Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

lördag 27 februari 2016

Varför heter egyptiska pund "geneh"?

På arabiska heter den egyptiska valutan جنيه مصري

Det kan transkriberas som Geniih Masri. Masri betyder egyptisk, så valutan är geniih.

Transkribering av arabiska är en förfärlig röra, och arabiska ord skrivna med latinska bokstäver kan anta många former. Man försöker alltså beskriva uttalet, och att det blir olika beror delvis på att arabiskt uttal inte kan tillfredsställande beskrivas med latinska bokstäver, dels på att målspråket tolkar latinska bokstäver olika. Vad som på engelska uttrycks med "ee" skrivs t ex bäst på svenska som "i".

Valutans namn skrivs alltså på olika sätt: gene, geneh, geniih,, osv. Då man transkriberar till svenska borde man kanske skriva "geniih".

Oavsett hur vi skriver det: vad är det för ett konstigt ord?

Det har en prosaisk bakgrund, ordet kommer från ett engelskt mynt, "guinea".

En vanlig förkortning för den egyptiska valutan är LE. Det står för franska "livre égyptienne". Den officiella förkortningen för egyptiska pund är annars EGP. I Egypten används ofta LE, som ibland skrivs med punkter: L.E.

Läs också:

lördag 20 februari 2016

Ett urval länder på Egyptisk-Arabiska

Om du besöker Egypten är en av de första frågorna du får av folk "minin?" Det betyder "varifrån", och är du då svensk, förväntas du svara "Sverige". Vanligt folk vet inte vad det är, men egyptier som arbetar med turister känner i allmänhet till Sverige eftersom svenskar är och har varit en mycket stor turistgrupp i Egypten. Men det kanske kan vara roligt att kunna svara på arabiska, och då ska du svara "il-suiid". Säger du Sweden på engelska, repeterar de alltid "suiid" och väntar ett bekräftande "yes". Det skämtas ibland om likheten med det engelska ordet "sweet".

Om du vill kan du svara med en fullständig mening:
"Jag är från Sverige" - ana min il-suiid.

Här följer de Egyptisk-Arabiska namnen på ett urval länder.

Sverige - il-suiid - السويد
England - inglitira - انجلترا
Tyskland - almanya - ألمانيا
Frankrike - faransa - فرنسا
Grekland - el-yunaan - اليونان
China - as-siin - الصين
Japan - el-yabaan - اليابان
Indien - el-hind - الهند
Egypten - masr - مصر
Sudan - as-suudaan - السودان
Tunisien -  tuunis - تونس
Libyen - liibiyaa - ليبيا
Jordanien - al-'urdunn - الأردن
Palestina - filastiin - فلسطين
Israel - israiil - إسرائيل
Libanon - libnan - لبنان
Syrien - surya - سوريا
Kuweit - el-kuweit - الكويت
Saudiarabien - es-sauhuudiyya - السعودية
Yemen - el-yaman - اليمن

Mer egyptisk-arabiska?

onsdag 17 februari 2016

Egyptiska Antikviteter

Om du är i Egypten under en längre tid, händer det förr eller senare att nån närmar sig och vill sälja antikviteter - stulna från arkeologiska utgrävningar eller som finns i marken av en byggarbetsplats eller något, eller ibland till och med stulna från lagret av ett museum. Den här svarta marknaden är enorm, och eftersom arkeologiska föremål finns överallt i den egyptiska marken, är utbudet inte på något sätt knapphändigt. Jag misstänker att de flesta av de antikviteter som säljs och köps, kanske alla, kommer från sådana illegala källor. Om du besöker Egypten och får erbjudanden av detta slag, bör du vara medveten om två saker:

1/ Hela verksamheten är olaglig. Handel med egyptiska antikviteter utan tillstånd från vederbörlig myndighet är förbjuden. Risken att bli tagen är statistiskt liten om du ändå gör det och det rör sig om nåt enstaka litet föremål, men det finns en risk. Då och då görs det beslag i egyptiska tullen. Dessutom är det olagligt att föra in de här föremålen i de flesta andra länder, till exempel Sverige, så du kan bli tagen också vid inresan till Sverige eller vilket annat europeiskt land som helst.

2/ Man inte ska tro vad "säljaren" berättar om ett objekt.

Jag vill illustrera den sista punkten från min egen erfarenhet. (Jag vill betona att jag inte deltar i handeln. Men eftersom jag är en nyfiken natur, intresserad av egyptisk historia, kan jag ibland ta tillfället i akt att få titta på intressanta föremål.)

Jag förevisades ett antal vackra kanoper medan mannen som visade dem sakligt sa: "Detta är de kärl i vilka man placerade hjärtat och sådana saker vid mumifiering. De är 9000 år gamla, från den första dynastin."

Detta gjorde mig omedelbart uppmärksam. Kanoperna var otvivelaktigt äkta, men vad sa han egentligen? Visste han ingenting om dessa objekt eller egyptisk historia? Inte ett enda faktum var rätt.

1. De lade aldrig hjärtat i kanoper. Hjärtat lämnades kvar i kroppen.

2. Den 1: a dynastin var inte 9000 år sedan, den började omkring 5100 år sedan.

3. Såvitt känt, använde de inte kanoper under 1:a dynastin. Faktum är att den äldsta bevisade begravningen med kanoper var från fjärde dynastin. Vid den första använde de kistor. De första glaskanoperna är från drottning Meresankh III:s grav, någon gång mellan 2490 och 2472 f Kr. Detta utesluter inte att äldre kan hittas någon gång i framtiden, men de som visades för mig var inte så gamla. Dessutom var de förevisade kanoperna utformade som Horus fyra söner, och den designen användes inte förrän ännu  senare. Troligen inte förrän nittonde dynastin.

Uppenbarligen visste mannen inte vad han talade om - eller också försökte han medvetet vilseleda mig genom att låta påskina att objekten var äldre än de verkligen var. Mitt intryck var dock att han inte visste något om ämnet. Annars skulle han inte ha sagt något så dumt om hjärtat. Men man undrar ju vad sorts kunder de brukar ha. Jag tycker man kan förvänta sig att någon som är redo att lägga upp 25000 USD eller mer för ett föremål också har kunskap om ämnet och blir avskräckt av en så okunnig presentation..

Vid ett annat tillfälle (och en annan säljare) försökte man att sälja mig ett "Romerskt huvud, 7000 år gammalt".

Den gången jag kunde inte motstå att säga nåt. "Så konstigt", sa jag, "när Rom inte grundades förrän för omkring 2800 år sedan." [Grundades officiellt 753 f Kr.]

Mannen blev förvirrad, skakade på huvudet och sa "Ja, hm, jag är inte så välutbildad."

Det bör också noteras, att huvudet absolut inte var romerskt utan troligen feniciskt - och dess ålder var naturligtvis inte ens i närheten av 7000 år.

Läs också:
Kanop
Den Ursprungliga Egyptiska Mumien
Mumifiering: Balsameringsprocessen

måndag 15 februari 2016

Mumier: Etymologi och Mumiehistorier

Ordet "mumie" härstammar från arabiska mūmiyyah [مومية], vilket betyder bitumen, en form av asfalt, ytterst från persiska mūmiya. För detta ämne, som kom från Mumieberget i Persien, tillskrevs starka medicinska egenskaper. Det var exklusivt, sällsynt och svårt att få tag på. När araberna, som ivrigt åtrådde bitumen för många krämpor, invaderade Egypten, fick de idén att egyptiska mumier, som var svarta som ämnet från Mumieberget, ska ha beretts med bitumen. Således kom de inslagna liken i Egypten att kallas mumier. Och om du undrar: ja, malda mumier användes som medicin, som mūmiyyah, bitumen. Men det var fel. Mumierna bereddes med natron, inte med bitumen, och det är en helt annan substans.

"Det finns inget botemedel säkrare och mer passande för den mänskliga kroppen
än den mänskliga kroppen i sig själv, reducerad till ett läkemedel."
(Paracelsus, 1500-talet)

Malda mumier användes också som pigment. Det gav färgen "mumiebrun" [mummy brown], som ibland kallas "caput mortuum" - även om det senare normalt betecknar ett annat pigment.

Vem har inte hört talas om fiktiva skräckhistorier som involverar mumier? Men trodde du att det är en modern uppfinning? Det är det faktiskt inte. De gamla egyptierna själva producerade sådana berättelser, ofta med en historisk person som huvudperson: nämligen Ramses II:s fjärde son, Setne Khamwas, en mycket respekterad överstepräst i Memphis.

Moderna berättelser om mumier handlar ibland om Aztekmumier, och det är ett faktum att Aztekerna också praktiserade mumifiering. Med tanke på en trolig kulturell länk mellan det gamla Egypten och Maya, som leder vidare till Aztekerna, en slutsats man kan dra av besläktade skrivsystem och vissa kalendariska detaljer, är det lätt att anta att detta återspeglar ett arv från Egypten. Men det är långt ifrån säkert. De äldsta kända mumierna man hittills funnit fanns inte i Egypten, utan i Chile, där Chinchorrofolket utövade mumifiering så långt tillbaka som ca. 5050 f. Kr.

Läs samtliga artiklar med etiketten "mumie".

lördag 13 februari 2016

De Gamla Egyptiernas Hårfärg - Rödhåriga Mumier

Hårfärg, innan den blir grå, bestäms av det ärvda förhållandet mellan två former av melanin: eumelanin och pheomelanin. Den förstnämnda ger svart och mörkbrun, den senare ger rödaktig eller gulaktig färg.

Observationen att vissa egyptiska mumier har bevarat rött hår, eller till och med blont, har i vissa kretsar gett upphov till en myt att de var rödhåriga eller blonda i livet. Det finns en annan anledning. Det röda pigmentet, pheomelanin, bryts ned långsammare än eumelanin. Medan färgen under århundraden och årtusenden bleknar genom oxidation, kommer den röda färgen att stanna kvar längre än den brunsvarta. Det är bara det röda pigmentet, och i vissa fall det blonda, kvar idag. Det betyder inte nödvändigtvis att det inte fanns andra pigment då människorna levde. I själva verket finns det inget som tyder på att de gamla egyptierna skulle ha haft något annat än mörkt hår.

Läs samtliga artiklar med etiketten "mumie".



torsdag 11 februari 2016

Kanop

I Mumifiering: Balsameringsprocessen använde jag det lite udda ordet kanop.

Jag måste erkänna att jag hade vissa problem att hitta ett svenskt ord för engelska "canopic jar", men "kanop" finns i Svenska Akademiens Ordbok. Dess definition förklarar ordet perfekt. 

"[KANOP,] benämning på vart särskilt av de med ett av människo- resp. djurhuvud prytt lock försedda stenkärl som i fornegyptiska gravar innesluta den dödes vid balsameringen urtagna inälvor".

Där finns också:

"KANOP-KISTA, kista innehållande (de fyra) kanoperna med den dödes inälvor. I begravningsprocessionerna ser man ofta kanopkistan dragas efter likkistan."

Order finns på olika eupropeiska språk, ss. tyska Kanopus, engelska canopus, franska canope. Och kärlet för inälvorna benämns på engelska vanligen "canopic jar". Ordet skapades av egyptologer i relativt modern tid, som benämning på inälvskärlen i fornegyptiska gravar. Det baserades på ett misstag.

Vid Medelhavskusten, nära nuvarande Alexandria i Egypten, fanns det en gång en stad som på grekiska kallades Kanopos, på latin Canopos. Det fornegyptiska namnet på staden var Pirkuat.

Beteckningen Kanopus ska enligt en förklaring ha varit bildas av fornegyptiska "kah nub", som betyder "guldgolv". Det, i sin tur, bör ha haft att göra med en blomstrande handelshamn som fanns där.

En annan förklaring till namnet, Kanopos, ska ha varit att staden fått namn efter en sjökapten från Sparta som landade där med sitt skepp under det Trojanska kriget. Han blev ormbiten och dog. Till minne av honom lät den spartanske kungen, Menelaos, resa ett monument på platsen. Där ska senare staden med kaptenens namn, Kanopos, ha växt fram.

I Kanopos dyrkades en "krukgud", en speciell form av Osiris. Han framställdes som ett kärl med människohuvud. Detta ska ha varit orsaken till att egyptologer långt senare döpte kärlen med människo- eller djurhuvud till vad som på svenska blir kanoper, något som närmast får betraktas som ett missförstånd.

Staden Kanopos heter idag Abu Qir. Det betyder "fader Cyrus". St.Cyrus var en kristen martyr.


Egypten, mumifiering, kanoper.
Kanoper med lock som symboliserar Horus fyra söner
(Bilden är "in the Public Domain")

I början bar kanopernas lock ingen bild. Senare, och fram till den nittonde dynastin, hade de ibland en avbildning av den döde eller en bild av Anubis, mumifieringens gud. Men kanoperna symboliserade Horus fyra söner och från den Nittonde Dynastin avbildades de på locken:

En människa för Imsety
En schakal för Duamutef
En babian för Hapy
En falk/hök för Qebehsenuef

Läs också:

tisdag 9 februari 2016

Mumifiering: Balsameringsprocessen

Det finns ingen enskild källa som förklarar hela balsameringsprocessen i detalj, men en ganska komplett bild kan erhållas genom att plocka bitar från olika källor. Den mest omfattande beskrivningen kan hittas i Herodotos skrifter. Det finns skillnader i detaljer beroende på vilken period man tittar på och även beroende på den avlidnes sociala rang. Det är alltid klokt att inse att allt bygger på tolkningar av olika källor och moderna experiment med balsamering, och att det finns utrymme för misstag. Det följande verkar dock vara en ganska bra beskrivning av förfarandet som det har förståtts.

Först tog balsamerarna kroppen till ett reningstält [ibu]. Där tvättades kroppen varefter den behandlades med heliga oljor. Därefter togs den till balsameringspalatset  [wabet]. Med samma precision i såväl kirurgi som ritual, började prästerna processen. De skar upp kroppen på bukens vänstra sida. Alla organ utom hjärta och njurar (hjärta eftersom det ansågs alltför viktigt, centrum för känslor, tankar och förnuft, njurar eftersom de ansågs obetydliga) togs bort, sedan ägde torkning med natron rum. Efter 40 dagar togs natronet bort, och kroppen togs till skönhetens hus [nefer]. Där stoppades den upp med linne, eller ibland sågspån, lera eller sand. Oljor gnuggades in i kroppen, såren förseglades med vax och hela kroppen täcktes med harts. Ytan färgades (ibland): gult för kvinnor, rött för män. Slutligen insveptes kroppen i flera lager linneduk, som ofta var försedd med magiska inskriptioner - och amuletter placerades mellan banden. Det sista steget var att sätta på en dödsmask.

När organ avlägsnades, bevarade man fyra av dem i kanoper: lever, tarmar, lungor och mage. Varje organ skyddades av en av Horus fyra söner: Imsety skyddade levern, Qebehsenuef tarmarna, Hapy lungorna, och Duamutef magen.

Mumifieringsprocessen förändrades över tiden. I ett senare skede började man lägga tillbaka avlägsnade och torkades organ till den torkade kroppen i stället för att lagra dem separat i kanoper.

Under Mellersta riket avlägsnas även hjärnan. Den upplöstes och drogs ut genom näsan. Den tomma skallen fylldes med harts.

Hela processen tog 70 dagar, torkningen tog i sig själv tog 40 dagar. De 70 dagarna bestäms lika mycket av ritual som av den fysiska processen att torka och svepa ett lik. I själva verket var det troligen en anpassning till hundstjärnan, Sirius; tiden från när den försvann ur sikte tills den återvände var 70 dagar. En astronomisk återspegling av död och återfödelse.

Läs också:
Kanop
Om varför en mumie ser ut som den gör i Den Ursprungliga Egyptiska Mumien
Om Sirius, Hundstjärnan

söndag 7 februari 2016

Den Urprungliga Egyptiska Mumien

I allmäna medvetandet finns det framför allt två saker som sätts i samband med det gamla Egypten: pyramider och mumier. På sätt och vis är det konstigt, för varken pyramider eller mumier är unika för Egypten. Pyramiderna där är större än någon annanstans, det är sant, men hur är det med mumier? Det finns faktiskt mumier från Kina till Anderna. Så vad är så speciellt med dem i Egypten?

Jag tror att det har att göra med ramverket: de underliggande myterna; sarkofagerna; rikedomarna runt dem, nuvarande eller tidigare, verkliga eller inbillade, och mysteriet med en kultur (och dess kult) som existerade längre än någon annan hittills i historien. Mycket längre, enligt min mening, än akademisk egyptologi ännu ens är nära att föreställa sig. En civilisation som visserligen formellt avslutades med Cleopatras död, men vars rester fortfarande kan hittas i vardagskulturen i Egypten idag. För att inte tala om hur det gamla Egypten påverkat alla den gamla världens efterföljande civilisationer väster om Indien.

Men vad är en mumie och vad är mumifiering? Och varför är mumien inlindad i bandage?

Rent allmänt är mumifeiring bevarandet av en död kropp. Det kan ske genom till exempel frysning eller torkning. Den egyptiska metoden var baserad på torkning med hjälp av natron. Den består av natriumkarbonat, vilket torkade kroppen genom att dra ut vatten; natriumbikarbonat, som skapade en alkalisk miljö, olämplig för nedbrytande bakterier och svampar; och vidare av natriumklorid och natriumsulfat.

Karaktäristiskt för en egyptisk mumie är bandaget i vilket den är lindad, och det är där av en speciell anledning. Det avspeglar en av de viktigaste händelserna i egyptisk mytologi, en händelse på vilken hela det faraoniska systemet vilade. Den ursprungliga mumien är Osiris, och Osirismyten berättar varför han bandagerades på det viset. Mycket, mycket kortfattat lyder den i en variant så här:

Osiris, som var kung, dödades av sin avundsjuka (halv-) bror Set. Osiris maka och syster, Isis, hittade hans kropp och återställde honom till livet tillräckligt länge för att avla ett barn: Horus, hämnaren. Set fann senare Osiris kropp och skar den i 14 delar och spred ut delarna över Egypten. Isis samlade delarna och band dem samman, och där kom det ursprungliga bandaget. I själva verket fann hon endast 13 delar, den 14: e, Osiris fallos, lät hon göra i guld. Med rätt ritual återupplivades Osiris (i viss rituell mening) och kunde få en ordentlig begravning så att han kunde nå livet efter detta. I den Nedre Världen blev han de dödas gud.

Det finns lite olika varianter av myten, som omnämns i flera källor.

En variant säger att Osiris fallos åts upp av fiskar i Nilen och att det därför skulla ha funnits ett tabu mot att äta fisk. Andra varianter hävdar att den återfanns oskadad. Och antalet delar till vilket Osiris kropp styckades, anges ibland som 42, vilket skulle motsvara antalet provinser i Egypten. Det är också oklart om Set styckade kroppen före avlandet av Horus eller efter. 

Alla varianterna har dock huvudpunkterna gemensamt: Osiris mördas av Set, Isis återuppväcker honom tillräckligt för att avla Horus, samt att Isis binder ihop delarna av den styckade kroppen med linnebindor.

Osiris bandagerade kropp är den ursprungliga egyptiska mumien, med dess typiska lindning. Och på Osiris och Horus var den faraoniska legitimiteten baserad.