Lagar om Fotografering i Egypten

För den som gillar att ta foton, finns det massor av intressanta motiv i Egypten. Allt är emellertid inte tillåtet att fotografera, så det är en fördel om man känner till en del lokala regler. Annars kan få problem med polis eller militär. Risken för såna problem ska man ta på allvar.

Det uttryckligen förbjudet att fotografera militära installationer. Förbudet gäller även "nära" militära installationer. Vad som är "nära" är inte tydligt definierat men brukar tolkas strängt. Bäst är undvika militära byggnader, fordon och i princip allt som har med militären att göra. Förbudet gäller även Suezkanalen.

Utan att det råder nåt uttryckligt förbud, är fotografering av offentliga byggnader, broar, tågstationer och annan infrastruktur känsligt. Det finns turister som blivit arresterade för att ha tagit bilder av sånt.

Vill du absolut ta en bild på någon byggnad eller så, fråga någon på platsen, till exempel en säkerhetsvakt, om det är tillåtet. Om du inte talar arabiska och han inte förstår engelska, och det gör han antagligen inte, peka på kameran och gör en frågande gest. Han förstår vad du menar och kan nicka jakande eller avvisande. Följ hans råd. Tro mig, du vill inte bli arresterad!

Då det gäller fotografering av identifierbara lokala individer, bör man fråga innan man tar en bild. Många egyptier är smickrade av att bli fotograferade, medan andra av olika skäl inte vill förekomma på bild. Man bör respektera deras ståndpunkt.

Hassan Kamy & Opera i Egypten

Man sammanbinder kanske inte Egypten med framstående operasångare, men det har faktiskt funnits en av världsklass, Hassan Kamy, som också var skådespelare. Han var en legend i sitt slag. Den 14:de december (2018) dog han, 82 år gammal. Som operasångare var han den störste någonsin i Egypten och Arabvärlden. 

Tillsammans med sin hustru, ägde Hassan Kamy ett antikvariat i Cairo som han efter hustruns död 2012 personligen drev. Eftersom jag är intresserad av böcker, hade jag nöjet att ett par gånger träffa honom där; en ödmjuk och trevlig man. Första gången hade jag ingen aning om vem han var, jag gick in i affären för böckernas skull. Det var först under samtalet som hans förflutna kom fram.

Opera introducerades i Egypten 1869 och Khediv Ismail startade då byggandet av ett operahus.

Egyptisk opera har väl aldrig varit jättestor, det är ju en utpräglat europeisk eller västerländsk konstform, men den var faktiskt hyfsad under den tid Khedivens operahus fanns. Även om opera aldrig bl,ev en del av huvudfåran av den egyptiska kulturen och inte slog an hos de stora massorna, fanns det ett intresse och en publik, låt vara begränsad till en liten krets urbaniserad och delvis västerniserad övre medelklass.

Efter branden 1971 som förstörde operahuset, tog det 17 år innan ett nytt operahus var färdigt. Under den tiden tynade operaintresset i Egypten praktiskt taget bort. Intresset idag är försvinnande litet och uppehålls av en ytterst liten skara fantaster. Trots det finns det ett antal framstående eller lovande egyptiska operasångerskor, även internationellt verksamma - några av dem är unga och i början av sin karriär. Namn att nämna är till exempel Neveen Allouba, Nabila Erian, Farrah El Dibany, Gala El Hadidi, Fatma Said och Amira Selim.

Åtalshot för avslöjande klädsel

Den Egyptiska skådespelerskan Rania Youssef anklagades i Egypten nyligen för offentlig obscenitet för att hon bar en alltför avslöjande klänning. Straffet kunde ha blivit 5 års fängelse. Nyheten spreds over världen, men få följde upp den.  Rania Youssef bad offentligt om ursäkt och uttryckte ånger över klädvalet, varvid de advokater som startat den legala processen drog tillbaka åtalshotet. Historien ska väl därigenom vara utagerad, även om man aldrig vet det säkert i Egypten, där man ständigt ändrar sig fram och tillbaka i juridiska saker.

Det är inte acceptabelt i Egypten att offentligt sprida värderingar som motsäger vad man betraktar som det Egyptiska samhällets normer, vilka i såna här saker är mycket konservativa.

Al-Aragouz

Al-Aragouz, eller Arragoz är en sorts traditionell egyptisk dockteater, som, i Egypten idag mest riktar sig till barn. Ofta är historierna sedelärande. Det är en slags marionett-  eller kasperteater, som, sägs  det, härstammar från Fatimidisk tid. I Egyptiskt perspektiv är det inte särskilt gammalt, men det anses vara den äldsta teaterformen på arabiska, med Ibn Daniel som den mest kände författaren. Det är möjligt att själva formen är en vidareutveckling av den dockteater som bevisligen fanns redan på faraonisk tid, även om det verkar ha varit huvudsakligen solida föremål, eller leksaker som "dockor" - eller möjligen skuggteater.

Modern dockteater i Egypten startade egentligen inte förrän på 1950-talet, då en statlig dockteater skapades. Den tog till sig teknik från europeisk kasper- och marionettteater men försökte hålla sig till egyptiska ämnen och karaktärer. Den var dock ganska primitiv, men utvecklades efter hand. Numera, är dockteatern emellertid en konstform som utövas ganska mycket i skymundan, utkonkurrerad av animerad film och television. Den enda verkliga dockteatergruppen i nutid är Wamda Troupe, som återfinns i Bayt Al-Suhaymi i Cairo.

Alldeles nyligen deklarerades Al-Aragouz av UNESCO som "Intangible Cultural Heritage". Jag är ingen vän av UNESCO eller FN och värdet av såna deklarationer kan diskuteras, men det skapar ett nytt fokus på egyptisk dockteater som möjligen kan leda till en renässans av en tynande konstart.

Saluki

Jag har fått frågan om hundrasen Saluki härstammar från det gamla Egypten, som en del källor påstår.

Man ser ibland tvärsäkra påståenden om salukins ursprungsplats. Jag har sett den anges som Egypten, Marocko, Persien, och mycket annat. Det rör sig sannolikt om rätt del av världen, men det finns inget tvärsäkert att säga om den exakta platsen.

Salukin liknar de hundar som finns avbildade i gravar i Egypten från omkring 2000 f.Kr. och undantagsvis även tidigare - och på Sumeriska krukor som är ännu äldre, omkring 6000 år gamla. De hundarna är vinthundsliknande och kan vara förfäder till Salukin, men det vet man egentligen inte.

Den egentliga Salukin uppföddes i Mellanöstern och förekom i gamla tider i stort sett över hela området. Var det startade är omöjligt att med säkerhet fastställa. Men det är en mycket gammal hundras som antagligen redan var etablerad runt 1500 f.Kr.

Ordet Saluki härstammar troligen från arabiska (även om det finns ett mycket tveksamt försök att härleda det till Sumeriska "salu-ki") men det finns flera förklaringar till ursprunget. Det kan vara härlett från någon stad vid namn Seleukia (arabiska Saluqiyyah). Det kan också komma från namnet på någon av ett flertal städer vid namn Saluq (som fanns i t.ex. nuvarande Armenien, Turkiet och Irak), eller helt enkelt beteckningen på någon eller något från det Seleukidiska Imperiet.

Arabisk tradition anger ursprunget till staden Saluq i Yemen. Å andra sidan fanns det åtskilliga platser med namn som Saluq, Saluqqiyah, och annat liknande.

Det finns inget belägg för att den etablerade rasen saluki skulle ha sitt ursprung i just Egypten, men det är naturligtvis möjligt. Namnet, saluki, talar emellertid emot ett sådant antagande. Men det är inte alltid namnet på något anknyter till ursprungsplatsen eller ursprungsplatsens språk, det kan mycket väl vara härlett från en senare stor utgångspunkt för spridning. Och vi har ju alltid kvar frågan om varifrån salukins förfäder kom!

Läs också:
Hundar i Cairo - Vilda & Tama
Hundar i det gamla Egypten
Anubis
Wepwawet & Khentymentiu
Sothis

Cairos föroreningar

WHO har skapat en föroreningstopplista och Cairo rankas som den näst mest förorenade storstaden i världen, slagen endast av New Delhi i Indien.

Luftföroreningarna är ohyggliga. Många gamla bilar utan avgasrening, smala gator med höga hus som håller föroreningarna kvar och frånvaron av träd är några av orsakerna.

Dessutom är sophanteringen under all kritik. Avfall och sopor ligger ofta på gatorna där strykarhundarna, och föralldel även människor, gräver efter nåt användbart. Det är inte unikt för Cairo, så ser det ut på många håll i Egypten, men det blir naturligtvis värre i en megastad.

WHOs studie, som publicerades för några dagar sedan, omfattar åren 2011-2015.

Mors Dag (Eid el-Umm)

Den 21 mars varje år det mors dag [Eid el-Umm] i Egypten. Dagen upplevs av många egyptier som viktig och de flesta mödrar uppvaktas på ett eller annat sätt.

Fastän internationellt morsdagsfirande kanske har sitt verkliga ursprung i det gamla Egypten, i ett årligt firande av Isis, moderskapets och hustruskapets gudinna, introducerades det moderna mors dag i Egypten av journalisten Mustafa Amin. Det firades första gången 1956, då inspirerat av amerikanskt morsdagsfirande. Det finns inga inslag av nånting som för en utomstående betraktare är speciellt intressant.

Mar Girgis - St. George - St. Göran

St George eller, som han kallas i Sverige, St Göran, är i Egypten en mycket vördad gestalt, även bland icke-kristna. Fast egyptierna kallar honom Mar Girgis, och på egyptiska landsbygden kallas han ibland Sarie Al-Nadha. Bilder av hans kamp med draken är rikligt förekommande.

Kyrka i Old Cairo. Lägg märke till de två ståltrådsliknande avbildningarna av Mar Girgis och draken.

Foto Copyright © Meleonymica/Vardagsegyptologen - All Rights Reserved

Mar Girgis var kristen och avrättades av det skälet i Nicomedia av kejsar Diocletianus den 1 maj år 307. Han sägs bland annat ha omvänt kejsarens hustru till kristendomen. Hon avrättades också.

I övrigt är Mar Girgis liv en märklig serie händelser. Under sju års tortyr ska han ha avlidit tre gånger, återuppstått två, och inspirerat massor av människor att anta kristen tro. Dessutom är han världens förmodligen mest kände drakdödare. Kampen med draken ska ha ägt rum i staden Selene, i dagens Libyen, där Mar Girgis ska ha räddat kungens dotter, Sabra, från att offras till draken. Ursprunget till legenden är omöjligt att helt säkerställa, men det finns en tämligen plausibel teori att draken symboliserar kejsar Diocletianus. Nu dräpte ju St. Göran sin drake medan kejsar Diocletianus dödade Mar Girgis, så det är lite motsägelsefullt. Men ses det från kristet perspektiv så vann kristendomen till slut kampen mot den gamla Romerska religionen. Det kanske är den kampen som urprungligen symboliseras av Mar Girgis kamp mot draken.

Men varför en drake?

En del historiker, och jag är böjd att hålla med dem, anser att bilden av Mar Girgis och draken är en efterbild av en gammal faraonisk bild av en falkhövdad varelse som dödar en krokodil, en framställning av Horus som dräper Set som hämnd för att Set mördat hans fader, Osiris. Det speglar en variant av myten, där Sobek, krokodilguden, tillät Set att anta krokodilgestalt för att försöka undkomma den hämnande Horus.

I Sverige kom St. Göran och draken senare att få en helt annan innebörd i Sten Stures kamp mot danskarna. Sten Sture d.ä. liknas då vid St. Göran, danskarna vid draken och jungrun eller prinsessan som räddas är Stockholm. Det anses vara betydelsen av den berömda skulpturen i Storkyrkan i Stockholm.

St. Göran & Draken, Storkyrkan, Stockholm

Statyn tillskrivs officiellt Berndt Notke

Foto Copyright © Vardagsegyptologen - All Rights Reserved

Historiens Mar Girgis anses ha varit en romersk soldat som föddes i Kappadokien (i nuvarande Turkiet) ca. 280 e.Kr. Hans far var romersk officer och hans mor var Syriska.

I själva verket finns inga säkra fakta om Mar Girgis. Legenden har för länge sedan lagt en kompakt skugga över verkligheten, som inte längre kan skönjas i historiens dunkel.

Den Koptiska Kyrkan i Egypten högtidlighåller Mar Girgis, Martyrernas Furste, vid flera tillfällen under kyrkoåret.

16 November, invigningsdagen av den första kyrkan i Mar Girgis namn. Den byggdes i Lod, i Syrien, där han enligt legenden begravdes.

10 juni, invigningsdagen av den första kyrkan i Egypten som bär hans namn. Den ligger i  Hesset Borma, i Tanta.

23 juli, dagen för flyttandet av hans kvarlevor till klostret i Misr Al-Qadima i Egypten. Där finns för övrigt både en kyrka och ett kloster, som särskilt förbinds med Mar Girgis. Misr Al-Qadima ligger Cairo, i stadsdelen "Old Cairo" eller "Coptic Cairo". Dit kommer man med tunnelbana. Stationen heter Mar Girgis.

1 maj, hans dödsdag, det var då han blev martyr.

Minskade Födelsetal - Statistik

Enligt "Egypt’s National Population Council (NPC)", en avdelning av Hälsoministeriet, har födelsetalet i Egypten minskat med 62% under den senaste treårsperioden (2015-2017). Enligt samma källa föddes det i reda tal 6.68 miljoner barn 2015, 2.6 miljoner 2016 och 2.55 miljoner 2017. Det tas av myndgheter som ett tecken på att staten är på rätt väg då det gäller att stävja överbefolkningen. Hur mycket verkligt inflytande staten har i frågan kan diskuteras. Det finns nog en hel del andra faktorer som spelar in.
 

Vad statistiken inte visar är att folk i allmänhet blir allt fattigare, och att den förändringen under den aktuella treårsperioden varit dramatisk för de breda folklagren. Massor av unga vuxna har inte råd att gifta sig. Då blir det i oftast inte heller några barn, eftersom äktenskap är en förutsättning för både sex och barn för de allra flesta i Egypten. Dessutom kan barn födda utanför äktenskap inte registreras och få papper, så dessa kommer i så fall utanför statistiken. En officiell minskning av befolkningsökningen behöver därför inte nödvändigtvis vara kopplad till några varaktiga attitydförändringar eller att gifta kvinnor föder färre barn. Den kan helt enkelt vara en fråga om försämrade ekonomiska förhållanden och att flera vuxna därför förblir ogifta. Inte av val, utan av nödtvång. I så fall är förändringen inte stabil utan går tillbaka då antingen ekonomin blir bättre eller att bröllopssederna av nödtvång förenklas och görs billigare.  Det senare måste nog förr eller senare hända iallafall; redan innan de senaste årens försämrade ekonomi var kostnaderna för giftermål ett stort problem och många kunde inte gifta sig. Och då bör man också vara medveten om att det i de flesta kretsar inte är riktigt acceptabelt i Egypten att vara vuxen och ogift. För en genomsnittlig egyptier är det ingen bagatell.
 

Jag säger inte att det är förklaringen till den minskade befolkningsökningen, men det kan vara det, helt eller delvis.
 

Enligt annan statistik från "Central Agency for Public Mobilization and Statistics (CAPMAS)", fanns det i oktober 2017 104.2 miljoner egyptier, varav 9.4 miljoner bor utomlands.
 

Folkökningen är störst i Övre Egypten (i söder) och alla förändringar är trögare där. Befolkningen där är överlag mer konservativ.

Cairo eller Kairo?

Jag har fått frågan varför jag stavar den egyptiska huvudstadens namn med "C" och inte med "K". Dvs, varför jag skriver "Cairo" och inte "Kairo".

Tekniskt sett skulle det kanske stavas "Kairo" på svenska. Det är väl den sedvanliga stavningen på flera språk, bland annat svenska och tyska. Dock inte t.ex. engelska eller franska.

Man kan gå till originalnamnet och se hur det stavas. På arabiska heter staden Al-Qāhirah [القاهرة‎]. Det ger egentligen ingen ledtråd. Det skulle i så fall vara att man borde stava med "Q", eftersom k-ljudet kommer från bokstaven "ق", men det skulle verka väldigt konstigt. Däremot kan man konstatera att då egyptierna själva skriver stadens namn med latinska bokstäver, skriver de alltid "Cairo" med "C", och det är den standard jag i det fallet följer. Det är nog från början ett inflytande från franska och engelska, som är de moderna europeiska språk som gjort sig mest gällande i Egypten.

Händelsevis kan det sägas att en invånare i Cairo på engelska kallas "a Cairene".

Al-Qāhirah betyder "erövraren" och hänsyftar antagligen på planeten Mars, på arabiska al-Najm al-Qāhir [النجم القاهر‎], erövrarstjärnan, som var uppåtgående då staden grundades.

Läs också:
Om då Cairo grundades
Om två olika k-ljud, k och q