Egypten öppnar för turism igen

På samma sätt som en stor del av den övriga världen, börjar Egypten öppna upp efter nedstängningen pga covid-19-pandemin. Idag, den 1 juli 2020, öppnas det för internationellt flyg och turism igen. De två första anländande planen kom från Ukraina.

Är det då riskfritt att resa till Egypten nu?

Absolut inte. Epidemin har inte ens börjat gå tillbaka här. Situationen är helt utom kontroll, mycket pga att en stor del av befolkningen struntar i att iaktta skyddsregler. Jag kan inte uttala mig speciellt om typiska turistorter vid t.ex. Röda Havet, det kan hända de är bättre, men jag avråder absolut från att resa till Cairo.

I stora delar av Europa har den första vågen av covid-19 börjat ebba ut, Egypten har inte nått dit ännu. Å andra sidan följs uppöppnandet över hela världen nästan säkert av en andra våg, som, om man ska bedöma historiskt efter andra epidemier, sannolikt blir värre än den första.

För Egyptens del ser det dystert ut, det kan mycket väl bli ett av de värst drabbade länderna i världen innan allt är över. Alldeles frånsett att spridningen inte alls hämmats så här långt, har man nu avskaffat de flesta specialkontroller och alla karantänsbestämmelser. Det ser ut att vara nästan fritt fram för fortsatt spridning.

Vill du ut och resa, tror jag att det är bäst att avstå från Egypten den här sommaren.

Covid-19, en stundande katastrof

Egypten har visserligen vidtagit åtgärder mot den pågående coronaepidemin, men de har visat sig inte räcka. Spridningen fortsätter och det hotar att bli riktigt, riktigt illa. Det kan bli värre än Italien.

Det stora problemet är att stora delar av befolkningen helt enkelt struntar i skyddsåtgärder. Ibland har det ekonomiska skäl, många har inte råd att inte jobba - bara en dag utan inkomst kan betyda att familjen den dagen inte har mat att äta. Men det är inte bara ekonomi, det ligger i många Egyptiers mentalitet också. De samlas i stora grupper, inte minst under pågående Ramadan, och förlitar sig på Allah. De bryter ständigt mot det nattliga utegångsförbudet. Männen som hindras att gå till moskéerna (moskéer och kyrkor är stängda), samlas på gatorna för att be tillsammans, när vitsen med att stänga moskéerna var att folk inte skulle samlas; osv. osv. Det ska visserligen leda tillflera tusen punds böter, men jag har hört att det verkligen drivits till det i bara ett par fall. Det betyder att överträdelser endast undantagsvis beivras. Hälsoministeriet och andra berörda myndigheter är upprörda och hotar med hårda tag.

Egyptens läkarsyndikat har nu krävt en total nedstängning av Egypten om epidemin ska kunna hållas inom några som helst gränser. Om det blir så eller ej, återstår att se. I alla händelser är det för sent, viruset finns nu även i byar på landsbyggden. Det finns överallt.

Sen är det ju frågan om hur farligt det är, men jag skulle säga att det farligt i Egypten för att ett mycket stort antal människor har svåra hälsoproblem som placerar dem i riskzonen vid infektionsutbrott - t ex. fetma, hjärt- och kärlsjukdom, njurfel, leversjukdomar, bilharzia, högt blodtryck och diabetes. De flesta över 40 har mer än en av dessa åkommor, en del har allihop! På landsbyggden är det förfärligt. Dessutom röker minst 95% av alla män och pojkar.

Enligt den senast offentliggorda officiella statistiken (från igår, den 12:te maj) har hittills 10093 insjuknat, 544 dött, och 2326 blivit friska. Mörkertalen är säkerligen betydande, i Egypten fångar den officiella statistiken aldrig mer än ett ytskrap av nånting. Sen ska man komma ihåg att utvecklingen av Covid-19 i Egypten ligger efter den europeiska. Man har fortfarande en bit kvar till kulmen på pandemin.

Offentliga Helgdagar (Public Holidays) 2020

Tyvärr missade jag den här informationen i början på året, eftersom Vardagsegyptologen sov över vintern den här gången.

De offentliga Helgdagarna i Egypten 2020 är som följer:

 7 Jan - Coptic Christmas Day
25 Jan - Revolution Day (Revolutionen som avsatte Mubarak, 2011).
19 Apr - Coptic Easter Sunday (Koptisk Påskdag)
20 Apr- Sham El Nessim (Alltid dagen efter den koptiska påskdagen)
25 Apr - Sinai Liberation Day
 1 May - Labour Day
24 May - Eid al-Fitr (End of Ramadan)
25-26 May  - Eid al-Fitr Holiday
27 May - Eid al-Fitr Holiday, for Public Sector and Banks only
30 Jun - 30 Juni-revolutionen
23 Jul - Revolution Day (Revolutionen som avskaffade monarkin, 1952)
30 Jul - Arafat Day
31 Jul - Eid al-Adha

1-2 Aug - Eid al-Adha Holiday

3 Aug - Eid al-Adha Holiday, for Public Sector and Banks only
20 Aug -  Muharram, Islamic New Year
 6 Oct - Armed Forces Day
29 Oct - Mawlid el Nabi, Profeten Muhammed's Birthday

Den exakta dagen för Muslimska helger är lite osäker. Den beror på faktiska observationer av månen som ibland kan flytta helgen en dag.

Ytterligare religiösa eller kulturella högtider firas ibland lokalt. Dessutom finns ett antal så kallade Bank Holidays, oftas en dag extra vid långa helger. Även den 1 januari. Banker och vissa myndigheter är stängda då, men annars fungerar det mesta som vanligt.

Läs också:

Om hur de egyptiska helgernas tidpunkt beräknas efter tre olika kalendrar
Månader och Kalendrar i Egypten

Sham el-Nessim

Mawlid el Nabi

Ramadan

Uppskjutna Projekt pga Covid-19

Det meddelades igår att invigningen av nationella projekt som skulle skett 2020, är uppskjutna till 2021. Orsaken är naturligtvis covid-19-epidemin.

Det berör bland annat invigningen av det så kallade Grand Egyptian Museum, som inledningsvis skulle ha öppnats 2018, men för vilket invigning nu planerats för 2020. Det senaste budet är alltså 2021.

Flyttning av regeringskontor och annat till den nya huvudstaden har också skjutits upp.

Egypten & Covid-19

Covid-19 präglar för närvarande Egypten, precis som det präglar praktiskt taget hela världen. En hel del åtgärder har satts in, man kan väl säga att det officiella Egypten tar hotet på allvar och gör vad som kan göras, även om de medicinska resurserna är ganska små, i alla fall om infektionsfallen skulle bli många. Den senaste officiella statistiken säger att 536 insjuknat, 116 blivit friska igen och 30 har avlidit. Statistik här ska man nog ta med en nypa salt, mycket passerar utanför. Framför allt kan man misstänka att betydligt fler blivit sjuka utan allvarliga symptom och sen tillfrisknat. Det är kategorin som lättast förblir odukumenterad. Det gäller överallt i världen.

Allt flyg har stoppats.

Myndigheter är stängda, med undantag för såna som är livsuppehållande.

På kvällar och nätter ska alla affärer, restauranger, caféer osv vara stängda (svårt för egyptierna som är vana att shoppa på nätterna) och all trafik, offentlig och privat, stoppas. Bagerier, apotek och vissa supermarkets är undantagna från nattförbudet, och man stimulerar "home delivery" av mat.

Alla tillställningar som involverar publik är totalförbjudna.

Stränderna är stängda. Länge en förbisedd åtgärd, men efter att det börjat cirkulera videofilmer och bilder på folksamlingar på vissa medelhavsstränder, beslutades om ett direkt stängande av stränderna.

Moskéer har stängt för gemensamma böner, som t ex den stora fredagsbönen till vilken nästan alla muslimska män går, och kyrkorna håller inga mässor. Begravningar får genomföras, men bara den närmaste familjen får närvara.

Skolor och universitet är stängda.

Så kallad "social distancing" förespråkas och regeringen höll sitt första digitala kabinettsmöte i förra veckan.

Om missförstånd av ord

Då egyptier talar engelska är de ofta präglade av hur deras modersmål använder vissa ord. Det kan leda till missförstånd. Jag ska ta upp tre exempel som man ofta stöter på.

Det första är att de inte alltid gör en klar distinktion mellan älska och tycka om, "love" och "like". Om de säger att de älskar dig (love you), menar det oftast att de tycker om dig (like you), vilket inte alls är samma sak. Det kan vara bra att känna till, speciellt som orden ibland yttras från en man till en annan. Och yttras orden av en man till en kvinna, kan "I like you" verkligen mena att han älskar dig.

I det sammanhanget kan man också nämna vanan att kalla alla "habibi", älskling. Man kan bli kallad det av sin frukt- eller brödhandlare. Det betyder absolut ingenting, bara en allmän vänlighet, men första gången man möter det ryggar man nästan tillbaka.

Mitt andra exempel är orden "want" och "need", dvs "vill ha" och "behöva". De är hopplöst förvirrade. De säger ofta att de behöver nånting då de menar att de vill ha det. Det kan ibland vara en stor skillnad och det kan skapa allvarliga missförstånd. Det låter väldigt krävande att de behöver nånting, så till den grad att det blir snudd på förolämpande om man inte förstår att de inte menar det så.

Det sista exemplet är "too much" och "very much". Svenskans för mycket och väldigt mycket uttrycker två helt olika saker. Egyptier använder ofta "too" fel. De säger till exempel, "too much people", "too many problems"osv, då de menar "mycket folk" och "många problem". De menar inte att det är alltför mycket folk, bara att det är mycket. Det kan bli förvirrande, speciellt om de säger t ex att nåt är "too late".

Vad är Arabvärlden/The Arab World?

I förra inlägget diskuterade jag begreppet Mellanöstern. Men det finns en annan vag term, nämligen Arabvärlden. Vad är det?

Begreppet är missvisande eftersom etniska araber nog bara är i majoritet på den arabiska halvön, om ens där. Men vad man brukar beteckna som Arabvärlden är ett mycket större område som sträcker sig från Marocko till gränsen mot Iran (Iran är inte en del av Arabvärlden, hur man än definierar begreppet - inte heller Israel). Området kännetecknas av Islam (en arabisk religion), av arabiskt språk och en i olika usträckning arabiserad kultur (som följer med religionen). Det vore bättre att tala om den "arabiskspråkiga världen". Men inte ens det är riktigt rätt, det finns folk inom området med andra officiella språk. Begreppet är egentligen omöjligt. I dagligt tal, emellertid, betecknar det nog närmast länder som är medlemmar i Arabförbundet. Egypten räknas dit.

"Arabvärlden" är inte ekvivalent med "Mellanöstern" eller "MENA". Länder som Turkiet, Afghanistan, Iran och Pakistan räknas i alla fall ibland till Mellanöstern, och de domineras av Islam, men de är inte en del av Arabvärlden.

Läs också:

Är Egypten en del av Mellersta Östern?

Är Egypten en del av Mellersta Östern?

Begrepp som Fjärran Östern, Mellanöstern, Centralasien, osv har luddiga gränser. Vad som exakt ingår kan skilja sig lite beroende på vem som använder begreppen och när. Det finns inga standardiserade definitioner. På engelska finns dessutom Near East, men det är en huvudsakligen obsolet term för det Ottomanska imperiet och dess delar. Den kan vi bortse från idag.

Mellanöstern är väl närmast Asien väster om Indien. Slarvigt använt inkluderar nog många Nordafrika i Mellanöstern, men det är inte korrekt. Istället använder man numera termen MENA, som står för Middle East and North Africa, för det huvudsakligen muslimska området som sträcker sig från Marocko till Pakistan.

Egypten ligger i både Nordafrika och Asien, så det ska kunna räknas till Mellanöstern eller till Nordafrika, och det växlar nog hur det ses på det. Men som termen Mellersta Östern eller Mellanöstern används, räknar man i allmänhet in Egypten.

Som jag tidigare skrivit, har Egypten ansiktet mot öster, det finns starkare kulturella band med Saudiarabien, Jordanien och inte minst Syrien, än det gör med t ex Tunisien eller Libyen. Både politiskt och kulturellt är Egypten mer västasiatiskt än nordafrikanskt.

Geografiskt anses gränsen mellan Asien och Afrika numera vara Suezkanalen, men bakåt i tiden har det växlat. Det har ibland till och med ansetts vara Nilen.

Egyptens Presidenter

Efter inlägget om Mubaraks död fick jag frågor om Egyptens presidenter. Mubarak räknas som den fjärde, men listan över presidenter är förvirrande. Alla räknas nämligen inte.

Den förste presidenten var Mohamed Naguib. Han var en av ledarna för revolutionen som avskaffade den väsentligen turkiska monarkin i Egypten 1952. Han blev officiellt president den 18 juni 1953, i samband med att Egypten förklarades vara en republik. Han avgick i november 1954, varefter platsen var vakant till juni 1956, då den andre presidenten, Gamal Abdel Nasser, tillträdde sitt ämbete. Tiden emellan dessa båda, styrdes Egypten av ett revolutionsråd under ledning av just Nasser.

Nasser dog på sin post 1970, under omständigheter som är något dunkla. Officiellt passerade det som en naturlig död, men det är tveksamt.

Den tredje presidenten var Anwar Sadat, som tillträdde vid Nassers död 1970 och inhade ämbetet tills han blev mördad 1981. Ett mord troligen orsakat av att han ingick ett fredsavtal med Israel.

Efter Sadat var Sufi Abu Taleb verkställande president i 8 dagar, mellan den 6 och 14 oktober 1981. Han räknas inte i den officella presidentlistan.

Från den 14 oktober 1981, tills den framtvingade avgången i februari 2011, var Hosni Mubarak Egyptens fjärde president.

Efter Mubaraks avgång och fram till juni 2012, leddes Egypten av The Supreme Council of the Armed Forces, under Fältmarskalk Mohamed Hussein Tantawi. Han räknas inte som president.

I juni 2012, blev Mohamed Mursi Egyptens femte president. Han störtades redan i juli 2013, varefter Adly Mansour tjänade som interimspresident till juni 2014. Mansour, som innan dess var ordförande i konstitutionsdomstolen, räknas inte heller till de genuina presidenterna. Den sjätte och nu sittande presidenten, Abdel Fattah el-Sisi tillträdde den 8 juni 2014.

Hosni Mubarak död

Jag brukar avstå från att skriva direkt om samtida egyptisk politik, ämnet är alltför känsligt, men jag kan inte undvika att nämna att Hosni Mubarak dog den 25 februari i år. Det var för knappt två veckor sen.

Hosni Mubarak 2009, vid ett besök i Rom

Copyright © Presidenza della Repubblica

Copyrighted Free Use

Mubarak (1928-2020) var Egyptens fjärde president och satt i ämbetet 1981-2011. Han avgick efter protesterna 2011, som var en del av den så kallade arabiska våren. Efter det genomgick han, svårt sjuk, en serie rättegångar där han slutligen friades. Fängelsetiden tillbringade han huvudsakligen på sjukhus. Han försattes på fri fot 2017.

Snabbätare

Då man äter med egyptier, speciellt om det inte är i en av de större städerna, får man alltid problem att hänga med. De slänger snabbt i sig maten innan den alls svalnat. Det kan bli ett problem om alla andra är färdiga och man själv knappast börjat äta.

Jag har observerat det här fenomenet och man kanske kan säga att jag genomlidit det på flera ställen. Eftersom jag oftar diskuterar olika iakttagelser med egyptierna själva, har jag naturligtvis försökt få fram en förklaring också. Varför äter de så snabbt?

Sent omsider fick jag ett svar, som jag faktiskt tror är det rätta.

Det lär bero på en gammal sedvänja att alla måste sluta äta då den som var först klar slutade - så det gällde att skynda sig om man skulle hinna få i sig nåt. Naturligtvis blev det en ond cirkel, alla åt snabbare och snabbare, även den som blev först färdig.

Det lär ha varit så, i alla fall på landsbygden. Fastän regeln inte observeras längre, fick de för vana att äta mycket snabbt - och den vanan sitter sannerligen i.

Tintin & Asterix på arabiska

Apropå att jag skrev om Tintin och Asterix i Egypten, har ett antal läsare undrat om dessa båda serier finns i Egypten på arabiska.

Svaret är ja. Både Asterix och Tintin har översatts till arabiska och båda finns i Egypten, även om det nog mest är den sekulära (och västinriktade) övre medelklassen som läser europeiska serier. De stora massorna har nog aldrig hört talas om figurer som dessa.

Hur ser då namnen ut på arabiska?

Asterix - أستريكس       Tintin - تان تان

Byron & Shelley

Lord Byron och Percy Bysshe Shelley levde länge i en sorts ménage à trois, tillsammans med Shelley's hustru, Mary Shelley, författaren till Frankenstein. Det slutade vid Shelleys död under ganska dunkla omständigheter; han drunknade i Genevesjön. Otvivelaktigt inspirerade de tre varandra konstnärligt. Frankenstein, Marys mest berömda arbete, var ett direkt resultat av deras historieberättande under mörka nattimmar. Även om Mary inte är vårt ämne, finns det en historia om hur Shelleys döda kropp behandlades som belyser den atmosfär av dramatik och romanticism de tre levde i.

 

Portrait of Lord Byron (1788–1824).

Painting by Thomas Phillips.
(Public Domain)

 

 

På Genevesjöns strand, där Shelleys lik spolats up, lät Lord Byron och Edward Trelawny bränna det. Byron ville ha skallen men Trelawny vägrade att låta honom ta den. Konstigt nog tycks hjärtat inte ha brunnit så Trelawny tog det från elden (och brände händerna, som lär ha smärtat i flera år efteråt), gav det till Leigh Hunt som senare gav det till Mary, Shelleys änka. Som änka bar hon det alltid med sig i en sidenduk. Lagt i ett silverskrin, begravdes det senare tillsammans med deras son.

Shelleys begravning, av Louis Édouard Fournier (1889). (Public Domain)

Från vänster, Trelawny, Hunt, och Byron. Målningen är inte historiskt korrekt. Hunt närvarande inte vid bränningen och inte heller Mary, som på bilden ses knäböjande till vänster.

Byron och Shelley, två stora namn i Engelsk poesi, fick inspiration från många håll; tveklöst var ett av dem den egyptomani som låg i tiden. De visste inte mycket om Egypten och Shelley besökte aldrig landet – förmodligen inte Byron heller, även om man inte med full visshet vet det. Men Egypten, eller den populära bilden om Egypten, eggade deras fantasi, på samma sätt som den eggade fantasin hos de flesta poeter och författare vid den tiden.

 

What are the hopes of a man? Old Egypt’s King of Cheops erected the first pyramid
And largest, thinking it was just the thing
To keep his memory whole, and mummy hid;
But somebody or other rummaging,
Burglarlously broke his coffin’s lid
Let not a monument give you or me hopes,
Since not a pinch of dust remain of Cheops.(Byron)

Det finns inget tvivel om att Shelley aldrig besökte Egypten, men han undkom inte tidens egyptomani. Som i Ozymandias från 1818:

I met a traveller from an antique land
Who said: Two vast and trunkless legs of stone
Stand in the desert. Near them, on the sand,
Half sunk, a shattered visage lies, whose frown
And wrinkled lip, and sneer of cold command
Tell that its sculptor well those passions read
Which yet survive, stamped on these lifeless things,
The hand that mocked them and the heart that fed.
And on the pedestal these words appear:
"My name is Ozymandias, king of kings:
Look on my works, ye Mighty, and despair!"
Nothing beside remains. Round the decay
Of that colossal wreck, boundless and bare
The lone and level sands stretch far away.
(Percy Bysshe Shelley, Ozymandias)

 

Poemet hänsyftar på Ramses II, vars grekiska namn var Ozymandias, från  User-maat-re Setep-en-re, hans regentnamn. Litteraturen hävdar ofta att dikten inspirerades av en staty av Ramses som anlände till England, men Shelley var inte där då statyn anlände och sannolikt såg han den aldrig. Texten ger också ett definitivt intryck av att Shelley aldrig sett en genuin staty av en farao. Poemet innehåller fundamentala sakfel.

Trots det, är Ozymandias ett av Shelleys bästa poem, en produkt av fantasi mer än historia, och vars betydelse är en helt annan än ordens direkta mening: nämligen att kreativitet överlever, tyranni inte. Ramsesstatyn kan man fortfarande se, men det är statyn, ett konstverk, som består – Ramses är idag inget mer än konstens objekt.

Tintin & Asterix i Egypten

Man kan hitta Egypten i all slags litteratur, även tecknade serier. Ett exempel är Tintin. Det är kanske inte så överraskande, Tintin är ju en kosmopolitisk serie i många avseenden. Det gör att den känns lite föråldrad ibland, med sitt uppenbart koloniala perspektiv på världen. Det finns folk som irriterats av detta så till den grad att de velat förbjuda Tintin, eller i varje fall vissa episoder, därför att de skulle vara rasistiska. Personligen tycker jag att den attityden är löjlig då det gäller konst. Ett konstverk är ett uttryck för skaparens idéer och det är ofta en produkt av en viss tidsanda. Bara för att tidsandan ändrats ska konstverket inte anpassas efter det. Då förfalskas ju konsten och det intryck skaparen avsåg att ge med den - och då blir den meningslös och i viss mån ett uttryck för en histsorieförfalskning. Att man sen inte alltid tycker likadant som konstnären gjorde är inget problem som måste lösas. Man tycker inte alltid likadant som vad som uttrycks i samtida konst heller. Det ska man inte göra. Om alla tänker likadant, tänker ingen egentligen alls. Konst ska inte alltid uttrycka en ideal värld, som det ideala för tillfället uppfattas, den ska också kontrastera och utmana. Dessutom: Tintin varken skapades eller utspelas i nutid och ska inte uttrycka nutida attityder.

Hergé låter Tintins äventyr ta honom till Egypten på ett tidigt stadium. Redan nummer fyra i den officiella albumserien är "Faraos cigarrer" (Les Cigares du pharaon), ett äventyr som med sin fortsättning i "Blå lotus" (Le Lotus bleu) tar Tintin från Egypten, via Indien, vidare till Kina. I Egypten spelar en faraos grav en viss betydelse och där finns en surrealistisk egyptomanisk drömskildring som var nyskapande då och fortfarande står sig i konstnärlig expression - annars finns där ingen påtaglig egyptisk anknytning eller atmosfär. Det egyptomaniska greppet tillför en viss mystik men där finns ingen varaktig egyptisk lokalfärg. Indien och i viss mån Kina, uttrycks med mer lokalfärg - men inte de heller särskilt upphetsande i det avseendet. "Faraos cigarrer" (och fortsättningen i Blå Lotus) är ett tidigt Tintinäventyr, Hergés förmåga att utmåla för honom exotiska miljöer på ett spännande sätt hade ännu inte nått den nivå den något senare skulle få, som i "Tintin i Tibet" (Tintin au Tibet) eller "Solens Tempel" (Le Temple du Soleil), två album som i det här avseendet är särklassiga. Ändå är Faraos cigarrer/Blå lotus ett konstnärligt jättesteg framåt jämfört med de album som kom före.

Slutsatsen är att fastän det finns ett försök att använda egyptomani som konstnärligt grepp i "Faraos cigarrer", är det tämligen marginellt i Hergés produktion i sin helhet.

Det finns en annan tecknad serie som uttrycker Egypten på ett mycket mer spännande sätt; det är Asterixalbumet "Asterix och Cleopatra". Serien är naturligtvis inte historiskt korrekt, men det ska man aldrig förvänta sig av Asterix, ibland blandar ju skaparna, Coscinny och Uderzo, företeelser från helt olika tidsåldrar. Trots det är serien välgjord och skapar en för berättelsen trovärdig egyptisk miljö i sedvanlig karikerad stil. Jag tycker att "Asterix och Cleopatra" är det bästa Asterixalbumet och överhuvudtaget är det den bästa tecknade serien med anknytning till Egypten som jag stött på.

Det kan vara roligt att veta att Cleopatra i serien är en karikatyr av Elizabeth Taylor i rollen som Cleopatra i en film från 1963.

Kanske bör man nämna att Egypten förekommer även i "Astérix légionnaire" (publicerad på svenska som "Asterix drar i fält"), men inte på nåt särskilt intressant sätt.

Vardagsegyptologen har inte försvunnit!

Jag ber om ursäkt för det långa uppehållet. Under de här månaderna har jag fått flera frågor om huruvida Vardagsegyptologen har slutat posta nytt material.

Nej, Vardagsegyptologen finns kvar. Olika andra aktiviteter och åtaganden kräver dock mycket av min uppmärksamhet och tid så jag har inte alltid tid att skriva här. Jag har också haft en del perioder med begränsad tillgång till internet.

Postandet kan bli sporadiskt ibland och kanske med en del långa uppehåll. Men den dag jag eventuellt avslutar bloggen, kommer det en sista post som meddelar detta (jämför Japankonst).

Så länge inget sånt meddelande kommit är Vardagsegyptologen vid liv och jag har i alla fall avsikten att posta mer material då jag får tid och möjlighet.

Jag vill också passa på tillfället att tacka för all feedback. Läsarfrågor påverkar mitt ämnesval och de ibland långa berättelserna jag mottagit om era erfarenheter av Egyptenbesök har absolut varit givande läsning för mig. Jag träffar normalt inte många turister här, mitt liv korsar bara undantagsvis deras väg; era berättelser ökar min förståelse för turistens Egypten, hur en svensk turist upplever Egypten och egyptierna och de speciella problem den kollisionen kan leda till. Det, i sin tur, förbättrar Vardagsegyptologen.