Egyptisk Arabiska

Standardarabiska (som bygger på klassisk, Koranisk Arabiska) lärs ut överallt och är det officiella språket i Egypten och i alla arabisktalande länder. Men det används inte ofta som vardagligt språk. Undantaget är nyhetssändningar och vissa andra specialområden, samt så kallad "finkultur". Annars har arabisktalande länder alla sina speciella varianter av arabiska. Det kallas "dialekter", men skillnaderna kan vara så stora att användare av två olika dialekter inte kan förstå varandra. Det kan diskuteras om man hellre än "dialekter" bör tala om olika "språk" eller "språkvarianter". Men det är en definitionsfråga vi inte behöver bry oss om här och nu.

Den största Arabiska "dialekten" är Egyptisk Arabiska. Den är störst helt enkelt för att Egypten är det folkrikaste arabisktalande landet. Dialekten är också den som mest förstås utanför det område där den brukas som vardagsspråk. Det beror på att Egypten är ett centrum för arabisk populärkultur, som sprids i hela den arabisktalande världen.

Även inom Egypten förekommer lokala dialekter, precis som det gör i alla språkområden. Det man vanligvis kallar Egyptisk Arabiska är huvudsakligen Cairodialekt.

Arabiskan kom till Egypten med Islam på 600-talet, men spred sig ganska sakta. Koptiskan levde kvar som parallellt vardagsspråk i Övre Egypten i flera sekler. Det finns rapporter om att det fanns bondkvinnor Övre Egypten som så sent som på 1600-talet talade Koptiska i vardagslag. Idag lever Koptiskan, som härstammar från Fornegyptiska, endast som liturgiskt språk i den Koptiska Kyrkan. Den Egyptiska Arabiskan har emellertid ett anmärkningsvärt stort antal Koptiska låneord och har dessutom, både fonologiskt och syntaktiskt, påverkats av det Koptiska språket.

Vesir

Vesir (som ibland kan transkriberas annorlunda, t.ex. "visir", "vezir", "wazir",...), var och är en titel i vissa muslimska riken, men har förmodligen sitt ursprung i det Sasanidiska Persien, dvs Persien före den Muslimska erövringen (som skedde år 636 e.Kr.). Den Sasanidiske kungens rådgivare, bar titeln wazir. Senare om högt uppsatt rådgivare till en Muslimsk monark, såsom en Kalif, Shah, Sultan, Emir, etc. Ofta om personer som stod mellan den suveräne härskaren och hans folk.

I det Osmanska Turkiet hade Sultanen en Divan, vilket var en grupp av rådgivare som fungerade som regering. Samtliga ingående bar titeln vesir, och Divanens ledare var Storvesiren. En slags premiärminister.

Wazir är alltjämt det arabiska ordet för minister, och det används i olika former som sådant i många arabisktalande och muslimska länder. Så även i Egypten.

Det finns en alternativ härledning av ordet, som leder tillbaka till arabiska "wazara" som betyder "att bära en börda". Ordet finns i Koranen, där Aron beskrivs som Moses' wazir, här närmast i betydelsen medhjälpare. I Koranen finns också ordet wizr, som betyder "börda". Båda orden kan härledas från den Semitiska ordstammen WZR.

Det är alltså omöjligt att säga säkert om ordet har ett Indo-Europeiskt (Persiskt) eller ett Semitiskt ursprung. Som synes finns det stöd för båda uppfattningarna.

Al-Hakim - The Mad Caliph

Av de Fatimidiska kaliferna i Egypten, är al-Hakim en av de svåraste att få grepp om. Hans beteende var synbarligen lynnigt och våldsamt och han beskrivs stundtals, speciellt i västerländsk litteratur, som "The Mad Caliph". Ändå tycks han ha ingjutit en mycket stark lojalitet hos sina anhängare och han gynnade utbildning och lärdom. Inte blir han mindre intressant av att han faktiskt aldrig dog. Dvs, dog gjorde han naturligtvis någon gång, men ingen vet när, var eller hur. Som 36-årig kalif försvann han plötsligt år 1021. Man hittade bara hans åsna och lite blodiga klädrester utanför Cairo. Kanske blev han mördad.

Abu ‘Ali Mansur al-Ḥākim bi-Amr-Allāh (985-1021?), or simply al-Hakim or Al-Hākim bi Amr Allāh, var den 16:de Ismailitiska Imamen, den 6:te Fatimidiska Kalifen och den förste som var född i Egypten. Han efterträdde sin far år 996.

Al-Hakim bi-Amr Allah

(Bilden är "in the Public Domain")

I början var al-Hakim vänligt sinnad mot kristna, hans mor var Melkitisk Kristen och hans morbröder var Patriarker i den Melkitiska Kyrkan. Han såg Sunniter och det Sunnitiska Kalifatet i Bagdad som sina främsta motståndare.

Så småningom kom han att utveckla en aggression mot kristna och judar som kulminerade då han år 1009 lät förstöra Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem, en av kristenhetens heligaste platser, där Jesus ska ha återuppstått från de döda. Man kan med fog säga att det var första gången det uppstod allvarliga spänningar mellan å ena sidan muslimer, å andra sidan kristna och judar. Samexistensen hade fram till dess fungerat relativt bra. Händelsen bidrog till att utveckla korstågstanken, trots att al-Hakims efterträdare och son tillät den Byzantinske kejsaren Konstantin IX att återuppbygga kyrkan. Men skadan var skedd och i och med korstågen kom spänningar och konflikter att prägla området i sekler. (Det är ett intressant faktum att kyrkans nyckel samt öppnande och stängande av porten hanteras av representanter från två Muslimska familjer, Nusseibeh och Joudeh, för att de olika kristna samfunden som rår om kyrkan (sex olika kristna kyrkor) alltid strider om makten och inte kan hålla sams.)

I ett senare skede kom al-Hakim återigen att visa större tolerans mot kristna och judar, men större aggression mot andra riktningar av Islam än hans egen, speciellt mot Sunnitisk Islam. Han stimulerade Ismailitisk mission. Född ur Ismailitisk extremism, började den Drusiska religionen ta form år 1017. Den betraktade al-Hakim som en inkarnation av Gud och det finns tecken som tyder på att han själv trodde på sin egen gudomlighet.

Al-Hakim hade vida diplomatiska förbindelser, som sträckte sig ända till Kina, gynnade lärdom och utbildning och synes ha haft flera goda sidor. Hur mycket av hans galna lynnighet som är sann och vad som är senare anti-Fatimidisk eller anti-Ismailitisk propaganda är omöjligt att säga.

I Cairo finns Masjid al-Hākim "Hākims Moské" (officiellt namn: "Jame-ul-Anwar") som byggdes färdigt år 1030. Den användes senare som fängelse, stall och skola och förföll så småningom till en ruin och återuppbyggdes så sent som på 1980- till 1990-talet. Resultatet ogillas av många pga att det är en ny byggnad, en kopia av den gamla, inte en restaurering av den gamla. Men på insidan finns en hel del rester av den gamla moskén. Hakims moské ligger i stadsdelen "Islamic Cairo", nära den norra porten, Bab Al-Futuh.

Ruines de la Mosquee du Calife Hakem au Caire

Painting Prosper Marilhat, ca 1832

(Bilden är "in the Public Domain")

Det sista fotot tog jag sent på kvällen i juli 2010, i mörkret, på den inre gården i al-Hakims moské, som den ser ut i nutid.

Läs också:

Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo

Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung

Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

Sultan - Sultanat

Sultan, ursprungligen arabiska sulṭān [سلطان] är en muslimsk härskartitel av olika dignitet. Den har burits av såväl härskare med imperiell status som små lokalhärskare, såsom dagens Malaysiska sultaner. Ordet sulṭān betyder "styrka" eller "auktoritet" och är ytterst härlett från sulṭāh, "makt".

En sultans land och värdighet kallas sultanat, på arabiska saltanah [سلطنة].

Världshistoriens förste sultan var Mahmud Ghaznavi (979-1030). Han var ghaznavidisk sultan i Ghazni, i Afghanistan, från år 998. Mahmud Ghaznavi erövrade delar av Indien och räknas som grundaren av det Indiska Delhisultanatet.

På den här målningen av den persiske konstnären Kamal-ud-din Bihzad (ca 1450-1535)

ser vi Mahmud Ghaznavi (i rött), världshistoriens förste sultan.

(Bilden är "in the Public Domain")

I Egypten bars sultantitel av härskarna från Ayyubiddynastin, från Mamlukernas båda "dynastier", samt av två medlemmar av Muhammad Alis dynasti: Hussein Kamil (Sultan av Egypten och Sudan), 1914 - 1917; och Fuad I (Sultan av Egypten och Sudan), 1917 - 1922.

Hussein Kamil

Sultan av Egypten och Sudan 1914-1917

(Bilden är "in the Public Domain")

Veckotopplista 3

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.

 1. Hundar i det gamla Egypten

 2. Olika namn på Egypten, deras ursprung och betydelse

 3. Kalif - Kalifat

 4. al-Azhar

 5. Kräftor - ett misstag med konsekvenser   

 6. Krokodiler i Nilen?

 7. Egyptiska Zigenare och Ghawazi

 8. Äldsta Dokumenterade Skörbjuggen   

 9. Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo.   

10. Egyptisk Valuta & Exchange

al-Azhar

Inside Al-Azhar

Photo by Tentoila

(Photo released to the Public Domain)

År 970 beslöt den fjärde Fatimidiska kalifen, den förste i Egypten, (som bland annat, efter Egyptens erövring år 969, lät grunda Cairo) att man skulle bygga al-Azhar-moskén. Den är tillägnad profeten Muhammeds dotter Fatima, som bar tillnamnet az-Zahrā′, den lysande, från vilket moskéns namn härletts (azhar är maskulinum för zahrā′). Det var den första moskén som byggdes i Cairo, även om det i dagens Cairo finns flera äldre moskéer. Det beror på att de låg i en äldre stad, Fustat, som senare anslutits till Cairo.

Jean Pascal Sebah, Mosquée Al Azhar

1880- eller 1890-talet

(Bilden är "in the Public Domain)

Moskén hade dock inte detta namn genast. Först, när den var färdig att användas, år 972, kallades den Gāma' al-Mansuriyya [جامع المنصورية] "Mansuriyyamoskén", efter dåtidens namn på Cairo, al-Mansuriyya [المنصورية]. Namnet ändrades sen med stadens namn, och kom att kallas Gāma' al-Qāhira [جامع القاهرة] "Cairomoskén", och nån gång under al-Aziz Billah (den femte kalifen) fick den namnet al-Azhar [الأزهر].

Al-Azhar Mosque and Al-Azhar University

Photo by Tentoila

(Photo released to the Public Domain)

Namnet tillämpas både på moskén och det tillhörande universitetet. Numera finns ett helt separat utbildningsystem med skolor, varför man kan tala om två helt olika utbildningssystem i Egypten, det "vanliga" och al-Azhars. Det är inte möjligt att kliva fram och tillbaka mellan dem. Börjar man al-Azharsystemet, förblir man där, och dess utbildning anses mycket bättre, även i icke religiösa ämnen.

al-Azhar

Photo by Chilloutmo

(Photo released to "the Public Domain)

Från början var al-Azhar lärdomscentrum i Ismailitisk Shia, samma Islamiska sekt som Fatmidierna representerade. Det ändrades så småningom till Sunnitisk Islam och det har gradvis vuxit till hela Sunni-Islams viktigaste lärdomssäte, med i Egypten stundtals officiella funktioner. Vid al-Azhar finns Stormuftin och Storimamen.

Kalif - Kalifat

Ordet "kalif" kommer från arabiska khalīfah [خَليفة], som betyder "efterträdare" eller "ställföreträdare". I Islam förekommer det i betydelsen khalīfa rasūl Allāh, vilket betyder "Guds sändebuds ställföreträdare", en titel som bars av profeten Muhammeds efterträdare som ledare av alla Muslimer. Titeln fanns från år 622, då Abu Bakr antog den då han efterträdde profeten Muhammed och fram till 1924, då den avskaffades av Kemal Atatürk. Senare försök att återinföra ett kalifat (titel och jurisdiktion av en kalif) har aldrig vunnit allmänt erkännande.

Sunna och Shia hade redan från början olika uppfattning om vad som krävdes för att någon skulle kunna vara kalif. Inom Sunna var uppfattningen att han enligt någon procedur valdes, enligt Shia måste han vara ättling till profeten Muhammed.

Historiska kalifat har mestadels i praktiken varit ärftliga inom olika dynastier och det har bland funnits flera rivaliserande kalifat samtidigt. Samtliga kalifat har varit Sunni-muslimska utom det Fatimidiska, som var ett Shiakalifat. 

Man brukar räkna med följande historiska kalifat:

Rashidunkalifatet 632–661. Profeten Muhammeds omedelbara efterträdare.
Ummayyadkalifatet 661-750.
Abbasidkalifatet i Bagdad (750–1258).
Abbasidkalifatet i Cairo (1261–1517).
Det Fatimidiska Kalifatet (909-1171).
Ummayyadkalifatet i Cordoba (929-1031).
Almohadkalifatet (1121-1269).
Det Osmanska Kalifatet (1362-1924).

Läs också om:
Hur Mamlukerna skapade Abbasidkalifatet i Cairo,
Världens enda Shiitiska Kalifat, det Fatimidiska.

Sommartid (Daylight Saving Time) i Egypten

I Egypten har det varit rörigt angående Sommartid, eller Daylight Saving Time. Först är problemet med Ramadan, då sommartiden aldrig tillämpas - även om det är sommartid både före och efter, som det ibland har varit. Så är de i många muslimska länder. Sen är det frågan om det alls ska tillämpas speciell sommartid eller ej. I år var det oklart ända in i de sista dagarna. Ett beslut om att ha sommartid (att klockan skulle ställas fram en timme) efter Ramadan, från den 7 juli till slutet på oktober, hade fattats av regeringen, medan parlamentet ungefär en vecka i förväg beslöt att sommartid helt skulle avskaffas i år och för framtiden. På typiskt egyptiskt vis vägrade båda att ge sig, och det fanns några dagar två motsägande beslut från två olika maktcentra. I sista momangen, den 4 juli, gav sig regeringen och ställde sig bakom parlamentets beslut om sommartidens totala avskaffande. Och det ska vara vad som gäller.

Sommartid infördes i Egypten 1988, men avskaffades 2011 efter den så kallade revolutionen. 2014 togs sommartid åter i bruk. 2015 beslutade presidenten att det skulle avskaffas, eftersom undersökningar visat att det var mycket impopulärt. I april i år beslöt regeringen att det skulle tillämpas sommartid från den 7 juli, men det avskaffades alltså i sista stund. Hur det blir i framtiden är inte lätt att veta.

Egyptens normaltid är en timme före svensk normaltid. Då det är sommartid i Sverige men inte i Egypten, är det alltså samma tid på båda platserna.

Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung

Den Fatimidiska rörelsen har sitt ursprung i en Ismailitisk sekt i Salamiyah, i Syrien, och den åttonde imamen, Abdullāh ibn Muḥammad ibn Ismāʿīl. Genom fadern, den sjunde imamen, gjorde han anspråk på att härstamma från Ali, den förste Shiaimamen och Profeten Muhammeds dotter Fatima. Hans namn blev därmed "al-Fātimiyyūn".

Med tiden kom det Abbassidiska Kalifatet att se Ismailiterna som ett hot och deras lära som hädisk. En anhängare till den elfte imamen började sprida Ismailism i Nordafrika. Det slog speciallt an hos Berberbefolkningen i nuvarande Algeriet, och spred sig vidare därifrån över stora delar av Maghreb (nuvarande Algeriet, Tunisien och Libyen). Abdullah al-Mahdi Billah, den elfte imamen, flyttade sitt centrum från Salamiah i Syrien till Nordafrika och blev den förste härskaren, Imamen och Kalifen over den nya staten, och grundaren av den Fatimidiska Dynastin. År 921 etablerade de en huvudstad, Mahdia, i nuvarande Tunisien. År 948 bytte de huvudstad till al-Mansuriya, också i nuvarande Tunisien. Då de 969 erövrat Egypten, blev det snabbt centrum i det nya imperiet, och de grundade Cairo som ny huvudstad.

Dynastins Imamer/Kalifer

Abdullah al-Mahdi Billah (909-934). Dynastins grundare.

Abū l-Qāsim Muḥammad al-Qā'im bi-Amr Allāh (934–946).
Abū Ṭāhir Ismā'il al-Manṣūr bi-llāh (946–953).
Abū Tamīm Ma'add al-Mu'izz li-Dīn Allāh (953–975). Egypten erövrades 969.
Abū Manṣūr Nizār al-'Azīz bi-llāh (975–996).
Abū 'Alī al-Manṣūr al-Ḥākim bi-Amr Allāh (996–1021).
Abū'l-Ḥasan 'Alī al-Ẓāhir li-I'zāz Dīn Allāh (1021–1036).
Abū Tamīm Ma'add al-Mustanṣir bi-llāh (1036–1094).
al-Musta'lī bi-llāh (1094–1101). Dispyter om successionen ledde till Nizarischismen.
al-Āmir bi-Aḥkām Allāh (1101–1130). De Egyptiska Fatimidhärskarna efter honom erkänns inte som Imamer av alla Ismailiter.
'Abd al-Majīd al-Ḥāfiẓ (1130–1149).
al-Ẓāfir (1149–1154).
al-Fā'iz (1154–1160).
al-'Āḍid (1160–1171).

Ismailiterna har flera gånger förgrenat sig vid olika schismer, baserat på vilka imamer som erkänts. En gren, Nizari, räknar succession från Nizari, den äldste (genom en palatskupp i Egypten bortmanipulerade) sonen till al-Musta'lī bi-llāh (ovan). Den linjen fortlever alltjämt. Dess nuvarande representant är Shāh Karīmu-l-Ḥussaynī Āgā Khān IV.

Ett annat intressant faktum är att den Drusiska religionen indirekt härstammar från den sjätte Fatimidiske Kalifen, då Drusernas grundare, Ad-Darazi, 1080 deklarerade att Abū 'Alī al-Manṣūr al-Ḥākim bi-Amr Allāh var en inkarnation av Gud.

Läs också:
Om den Fatimidiska Dynastins plats i Egyptisk Kronologi.
Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo

Fatimidisk tid i Egypten började år 969 e.Kr., då Fatimiderna från väster anslöt landet till det kalifat de redan etablerat i delar av Nordafrika (Algeriet, Tunisien, Libyen) och Sicilien. De ankommande Fatimiderna, som var Shiamuslimer (det enda Kalifat i historien som inte varit Sunnimuslimskt), byggde då en ny huvudstad för sitt imperium vid Nilen: al-Qāhirah, Cairo. Kalifatet växte sen vidare österut, på bekostnad av det Abbassidiska Kalifatet, som pressades tillbaka.

Från omkring 1060, började territoriet minska igen, och Egypten, dess centrum, skakades av olika konflikter. Banu Hilal, en arabisk beduinstam, skickades till Nordafrika för att med våld återföra en folkgrupp som plötsligt bestämt sig för att istället erkänna den Abbassidiske Kalifen i Bagdad. Detta blev början på en arabisering av Nordafrika och en stor beduinnärvaro som blivit ett permanent befolkningsinslag.

Turkisk expansion och Korstågen kom gradvis att pressa tillbaka Fatimiderna, och internt tappade kaliferna makten till sina vesirer. Den siste vesiren var den Saladin som skulle komma att avsluta Fatimidisk tid i Egypten, själv ta den formella makten som Sultan, starta sin egen Ayyubidiska dynasti och återföra Egypten till Sunni-Islam. 

År 1171 upplöste Saladin det Fatimidska Kalifatet och fredagsbönen i Cairo hölls i den Abbasidiske Kalifens namn.

Fatimidisk tid var en av Egyptens många kulturella höjdpunkter. Vetenskap, filosofi och olika sorters lärdom frodades, såväl som ett förhållandevis stor religiös tolerans. Olika riktningar av Islam tolererades och fastän en stor del av överklassen var Shiiter (en riktning som kallas Ismailiter), var befolkningen i stort Sunnimuslimer. Shia har dock alltjämt en ganska stor närvaro i Egypten, fastän anhängarna håller en låg profil. Shiiter motarbetas medvetet av etablissemanget. Det finns dock i vissa Sunnitiska folkgrupper inslag av Shiatraditioner i t. ex. begravningsriterna, förmodligen utan de själva är riktigt medvetna om det. De mest renodlade Sunniterna är de många Salafisterna.

I Cairo finns en hel del arkitektoniska lämningar från Fatimidisk tid. De mest slående är al-Hakim-moskén och al-Azhar.

Läs också:
Saladin
Om Fatimidernas plats i Egyptisk kronologi.
Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?