Om bitcoins juridiska status i Egypten

Jag har fått en fråga om bitcoin eftersom en läsare har funnit motsägelser mellan vad jag har skrivt och vad Wikipedia säger. Wikipedia skriver att bitcoin är förbjudet ("illegal") i Egypten eftersom Dar-al-Ifta, den högsta instansen för Islamisk lag i Egypten, deklarerat bitcoin som haram, förbjudet. Wikipedia skriver därför: "Egypt’s Dar al-Ifta, the primary Islamic legislator in Egypt, has issued a religious decree classifying commercial transactions in bitcoin as haram (prohibited under Islamic law)."

Jag skrev om den deklarationen, samtidigt skrev jag att bitcoin inte är förbjudet, att det faktiskt inte finns någon lag om bitcoin i Egypten överhuvud taget.

Först ska vi vara medvetna om att lag från Dar-al-Ifta inte är bindande i Egypten om lagen inte också gått genom parlamentet, om det inte rör islamisk familjerätt. Parlamentet följer i regel vad Dar-al-Ifta säger, då det gäller saker som rör den islamiska familjerätten, den gren av juridiken som i Egypten uttryckligen (enligt tradition och konstitution) hör till religionen; islamisk rätt tillämpas för muslimer; kristna och judar har sina respektive kristna och judiska lagar. Detta är "personal status law". Men Egypten är ingen islamisk stat i den meningen att allt i staten regleras enligt islamisk lag. Affärslivet, till exempel, följer en lag som har fransk förebild. Dvs, islamisk rätt kan vara vägledande för lagstiftarna i parlamentet även i grenar av juridiken som inte berör familjerätt, men den är inte bindande för lagstiftningen, och parlamentet har inte stiftat någon lag om bitcoin, varken för eller emot.

Dessutom; ett uttalande som det om bitcoin faller närmast utanför Dar-al-Iftas kompetensområde i Egypten, där, som jag just nämnde, islamisk rätt är begränsad till familjerätten. Det betyder alltså ingenting rent rättsligt. Det är ingen Egyptisk lag, bara ett uttryck för en moralisk ståndpunkt. Många muslimer känner sig tvungna att följa det för att det uttalats av en islamisk auktoritet, men ingenting händer om de bryter mot det. Det är överhuvudtaget ingen Egyptisk lag.

Därmed inte sagt att det inte skulle kunna bli lag. Den dag parlamentet står redo att diskutera bitcoin kan man förvänta sig att många - men inte alla - ledamöter moraliskt ser Dar-al-Iftas uttalande som vägledande. Men hittills har bitcoin inte varit på politikernas agenda. De har mycket annat att tänka på.

Personligen tycker jag att den officiellt uttalade motiveringen till Dar-al-Iftas deklaration är i högsta grad betänklig. Bitcoin deklarerades haram för att det inte legaliserats av en stat. Det finns alltså ingen som helst motivering som baseras på islamisk lag, det är bara en personlig åsikt hos dem som står bakom uttalandet.

Om vi lämnar Egypten för ett ögonblick och betraktar hela Islam i allmänhet så är bitcoin, ur rent islamisk synpunkt, problematiskt. Då man börjar fundera på om bitcoin är haram eller inte och varför, måste man också titta på hur det står till med "vanliga" fiat pengar. Det är nog ingen större tvivel om att de är haram. Förenklat kan vi säga att enligt islam måste pengar baseras på nånting, och nutidens valutor har bara ett värde för att ett värde deklarerats av staten. Det finns faktiskt ingenting bakom, mer än att folk tror på pengarnas värde. Så länge valutorna baserades på guld eller silver var det inget större problem, men valutorna nuförtiden är egentligen ingenting. Islamiska lärda har "löst" det genom att säga att såna pengar är halal (tillåtna) om de legaliseras av en stat. (Och det är väl detta som ligger bakom uttalandet om bitcoin.) Men det är ett argument som inte har nånting att göra med islam, det är bara ett praktiskt sätt att gå staten till mötes. En eftergift, om man så vill.

Så vad ska vi säga om bitcoin?

Jag vill inte uttala mig om hurvida bitcoin religiöst är haram (förbjudet) eller halal (tillåtet), Vardagsegyptologen är inte rätt forum för en mer ingående analys av islamisk rätt - men det finns ingen lag i Egypten om bitcoin; det är i skrivande stund inte olagligt.

Vänsterhänthet i Egypten

Ända in i nutid bekämpas vänsterhänthet i många kretsar i Egypten och skolbarn tvingas fortfarande att skriva med höger hand på många platser. Först nyligen har man börjat uppmärksamma problemet och försöker se det på ett mer upplyst sätt. Men i en stor del av det egyptiska samhället betraktas det fortfarande som fel. Det anses rentav som en synd att använda vänsterhanden. Massor av egendomliga trosföreställningar florerar om detta, såsom att vänsterhänta är lögnare och att de lockar till sig djävulen genom att äta med vänsterhanden, eller att de hamnar i helvetet om de håller en helig bok men den.

Åtminstone till en del, hänger det samman med islam. Man tvättar sig normalt efter toalettbesök med vänsterhanden och äter och hälsar med högerhanden. Profeten Muhammed föreskrev att man ska använda olika händer för rena och orena uppgifter och han själv var högerhänt. Han påstod också att demoner äter och dricker med vänsterhanden. Eftersom Profeten betraktas som en förebild i allt, så sitter det här djupt i egyptiernas sinne.

Att använda olika händer för "rena" och "orena" saker var kanske inte så dumt, i tider och på platser där möjligheterna till fullgod hygien inte alltid var de bästa. Det minskade sannolikt spridningen av olika smittor. Men det har knappast nån betydelse idag, om modern hygien upprätthålls.

Så långt problemet är relaterat till islam, har man börjat inse att vänsterhänthet faktiskt är ett naturligt fenomen. Vissa Muslimska auktoriteter hävdar nu att det enda rimliga tolkningssättet är att man ska använda den dominanta handen till rena saker och den andra till orena, vilket låter som en vettig tolkning som skulle legitimera vänsterhänthet. Det skulle emellertid fortfarande krocka till exempel vid handskakning mellan "olikhänta individer". Dessutom når inte såna tolkningar snabbt ut till befolkningsmassorna, som fortfarande hänger fast vid sina gamla föreställningar. Lär av det, ät aldrig med vänsterhanden om du äter med egyptier, eller muslimer i allmänhet!

Favorisering av höger över vänster är i och för sig inte unikt för islamiska samhällen, det förekommer likaväl i judendomen, kristendomen och i samhällen byggande på ursprungligen kristna värderingar. Även i Sverige. Det finns dessutom i vissa grenar av hinduismen. Var det egentligen började är oklart. Som så mycket annat, fanns det långt innan kristendom och islam dök upp och integrerades sannolikt i dessa utan att nån egentligen ifrågasatte det. Det var redan en etablerad föreställning. Det gamla Egypten favoriserade kraftigt högerhanden och man avbildade ofta sina fiender som vänsterhänta. Samma betonande av högerhanden fanns i det gamla Mesopotamien.

I gammalegyptisk konst har gestalterna ibland två höger- eller två vänsterhänder istället för en av varje. Orsaken till det är okänd, men det kan ha att göra med markeringar av "goda" och "dåliga" egenskaper, eller nåt liknande. Någon har föreslagit att det har att göra med givande eller mottagande, men det finns inte mer bevis för det än för nån annan ståndpunkt. Emellertid är det säkert en konstnärlig konvention som betyder något, inte artistisk oskicklighet.

Egyptierna fetast i världen

Jag har tidigare skrivit om att världens tyngsta kvinna är egyptiska, och jag har spekulerat över mat och fetma i Egypten, men nu har vi det svart på vitt: Egypten är det land i världen som har störst andel feta i den vuxna befolkningen. Det är i alla fall resultatet av en världsomspännande undersökning vars resultat publicerades i en artikel i The New England Journal of Medicine den 12 juni i år: Health Effects of Overweight and Obesity in 195 Countries over 25 Years. Av 195 länder, ligger Egypten alltså i topp med sina 35% feta i den vuxna befolkningen. Med fet avses någon med BMI (Body Mass Index) på 30 eller mer. Skulle man räkna in de som "bara" är överviktiga, vilket tekniskt sett är de med ett BMI på mellan 25 och 29, skulle procenttalet bli mycket större.

Fetma, och även en mindre övervikt, ökar risken för en rad sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och vissa former av cancer. Dessa sjukdomar har redan en hög frekvens i Egypten, men det lär bli värre om inget görs åt den mycket utbredda fetman. Det har den sensate tiden, inte minst då den ovan nämnda undersökningen kom, uppmärksammats av det officiella Egypten, men det kräver livsstilsförrändringar och förrändringar av det slaget kommer inte "uppifrån". Ingen ändrar mat och liknande fundamentala livsfaktorer på kommando, det händer inte förrän individerna känner inifrån att de verkligen vill ändra dem. Dvs, det krävs en inre motivation för ändra vanor, man måste verkligen tro att det förbättrar något för en själv - inte bara höra nån säga det, man måste känna det själv. Det är samma problem som ligger bakom t.ex. svårigheten att sluta röka. Allt hänger på den personliga och subjektiva känslan av motivation. Rökning är förresten ett annat stort hälsoproblem i Egypten. Större delen av den manliga befolkningen röker.

I Egypten finns det massor av kommandon ovanifrån, ibland till och med genom stiftad lag, som lämnas helt obeaktade av folkmajoriteten som fortsätter leva som de alltid gjort. Det är på gott och ont. Ibland är kommandona kloka, men ofta är de idiotiska. Men man kan inte, och ska inte kommendera eller lagstifta bort fetma eller rökning eller sjukdom, man kan och ska inte styra vad folk äter. Det kan bara ändras genom att individer och familjer börjar ta eget ansvar för sina liv och sin hälsa och känner att det är meningsfullt - att de verkligen vill ändra nåt. Förrändringar måste komma inifrån.

Religionen är ibland ett hinder för eget ansvar. Man förlitar sig så på Allah att man inte tar ansvar för sitt liv. Liv och död, sjukdom och hälsa, "det ligger ändå i Guds händer". Dessvärre bygger det på bristfälliga kunskaper om Islam. Det står i Koranen, Surah 13:11, att "... Surely Allah does not change the condition of a people until they change their own condition...", vilket i realiteten betyder att Allah hjälper inte den som inte hjälper sig själv. (Ska man kunna motivera massorna i Egypten, måste det baseras på Islam, till syvende och sist den enda auktoritet som oförbehållsamt accepteras.)

Det kan vara intressant att konstatera att de två länder som enligt undersökningen hade minst fetma, med bara 1% av befolkningen, var Vietnam och Bangladesh.

Kaaba & Kiswah

Kaaba [الكعبة‎‎, al-Kaʿbah] är Islams heligaste plats, och finns i Mecka. Det betraktas som Allahs Hus. Vid bön ska en Muslim rikta ansiktet mot Kaaba och den rätta riktningen kallas qibla.

Vid pilgrimsresa till Mecka, Hajj [på Egyptisk arabiska uttalat "hägg"] eller Umrah, ska pilgrimerna gå sju varv moturs runt Kaaba. Det kallas tawaf.

Kiswah [كسوة الكعبة‎‎, kiswat al-ka'bah] är det tyg som täcker Kaaba, och varje år byts ut. Från Ayyubidisk tid och fram till 1927 tillverkades kiswah varje år i Egypten och fraktades med en karavan till Mecka.

Den Fatimidiska Flaggan - Islamiska Symboler

Jag har fått frågor om det Fatimidiska Kalifatets flagga.

Profeten Muhammed och hans närmaste efterträdare förde en helsvart fana, al-Uqāb, som symbol för Islam. Namn och färg kom från stammen Quraish och dess nationalflagga, vilken möjligen hade markeringar, kanske en rovfågel (The Hawk of Quraish) i mitten, men det vet man mycket lite om.

Vid olika fälttåg användes också fanor med annan färg, men troligen alltid enfärgade.

Den svarta flaggan användes också av Rashidunkaliferna, dvs Profeten Muhammeds första fyra efterträdare.

Det finns ingen information om nån flagga förd av Umayyadkaliferna, men den Umayyaddynasti som senare etablerade ett Kalifat i Cordoba i Spanien använde en helvit flagga, så det är möjligt, men helt overifierat, att den vita fanan användes också av de ursprungliga Umayyaderna.

Abbasiderna förde svart fana, men färgen var inte tagen från al-Uqāb, utan från Abbasidernas egen historia. Det svarta var ett tecken på sorg, och de anlade den färgen som sin symbol då deras ledare dödats av den Ummayyadiska regimen.

Fatimiderna använde en helgrön flagga.

Fatimidernas flagga, som den sannolikt såg ut.

En grön fatimidisk flagga med "crescent" och stjärna, som man kan hitta på en del håll på internet, måste ses som ett rent fantasifoster. "Crescent" och stjärna som islamiska symboler har sitt urprung hos de Osmanska turkarna och förekom inte före deras tid. Dessa symboler spred sig framför allt sen den Osmanske Sultanen antagit kaliftitel.

Ursprunget till dessa turkiska stjärn-och-crescentsymboler är det Bysantinska Imperiet. De inkorporerade symbolen i Konstantinopels stadsvapen till minne av en seger över Goterna som ägde rum den första månaden av ett månår.

En annan förklaring man ibland kan se är att Bysans först var helgat åt Diana (eller möjligen Artemis-Hekate), och att en crescent var denna gudinnas symbol. Då kristendomen kom, lade man till stjärnan som symbol för Jungfru Maria.

Hur det än var med den saken, spred sig symbolen över Anatolien, dvs den asiatiska delen av vad vi idag kallar Turkiet, och antogs av de turkiska stammar som senare invanderade och befolkade området. Den kom således från Bysans in i den Osmansk-Turkiska symbolvärlden, och därifrån in i den Islamiska.

Det nuvarande Turkiets flagga

där man fortfarande använder crescent-och-stjärnsymbolen

Stjärna och crescent förekom som symboler också före Bysans och kan kanske härledas tillbaka till Sumerisk symbolik, men sambandet är otydligt. Klart är i varje fall att den Islamiska stjärn-och-crescentsymbolen leder tillbaka, först till de Osmanska turkarna, och i nästa steg till den Bysantinska symboliken.

Läs också:

Hawk of Quraish

Saladins Örn - Eagle of Saladin

Egyptens Flagga

Mamluckernas Flagga

Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat
Kalif - Kalifat

Böner & Böneutropare

Ett typiskt ljudinslag i Muslimska länder, inklusive Egypten, är böneutroparnas kallelse till bön, som ljuder från minareterna fem gånger om dagen. Numera har man högtalare och ljudnivån är stundtals bedövande, åtminstone om man befinner sig nära högtalarna.

Att utföra de fem obligatoriska dagliga bönerna är den andra av Islams fem pelare. Bönerna är:

el fagr – före soluppgången (på standardarabiska, "fajr")
el dhuhr  – middag
el asr – eftermiddagen
el maghrib – efter solnedgången
el isha – kvällen

De korrekta tiderna bestäms efter solens ställning,så de ändrar sig lite under året. Här kan du se exakt när bönerna äger rum i Cairo på ett speciellt datum.

Minareten, tornet varifrån det kallas till bön, kanske uppfanns i Egypten. Vad som troligen var historiens första minaret, byggdes i anslutning till den egyptiska Amrmoskén år 673.

Det finns de som hyser en avvikande uppfattning, och anser att den första minareten byggdes i Bosra eller i Damaskus, alltså i Syrien. I nuläget kan vi inte fastställe med säkerhet vilket som är rätt.

Om du själv inte är Muslim och stöter på någon som ber, vilket även kan hända utomhus eller i en affär, försök att inte störa den bedjande. Om du bara är på väg att gå förbi, fortsätt med det som vanligt, men undvik att tilltala den som ber eller att komma i vägen. Du bör också undvika att hamna omedelbart framför nån som ber, eftersom det skulle se ut som om de tillbad dig, vilket är högst opassande. Skulle en affärsinnehavare be då du kommer in i hans affär, vänta helt lugnt tills han är färdig, och handla sen som vanligt.

Ramadan

Vardagslivet i Egypten präglas just nu av att det är den muslimska månaden Ramadan. Under denna månad, som i år [2016] varar den 6 juni till den 5 juli, ska troende muslimer avstå från mat, dryck, rökning och sex under dygnets ljusa timmar. I Egypten efterföljs detta av det stora flertalet muslimer och det påverkar hela det offentliga livet.

Undantagna från reglerna är de som är sjuka, mycket gamla, gravida, ammande, har mens eller är på resa. Alla undantagen observeras dock inte alltid av de berörda individerna själva. Den inre religiösa drivkraften att genomföra den så kallade "fastan" är mycket stark och det kan bli livsfarligt. En sjuk och svag människa som till exempel avstår från att dricka en het egyptisk sommardag kan bokstavligen dö av det - och sånt inträffar. 

Tyvärr nyttjas nätterna av många till en fruktansvärd och hälsovådlig frossa i ätande - liknande den som i Sverige är vanlig vid jul. På dagarna är många aktiviteter starkt begränsade. Många är hemma och sover. Öppethållande av affärer och alla slags inrättningar - även myndigheter - är reducerat och om du är beroende av öppettider, är det viktigt att veta att det under Ramadan kan vara annorlunda än vanligt.

Ordet "ramadan" kommer från arabiska "ramadha", "intensiv hetta", eller "al-ramz", "att brinna". Varför månaden, den 9:de i den Muslimska kalendern, fått sitt namn efter hetta är inte helt klart, men den mest troliga förklaringen är att det var en vädermässigt het månad vid tidpunkten då månaden fick sitt namn. (Eftersom den Muslimska kalendern är helt baserad på månen, vandrar de muslimska månaderna runt året och går ett varv på ungefär 33 år.)

Religiöst är Ramadan månaden då Koranen uppenbarades för Profeten Muhammed.

Läs också:

Månader och kalendrar i Egypten

Mawlid el Nabi - Profetens Födelsedag

I Egypten firas profeten Muhammeds födelsedag [enligt Sunni-Islamisk standard] den 12 dagen av den tredje månaden, Rabi'al-awwal, i den Muslimska kalendern. Eftersom den Muslimska kalendern är en ren månkalender flyttar sig dagen runt det Gregorianska året. I år [2015], infaller dagen den 23 december. [I vissa andra länder den 24 december.] Den kallas Mawlid el Nabi, eller Eid-e-Milad el-Nabi. Det är allmän helgdag och tillsammans med olika festligheter lyfter man fram profeten Muhammeds lära och hans egen kosmiska funktion.

Det är inte självklart för alla Muslimer att fira Mawlid el Nabi. Det finns två olika infallsvinklar med invändningar. En är att det glorifierar profeten Muhammed bortom hans mänskliga dimension. Det är viktigt i Islam att betona att han är människa, inte en gud eller halvgud. Den andra är att högtidlighållandet inte har nån basis i profeten Muhammeds eget liv. Dvs, han firade inte Mawlid, därför ska hans efterföljare inte heller göra det.

Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam

Nutida egyptisk strykarkatt på hustak

i en by mycket nära Saqqarapyramiderna.

Domesticering av Katten

Det har ibland sagts att katten togs till Egypten från Persien ca 2000 f.Kr, eller från Nubien, men det finns mycket som talar emot det. Det ser snarare ut som om den katt vi kallar tamkatt utvecklades från vilda arter i Egypten och spreds över världen därifrån.

Att katten domesticerades i Egypten är de flesta överens om, och tiden brukar anges till omkring 2000 f.Kr. Men det finns bevis för att en katt delade gravkammare med en människa i Mostagedda, i Övre Egypten, så tidigt som för 6000 år sedan. Det tyder på att katter åtminstone varit väsentliga långt tidigare.

Man kan också fråga sig varför man domesticerade katten. Det vanliga svaret är att den höll efter råttor. Men det svaret, liksom föreställningen att katter tar råttor, är lite besynnerligt. Katter tar möss, men knappast stora råttor som befolkar spannmålslager.  Faktum är att hundar är bättre på att fånga råttor. De kan dessutom, till skillnad från katter, tränas till en speciell uppgift.

Låt oss gå ett steg längre och fråga oss om katten verkligen är domesticerad!

Jag skulle vilja påstå att trots domesticeringsförsök med många djurarter, har bara ett fåtal låtit sig domesticeras. Hunden, hästen, och några till. Det är djur som kan fostras att tjäna människan, mer eller mindre som slavar. Det är inte många arter, inte mer än högst ett tiotal - och katten är inte bland dem.

Därtill kommer ett litet antal arter som tolererar att leva tillsammans med människan, men inte som tjänare, utan på jämbördiga villkor. Bland dessa finner vi katten. Du kan aldrig kontrollera en katt, den gör som den själv vill. Vill du bli vän med den måste det vara på jämbördiga villkor. Och du kan aldrig träna en katt till ett arbete, därtill är den alldeles för oberoende. Visserligen finns det uppgifter från det Gamla Egypten om att katter användes för jakt, men jag ställer mig tvivlande till att det var "arbete utfört åt människan".

Sanningen är troligen att endast sociala djur kan domesticeras, därför att de underordnar sig en grupp eller en ledare. Solitära djur, vilket inkluderar alla kattdjur utom lejonet, underordnar sig inte.

Om vi antar att mina resonemang är riktiga, vilket inte nödvändigtvis är fallet, återkommer frågan i en annan form: Varför uppstod det en speciell relation mellan människor och katter - närmast en slags symbios baserad på ömsesidigt samtycke? Och varför tycks den ha uppstått i Egypten?

Fördelarna för katten är uppenbara. Den kan få skydd mot större rovdjur och den får lättare tillgång till föda (matrester). Att få skydd åt nyfödda ungar kan mycket väl ha varit orsaken till att katten flyttade in i människors hem.

Fördelarna för människan är svårare att se. Förvisso håller katten efter smågnagare och möjligtvis ormar. Det kan ha varit ett tillräckligt skäl att tillåta dess närvaro, inte minst om smågnagarna spred sjukdomar och ormarna var giftiga. Men frågan är om det är allt, eller om det finns nåt mer, eller nåt annat.

En aspekt är att katten alltid och överallt tycks ha tillskrivits magisk, ockult eller religiös betydelse. Katter har ansetts stå i förbindelse med högre makter, ibland onda, och ibland har katter ansetts ge tur eller otur. Svarta katter är speciellt ominösa.

I det gamla Egypten var katten helig. Att döda en katt, även av misstag, gav dödsstraff. Blev katten helig för att den levde bland människor, och var så nyttig för människor, eller kom den att leva bland människor för att den redan innan av någon anledning var helig? Det är den berömda paradoxen om vilket som var först, hönan eller ägget. Svaret lär vi aldrig få veta. Men de gamla egyptierna trodde att en katt i huset kunde bringa lycka och tur. Katter bar juveler och mumifierades ibland då de var döda. Familjen de levt hos rakade ögonbrynen och hade sorg tills brynen vuxit ut igen. Man kan ju undra om de verkligen gjorde allt det för ett djur som bara hölls för praktisk nytta.

Kattlika Gudomar i Det Gamla Egypten

Kattlika gudomar förekom tidigt i Egypten. Den äldsta vi känner till är den lejonhövdade Mafdet, "The Great Cat", som tidigast är känd från en bild från ca. 3100 f.Kr. Hon var en gudinna som skyddade mot skorpionsting och ormbett. Hon representerade också rättvisan och avrättningar. Hon avbildas oftast som en kvinna med lejonhuvud, eller huvud av något annat kattdjur, ibland med hårflätor av ormar som slutar i skorpionstjärtar. I Pyramidtexterna (från ca 2400-2300 f.Kr.) beskrivs det hur hon skyddar solguden Ra mot giftiga ormar.

Bastet (eller Bast), den mest kända egyptiska kattgudomen, var från början lejonhövdad. Också Wadjet, som annars oftast associeras med en kobra, avbildades ibland lejonhövdad. Så även Sekhmet. Bastet benämns ibland som "Lady of the East", där Sekhmet är "Lady of the West".

Lejonet var viktigt i egyptisk symbolik, en symbol för kunglighet och makt. I allra äldsta tider fanns det vilda lejon i Egypten. De försvann dock ganska tidigt och var sällsynta redan under äldsta faraonisk tid. 

Som kattgudom finns emellertid ingen mer välkänd än gudinnan Bastet (Bast), vars kult troligen kom att undantränga Mafdets. Med tiden kom Bastet att associeras snarare med "tamkatten" än med ett lejon. Hennes kult kulminerade då Shoshenq I (som regerade 945-924 f.Kr) lät utveckla den redan då gamla staden Bubastis till sin och sin dynastis huvudstad. Bubastis var ett viktigt centrum i Bastetkulten. Staden låg öster om Nildeltat.

Enligt Herodotos togs katter till Bubastis för mumifiering och begravning.

Man har funnit kattmumier på flera olika håll. I Saqqara fann man tusentals och i Beni Hassan, har det funnit så många att 19 ton mumifierade katter redan i slutet på 1800-talet skickades till England för att användas som gödsel.

Bastet var i början Nedre Egyptens krigsguddinna, senare eldens, katternas och hemmets gudom, och hon ansågs speciellt skydda mot smittsamma sjukdomar och onda andar.

Kattdyrkan förbjöds i lag av den Romerske Kejsaren år 390 e.Kr.

Katter i Dagens Egypten - Katten i Islam

I dagens Egypten dyrkas katten naturligtvis inte, men katter tolereras i de flesta fall, och enligt Islam är katten inte oren. Det berättas att Profeten Muhammed hade en favoritkatt som hette Muezza och att han vid ett tillfälle då hon sov på ärmen av de kläder han ville ha då han gick till bön, skar av ärmen så att han kunde ta kläderna utan att störa den sovande katten. Sen strök han katten tre gånger, vilket, enligt berättelsen, gav katten sju liv och förmågan att alltid landa på fötterna.

Profeten ska också ha druckit vatten ur samma kärl som katten och han genomförde sin tvagning före bönen i samma vatten som katten druckit från. Det är ett oerhört vittnesmål om hur han betraktade kattens renhet, även rituellt. 

En katt måste enligt Islam älskas och behandlas väl. Att skada en katt betraktas som synd.

Islam statuerar också att en katt inte får säljas för pengar eller mot varor; att kattens saliv är oskadlig såvitt man inte kan se orenheter i kattens mun; och att man får leva med en katt, förutsatt att man behandlar den väl.

Tyvärr är det inte så att alla dagens egyptier behandlar katter väl, fastän Islam sitter djupt i Egypten, även då det inte är omedelbart synligt. Det sitter djupare i folksjälen än det gör i vissa andra länder där det till det yttre verkar strängare. Men det har inte hindrat myndigheter från att bekämpa gatukatter som ohyra.

Läs också:
Egyptisk Mau & EMRO

Månader och kalendrar i Egypten

I Egypten används flera kalendrar.

Den Gregorianska Kalendern

Civilsamhället använder den Gregorianska kalendern, det är samma som i Sverige. Månadernas namn är så lika att de lätt igenkänns.

januari - yanaayir
februari - fibraayir
mars - maaris
april - abriil
maj - mayu
juni - yuniyo
juli - yuliyo
augusti - agustus
september - siptimbir
oktober - octoobar
november - nuvimbir
december - dicimbir

Den Muslimska Kalendern

Den Muslimska kalendern används för att fastställa datum för religiöst baserade högtider och handlingar. Det är världens enda helt månbaserade kalender. En månad är exakt ett månvarv, så samma månfas inträffar alltid på samma datum. Ett månår är kortare än det Gregorianska året, så de Muslimska högtiderna vandrar runt och flyttar sig i regel 11 dagar från ett Gregorianskt år till nästa.

Muslimska år räknas från AH, anno hegirae - dvs profeten Muhammeds flykt från Mekka till Medina, vilken ägde rum 16 juli år 622. Det äldsta textbeviset för kalenderns existens kommer från en egyptisk papyrus från år 22 AH, vilket också är den äldsta bevarade arabiska texten från Islamisk tid.

Månadernas namn på egyptisk arabiska är:

Muharram

Safar

Rabi’ al-awwal

Rabi’ al-thani

Gamaada al-awwal

Gamaada al-thani

Ragab

Shaaban

Ramadaan

Shawwaal

Zu al-Qi'dah

Zu al-Hegah

Den Koptiska Kalendern

Det Koptiska året är ett solår och börjar den 11 september, Gregoriansk tid, eller den 12 september då det är Gregorianskt skottår. De Koptiska kristna började sin tideräkning den 11 september det Gregorianska året 284 e.Kr. Det var den dag Diocletianus blev kejsare i Rom och lät avrätta ett stort antal kristna i Egypten. Koptisk tideräkning förkortas AM, anno martyrium.

Det fornegyptiska året var ett sideriskt solår, baserat på Sirius heliakiska uppgång. Ett sånt år kan bli lite olika beroende på var på jorden man observerar Sirius. Året var indelat i 12 månader och 5 extradagar.

En Egyptisk kalenderreform 238 f. Kr., som i praktiken inte genomfördes förrän 25 f.Kr., synkroniserade den gamla Egyptiska kalendern med den Julianska - och den nya kalendern kom att kallas Koptisk. Men man ska också vara medveten om att den Julianska kalendern (på vilken den Gregorianska är baserad) ursprungligen var baserad på den Egyptiska, och huvudsakligen designad av den egyptiske astronomen Sosigenes. Således härstammar den Gregorianska kalendern också ytterst från Egypten.

Den Koptiska Kalendern används av den Koptiska Kyrkan, och av en del jordbrukare som jordbrukskalender.

Tout  (börjar 10/11 september)

Babah  (börjar 10/11 oktober)

Hatour  (börjar 9/10 november)

Kiyak  (börjar 9/10 december)

Tubah  (börjar 8/9 januari)

Amshir  (börjar 7/8 februari)

Baramhat  (börjar 9 mars)

Baramoudah  (börjar 8 april)

Bashans  (börjar 8 maj)

Baonah  (börjar 7 juni)

Abib  (börjar 7 juli)

Misra  (börjar 6 augusti)

Nasii   En avslutande månad på bara 5 dagar, 6 då det är skottår.

Läs också:
Sosigenes av Alexandria. Om mannen som designade den Julianska Kalendern

Stormufti & Storimam

I slutet av artikeln om hundar nämnde jag Stormuftin och Storimamen vid al-Azhar. Men vad är det för figurer? Låt oss ta det systematiskt.

En Mufti är en Islamisk lärd som utfärdar fatwas, åsikter om hur Shariah, Islamisk lag, i olika sammanhang ska tolkas. 

I det Osmanska Turkiet började man på 1500-talet att ge officiell status och auktoritet till en Mufti över alla de andra, han kallades Stormufti. Han blev officiellt överhuvud för det religiösa etablissemanget i det Osmanska imperiet - med långtgående religiös och juridisk makt.

På 1800-talet, med Muhammad Alis turkiska influenser, införde man samma praxis i Egypten, och därifrån spred det sig sen till många andra länder.

Al-Azhar i Egypten är Sunni-Islams främsta lärosäte i världen. Det betyder att Stormuftin vid al-Azhar väger mycket tungt även utanför Egyptens gränser. Den ende som kan jämföras med honom därvidlag är al-Azhars överhuvud, Storimamen.

Egyptens nuvarande (oktober 2015) Stormufti är Sheikh Shawki Ibrahim Abdel-Karim Allam, som tillträdde sitt ämbete i februari 2013.

Den nuvarande (oktober 2015) Storimamen vid al-Azhar är Sheikh Ahmed Muhammad Ahmed el-Tayeb, som tillträdde 2010.