Under 1800-talet exploderade intresset för Egypten, inte minst pga Napoleons fälttåg dit i slutet av 1700-talet, de följande framstegen i att tyda hieroglyfer och stora arkeologiska fynd under seklets gång. Det mystiska Egypten med de märkliga sedvänjorna retade fantasin och stimulerade, som vi redan sett, litteraturen. Conan Doyle och Lovecraft var två exampel av många. Ett annat är Edgar Allan Poe. Men i sammanhanget känns Poe bara tråkig. Hans Egypten har ingen mystik.
Edgar Allan Poe
Daguerreotype, känd som "the Annie Daguerreotype", 1849
Fotograf okänd. Bilden är beskuren.
I tolv av Poes verk nämns Egypten, men även om jag generellt gillar Poe,
måste jag säga att landet spelar en marginell och föga imponerande
roll i hans verk. I många ämnen visar han djup kunskap och stor
kreativitet i tänkandet och fantasin, men om Egypten är det ytligt och
ganska meningslöst. Utan tvivel var han inte bekant med egyptologin ens
på den relativt begränsade nivå den vid tidpunkten befann sig. Hans
kunskap är bristfällig och han saknar helt förmågan att få det egyptiska
inslaget fascinerande och fantasieggande. Egentligen känns det som han inte har nåt verkligt intresse för landets verkliga eller mytiska kultur, utan nämner det lite här och där för att haka på vad som vid tiden vad "modernt".