Historiska Romaner: Mika Waltari & Sinuhe

Romanformen lämpar sig väldigt bra för levandegörande av historia. En historisk roman är fiktion, men kan, om den är bra och i tillräcklig utsträckning byggs med historiska fakta som bas, lära oss mer om en tid och plats och dess atmosfär än torra akademiska skildringar är ens i närheten av. Det är inte råfakta staplade på varandra, det är råfakta använda för att bygga upp ett plausibelt skeende och blåsa liv i det skeendet. Den handlar inte alltid om personer som funnits, utan ibland om personer som kunde ha funnits, men det ger oss mer inblick i livet på den bestämda platsen vid den bestämda tiden, anda och atmosfär, än överlevenade statistik och protokoll kan någonsin göra.

Naturligtvis finns det begränsningar, och de begränsningarna ska man vara medveten om. Vad som står i en historisk roman är inte fakta. I bästa fall kan författaren sitt ämne, men romanen förblir alltid författarens tolkning av fakta, så långt de vid tillfället är kända. Det kan finnas andra tolkningar som är lika plausibla.

Tyvärr finns det massor av dåliga historiska romaner. De kan ibland vara bra romaner men ändå dålig historia. Författaren har helt enkelt inte brytt sig om att studera ämnet, utan förlägger sin berättelse till en tid och plats bara för att utnyttja vissa yttre attribut från tiden som konstnärlig inramning. För litteratur som konst, är det fullständigt legitimt att på det sättet leka med vilka parametrar som helst, men det blir inte en bra historisk roman i strikt mening. En sådan måste vara såväl en bra roman som bra historia och det kräver en författare med stora ämneskunskaper.

Som exempel på bra historiska romaner kan man nämna Vilhelm Mobergs "Utvandrarserie" och Tolstojs "Krig och Fred". Men Vardagsegyptologen handlar om Egypten, så låt oss återvända dit.

Mika Waltari (1908-1979) är förmodligen den internationellt mest kände Finländske författaren, och hans berömmelse vilar framför allt på romanen "Sinuhe, Egyptiern" (Finska originalet, Sinuhe egyptiläinen, kom 1945), som också översatts (från svenska!) till engelska, där den heter "The Egyptian". År 1954 gjordes den till film i Hollywood.

Romanen utspelar sig i det gamla Egypten och i länderna omkring, framför allt under och efter Farao Akhenaton (Ekhnaton) av den 18:de dynastin. Man känner inte till Akhenatons exakta födelse- och dödsår, men man brukar förlägga hans död till 1336 eller 1334 f.Kr.

Namnet "Sinuhe" har Waltari tagit från en gammal Egyptisk text "The Story of Sinuhe". Men den texten utspelar sig under 12:e dynastin.

Visserligen har Waltari tagit sig vissa friheter med de historiska personerna, men han hade i detalj studerat livet i Egypten vid den tiden och ägnade stor omsorg åt att få de historiska detaljerna rätt. På det hela taget är boken en bra roman som också är bra historia.

Sakkara eller Saqqara?

Jag har fått frågan om huruvida Sakkara och Saqqara är samma sak, och i så fall vilket som är rätt.

Sakkara, Saqqara, Saqqarah - eller ibland på engelska, Saccara - är samma sak. Vad som är rätt och fel, är däremot en subjektiv bedömningsfråga.

Det finns ingen absolut standard för transkription från arabiskt alfabet till latinskt (europeiskt). Det kan göras på flera sätt, och olika sätt kan tyvärr ibland användas inom ett och samma sammanhang. Det gör att namn på platser och personer, då de förekommer i latinsk form, kan bli förvirrande. Då man försöker att någorlunda beskriva uttalet, blir transkriberingen dessutom något olika beroende på målspråket. Svenskar, tyskar, fransmän och engelsmän, för att ta några exempel, uttalar inte alla det latinska alfabetets bokstäver på samma sätt. För att rätt kunna läsa den latinska formen, behöver man alltså veta något om för vilken språklig målgrupp transkriptionen gjorts. Ett bra exempel på det är i-ljudet. Ordet "khamsin", som betyder femtio, kan för en engelskspråkig målgrupp transkriberas till "khamseen". På svenska skulle det bli missledande ("kh" står för ach-laut, men det är en helt annan fråga).

Härtill kommer att arabiskans ljuduppsättning inte fullt motsvarar den vi finner i indo-europeiska språk (såsom svenska). Det finns ljud som egentligen inte kan uttryckas med latinska bokstäver.

Saqqara (som jag oftast skriver det) är ett område sydväst om Cairo som användes som nekropolis (begravningsområde) åt Memfis. Området är arkeologiskt mycket rikt.

På arabiska skrivs namnet .سقارة 

I arabiskan finns två olika k-ljud. De beskrivs med två olika bokstäver. I Saqqara används bokstaven ق. Den transkriberas bäst med "q". Det är nämligen inget vanligt k-ljud, utan vad som vetenskapligt beskrivs som en glottal klusil (engelska: glottal stop). Det är ett diskret klickljud lång bak i munnen, ett ljud som ibland försvinner helt. I Egyptisk arabiska är många ق närmast stumma, eller uppfattas i alla fall så av en utomstående lyssnare. Men det skiljer sig lite mellan olika ord och olika lokala dialekter.

Agatha Christie och Egypten

Den kända deckarförfattarinnan Agatha Christie var gift med en arkeolog, Max Mallowan, och reste under 30 år runt i Egypten och Mellersta Östern. Det påverkade hennes skrivande. Hon hade omfattande kunskaper om egyptisk historia och arkeologi - och de samtida egyptiska miljöer hon beskrev, upplevde hon själv på plats.

Om man säger Agatha Christie och Egypten, tänker de flesta på Death on the Nile (Döden på Nilen), och det är hennes mest kända bok i egyptisk miljö. Men det finns en annan, som jag personligen tycker bättre om: Death Comes as the End (på svenska som Slutet blir Döden). Det är en sorts deckare i fornegyptisk miljö. Den utspelar sig 2000 f.Kr. Historien är baserad på en serie brev som en egyptisk präst skrev till sin familj. Breven hittade man i en grav i Thebe år 1921. Boken levandegör den gamla egyptiska miljön på ett utmärkt sätt.

Vid Nilen i Aswan finns Old Cataract Hotel, eller Sofitel Legend Old Cataract Hotel. 1978 års filmversion av Döden på Nilen spelades delvis in där. Boken utspelas också delvis där och Agatha Christie bodde en tid på hotellet.

Old Cataract Hotel byggdes 1899 av Thomas Cook och finns fortfarande. Det är femstjärnigt.

Veckotopplista 5

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.


 1. Egyptisk-Arabiska ord och fraser

 2. Myggor & Malaria i Egypten

 3. De Gamla Egyptiernas Hårfärg - Rödhåriga Mumier

 4. Mer livsmedel på Egyptisk-Arabiska

 5. Vatten i Egypten - Dricka & Bada - Rent eller inte?

 6. Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler

 7. Renässansdammen ("The Renaissance Dam")

 8. Egyptens Flagga

 9. Kanop

10. Tunnelbanan i Cairo

Renässansdammen ("The Renaissance Dam")

Renässansdammen, "The Renaissance Dam", eller GERD (The Great Ethiopian Renaissance Dam) - i början kallat "the Grand Millennium Dam" - är en jättedam och ett kratfverk under byggnad i Etiopien. Dammen ska kontrollera vatten från den s.k. Blå Nilen, och hotar minska mängden vatten som kommer med Nilen till Egypten. Detta är en viktig fråga, Nilen är den enda större källan till sötvatten i Egypten, som är helt beroende av Nilvatten för t.ex. jordbruk och dricksvatten. Dessutom skulle det skada Egyptens egen produktion av elektricitet.

Hur stor skadan skulle vara och hur mycket av den som skulle vara bara tillfällig medan dammen fylls (vilket uppskattas ta ca. 7 år), är svårutrett. Alldeles oavsett det, tenderar alla minskningar av volymen Nilvatten som når Egypten att skapa panikkänsla i landet. Blotta det faktum att någon utanför landet överhuvudtaget kan minska vattenmängden är ett hot mot Egyptens överlevnad.

Det förs en slags ändlösa diskussioner om dammen, mellan framför allt Etiopien, Egypten och Sudan, de länder som påverkas. Ibland ser det ut som om de nästan kommit överrens, men det har de aldrig och kommer sannolikt inte att göra framöver heller. Då och då uppskjuts samtalen på obegränsad tid. 2013 diskuterades det i Egypten om att förstöra dammen, och det finns ett outtalat krigshot i bakgrunden hela tiden, även om det tonas ner.

Etiopien lanserade projektet 2011, mitt under tumultet i Egypten efter Mubaraks fall. Uppenbarligen ett försök att utnyttja den instabilitet som då rådde i Egypten till den grad att det under en tid närmast saknades en politisk ledning. Ett tillfälle att driva igenom något man visste skulle skapa konflikt med Egypten.

För övrigt är det ett märkligt överdimensionerat projekt för ett mycket fattigt land som Etiopien. Kostnaderna för dammen motsvarar en hel årsbudget för staten och konfliktrisken har gjort det svårt att få investerare. Etiopiska staten säger sig själv finansiera alltihop.

- - -

Uppdaterad 22 september 2016:

Den 20 september undertecknades ett avtal mellan Egypten, Etiopien och Sudan om att låta genomföra vad de kallar "feasibility studies on the Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD)". Studierna, som planeras ta 11 månader, ska utvärdera dammens miljömässiga, socio-ekonomiska och ekologiska effekter. Två franska bolag, BRL Ingénierie och Artelia ska utföra studierna.

Skatten i Lake Qaroun

I bibelns andra Mosebok 6:21 står det "Jishars söner voro Kora, Nefeg och Sikri."

Fjärde Mosebok 16:1-2 säger "Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, dessa togo till sig folk och gjorde uppror emot Mose [...]"

Nämnde Kora, som på engelska oftast skrivs Korah, eller Korak, är i judisk tradition känd för sitt uppror mot Mose. Han är också känd för sin oerhörda rikedom. Han ska ha hittat en av de skatter Josef (Israel) sägs ha gömt i Egypten. Kora ska ha drabbats av Guds straff för sitt uppror.

I Islamisk tradition kallas han Qaroun (eller Qarun) [قارون] och omnämns flera gånger i Koranen, speciellt i kapitel 28, Surat Al-Qasas. Där står han på Faraos sida gentemot Mose och straffades till slut av Gud för sin arrogans och sitt skryt om sin rikedom. I Koranen 28:81 står det (översatt till engelska) "We caused the earth to swallow up both him and his house. There was no group to come to his aid against God, and he was not someone who is helped." Qaroun och hans rikedomar svaldes alltså av jorden!

Det här hände i Egypten. Enligt legenden levde och dog Qaroun i Fayoum-området, och den stora sjö som finns där än idag, fastän den var större bakåt i tiden, kallas ofta Lake Qaroun. Legenden är så levande att det finns folk som tror att Qarouns skatter finns på botten av sjön! Lokalbefolkningen runt sjön säger att skatten vaktas av en sjöjungfru eller nåt annat väsen. Det finns gott om berättelser om sjöjungfruns trollkraft.

På 1980-talet kom ett rykte i svang i Fayoum att skatterna i sjön bara skulle komma i dagen om man först ritualoffrade 200 barn. Lokalbefolkningen började hålla sina barn inne och hemma för att inte arkeologer och skattsökare skulle kidnappa barnen och offra dem. Om det var någon reell risk vet jag inte, men det var vad man fruktade.

Med eller utan skatt på sjöbotten är området runtomkring i alla fall ett av Egyptens intressantaste. Där finns massor av arkeologiska lämningar, fossil, och till och med en förstenad skog.

Lake Qaroun kallas också Lake Moeris, vars krokodiler jag tidigare diskuterat. Vid sjön låg Crocodilopolis, Sobeks heliga stad.

Läs också:
Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler 

Egypten och Nobelpriset: Ahmed Zewail

Den 2 augusti i år [2016] dog en egyptier vid namn Ahmed Zewail. För de flesta svenskar var han tämligen okänd. Fastän han sedan länge levt och verkat i USA, väckte hans död stort uppseende i Egypten. Han fick en storstilad begravning i Cairo, med många närvarande världsliga och religiösa dignitärer.

Ahmed Zewail var den förste från den arabisktalande världen (och den ende egyptiern hittills) att få Nobelpris i en vetenskaplig disciplin - och han är en av Egyptens blott fyra pristagare totalt. De fyra är:

Anwar Sadat, Fredspris 1978

Naguib Mahfouz, Litteratur, 1988

Ahmed Zewail, Kemi, 1999

Mohamed ElBaradei, Fredspris 2005

Trots att Nobelprisen i mitt tycke helt har urartat och inte längre följer donatorns direktiv, där speciellt Fredspriset närmast framstår som ett absurt skämt, har ett Nobelpris internationellt en enorm prestige. Man kan tryggt säga att Nobelpriset är mycket större än Sverige. I en värld där Sverige är en obetydlig fläck på kartan, ett land som de flesta aldrig har hört talas om, är Nobelpriset en pubicitetsmässig supermakt. Jag vill påstå att den svenske monarkens viktigaste uppgift är att dela ut Nobelpriset. Det är nämligen av avgörande betydelse för prisets prestige att det mottas ur handen på en tvättäkta kung. Det är priset framför alla andra. Skulle utdelningen överlämnas till en president, skulle det snart bli ett obetydligt pris som inte längre syntes i mängden av internationella priser.

Kungliga Vetenskapsakademiens officiella motivering till Zewails Nobelpris var "För hans studier av kemiska reaktioners övergångstillstånd med femtosekundspektroskopi." Vad det innebär mer i detalj, kan du läsa i "Pressmeddelande: Nobelpriset i kemi 1999"

Böner & Böneutropare

Ett typiskt ljudinslag i Muslimska länder, inklusive Egypten, är böneutroparnas kallelse till bön, som ljuder från minareterna fem gånger om dagen. Numera har man högtalare och ljudnivån är stundtals bedövande, åtminstone om man befinner sig nära högtalarna.

Att utföra de fem obligatoriska dagliga bönerna är den andra av Islams fem pelare. Bönerna är:

el fagr – före soluppgången (på standardarabiska, "fajr")
el dhuhr  – middag
el asr – eftermiddagen
el maghrib – efter solnedgången
el isha – kvällen

De korrekta tiderna bestäms efter solens ställning,så de ändrar sig lite under året. Här kan du se exakt när bönerna äger rum i Cairo på ett speciellt datum.

Minareten, tornet varifrån det kallas till bön, kanske uppfanns i Egypten. Vad som troligen var historiens första minaret, byggdes i anslutning till den egyptiska Amrmoskén år 673.

Det finns de som hyser en avvikande uppfattning, och anser att den första minareten byggdes i Bosra eller i Damaskus, alltså i Syrien. I nuläget kan vi inte fastställe med säkerhet vilket som är rätt.

Om du själv inte är Muslim och stöter på någon som ber, vilket även kan hända utomhus eller i en affär, försök att inte störa den bedjande. Om du bara är på väg att gå förbi, fortsätt med det som vanligt, men undvik att tilltala den som ber eller att komma i vägen. Du bör också undvika att hamna omedelbart framför nån som ber, eftersom det skulle se ut som om de tillbad dig, vilket är högst opassande. Skulle en affärsinnehavare be då du kommer in i hans affär, vänta helt lugnt tills han är färdig, och handla sen som vanligt.

Veckotopplista 4

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.

Det är intressant att konstatera att  den ett år gamla artikeln om egyptiska kräftor seglat upp i toppen just nu, under den traditionella kräfttiden i Sverige.


 1. Kräftor - ett misstag med konsekvenser

 2. Flygplanskraschen på Sinaihalvön

 3. Egypten & Tandläkare

 4. Olika namn på Egypten, deras ursprung och betydelse

 5. Krokodiler i Nilen?

 6. Krokodilen, symbol för Egypten?

 7. Ordet "khediv" och Khedivatet - Muhammad Alis Dynasti - Prinsessan Fawzia Fuad

 8. Shisha - Vattenpipa

 9. Är det tryggt att besöka Egypten?

10. Mumier: Etymologi och Mumiehistorier

Egyptisk Arabiska

Standardarabiska (som bygger på klassisk, Koranisk Arabiska) lärs ut överallt och är det officiella språket i Egypten och i alla arabisktalande länder. Men det används inte ofta som vardagligt språk. Undantaget är nyhetssändningar och vissa andra specialområden, samt så kallad "finkultur". Annars har arabisktalande länder alla sina speciella varianter av arabiska. Det kallas "dialekter", men skillnaderna kan vara så stora att användare av två olika dialekter inte kan förstå varandra. Det kan diskuteras om man hellre än "dialekter" bör tala om olika "språk" eller "språkvarianter". Men det är en definitionsfråga vi inte behöver bry oss om här och nu.

Den största Arabiska "dialekten" är Egyptisk Arabiska. Den är störst helt enkelt för att Egypten är det folkrikaste arabisktalande landet. Dialekten är också den som mest förstås utanför det område där den brukas som vardagsspråk. Det beror på att Egypten är ett centrum för arabisk populärkultur, som sprids i hela den arabisktalande världen.

Även inom Egypten förekommer lokala dialekter, precis som det gör i alla språkområden. Det man vanligvis kallar Egyptisk Arabiska är huvudsakligen Cairodialekt.

Arabiskan kom till Egypten med Islam på 600-talet, men spred sig ganska sakta. Koptiskan levde kvar som parallellt vardagsspråk i Övre Egypten i flera sekler. Det finns rapporter om att det fanns bondkvinnor Övre Egypten som så sent som på 1600-talet talade Koptiska i vardagslag. Idag lever Koptiskan, som härstammar från Fornegyptiska, endast som liturgiskt språk i den Koptiska Kyrkan. Den Egyptiska Arabiskan har emellertid ett anmärkningsvärt stort antal Koptiska låneord och har dessutom, både fonologiskt och syntaktiskt, påverkats av det Koptiska språket.