Shajar al-Durr

År 1250 grep Mamlukerna den reella makten I Egypten. Som hela deras historia, var skeendet som ett drama av Shakespeare - våldsamt och fullt av intriger och konspirationer. I centrum stod, en smulande förvånande, en kvinna: Shajar al-Durr, en ursprungligen turkisk slavflicka som blev den första Mamlukhärskaren.

Shajar al-Durr kom till Cairo 1240, som hustru till den då tillträdande Ayyubidsultanen Al Salih Ayyub. (Enligt vissa källor var hon hans frilla, och gifte sig inte med honom förrän de redan var i Cairo och hon hade fött honom en son.) Området var vid denna tid hårt pressat av Mongolerna under Hülegü Khan, och 1849 kom också en korstågsinvasion under franske kungen Ludvig IX. Ludvigs armé lyckades ta Damietta och hotade Cairo. Sultanen, som hade dålig hälsa, dog, och det såg ganska mörkt ut för Egypten. Shajar al-Durr lyckades dölja att sultanen var död, tog själv kommandot, lät Mamluktrupperna driva tillbaka korstågshären - som praktiskt taget förintades vid slaget vid al-Mansurah - och tog franske kungen till fånga. Han frigavs senare mot en lösen på 400,000 livres tournois (ungefär en tredjedel av franska statskassans årsinkomst) och återlämnandet av Damietta.

Al-Salih Ayyubs son, Turan Shah, installerades som ny sultan 1249, men Mamlukerna gillade honom inte, så de mördade honom redan 1250. Shajar al-Durr tog då formellt makten, och stöddes av Mamlukerna, men den Abbasidiske kalifen i Bagdad vägrade erkänna henne som härskare, och så gjorde även Ayyubiderna i Syrien. (Man ska komma ihåg att många muslimska härskare i formell mening var underställda kalifen, även om de ibland reellt hade mer makt än han, och kalifens makt var ibland begränsad till just erkännande av titlar och makttillträden.) Den lösning som utarbetades gick ut på att hon skulle gifta sig med Aybak, den Mamluk som i den officiella historieskrivningen ofta brukar anges som den första Mamluksultanen. Så skedde, och det ledde naturligtvis till en maktkamp mellan Shajar al-Durr och maken. 1257 lät hon mörda Aybak. Men hon fick inte njuta länge av segern. Inom några få veckor blev Shajar al-Durr ihjälslagen. En hämnd på order av en av Aybaks söner. Hennes kropp slängdes ned från en mur i Citadellet.

Man kan ansolut säga att Shajar al-Durr i realiteten var den första Mamluksultanen. Hon utropades verkligen till Sultana av Mamlukerna - och hon var av slavursprung. Det var erkännadet från kalifen i Bagdad och Ayyubiderna i Syrien som uteblev och tvingade fram en olycklig kompromisslösning i äktenskapet med Aybak. Efter tre månader under 1250 som Sultana, tvingades hon lämna över sultantiteln till honom.

Vid tiden för Aybaks och Shajar al-Durrs död var Mamluksultanatet stabilt etablerat. Det blev under cirka 250 år Mellersta Österns dominerande makt, politiskt, militärt och kulturellt. Mamlukerna stoppade Mongolernas framryckning och de satte definitivt punkt för de kristna korstågen.

Namnet, "Shajar al Durr", betyder "Pärlträd" eller "Träd av pärlor". Hon förekommer ibland i poesi och även folkloristiskt som en karaktär i Sirat al-Zahir Baibars (al-Zahir Baibars liv), ett stort epos som friskt blandar verklig historia och fiktion.

Läs också:
Mamluksultanatet
Om Egyptisk Historisk Tidsindelning

Mamlukernas Flagga och Katalanska Världskartan

Den Katalanska Världskartan är från 1375. Den finns idag i Bibliothèque Nationale de France och är en pergamentkarta över bland annat medelhavsområdet. Kartan markerar vissa platser med flaggor och över Cairo finns den här flaggan. (Bilden är en modern kopia.)

Det kan möjligen vara Mamlukernas flagga, men den Katalanska Världskartan är den enda informationskällan. Dess tillförlitlighet kan ifrågasättas, så det är i högsta grad osäkert om det varit en officiell symbol.

Se också:

Egyptens Flagga

Den Fatimidiska Flaggan

Mamluksultanatet

Tre lansbeväpnade Mamluker till häst

Etsning av Daniel Hopfer (1470-1536)

(Bilden är "In the Public Domain")

Slavar som soldater

Mamluker var slavar (ordet betyder "slav" eller "egendom" på arabiska) som inköptes unga och tränades militärt. De kom att bli en elitstyrka under många muslimska härskare och skulle senare komma att bli en maktfaktor i sig, och faktiskt ta över kontrollen av flera riken.

Men varför använde man slavar militärt?

I Europa löste man lojalitetsproblemet i samhällsheirarkin med feodalismen och de trohetsband som fanns mellan härskaren och feodalherrarna, och sen stegvis nedåt i samhället. Slavar användes bara till menligt, okvalificerat arbete, och fram till digerdöden var tillgången på slavar mycket stor. Dvs, de hade inget större värde och behandlades illa. Att beväpna dem hade varit vansinne.

I orienten var det helt annorlunda. Tillgången på slavar var relativt liten och de värderades högt. Från dem ville man ha nåt helt annat än hårt kroppsarbete: lojalitet. De fick ofta en uppsatt ställning och hade inte sällan avsevärd makt. Härskare hade ofta slavar som höga ämbetsmän och privata palatstjänare. Militärt fostrades de till en personlig lojalitet som man inte kunde förvänta sig av män från det lokala samhället. Slavarna hade inte de sociala och politiska förbindelserna i samhället som gav andra makthavare lojalitetsband som kunde vara starkare än banden till härskaren.

I islamiska riken komplicerades slaveriet av att den som var född till muslim enligt islamisk lag inte fick tas till slav. Det minskade naturligtvis tillgången på slavar, men garanterade också att de inte hade släkt- och lojalitetsband till andra mäktiga familjer i muslimskt dominerade länder.

Mamluksystemet var en militär träning av slavar till militära elitenheter som organiserades av muslimska härskare.

Usprunget till systemet är inte helt klart. Tidigare ansåg man att dess ursprung var det Abbasidiska Kalifatet i Bagdad och de slavar som inköptes av kalifen al-Mu'tasim (833-842). Dessa slavar användes militärt och kom gradvis att bli ett dominerande inslag i krigsmakten.

Spänningar mellan slavarna och befolkningen i Bagdad, ska ha orsakat att al-Mu'tasim flyttade sin huvudstad till Samarra, där en systematisk träning av nya slavar skulle ha organiserats.

Det finns en annan teori som föreslår att mamluksystemets ursprung var ett småskaligt experiment, startat av kalifen al-Muwaffaq vid kalifatets återkomst till Bagdad på 870-talet.

Båda förklaringarna kan vara riktiga, men det är nog troligt att den senare är vad som verkligen kom att utvecklas vidare till de mamluksystem som följde.

En Egyptisk Mamluk i full rustning

Bilden av Georg Moritz Ebers, 1878

(Bilden är "In the Public Domain")

Mamluksultanatet

Härskarna höll sig så småningom med en livvakt av Mamluker, och de blev i vissa fall en så stor maktfaktor att de kom att ta över hela riken. Så skedde t. ex. i Delhisultanatet i Indien på 1200-talet; så även i Egypten där Ayyubidsultanernas Mamluker 1250 mördade den siste egentlige Ayyubidsultanen, Turan Shah, och gjorde anspråk på sultanatet för egen del. Först tillsammans med den nominelle Ayyibidsultanen al-Ashraf Musa fram till 1254, därefter med helt egna sultaner. De bildade vad som brukar kallas Mamluksultanatet (vilket, förutom Egypten, inkluderade Syrien och en del andra landområden). Det bestod till 1517, då de Osmanska turkarna invaderade Egypten och gjorde det till en Osmansk provins. Mamlukerna som mäktig militär och social grupp, en slags adel, hade emellertid mycket stort inflytande i Egypten ända fram till 1800-talet, då de närmast utrotades i en kampanj med åtföljande massaker som anstiftades av Muhammad Ali.

Sultanerna brukar historiskt delas in i Bahri-dynastin och Burji-dynastin. De förra var huvudsakligen av Turkisk härkomst och de senare av Cirkassisk (Tjerkessisk). Ändå är det inte korrekt att tala om två dynastier. Även om dynastisk succession förekom, och en son ibland ärvde tronen efter sin far, var det långt ifrån regel. Bahri och Burji är snarare benämningar på två olika etniska grupper av Mamluker, från vilka sultanerna togs.

Namnen på dessa så kallade dynastier är härledda från var deras militärförband var förlagda. "Bahri" kommer från "al-bahr", vilket ordagrannt betyder "havet", men hänsyftar på Nilens vatten; deras centrum var på den ö i Nilen som kallas Rhoda (eller Rawdah), mitt i Cairo. "Burji" kommer från "al-burj", som betyder borgen och hänsyftar på Citadellet i Cairo.

Sultaner i Bahri- och Burjidynastin

Bahri-dynastin

1250 Shajar al-Durr (al-Salih Ayyubs änka de facto härskare i Egypten)

1250 al-Muizz Izz-ad-Din Aybak (fram till 1254 tillsammans med den helt nominelle al-Ashraf Musa, därefter ensam)

1257 al-Mansur Nur-ad-Din Ali

1259 al-Muzaffar Saif ad-Din Qutuz

1260 al-Zahir Rukn-ad-Din Baibars al-Bunduqdari

1277 al-Said Nasir-ad-Din Barakah Khan

1280 al-Adil Badr al-Din Solamish

1280 al-Mansur Saif-ad-Din Qalawun al-Alfi

1290 al-Ashraf Salah-ad-Din Khalil

1294 al-Nasir Nasir-ad-Din Muhammad ibn Qalawun, första gången

1295 al-Adil Zayn-ad-Din Kitbugha

1297 al-Mansur Husam-ad-Din Lajin

1299 al-Nasir Nasir-ad-Din Muhammad ibn Qalawun, andra gången

1309 al-Muzaffar Rukn-ad-Din Baybars II al-Jashankir

1310 al-Nasir Nasir-ad-Din Muhammad ibn Qalawun, tredje gången

1340 al-Mansur Saif-ad-Din Abu-Bakr

1341 al-Ashraf Ala'a-ad-Din Kujuk

1342 al-Nasir Shihab-ad-Din Ahmad

1342 al-Salih Imad-ad-Din Ismail

1345 al-Kamil Saif ad-Din Shaban

1346 al-Muzaffar Zein-ad-Din Hajji

1347 al-Nasir Badr-ad-Din Abu al-Ma'aly al-Hassan, första gången

1351 al-Salih Salah-ad-Din Ibn Muhammad

1354 al-Nasir Badr-ad-Din Abu al-Ma'aly al-Hassan, andra gången

1361 al-Mansur Salah-ad-Din Mohamed Ibn Hajji

1363 al-Ashraf Zein al-Din Abu al-Ma'ali ibn Shaban

1376 al-Mansur Ala-ad-Din Ali Ibn al-Ashraf Shaban

1382 al-Salih Salah Zein al-Din Hajji II, första gången

Burji-dynastin

1382 az-Zahir Saif ad-Din Barquq, första gången

1389 Hajji II andra perioden (med hederstiteln al-Muzaffar or al-Mansur), en tillfällig Bahrihärskare.

1390 az-Zahir Saif ad-Din Barquq, andra gången. Burjidynastin åter till makten.

1399 An-Nasir Naseer ad-Din Faraj

1405 Al-Mansoor Azzaddin Abdal Aziz

1405 An-Nasir Naseer ad-Din Faraj, andra gången

1412 Al-Adil Al-Musta'in (Abbasidisk Kalif, utropad till nominell sultan utan reell makt.)

1412 Al-Muayad Sayf ad-Din Shaykh

1421 Al-Muzaffar Ahmad

1421 Az-Zahir Saif ad-Din Tatar

1421 As-Salih Nasir ad-Din Muhammad

1422 Al-Ashraf Sayf ad-Din Barsbay

1438 Al-Aziz Djamal ad-Din Yusuf

1438 Az-Zahir Sayf ad-Din Jaqmaq

1453 Al-Mansoor Fahr ad-Din Osman

1453 Al-Ashraf Sayf ad-Din Enal

1461 Al-Muayad Shihab ad-Din Ahmad

1461 Az-Zahir Sayf ad-Din Khushkadam

1467 Az-Zahir Sayf ad-Din Belbay

1468 Az-Zahir Temurbougha

1468 Al-Ashraf Sayf ad-Din Qaitbay

1496 Sultan An-Nasir Muhammad, första gången

1497 Qansuh Al-Burji

1497 Sultan An-Nasir Muhammad, andra gången

1498 Qansuh Al-Ashrafi

1500 Al-Bilal Ayub

1500 Al-Ashraf Janbalat

1501 Al-Adil Sayf ad-Din Tuman bay I

1501 Al-Ashraf Qansuh al-Ghawri

1517 Al-Ashraf Tuman bay II

Läs också:

Ayyubidernas Dynasti i Egypten

Saladins Citadell i Cairo

Egyptisk Historisk Tidsindelning

Frukt på Egyptisk-Arabiska

Vi fortsätter ordlistan, den här gången med frukt på egyptisk arabiska.

frukt - fakha

äpple - tufaah - تفّاح
apelsin - burtu'aan - برتقان
banan - mooz - موز
citron - lamoon - لمون
vattenmelon - battikh - بطّيخ
jordgubbar - faraola - فراولة
körsbär - kireiz - كريز
druvor - ainab - عنب
russin - zibiib - زبيب
päron - kommetra - كمترى
persika - khokh - خوخ
plommon - bar'uu' - برقوق
granatäpple - romaan - رمّان
aprikos - mishmish - مشمش
guava - guwafa - جوافة
ananas - ananaas - اناناس
kokosnöt - goz hind - جوز هند
mango - manga - مانجة
fikon - tiin - تين
oliv - zaytoon - زتون
färska dadlar - balah - بلح

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

Grönsaker på Egyptisk-Arabiska

Om du ska handla mat själv i Egypten, behöver du veta vad varorna heter på egyptisk arabiska. Här följer några grönsaker:

grönsak - khodar

blomkål - arnabiit - قرنبيط
kål - koromb - كرمب
okra - bamya - بامية
tomater - tamaatim - طماطم
morot - gazar - جزر
gurka - khiyaar - خيار
sallat - khass - خسّ
peppar - felfel - فلفل
lök - baasal - بصل
vitlök - tom - توم
äggplanta, aubergine - bitingaan - بدنجان
persilja - badonis - بقدونس
zucchini - koosa - كوسا
favabönor - fool - فول
ärter - bisilla - بسلة
kikärter - hummus - حمص
selleri - karafs - كرفس
potatis - batatiis - بطاطس
spenat - sabaanikh - سبانخ- فجل
rädisa - figl - فجل

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

Skarabéer

Khepri, eller Khepera, var den uppåtstigande solens gudom i det gamla Egypten. Han var en aspekt av Ra, solguden.

Khepri framställdes som en skarabé eller en människa med skarabéhuvud. Han rullade solen över himlen och hade ansvar för att den föddes igen nästa dag. 

En riktig skarabé rullar en boll av dynga framför sig, i bollen har den sina ägg och de nya skarabéerna kommer ut ur bollen till synes fullt utvecklade. För en betraktare ser det ut som spontan skapelse.

Egyptierna såg skarabén som en symbol för solens gång, dess pånyttfödelse och död varje dag. Därför kom skarabén också att i mer allmän mening symbolisera skapelse och pånyttfödelse, även med betydelse i världens skapelse.

Skarabéer var viktiga amuletter i det gamla Egypten, och de symboliserade guden Khepri. De användes som smycken och sigill. Massor av skarabéer har blivit bevarade till våra dagar. Materialet är hållfast, även om färgerna ofta har förändrats.

De gamla Egyptierna lekte gärna med ord. Så även här. Det fornegyptiska namner på dyngbaggen, som är naturens skarabé, var "hrrp", som närmast betyder "bli till av sig själv". Vi talar alltså om självalstring. Detta liknar ordet "hpr", som betyder "att bli" eller "förändras". Senare förändrades ordet "hrrp" till "hpri", som är samma som Khepri, namnet på skaparguden.

Under Nya Riket och senare förekom så kallade hjärtskarabéer, som placerades över hjärtat på nymumifierade kroppar. Hjärtat skulle vägas mot "sanningens fjäder" (Ma'ats fjäder) vid den dom som alla döda genomgick för att avgöra om deras själ var värdig att inträda i livet efter döden. Hjärtat fick inte väga mer än fjädern.

Egyptisk-Arabiska Fraser - Vanliga Frågor

Några frågor som du antagligen möter vid ett egyptenbesök. Det två arabiska alternativen är maskulinum och femininum. Det beror alltså på könet hos den som frågan ställs till.

Vad heter du? - esmak eh/esmik eh?

Varifrån kommer du? - enta minin/enti minin?

Är du gift? - enta mitgawiz?/enti mitgawiza?

Har du barn? - andak awlaad/andik awlaad?

Hur gammal är du? - andak kam sena?/andik kam sena?

Var bor du? - enta sakin fein?/enti sakna fein?

Vad vill du? - enta ayiz eh?/enti ayiza eh?

Vad vill du ha att äta? - teheb takul eh?/tehebi takli eh?

Vad vill du ha att dricka? - teheb teshrab eh/tehebi teshrabi eh?

Ordagrannt betyder de två sista frågorna "tycker om äta/dricka vad?"

Här kan man notera frågeordet "vad" ["eh", eller kanske snarare"eyh"], som används oerhört mycket. Det säger man också om man inte uppfattar vad nån säger och vill att de ska upprepa det. 

Frågan om man är gift är en av de första som ställs i Egypten. Enligt den lokala kulturen är det oerhört viktigt. Om man inte är gift, tas det för givet att man ivrigt åstundar att snarast gifta sig. Att någon frivilligt skulle vara ogift är helt obegripligt för de flesta egyptier.

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

Djur i Cairo - Hästar, Åsnor & Får

Förutom vilda katter och hundar, som jag tidigare skrivit om, finns det ganska mycket djur i Cairo. Djur i människans tjänst. De flesta människor tänker nog på kameler - eller rättare, dromedarer - i samband med ett ökenland som Egypten. Men även om kameler förekommer i Egypten, gör de det inte gärna i stadsmiljö. Däremot finns det massor av hästar och åsnor. Man ser dagligen hur de trängs med biltrafiken. De används som dragare.

Häst i människans tjänst

Ibland får de en paus vid gatukanten, som den här åsnan jag stötte på en morgon på den stora trafikled som går utmed Nilens östra sida. Det är inte mycket trafik. Det beror på att det är mycket tidigt på morgonen. På eftermiddagen och kvällen är det mycket tät trafik här.

Det förekommer också stundtals får. Ibland i massor. De släpps ut att äta i högar med avfall och sopor, eller där det finns lite bete, som här i en park i Maadi. Till vänster skymtar också en åsna.

I anslutning till den stora helg som kallas Eid al-Adha, då det praktiseras djuroffer, i allmänhet bufflar eller får, drivs ibland hela hjordar av får genom centrala Cairo. De säljs innan helgen som offerfår.

Tyvärr behandlas många av de här djuren, inte minst hästar och åsnor, ganska illa.

Läs också:

Hundar i Cairo - Vilda & Tama

Katter i Egypten

Apep - Apophis

Apophis eller Apep var en primordial varelse, en orm som fanns i själva skapelsen. Apep var fiende till Ma'at, som symboliserar "ordning". 

Enligt de gamla egyptierna var Ma'at den universella ordning som hela världsalltet vilade på. Om ordningen kollapsade skulle hela skapelsen försvinna. Det var faraos huvudsakliga uppgift att upprätthålla ordningen, genom lag och rättvisa.

Apep var alltså en egyptisk ormsymbol och betecknade "kaos" i opposition till "ordning". För att hålla honom passiv utfördes magiska ritualer som finns beskrivna på flera ställen - och vid olika högtider brändes och misshandlades avbildningar av Apep i papyrus eller vax. Dessa symboliska förstörelser av Apep symboliserade Ras och Ma'ats seger over honom, dvs ordningens seger over kaos.

Det beskrivs också hur Set är den ende som kan hålla Apep stången, därför att han är den ende som är immun mot hans blick.

Här har vi alltså en egyptisk ormsymbol som skiljer sig från dem jag tidigare diskuterat, genom att den står för något som betraktas som negativt. En tanke som går igen i judisk och kristen begreppsvärld. Det klassiska exemplet där är väl ormen i paradiset som introducerar synden, dvs en slags kaos, eller åtminstone oordning, i guds "perfekta" paradisordning.

Som med många gamla ormsymboler är gränsen mellan ormar och drakar ibland flytande. Apep bör kanske närmast ses som en drake.

Läs också:
Ormsymboler i det Gamla Egypten

Tawadros II till Jerusalem

Tawadros II besökte nyligen Jerusalem. Han närvarade vid begravningen av den koptiska ärkebiskopen i Jerusalem som var överhuvud över den Koptiska Kyrkan i Det Heliga Landet och som begravdes lördagen den 27 februari. Detta var en oerhört kontroversiell handling i Egypten, hur kontroversiell den var är svårt att förstå från ett europeiskt perspektiv.

Tawadros II är sen år 2012 den 118:de Påven av Alexandria och Patriark av St. Markus Heliga Stol. I allmänt tal kallas kan numera påve, fastän "påvar" över ortodoxa kyrkor traditionellt kallats patriarker. Hur som helst så är han överhuvud över den Koptiska Ortodoxa Kyrkan med en ställning inom denna som motsvarar den Romerska Påvens ställning i den Romersk-Katolska Kyrkan.

Tawadros företrädare, den allmänt, även av muslimer mycket högt respekterade Shenouda III, som var påve i över 40 år, förbjöd 1979 - i protest mot Camp David-avtalet - egyptiska kopter att göra pilgrimsresor till Jerusalem. Förbudet gäller fortfarande. Att Tawadros II åker dit är alltså utomordentligt uppseendeväckande och egyptiska media har generellt uttryckt sig mycket negativt om resan.

Tawadros II:s talesmän hävdar att resan bara var för att närvara vid en begravning av en av kyrkans ärkebiskopar och inte ska tolkas som något annat. Kyrkans position står fast.