Snabbätare

Då man äter med egyptier, speciellt om det inte är i en av de större städerna, får man alltid problem att hänga med. De slänger snabbt i sig maten innan den alls svalnat. Det kan bli ett problem om alla andra är färdiga och man själv knappast börjat äta.

Jag har observerat det här fenomenet och man kanske kan säga att jag genomlidit det på flera ställen. Eftersom jag oftar diskuterar olika iakttagelser med egyptierna själva, har jag naturligtvis försökt få fram en förklaring också. Varför äter de så snabbt?

Sent omsider fick jag ett svar, som jag faktiskt tror är det rätta.

Det lär bero på en gammal sedvänja att alla måste sluta äta då den som var först klar slutade - så det gällde att skynda sig om man skulle hinna få i sig nåt. Naturligtvis blev det en ond cirkel, alla åt snabbare och snabbare, även den som blev först färdig.

Det lär ha varit så, i alla fall på landsbygden. Fastän regeln inte observeras längre, fick de för vana att äta mycket snabbt - och den vanan sitter sannerligen i.

Tintin & Asterix på arabiska

Apropå att jag skrev om Tintin och Asterix i Egypten, har ett antal läsare undrat om dessa båda serier finns i Egypten på arabiska.

Svaret är ja. Både Asterix och Tintin har översatts till arabiska och båda finns i Egypten, även om det nog mest är den sekulära (och västinriktade) övre medelklassen som läser europeiska serier. De stora massorna har nog aldrig hört talas om figurer som dessa.

Hur ser då namnen ut på arabiska?

Asterix - أستريكس       Tintin - تان تان

Byron & Shelley

Lord Byron och Percy Bysshe Shelley levde länge i en sorts ménage à trois, tillsammans med Shelley's hustru, Mary Shelley, författaren till Frankenstein. Det slutade vid Shelleys död under ganska dunkla omständigheter; han drunknade i Genevesjön. Otvivelaktigt inspirerade de tre varandra konstnärligt. Frankenstein, Marys mest berömda arbete, var ett direkt resultat av deras historieberättande under mörka nattimmar. Även om Mary inte är vårt ämne, finns det en historia om hur Shelleys döda kropp behandlades som belyser den atmosfär av dramatik och romanticism de tre levde i.

 

Portrait of Lord Byron (1788–1824).

Painting by Thomas Phillips.
(Public Domain)

 

 

På Genevesjöns strand, där Shelleys lik spolats up, lät Lord Byron och Edward Trelawny bränna det. Byron ville ha skallen men Trelawny vägrade att låta honom ta den. Konstigt nog tycks hjärtat inte ha brunnit så Trelawny tog det från elden (och brände händerna, som lär ha smärtat i flera år efteråt), gav det till Leigh Hunt som senare gav det till Mary, Shelleys änka. Som änka bar hon det alltid med sig i en sidenduk. Lagt i ett silverskrin, begravdes det senare tillsammans med deras son.

Shelleys begravning, av Louis Édouard Fournier (1889). (Public Domain)

Från vänster, Trelawny, Hunt, och Byron. Målningen är inte historiskt korrekt. Hunt närvarande inte vid bränningen och inte heller Mary, som på bilden ses knäböjande till vänster.

Byron och Shelley, två stora namn i Engelsk poesi, fick inspiration från många håll; tveklöst var ett av dem den egyptomani som låg i tiden. De visste inte mycket om Egypten och Shelley besökte aldrig landet – förmodligen inte Byron heller, även om man inte med full visshet vet det. Men Egypten, eller den populära bilden om Egypten, eggade deras fantasi, på samma sätt som den eggade fantasin hos de flesta poeter och författare vid den tiden.

 

What are the hopes of a man? Old Egypt’s King of Cheops erected the first pyramid
And largest, thinking it was just the thing
To keep his memory whole, and mummy hid;
But somebody or other rummaging,
Burglarlously broke his coffin’s lid
Let not a monument give you or me hopes,
Since not a pinch of dust remain of Cheops.(Byron)

Det finns inget tvivel om att Shelley aldrig besökte Egypten, men han undkom inte tidens egyptomani. Som i Ozymandias från 1818:

I met a traveller from an antique land
Who said: Two vast and trunkless legs of stone
Stand in the desert. Near them, on the sand,
Half sunk, a shattered visage lies, whose frown
And wrinkled lip, and sneer of cold command
Tell that its sculptor well those passions read
Which yet survive, stamped on these lifeless things,
The hand that mocked them and the heart that fed.
And on the pedestal these words appear:
"My name is Ozymandias, king of kings:
Look on my works, ye Mighty, and despair!"
Nothing beside remains. Round the decay
Of that colossal wreck, boundless and bare
The lone and level sands stretch far away.
(Percy Bysshe Shelley, Ozymandias)

 

Poemet hänsyftar på Ramses II, vars grekiska namn var Ozymandias, från  User-maat-re Setep-en-re, hans regentnamn. Litteraturen hävdar ofta att dikten inspirerades av en staty av Ramses som anlände till England, men Shelley var inte där då statyn anlände och sannolikt såg han den aldrig. Texten ger också ett definitivt intryck av att Shelley aldrig sett en genuin staty av en farao. Poemet innehåller fundamentala sakfel.

Trots det, är Ozymandias ett av Shelleys bästa poem, en produkt av fantasi mer än historia, och vars betydelse är en helt annan än ordens direkta mening: nämligen att kreativitet överlever, tyranni inte. Ramsesstatyn kan man fortfarande se, men det är statyn, ett konstverk, som består – Ramses är idag inget mer än konstens objekt.

Tintin & Asterix i Egypten

Man kan hitta Egypten i all slags litteratur, även tecknade serier. Ett exempel är Tintin. Det är kanske inte så överraskande, Tintin är ju en kosmopolitisk serie i många avseenden. Det gör att den känns lite föråldrad ibland, med sitt uppenbart koloniala perspektiv på världen. Det finns folk som irriterats av detta så till den grad att de velat förbjuda Tintin, eller i varje fall vissa episoder, därför att de skulle vara rasistiska. Personligen tycker jag att den attityden är löjlig då det gäller konst. Ett konstverk är ett uttryck för skaparens idéer och det är ofta en produkt av en viss tidsanda. Bara för att tidsandan ändrats ska konstverket inte anpassas efter det. Då förfalskas ju konsten och det intryck skaparen avsåg att ge med den - och då blir den meningslös och i viss mån ett uttryck för en histsorieförfalskning. Att man sen inte alltid tycker likadant som konstnären gjorde är inget problem som måste lösas. Man tycker inte alltid likadant som vad som uttrycks i samtida konst heller. Det ska man inte göra. Om alla tänker likadant, tänker ingen egentligen alls. Konst ska inte alltid uttrycka en ideal värld, som det ideala för tillfället uppfattas, den ska också kontrastera och utmana. Dessutom: Tintin varken skapades eller utspelas i nutid och ska inte uttrycka nutida attityder.

Hergé låter Tintins äventyr ta honom till Egypten på ett tidigt stadium. Redan nummer fyra i den officiella albumserien är "Faraos cigarrer" (Les Cigares du pharaon), ett äventyr som med sin fortsättning i "Blå lotus" (Le Lotus bleu) tar Tintin från Egypten, via Indien, vidare till Kina. I Egypten spelar en faraos grav en viss betydelse och där finns en surrealistisk egyptomanisk drömskildring som var nyskapande då och fortfarande står sig i konstnärlig expression - annars finns där ingen påtaglig egyptisk anknytning eller atmosfär. Det egyptomaniska greppet tillför en viss mystik men där finns ingen varaktig egyptisk lokalfärg. Indien och i viss mån Kina, uttrycks med mer lokalfärg - men inte de heller särskilt upphetsande i det avseendet. "Faraos cigarrer" (och fortsättningen i Blå Lotus) är ett tidigt Tintinäventyr, Hergés förmåga att utmåla för honom exotiska miljöer på ett spännande sätt hade ännu inte nått den nivå den något senare skulle få, som i "Tintin i Tibet" (Tintin au Tibet) eller "Solens Tempel" (Le Temple du Soleil), två album som i det här avseendet är särklassiga. Ändå är Faraos cigarrer/Blå lotus ett konstnärligt jättesteg framåt jämfört med de album som kom före.

Slutsatsen är att fastän det finns ett försök att använda egyptomani som konstnärligt grepp i "Faraos cigarrer", är det tämligen marginellt i Hergés produktion i sin helhet.

Det finns en annan tecknad serie som uttrycker Egypten på ett mycket mer spännande sätt; det är Asterixalbumet "Asterix och Cleopatra". Serien är naturligtvis inte historiskt korrekt, men det ska man aldrig förvänta sig av Asterix, ibland blandar ju skaparna, Coscinny och Uderzo, företeelser från helt olika tidsåldrar. Trots det är serien välgjord och skapar en för berättelsen trovärdig egyptisk miljö i sedvanlig karikerad stil. Jag tycker att "Asterix och Cleopatra" är det bästa Asterixalbumet och överhuvudtaget är det den bästa tecknade serien med anknytning till Egypten som jag stött på.

Det kan vara roligt att veta att Cleopatra i serien är en karikatyr av Elizabeth Taylor i rollen som Cleopatra i en film från 1963.

Kanske bör man nämna att Egypten förekommer även i "Astérix légionnaire" (publicerad på svenska som "Asterix drar i fält"), men inte på nåt särskilt intressant sätt.

Vardagsegyptologen har inte försvunnit!

Jag ber om ursäkt för det långa uppehållet. Under de här månaderna har jag fått flera frågor om huruvida Vardagsegyptologen har slutat posta nytt material.

Nej, Vardagsegyptologen finns kvar. Olika andra aktiviteter och åtaganden kräver dock mycket av min uppmärksamhet och tid så jag har inte alltid tid att skriva här. Jag har också haft en del perioder med begränsad tillgång till internet.

Postandet kan bli sporadiskt ibland och kanske med en del långa uppehåll. Men den dag jag eventuellt avslutar bloggen, kommer det en sista post som meddelar detta (jämför Japankonst).

Så länge inget sånt meddelande kommit är Vardagsegyptologen vid liv och jag har i alla fall avsikten att posta mer material då jag får tid och möjlighet.

Jag vill också passa på tillfället att tacka för all feedback. Läsarfrågor påverkar mitt ämnesval och de ibland långa berättelserna jag mottagit om era erfarenheter av Egyptenbesök har absolut varit givande läsning för mig. Jag träffar normalt inte många turister här, mitt liv korsar bara undantagsvis deras väg; era berättelser ökar min förståelse för turistens Egypten, hur en svensk turist upplever Egypten och egyptierna och de speciella problem den kollisionen kan leda till. Det, i sin tur, förbättrar Vardagsegyptologen.

Supertopplista 2

För alla "listbitare" följer här en supertopplista, täckande hela bloggens livstid så här långt.

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under hela dess existenstid och fram till idag. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Eftersom det täcker hela tiden från bloggens start har äldre artiklar en viss fördel, eftersom de funnits med längre.

Till skillnad från Veckotopplistor, som kan ändras ganska mycket från vecka till vecka, förrändras Supertopplistan mycket sakta.

Den här listan, som jag tittat på sen långt innan jag publicerade nån Supertopplista, toppades länge av Hundar i det gamla Egypten. Sen kom Krokodiler i Nilen? och gick förbi. Därefter var det länge Saladins Örn. Det var då jag publicerade den första Supertopplistan. Det har ändrats sig sen den kom. Saladins Örn har fallit ner till 7:de plats, och toppen har nu länge inhafts av Ormsymboler i det Gamla Egypten. Listan har alltid toppats av artiklar som har direkt eller indirekt att göra med djur.

 1. Ormsymboler i det Gamla Egypten

 2. Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam

 3. Krokodiler i Nilen?

 4. Klädsel i Egypten - Dress Code - Besöka Moskéer

 5. Vatten i Egypten - Dricka & Bada - Rent eller inte?

 6. Några Hälsningsfraser på Egyptisk Arabiska

 7. Saladins Örn

 8. Ormrisken i Egypten

 9. Myggor & Malaria i Egypten

10. Olika namn på Egypten, deras ursprung och betydelse

Om bitcoins juridiska status i Egypten

Jag har fått en fråga om bitcoin eftersom en läsare har funnit motsägelser mellan vad jag har skrivt och vad Wikipedia säger. Wikipedia skriver att bitcoin är förbjudet ("illegal") i Egypten eftersom Dar-al-Ifta, den högsta instansen för Islamisk lag i Egypten, deklarerat bitcoin som haram, förbjudet. Wikipedia skriver därför: "Egypt’s Dar al-Ifta, the primary Islamic legislator in Egypt, has issued a religious decree classifying commercial transactions in bitcoin as haram (prohibited under Islamic law)."

Jag skrev om den deklarationen, samtidigt skrev jag att bitcoin inte är förbjudet, att det faktiskt inte finns någon lag om bitcoin i Egypten överhuvud taget.

Först ska vi vara medvetna om att lag från Dar-al-Ifta inte är bindande i Egypten om lagen inte också gått genom parlamentet, om det inte rör islamisk familjerätt. Parlamentet följer i regel vad Dar-al-Ifta säger, då det gäller saker som rör den islamiska familjerätten, den gren av juridiken som i Egypten uttryckligen (enligt tradition och konstitution) hör till religionen; islamisk rätt tillämpas för muslimer; kristna och judar har sina respektive kristna och judiska lagar. Detta är "personal status law". Men Egypten är ingen islamisk stat i den meningen att allt i staten regleras enligt islamisk lag. Affärslivet, till exempel, följer en lag som har fransk förebild. Dvs, islamisk rätt kan vara vägledande för lagstiftarna i parlamentet även i grenar av juridiken som inte berör familjerätt, men den är inte bindande för lagstiftningen, och parlamentet har inte stiftat någon lag om bitcoin, varken för eller emot.

Dessutom; ett uttalande som det om bitcoin faller närmast utanför Dar-al-Iftas kompetensområde i Egypten, där, som jag just nämnde, islamisk rätt är begränsad till familjerätten. Det betyder alltså ingenting rent rättsligt. Det är ingen Egyptisk lag, bara ett uttryck för en moralisk ståndpunkt. Många muslimer känner sig tvungna att följa det för att det uttalats av en islamisk auktoritet, men ingenting händer om de bryter mot det. Det är överhuvudtaget ingen Egyptisk lag.

Därmed inte sagt att det inte skulle kunna bli lag. Den dag parlamentet står redo att diskutera bitcoin kan man förvänta sig att många - men inte alla - ledamöter moraliskt ser Dar-al-Iftas uttalande som vägledande. Men hittills har bitcoin inte varit på politikernas agenda. De har mycket annat att tänka på.

Personligen tycker jag att den officiellt uttalade motiveringen till Dar-al-Iftas deklaration är i högsta grad betänklig. Bitcoin deklarerades haram för att det inte legaliserats av en stat. Det finns alltså ingen som helst motivering som baseras på islamisk lag, det är bara en personlig åsikt hos dem som står bakom uttalandet.

Om vi lämnar Egypten för ett ögonblick och betraktar hela Islam i allmänhet så är bitcoin, ur rent islamisk synpunkt, problematiskt. Då man börjar fundera på om bitcoin är haram eller inte och varför, måste man också titta på hur det står till med "vanliga" fiat pengar. Det är nog ingen större tvivel om att de är haram. Förenklat kan vi säga att enligt islam måste pengar baseras på nånting, och nutidens valutor har bara ett värde för att ett värde deklarerats av staten. Det finns faktiskt ingenting bakom, mer än att folk tror på pengarnas värde. Så länge valutorna baserades på guld eller silver var det inget större problem, men valutorna nuförtiden är egentligen ingenting. Islamiska lärda har "löst" det genom att säga att såna pengar är halal (tillåtna) om de legaliseras av en stat. (Och det är väl detta som ligger bakom uttalandet om bitcoin.) Men det är ett argument som inte har nånting att göra med islam, det är bara ett praktiskt sätt att gå staten till mötes. En eftergift, om man så vill.

Så vad ska vi säga om bitcoin?

Jag vill inte uttala mig om hurvida bitcoin religiöst är haram (förbjudet) eller halal (tillåtet), Vardagsegyptologen är inte rätt forum för en mer ingående analys av islamisk rätt - men det finns ingen lag i Egypten om bitcoin; det är i skrivande stund inte olagligt.

Malmö Arab Film Festival 2019

Den 4 till 8 oktober, hålls i Sverige Malmö Arab Film Festival (MAFF). Där visas 120 filmer från Arabvärlden och Nordafrika, det så kallade MENA-området. (MENA står för Middle East and North Africa.) Naturligtvis ingår där egyptiska filmer, Egypten är hela regionens motsvarighet till Hollywood och har den äldsta och största arabiskspråkiga filmindustrin.

För den som är intresserad är festivalen ett bra tillfälle att se egyptisk och arabiskspråkig film.

Jag har sett spellistan och det finns filmer av många olika slag, men jag vill framhålla två.

Den första är "El Fares wa el Amira" (Riddaren och Prinsessan), som enligt uppgift ska vara Egyptens första animerade långfilm.

Sen visar de den fantastiska "Yomeddine" (Judgement Day), som mycket väl kan vara den bästa egyptiska filmen någonsin. Filmen, som regisserats av Abu Bakr Shawky, handlar om en leprasjuk (spetälsk) pojke som av sina anhöriga lämnas i ett leprosarium (en spetälskekoloni - jodå, sånt finns fortfarande), varifrån han långt senare, botad, ger sig iväg för att hitta sin familj och återförenas med dem. Det är en sån film som man, då man sett den, aldrig glömmer.

Uppdaterad artikel: Transkriberade vokalljud

Artikeln "Transkriberade vokalljud" har uppdaterats.

Henna

Henna är ett brunt eller rödbrunt färgämne, härlett från en växt, Lawsonia inermis. I Europa är det mest känt som hårfärgningsmedel. Det har dock en lång tradition i Västasien och Nordafrika som en slags tatueringsfärg. Det vill säga, det kallas ofta tatuering, men det är strängt taget inte nån tatuering alls, utan snarare målning på huden som binds till proteinet i dess ytskikt och därför består en vecka till tio dagar, varefter det tonar bort. Beroende på hur det hanteras kan färgen bli alltifrån rödbrun till närmast svart.

Vad som saluförs som henna är inte alltid ren henna, det kan finnas kemiska tillsatser eller rentav inte vara henna alls, utan kemiska färgämnen i samma färg. De kemikalierna kan vara allergiframkallande. Allergi för äkta henna är däremot ytterst sällsynt.

I området från Indien till Marocko, målar man ofta kropparna och framför allt händerna på brudar med henna före giftermålet. Det ha förekommit i tusentals år och verkar ha börjat som en fertilitetsrit, att bruden ska bli fruktsam. Men det görs och har gjorts i många andra sammanhang och det kan ha börjat på olika ställen av olika skäl. Det finns belägg för att det i minde Asien förekom redan på bronsåldern.

"The Night of Henna" firas eller har firats av Muslimer, Judar, Sikher, Hinduer och Zoroastrier - dvs folk i hela det område där hennaväxten naturligt växer. Den firas kvällen före den verkliga bröllopsfesten, och är en fest i sig.

I Egypten är henna på händerna, ibland fötterna och i vissa fall delar av övriga kroppen ganska vanligt, och brudar har nästan alltid bemålats med henna. Ibland är det illa utfört, det finns inte riktiga konstnärer i varje by - och konst är det, i alla fall då det är kvalificerat gjort.

Vi har läsare som förbereder turistande i Egypten med att läsa Vardagsegyptologen och om du ska besöka Cairotrakten och vill få en riktigt traditionell hennamålning, kan vi arrangera det. Det kräver en liten utflykt strax utanför Cairo, men det är ingen lång resa. Målningen måste torka och sen delvis skapas av, så det tar lite tid. Räkna med 4-5 timmar (inklusive restid) om det bara gäller händerna. Är det mer som ska bemålas tar det naturligtvis längre tid. Pga att konstnären är kvinna, och, som är vanling med hennamålare, arbetar i hemmet, är det bara kvinnor som kan komma ifråga.

Eftersom konstnären bara talar arabiska och normalt arbetar med lokalsamhället, kommer ni att åtföljas av en lokal kvinna som hjälper med översättning (arabiska-engelska) och åker med er från Cairo och tillbaka igen efteråt. Den lilla resan erbjuder inga speciella sevärdheter, men visar kanske lite av egyptiskt vardagsliv utanför turiststråken. Speciellt om ni åker som lokalbefolkningen gör. Annars är naturligtvis taxi också möjligt, om ni tycker bekvämlighet har högre prioritet än att hålla en låg prisnivå.
  

Jag kan inte här säga nåt säkert om priset, men Egypten är billigt för den som är van vid svensk prisnivå. Dessutom är det här ingen reguljär affärsverksamhet med upptrissade turistpriser. Om ni är intresserade, kontakta mig via email i förväg och säg hur mycket yta som ska målas och hur mycket hjälp ni kan komma att behöva före och efter, så kan vi diskutera saken. Om ni är flera, behöver vi naturligtvis också veta hur många som kommer. Är det flera på en gång kan det nog bli en viss mängdrabatt. (Du måste lösa ett captcha för att nå email adressen. Vi beklagar besväret, men det är nödvändigt för att undvika automatiserat missbruk med åtföljande drivor av spam som resultat.)