Kaffe & Te

Kaffe heter på egyptisk arabiska 'ahwa [قهوة], och vad de serverar på caféer är så kallat turkiskt kaffe. Att på korrekt vis preparera det är en konstart.

Kaffe som bönor eller pulver, inte som dryck, heter bunn, och det är besläktat med ordet bunni eller boni [بُني], som betyder "brun".

Te heter shai [شاى]. Det vanligaste teet är svart kenyanskt te. Det bjuds man som besökare på i nästan varje egyptiskt hem, och det finns på varje café. Tedrickande har stor social betydelse. Vid en sammankomst i privatlivet lämnas ibland tebryggandet till någon äldre kvinna med status, stundtals även en gäst, det är då ett hedersuppdrag.

Det svarta teet finns i två varianter, koshary och saiidi.

Shai koshary [شاى كشرى] bryggs på vanligt sätt. Man häller hett vatten över tepulver. Det är standarden i Nedre Egypten (norr).

Då man gör shai saiidi [شاى صعيدى], som är vanligare i Övre Egypten (söder), kokar man teet i vatten. Man använder också mer tepulver. Saiidi är mycket starkt och beskt.

Vill du ha kaffe eller te utan socker, begär du det sada. Alltså ahwa sada, eller shai sada. Och jag varnar för sockret. Tar du det sötat är det massor med socker. Om du vill kan du försöka moderera sockermängden. Vill du ha mycket sötma, säg ziyada; medelsötma, mazboot; svag sötma, arriha. Men tänk på att deras uppfattning om vad som är "svag" sötma kan vara helt annorlunda än din egen.

Ibland används mint eller anis till te, så även kanel och ingef'ära - och jag har tidigare skrivit om karkadé.

Grönt te var tills helt nyligen dyrt i Egypten och är även nu avsevärt dyrare än det svarta vardagsteet. Det förekommer i mycket liten omfattning.