Bockhornsklöver (Trigonella foenum-graecum) har använts i årtusenden. Fynd av frön har gjorts i gravar från det gamla Egypten och Mesopotamien. Det senare daterat till ca 4000 f. Kr.
Bockhornsklöver kallas på engelska "fenugreek", vilket betyder grekiskt hö, precis som latin "Ella foenum-graecum". Det hänvisar till dess användning som djurfoder, vanligt bland greker och romare i antiken. Karl den Store introducerade dess användning i sina besittningar norr om Alperna genom ett dekret, Capitulare, år 812.
Alla delar av växten är ätliga. Bockhornsklöver används för smaksättning, som krydda, och för medicinska ändamål - särskilt i Indien, Mellanöstern och Främre Orienten.
Groddar på bockhornsklöver är en utmärkt och mycket näringsrik grönsak.
Enligt Dioskorides "Materia Medica" kallades bockhornsklöver för "itasin" i det gamla Egypten. Hittills har ingen hieroglyf för denna ört kunnat hittas, men egyptierna använde bladen som grönsak och fröna som medicin och i balsameringsprocessen.
På arabiska kallas bockhornsklöver för helba [حلبة]. En dryck med samma namn, bryggd på hela eller krossade bockhornsklöverfrön, är fortfarande vanlig i Egypten och vissa länder i dess närhet. Den är antidiabetisk och välgörande för mage och matsmältning. Det vanligaste syftet med användningen är dock att öka mjölkproduktionen hos ammande mödrar.
Det är intressant att de jemenitisk judarna, som var opåverkade av den babyloniska fångenskapen och därför behöll de gamla traditionerna obrutna, tillmätte bockhornsklöverfrön en rituell betydelse. De anser att helba, som de skriver [חילבה], är identiskt med det rubia [רוביא] som omnämns i Talmud.
I Indien är malda frön är en viktig ingrediens i curry och bladen används som grönsak. Bockhornsklöver är också en del av ayurvedisk medicin.
De medicinska egenskaperna hos fröna är intressanta. Vetenskapliga studier har visat att de förbättrar glukostoleransen och minskar serumglukos, vilket minskar många symptom på diabetes (typ 1 och 2); de anses främja mjölkproduktionen hos ammande mödrar och har visat sig öka manligt libido. De innehåller också ett ämne, oftast förkortat som PEA, som är anti-inflammatoriskt.
Traditionellt används bockhornsklöver också mot matsmältningsproblem, hjärt- och kärlsjukdomar, höga nivåer av kolesterol och triglycerider, cancer, tuberkulos, andningsproblem, njursjukdomar, och beriberi. Också utvärtes för att behandla olika former av eksem och andra hudproblem.
Under mina år i Egypten har jag vant mig vid att ofta dricka helba som ett alternativ till te. Jag föredrar en dryck gjord på krossade bockhornsklöverfrön blandade med sesamfrön. På det viset får jag i mig alla beståndsdelar av fröna (lämna ingen "sump"). Det vanligaste är dock att helba bryggs på hela frön, men det ger en vattnigare dryck och lämnar själva fröna som rest.