Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

onsdag 30 december 2015

Historisk Tidsindelning

De flesta är medvetna om att Egypten är ett gammalt land och praktiskt taget alla känner till existensen av pyramiderna och sfinxen. Men få är medvetna om hur komplex och innehållsrik den egyptiska historien är. Man brukar säga att alla vägar går till Rom, men jag skulle hellre säga att alla vägar går till Egypten. Det är naturligtvis en överdrift, man ska aldrig säga "alla", men många vägar leder till Egypten. Speciellt då det gäller historia.

För att få en helhetsbild som håller samman de historiska artiklar jag då och då skriver, kan det vara bra att ha den officiella historieskrivningens grundstruktur klar för sig. Man brukar dela upp Egyptens historia i följande stabila perioder, mellan vilka det var instabila mellanperioder. 

En hel del i den äldre kronologin och historien kan med fog ifrågasättas, men låt oss inte befatta oss med det just nu. Det här är den officiella tidsramen.


Fördynastisk Tid: Före ca 3150 f.Kr.


Ingen kommentar.


Tidig Dynastisk Tid: Från ca 3150 f.Kr.


Kung Menes var enligt regentlängden den förste härskaren över de båda länderna, Övre och Nedre Egypten. Han anses ha enat länderna omkring 3150 f.Kr. Kung Menes existens är dock omtvistad, somliga anser att den första kungen var Narmer, omkring 3000 f.Kr.


Gamla Riket: ca 2700-2200 f.Kr.


Det här anses vara Egyptens första kulturella storhetsperiod. Huvudstaden var Memfis, och man byggde de flesta berömda pyramiderna och sfinxen.


Mellersta Riket: ca 2080-1640 f.Kr.


Under den här perioden var huvudstaden först Thebe och senare el-Lisht. Religiöst tog Osiriskulten fart. De tidigaste gravarna i Konungarnas Dal konstruerades.


Nya Riket: ca 1550-1069 f.Kr.


Under den här tiden kan man tala om ett Egyptiskt Imperium. Då levde också många av de namnkunnigaste faraonerna och drottningarna: Tutankhamon, Nefertiti, Ramses II, Akhenaton (Ekhnaton), Totmes III och Hatshepsut. Från den här tiden stammar många monument. Templen i Luxor och Karnak, Abu Simbel, och de flesta gravarna i Konungarnas Dal.


Den Ptolemaiska Eran: ca 305-30 f.Kr.


År 305 f.Kr. välkomnades Alexander den Store i Egypten som en befriare från ett kortvarigt Persisk välde. Han grundade Alexandria. Då han dog delades hans Hellenistiska välde mellan generalerna. Ptolemaios tog Egypten, som sen regerades av hans Makedoniska dynasti fram till 30 f.Kr. Det Ptolemaiska Egypten blev den Hellenistiska världens kulturella centrum.


Romersk och Kristen Era: ca 30 f.Kr-618 e.Kr.


Då Cleopatra VII dog, blev Egypten inlemmat i det Romerska Imperiet. Det kom också en kort tid under Byzantinskt styre innan det togs av Araberna.

Under den här tiden spred sig kristendomen i Egypten, som ett tag fungerade som ett av kristenhetens centra. Många tror att Evangelisten Markus grundade Alexandrias Patriarkat år 41 e.Kr.


Arabisk-Islamiska Egypten: 639-1517 e.Kr.


År 639 föll Egypten för en Arabisk-Islamisk invasion och kom att lyda under de Umayyadiska Kaliferna i Damaskus. Arabiska blev officiellt språk år 706.

Abbasiderna störtade Umayyaderna och förlade sitt kalifat till Baghdad. 

År 914 invaderades Egypten av de Fatimidiska Kaliferna från Tunisien. Dessa var Shiamuslimer.  De dock dock inte ta över Egypten helt förrän år 969. Fatimiderna byggde Cairo. De kontrollerade Egypten tills Saladin gjorde sig till Sultan år 1174. Därefter regerade hans Ayyubidiska dynasti till 1254. Saladin återinförde Sunnitisk ortodoxi.

Efter Ayyubiderna kom de märkliga Mamlukerna, som härstammade från Turkiska slavar. Under deras tid förvandlades Cairo från en småstad till en storstad. 


Osmansk Era: 1517-1952 e.Kr.


Mamlukerna föll för de Osmanska turkarna år 1517, men behöll en mäktig position även i Egypten som Turkisk provins.

Turkarna föll för Napoleons Franska invasion 1798. Efter att fransmännen drivits ut, stabiliserades landet igen under Muhammad Ali 1805. Hans dynasti styrde sen som turkiska khediver, sultaner och till slut som kungar fram till 1952, då Egypten blev en republik.

måndag 28 december 2015

Elektrisk standard i Egypten

Kan man använda svenska apparater i Egypten, t ex batteriladdare till mobiltelefon och laptop?

Ja, det kan man. Standarden är 220 Volt, 50 Hz - och eluttagen passar alltid bra för s.k. europapluggar. Det är platta pluggar.

Större pluggar är ibland problematiska, men då finns det adaptrar att köpa för bara ett par pund.

Det främsta problemen med elektriciteten i Egypten är de många elavbrotten, som kan vara upp till 2 eller 3 timmar långa och vissa perioder inträffar dagligen - och den ofta dåliga standarden på elledningar och uttag, som ibland ligger på en näst intill livsfarlig nivå. Det mesta i Egypten under lyxnivå repareras och lappas i oändlighet istället för att bytas ut. Det går ofta ut över kvalitet och säkerhet, eftersom lagningarna ibland är slarviga och okvalificerade.

onsdag 23 december 2015

Mawlid el Nabi - Profetens Födelsedag

I Egypten firas profeten Muhammeds födelsedag [enligt Sunni-Islamisk standard] den 12 dagen av den tredje månaden, Rabi'al-awwal, i den Muslimska kalendern. Eftersom den Muslimska kalendern är en ren månkalender flyttar sig dagen runt det Gregorianska året. I år [2015], infaller dagen den 23 december. [I vissa andra länder den 24 december.] Den kallas Mawlid el Nabi, eller Eid-e-Milad el-Nabi. Det är allmän helgdag och tillsammans med olika festligheter lyfter man fram profeten Muhammeds lära och hans egen kosmiska funktion.

Det är inte självklart för alla Muslimer att fira Mawlid el Nabi. Det finns två olika infallsvinklar med invändningar. En är att det glorifierar profeten Muhammed bortom hans mänskliga dimension. Det är viktigt i Islam att betona att han är människa, inte en gud eller halvgud. Den andra är att högtidlighållandet inte har nån basis i profeten Muhammeds eget liv. Dvs, han firade inte Mawlid, därför ska hans efterföljare inte heller göra det.

måndag 21 december 2015

Helba - Bockhornsklöver

Bockhornsklöver (Trigonella foenum-graecum) har använts i årtusenden. Fynd av frön har gjorts i gravar från det gamla Egypten och Mesopotamien. Det senare daterat till ca 4000 f. Kr.

Bockhornsklöver kallas på engelska "fenugreek", vilket betyder grekiskt hö, precis som latin "Ella foenum-graecum". Det hänvisar till dess användning som djurfoder, vanligt bland greker och romare i antiken. Karl den Store introducerade  dess användning i sina besittningar norr om Alperna genom ett dekret, Capitulare, år 812.

Alla delar av växten är ätliga. Bockhornsklöver används för smaksättning, som krydda, och för medicinska ändamål - särskilt i Indien, Mellanöstern och Främre Orienten.

Groddar på bockhornsklöver är en utmärkt och mycket näringsrik grönsak.

Enligt Dioskorides "Materia Medica" kallades bockhornsklöver för "itasin" i det gamla Egypten. Hittills har ingen  hieroglyf för denna ört kunnat hittas, men egyptierna använde bladen  som grönsak och fröna som medicin och i balsameringsprocessen.

På arabiska kallas bockhornsklöver för helba [حلبة]. En dryck med samma namn, bryggd på hela eller krossade bockhornsklöverfrön, är fortfarande vanlig i Egypten och vissa länder i dess närhet. Den är antidiabetisk och välgörande för mage och matsmältning. Det vanligaste syftet med användningen är dock att öka mjölkproduktionen hos ammande mödrar.

Det är intressant att de jemenitisk judarna, som var opåverkade av den babyloniska fångenskapen och därför behöll de gamla traditionerna obrutna, tillmätte bockhornsklöverfrön en rituell betydelse. De anser att helba, som de skriver [חילבה], är identiskt med det rubia [רוביא] som omnämns i Talmud.

I Indien är malda frön är en viktig ingrediens i curry och bladen används som grönsak. Bockhornsklöver är också en del av ayurvedisk medicin.

De medicinska egenskaperna hos fröna är intressanta. Vetenskapliga studier har visat att de förbättrar glukostoleransen och minskar serumglukos, vilket minskar många symptom på diabetes (typ 1 och 2); de anses främja mjölkproduktionen hos ammande mödrar och har visat sig öka manligt libido. De innehåller också ett ämne, oftast förkortat som PEA, som är anti-inflammatoriskt.

Traditionellt används bockhornsklöver också mot matsmältningsproblem, hjärt- och kärlsjukdomar, höga nivåer av kolesterol och triglycerider, cancer, tuberkulos, andningsproblem, njursjukdomar, och beriberi. Också utvärtes för att behandla olika former av eksem och andra hudproblem.

Under mina år i Egypten har jag vant mig vid att ofta dricka helba som ett alternativ till te. Jag föredrar en dryck gjord på krossade bockhornsklöverfrön blandade med sesamfrön. På det viset får jag i mig alla beståndsdelar av fröna (lämna ingen "sump"). Det vanligaste är dock att helba bryggs på hela frön, men det ger en vattnigare dryck och lämnar själva fröna som rest.

fredag 18 december 2015

Yansoon - Aniste

Ett örtte på anis är vanligt i Egypten (och omkringliggande länder). Det brukar ges till ammande mödrar för att de ska producera mycket mjölk och till spädbarn mot kolik, men det dricks mycket mer än så. I vissa kretsar är det omtyckt som varm dryck under den relativt sett kyliga vintern. I Egypten går sånt te under namnet yansoon [يانسون], vilket också är det lokala (arabiska) namnet för anis. En växt som har sin ursprungliga hemvist i Egypten eller området däromkring.

Anis ska inte förväxlas med stjärnanis, som härstammar från Kina. De är botaniskt helt obesläktade, fastän båda innehåller ämnet anetol, som ger dem den karakteristiska lukten och smaken. Det finns för övrigt även i fänkål.

Anetol är en fyto-östrogen, dvs ett hormonimiterande ämne, med medicinska effekter. Anis har bland annat använts mot hosta, väderspänningar, samt matsmältnings- och menstrationsproblem.

Det finns ett märklig ord på engelska, louche, det vill säga "smutsig", tvivelaktig moral. Ursprungligen härstammar det från latin luscus, "blind på ena ögat". Louche är också "ouzoeffekten", vilket är att ouzo, och några andra drycker som innehåller anis, blir grumliga eller "mjölkiga" när vatten tillsätts. 

Anledningen?

Närvaro av anetol.

Stjärnanis, på kinesiska 八角, bājiǎo [åtta horn], har liknande användning som krydda och förekommer även i traditionell kinesisk medicin.

Men stjärnanis innehåller inte bara anetol, utan även en annan viktig förening: shikimic-syra, som är starkt antimikrobiell. Den är också smärtstillande och en antioxidant. Det är den huvudsakliga beståndsdelen i läkemedlet Tamiflu, som är antiviralt och fick mycket publicitet i samband med svininfluensan för några år sedan. Stjärnanis var tills helt nyligen den huvudsakliga källan till shikimic-syra för den industriella produktionen av Tamiflu.

Yansoon innehåller ingen shikimic-syra och har ingen antiviral effekt, men den har alla de medicinska fördelarna av anetol. Alldeles bortsett från det, smakar varm yansoon bra under den småkalla egyptiska vintern!

onsdag 16 december 2015

Toaletter och toalettpapper i Egypten

Finns det toalettpapper i Egypten? 

Folk frågar mig ganska ofta om det. De har hört att det inte skulle finnas och de är oroliga inför sin egen kommande egyptenresa och undrar om de bör ta ett par rullar med sig.

Egyptierna i allmänhet, liksom de flesta folk i Mellanöstern, Syd- och Östasien, använder inte toalettpapper. De tvättar sig med vatten efter toalettbesök. Turister i Egypten har ibland blivit överraskade av att hamna på toaletter utan papper, och det kanske är problematiskt om det är vad man är van vid. Men tro mig, att tvätta sig är mycket mer hygieniskt än att försöka skrapa bort skiten med lite papper. Men skulle du vara helt pappersberoende behöver du inte släpa med dig toalettpapper från Sverige. Bebor du turisthotell bör det finnas papper på toaletten, precis som i Sverige, och annars finns det att köpa på apotek och ibland på supermarkets - även minisupermarkets av den typ jag beskrev i en tidigare artikel. Du kan köpa eget toalettpapper i Egypten.

Utanför turisthotellen finns det normalt inget papper på en toalett. Det finns en kanna med vatten, eller en liten "dusch" med slang som man ska skölja bakänden ren med. Den kallas shatafa.


Egypten. Toaletter. Shatafa.
Shatafa

Toaletterna är normalt av huktyp, ingen toalettstol. Det kräver lite speciell balansteknik att använda huktoa, men då man väl kan hantera det är det mycket bättre för magen. Observera dock att om du har med dig toalettpapper kan du inte slänga det i huktoans hål, du måste ta det i en kasse vid sidan om. Annars kan det bli stopp i avloppet.

Finns det toalettstol är det ibland ingen lös shatafa, utan ett rör nere i toaletten som sprutar vatten upp då man öppnar en kran.

måndag 14 december 2015

Saladins Citadell i Cairo

(Samtliga bilder är tagna med en halvtaskig mobilkamera vid ett besök på Citadellet en sommardag 2010 och är Copyright © Daganthi. Kvaliteten är inte överväldigande, men jag är inte ute efter teknisk perfektion, mer efter att fånga ögonblick och intryck.)

Egypten. Cairo. Saladins Citadell.
Utsikt från Citadellets Tak

En av Cairos stora sevärdheter härstammar från Sultan Saladin - nämligen Saladins citadell. Eller Citadellet på Berget [Qal‘at al-Jabal], som det egentligen heter. Ett byggnadsverk som en gång diskuterats som kandidat till världens sju underverk. Saladin byggde det och det var, med något litet avbrott, regeringssäte i Egypten från hans tid och fram till 1952. Ayyubider, Mamlucker, Osmaner, och Muhammad Alis dynasti styrde landet därifrån. Alla dessa gjorde ändringar eller byggde nya strukturer inom området. Den totala ytan utökades emellertid aldrig.

Egypten. Cairo. Saladins Citadell.
Citadellets tak och kanonen vars namn kan översättas till "Ramadanfrukost"


Egypten. Cairo. Saladins Citadell.
Citadellet sett utifrån, från en förbipasserande gata


Egypten. Cairo. Saladins Citadell.
Citadellets mur


Egypten. Cairo. Saladins Citadell.
Ett av Citadellets torn

Muhammad Ali byggde till så mycket, varav det mest spektakulära är den stora Muhammad Ali-moskén, att Citadellet ibland kallats Muhammad Alis Citadell.

Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén.
Muhammad Ali-moskén


Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén.
Muhammad Ali-moskén, baksidan


Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén.
Muhammad Ali-moskén sedd från Gawharapalatset

Idag lyder Citadellet under "The Supreme Council of Antiquities" och är framför allt en turistattraktion. Ändå är det förvånansvärt okänt i omvärlden. Alla känner till pyramiderna, men många har aldrig hört talas om Citadellet. I alla händelser är det i mitt tycke en av de saker en besökare i Cairo måste se.

Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén. Klocka.
Utanför bakgården med en klocka
som var en gåva från Frankrike men aldrig fungerade.


Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén.
Bakgårdens centrumkupol


Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén. Klocka.
Klocktornet från sidan


Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Muhammad Ali-moskén. Militärmuseum.
Fontän utanför Citadellets militärmuseum
(Fontänen var avstängd)

Många byggnader är öppna för besökare, men tänk på att vara anständigt klädd. Ska du besäka en moské, och det finns flera sevärda moskéer inom området, får du inte ha bara ben eller axlar och kvinnor måste täcka huvudet.

Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Suleiman Pasha-moskén.
Kupol och baksida av Suleiman Pasha-moskén


Egypten. Cairo. Saladins Citadell. Suleiman Pasha-moskén.
Solur på baksidan av Suleiman Pasha-moskén


Läs också:
Saladin
Saladins Örn


söndag 13 december 2015

Saladin

Många känner till Saladin som en sultan i Sir Walter Scotts "Talismanen" och han har ett rykte i Europa för sin ridderlighet. Men Saladin har funnits i verkliga livet, och i Egypten ses han som en stor hjälte.

Salāh ad-Dīn Yūsuf ibn Ayyūb, eller med arabisk skrift [صلاح الدين يوسف بن أيوب] föddes i Tikrit, i nuvarande Irak, 1137 eller 1138. För araberna ses han som en arabisk hjälte, ändå var han inte arab, utan kurd. Som politisk och militär ledare var hans framgångar spektakulära, och han vände stridslyckan i krigen mot korstågens invasioner, och besegrade korstågshären i slaget vid Hattin 1187. En seger som jämnade vägen för en muslimsk återerövring av Jerusalem och andra korstågsbesittningar.

Under det tredje korståget förlorade mycket av sina vunna besittningar i striderna mot den korstågshär som leddes av Richard Lejonhjärta, men han förhandlade sig till en vapenvila och kunde behålla Jerusalem.

Han steg i graderna och blev Vesir åt den (Shiitiska) Fatimidiska Kalifen i Cairo, men en brytning kom till stånd då Saladin anslöt sig till den Sunnitiska Kalifen i Baghdad. Saladin förblev dock länge formellt underordnad den Syrisk-Mesopotamiske krigsherren Nur ad-Din. Den senare dog 1174, annars hade det antagligen utvecklats till en strid mellan honom och Saladin.


Egypten. Sultan Saladin.
Saladin
Bilden är "in the Public Domain"

Saladin fortsatte att utveckla sitt välde och grundade vad som kallas Ayybidernas dynasti i Egypten, Syrien, Mesopotamien och Yemen. Egypten var hans ekonomiska centrum. I Egypten styrde han i praktiken från avskaffandet av det Fatimidiska kalifatet 1171. Först formellt under Nur ad-Dins överhöghet - från 1174, då Nur ad-Din dog, som ensam herre och Sultan. Hans dynasti behöll makten fram till 1250, då den besegrades av den märkliga Mamluckdynastin.

Läs också:
Ayyubidernas Dynasti i Egypten
Saladins Citadell i Cairo
Saladins Örn
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

torsdag 10 december 2015

Hawk of Quraish

Vid sidan om Saladins Örn, finns en annan rovfågel i muslimsk heraldik, "The Hawk of Quraish". Jag lät titeln vara på engelska, eftersom det är oklart om "hawk" här ska översättas till svenska som "hök" eller "falk". Men eftersom det egentligen refererar till jakt med jaktfalkar, ska vi väl kalla det "falk". På engelska kan alla liknande fåglar som används till jakt kallas "hawk".

Quraish, profeten Muhammeds stam, använde en dylik "falk" som symbol, och den förekommer som heraldisk symbol bland flera av arabvärldens stater. Så till exempel på Förenade Arabemiratens emblem.


Hawk of Quraish, Emblem of the United Arab Emirates


Ett annat exempel är Libyens riksvapen 1977-2011.


Hawk of Quraish. Libyens riksvapen 1977-2011.



Den har också använts i Egypten. Då i riksvapnet till Arabrepublikernas Federation (Egypten, Syrien, Libyen).


Hawk of Quraish, Coat of arms of the Federation of Arab Republics

tisdag 8 december 2015

Saladins Örn

Saladins Örn eller "the Eagle of Saladin" är en symbol som använts av både Egypten och flera andra så kallade arabländer. Den förekommer till exempel på Egyptens statsvapen, men den har förekommit eller förekommer också som heraldisk symbol för Förenade Arabrepubliken (Egypten, Syrien, 1958-1961, officellt namn på bara Egypten 1961-1971), Irak, Libyen, Palestinska Staten och Yemen. 

Just nu, förekommer den på statsvapnen för Egypten, Irak och Palestina.


Saladins Örn. Egyptens Riksvapen.
Egyptens Nuvarande Riskvapen


Saladins Örn. Egyptens Riksvapen.
Riksvapnet som det ser ut i centrum av den egyptiska flaggan.


Saladins Örn. Iraks Riksvapen.
Iraks Riksvapen 2008


Saladins Örn har fått sitt namn efter den store Egyptisk-Syriske Sultanen som i väst kallas Saladin. Örnen har hittats på en vägg i Saladins citadell i Cairo. Här är en sketch av originalet från en bok av Stanley Lane-Poole: Saladin and the fall of the Kingdom of Jerusalem, 1898.


Saladins Örn. Sketch av originalet på en vägg i Saladins Citadell i Cairo.


Örnen är en revolutionär symbol som började användas av Egypten efter revolutionen 1953 och senare i andra arabländer.

Huruvida örnen har något alls att göra med Saladin är oklart. Många vill i örnen se hans personliga symbol, men man vet egentligen ingenting mer än att den hittats på en vägg i hans citadell.

Läs också:
Saladin
Saladin's Citadell i Cairo
Hawk of Quraish
Egyptens Flagga