Kanop

I Mumifiering: Balsameringsprocessen använde jag det lite udda ordet kanop.

Jag måste erkänna att jag hade vissa problem att hitta ett svenskt ord för engelska "canopic jar", men "kanop" finns i Svenska Akademiens Ordbok. Dess definition förklarar ordet perfekt. 

"[KANOP,] benämning på vart särskilt av de med ett av människo- resp. djurhuvud prytt lock försedda stenkärl som i fornegyptiska gravar innesluta den dödes vid balsameringen urtagna inälvor".

Där finns också:

"KANOP-KISTA, kista innehållande (de fyra) kanoperna med den dödes inälvor. I begravningsprocessionerna ser man ofta kanopkistan dragas efter likkistan."

Order finns på olika eupropeiska språk, ss. tyska Kanopus, engelska canopus, franska canope. Och kärlet för inälvorna benämns på engelska vanligen "canopic jar". Ordet skapades av egyptologer i relativt modern tid, som benämning på inälvskärlen i fornegyptiska gravar. Det baserades på ett misstag.

Vid Medelhavskusten, nära nuvarande Alexandria i Egypten, fanns det en gång en stad som på grekiska kallades Kanopos, på latin Canopos. Det fornegyptiska namnet på staden var Pirkuat.

Beteckningen Kanopus ska enligt en förklaring ha varit bildas av fornegyptiska "kah nub", som betyder "guldgolv". Det, i sin tur, bör ha haft att göra med en blomstrande handelshamn som fanns där.

En annan förklaring till namnet, Kanopos, ska ha varit att staden fått namn efter en sjökapten från Sparta som landade där med sitt skepp under det Trojanska kriget. Han blev ormbiten och dog. Till minne av honom lät den spartanske kungen, Menelaos, resa ett monument på platsen. Där ska senare staden med kaptenens namn, Kanopos, ha växt fram.

I Kanopos dyrkades en "krukgud", en speciell form av Osiris. Han framställdes som ett kärl med människohuvud. Detta ska ha varit orsaken till att egyptologer långt senare döpte kärlen med människo- eller djurhuvud till vad som på svenska blir kanoper, något som närmast får betraktas som ett missförstånd.

Staden Kanopos heter idag Abu Qir. Det betyder "fader Cyrus". St.Cyrus var en kristen martyr.

Kanoper med lock som symboliserar Horus fyra söner

(Bilden är "in the Public Domain")

I början bar kanopernas lock ingen bild. Senare, och fram till den nittonde dynastin, hade de ibland en avbildning av den döde eller en bild av Anubis, mumifieringens gud. Men kanoperna symboliserade Horus fyra söner och från den Nittonde Dynastin avbildades de på locken:

En människa för Imsety

En schakal för Duamutef

En babian för Hapy

En falk/hök för Qebehsenuef

Läs också:

Mumifiering: Balsameringsprocessen
Egyptiska Antikviteter

Mumifiering: Balsameringsprocessen

Det finns ingen enskild källa som förklarar hela balsameringsprocessen i detalj, men en ganska komplett bild kan erhållas genom att plocka bitar från olika källor. Den mest omfattande beskrivningen kan hittas i Herodotos skrifter. Det finns skillnader i detaljer beroende på vilken period man tittar på och även beroende på den avlidnes sociala rang. Det är alltid klokt att inse att allt bygger på tolkningar av olika källor och moderna experiment med balsamering, och att det finns utrymme för misstag. Det följande verkar dock vara en ganska bra beskrivning av förfarandet som det har förståtts.

Först tog balsamerarna kroppen till ett reningstält [ibu]. Där tvättades kroppen varefter den behandlades med heliga oljor. Därefter togs den till balsameringspalatset  [wabet]. Med samma precision i såväl kirurgi som ritual, började prästerna processen. De skar upp kroppen på bukens vänstra sida. Alla organ utom hjärta och njurar (hjärta eftersom det ansågs alltför viktigt, centrum för känslor, tankar och förnuft, njurar eftersom de ansågs obetydliga) togs bort, sedan ägde torkning med natron rum. Efter 40 dagar togs natronet bort, och kroppen togs till skönhetens hus [nefer]. Där stoppades den upp med linne, eller ibland sågspån, lera eller sand. Oljor gnuggades in i kroppen, såren förseglades med vax och hela kroppen täcktes med harts. Ytan färgades (ibland): gult för kvinnor, rött för män. Slutligen insveptes kroppen i flera lager linneduk, som ofta var försedd med magiska inskriptioner - och amuletter placerades mellan banden. Det sista steget var att sätta på en dödsmask.

När organ avlägsnades, bevarade man fyra av dem i kanoper: lever, tarmar, lungor och mage. Varje organ skyddades av en av Horus fyra söner: Imsety skyddade levern, Qebehsenuef tarmarna, Hapy lungorna, och Duamutef magen.

Mumifieringsprocessen förändrades över tiden. I ett senare skede började man lägga tillbaka avlägsnade och torkades organ till den torkade kroppen i stället för att lagra dem separat i kanoper.

Under Mellersta riket avlägsnas även hjärnan. Den upplöstes och drogs ut genom näsan. Den tomma skallen fylldes med harts.

Hela processen tog 70 dagar, torkningen tog i sig själv tog 40 dagar. De 70 dagarna bestäms lika mycket av ritual som av den fysiska processen att torka och svepa ett lik. I själva verket var det troligen en anpassning till hundstjärnan, Sirius; tiden från när den försvann ur sikte tills den återvände var 70 dagar. En astronomisk återspegling av död och återfödelse.

Läs också:
Kanop
Om varför en mumie ser ut som den gör i Den Ursprungliga Egyptiska Mumien
Om Sirius, Hundstjärnan