Ordet "kalif" kommer från arabiska khalīfah [خَليفة], som betyder "efterträdare" eller "ställföreträdare". I Islam förekommer det i betydelsen khalīfa rasūl Allāh, vilket betyder "Guds sändebuds ställföreträdare", en titel som bars av profeten Muhammeds efterträdare som ledare av alla Muslimer. Titeln fanns från år 622, då Abu Bakr antog den då han efterträdde profeten Muhammed och fram till 1924, då den avskaffades av Kemal Atatürk. Senare försök att återinföra ett kalifat (titel och jurisdiktion av en kalif) har aldrig vunnit allmänt erkännande.
Sunna och Shia hade redan från början olika uppfattning om vad som krävdes för att någon skulle kunna vara kalif. Inom Sunna var uppfattningen att han enligt någon procedur valdes, enligt Shia måste han vara ättling till profeten Muhammed.
Historiska kalifat har mestadels i praktiken varit ärftliga inom olika dynastier och det har bland funnits flera rivaliserande kalifat samtidigt. Samtliga kalifat har varit Sunni-muslimska utom det Fatimidiska, som var ett Shiakalifat.
Man brukar räkna med följande historiska kalifat:
Ummayyadkalifatet 661-750.
Abbasidkalifatet i Bagdad (750–1258).
Abbasidkalifatet i Cairo (1261–1517).
Det Fatimidiska Kalifatet (909-1171).
Ummayyadkalifatet i Cordoba (929-1031).
Almohadkalifatet (1121-1269).
Det Osmanska Kalifatet (1362-1924).
Läs också om:
Hur Mamlukerna skapade Abbasidkalifatet i Cairo,
Världens enda Shiitiska Kalifat, det Fatimidiska.