Duva & Toalett

Duvor betraktas som kärvänliga och kuttrande fåglar; en vit duva symboliserar till och med fred. Men duvor är aggressiva och elaka varelser - en personlighet de för övrigt delar med många andra fåglar. Inte heller är de påfallande vackra.

I Egypten äter man gärna duva [hamaem]. Det betraktas som en delikatess att ta till då det måste vara finare än kyckling (som ofta äts till vardags) och blir man hembjuden till en egyptier kan det hända att det slås på stort och bjuds på duva. Men inte ens det kan få mig att gilla duvor. Smaken är oansenlig och man får jobba hårt för att lösgöra de små ätliga delar som finns gömda bland benen.

I ärlighetens namn bör det nämnas att det inte rör sig om duvor som äter avfall och annat ute, utan särskilt uppfödda duvor, avseeda att ätas.

För den som inte kan arabiska hyfsat, inbjuder ordet för duva, "hamaem" [حـماَم], till missförstånd. Det liknar ett ord för toalett eller badrum, "hammaem" [حماَم]. Missförståndet väcker ibland en viss munterhet eftersom "aamal hammaem", "göra toalett", betyder att gå på toaletten, att ha avföring. Den arabiska stavningen är samma för båda orden, men uttalet skiljer sig lite åt. För ett otränat öra är det emellertid svårt att uppfatta.

Salt över axeln...

Spiller man salt, måste man ta en nypa av det och kasta över vänstra axeln för att avvärja olycka. Det är i alla fall vad gammalt skrock lär oss.

Den här sedvänjan fanns i redan det gamla Egypten, men har förmodligen sitt ursprung hos de gamla Sumererna, varifrån den spred sig till Egypten, och sen vidare över den antika världen - till Greker och Romare.

Salt värderades högt och att spilla det var en stor olycka. Hur högt det värderades vittnar språket om än i dag. Det engelska ordet "salary" är härlett från latinets "salarium", saltpengar, som var en del av de Romerska soldaternas lön. Man kan också säga att någon "inte är värd sitt salt", vilket alltså ursprungligen betydde att en Romersk soldat inte gjorde skäl för sin lön. Det uttrycket myntades av författaren Petronius i "Satyricon".

Man ser ibland uppgiften att saltet fick sitt värde av att folk värderade det så högt som smaksättare. Jag tror inte det är den ursprungliga anledningen. Salt var i det förflutna mycket dyrbart och jag är nästan säker på att det var för att det var ett av de första konserveringsmedlen. Man saltade t.ex. kött och fisk och kunde spara livsmedlen längre. Det kunde ha livsavgörande betydelse i tider och miljöer med ojämn livsmedelstillgång.

I Egypten idag har jag sett folk strö salt i rummen i hemmet för att avvärja onda inflytelser. Det finns en stark tro på salt som renande ämne i andlig mening.

Vänsterhänthet i Egypten

Ända in i nutid bekämpas vänsterhänthet i många kretsar i Egypten och skolbarn tvingas fortfarande att skriva med höger hand på många platser. Först nyligen har man börjat uppmärksamma problemet och försöker se det på ett mer upplyst sätt. Men i en stor del av det egyptiska samhället betraktas det fortfarande som fel. Det anses rentav som en synd att använda vänsterhanden. Massor av egendomliga trosföreställningar florerar om detta, såsom att vänsterhänta är lögnare och att de lockar till sig djävulen genom att äta med vänsterhanden, eller att de hamnar i helvetet om de håller en helig bok men den.

Åtminstone till en del, hänger det samman med islam. Man tvättar sig normalt efter toalettbesök med vänsterhanden och äter och hälsar med högerhanden. Profeten Muhammed föreskrev att man ska använda olika händer för rena och orena uppgifter och han själv var högerhänt. Han påstod också att demoner äter och dricker med vänsterhanden. Eftersom Profeten betraktas som en förebild i allt, så sitter det här djupt i egyptiernas sinne.

Att använda olika händer för "rena" och "orena" saker var kanske inte så dumt, i tider och på platser där möjligheterna till fullgod hygien inte alltid var de bästa. Det minskade sannolikt spridningen av olika smittor. Men det har knappast nån betydelse idag, om modern hygien upprätthålls.

Så långt problemet är relaterat till islam, har man börjat inse att vänsterhänthet faktiskt är ett naturligt fenomen. Vissa Muslimska auktoriteter hävdar nu att det enda rimliga tolkningssättet är att man ska använda den dominanta handen till rena saker och den andra till orena, vilket låter som en vettig tolkning som skulle legitimera vänsterhänthet. Det skulle emellertid fortfarande krocka till exempel vid handskakning mellan "olikhänta individer". Dessutom når inte såna tolkningar snabbt ut till befolkningsmassorna, som fortfarande hänger fast vid sina gamla föreställningar. Lär av det, ät aldrig med vänsterhanden om du äter med egyptier, eller muslimer i allmänhet!

Favorisering av höger över vänster är i och för sig inte unikt för islamiska samhällen, det förekommer likaväl i judendomen, kristendomen och i samhällen byggande på ursprungligen kristna värderingar. Även i Sverige. Det finns dessutom i vissa grenar av hinduismen. Var det egentligen började är oklart. Som så mycket annat, fanns det långt innan kristendom och islam dök upp och integrerades sannolikt i dessa utan att nån egentligen ifrågasatte det. Det var redan en etablerad föreställning. Det gamla Egypten favoriserade kraftigt högerhanden och man avbildade ofta sina fiender som vänsterhänta. Samma betonande av högerhanden fanns i det gamla Mesopotamien.

I gammalegyptisk konst har gestalterna ibland två höger- eller två vänsterhänder istället för en av varje. Orsaken till det är okänd, men det kan ha att göra med markeringar av "goda" och "dåliga" egenskaper, eller nåt liknande. Någon har föreslagit att det har att göra med givande eller mottagande, men det finns inte mer bevis för det än för nån annan ståndpunkt. Emellertid är det säkert en konstnärlig konvention som betyder något, inte artistisk oskicklighet.

Om Uppdateringar

Med anledning av en del frågor jag mottagit vill jag betona en sak som egentligen är självklar men tydligen ibland lätt att förbise. 

Priser, lagar, o.d. är naturligtvis kontinuerligt föränderliga i Egypten likaväl som på alla andra platser. Vad jag skriver om sånt gäller vid den tidpunkt som det skrivs, men kan ha ändrats då det gått ett tag. Ibland försöker jag uppdatera den typen av uppgifter, men det är inte alltid det blir av, och jag följer inte själv alla förrändringar i detalj. Det är i alla händelser inget du kan förutsätta att jag gör. Då du läser t.ex. en prisuppgift, var noga med att beakta inläggets datum. Är det inte relativt nytt, kan det hända att det angivna förhållandet förrändrats. Det gäller alla sakuppgifter av den typen. T.ex. prisuppgifter, valutakurser, visumregler, osv.

Problemet med gammal information är vanligt på internet. Många hemsidor är odaterade och gammal information ligger ibland kvar i det oändliga. Ofta är det omöjligt att veta vad som är gamla eller nya uppgifter om något, och det kan vara väsentligt då det gäller exempelvis lagar. Det kan ibland göra internet värdelöst som informationskälla. Allting borde tydligt dateras.

Vardagsegyptologen har daterade inlägg, så du kan i alla fall alltid se om uppgifterna är gamla eller nya.

Turister & Social Media

Är man turist i ett land bör man uppföra sig så att man inte stöter sig med värdlandet. Turism bör bygga på respektfull nyfikenhet, även då man inte helt delar de värderingar man ser yttringar av.  Det är ren hövlighet då man är gäst, men det kan också handla om personlig säkerhet. Egypten är mycket annorlunda än Sverige och de värderingar som råder på nästan alla plan är annorlunda.

Det finns ett antal saker en turist inte bör göra i Egypten, helt enkelt för att det kan skapa legala problem. En av dem är att posta negativa kommentarer om Egypten på sociala media. Det finns turister som arresterats för, som det heter, förolämpande av Egypten eller spridande av "falska" nyheter. Man bör inte kritisera det politiska eller juridiska etablissemanget eller posta nåt som är negativt för Egyptens turistnäring. Sånt går inte an i Egypten och så länge du befinner dig i landet bör du avstå från sånt, i alla fall om kommentarerna kan spåras tillbaka till din person.

Har du lämnat Egypten är du utom deras räckvidd, men det kan inverka menligt på dina möjligheter om du senare försöker få visum för inresa igen.

Lagar om Fotografering i Egypten

För den som gillar att ta foton, finns det massor av intressanta motiv i Egypten. Allt är emellertid inte tillåtet att fotografera, så det är en fördel om man känner till en del lokala regler. Annars kan få problem med polis eller militär. Risken för såna problem ska man ta på allvar.

Det uttryckligen förbjudet att fotografera militära installationer. Förbudet gäller även "nära" militära installationer. Vad som är "nära" är inte tydligt definierat men brukar tolkas strängt. Bäst är undvika militära byggnader, fordon och i princip allt som har med militären att göra. Förbudet gäller även Suezkanalen.

Utan att det råder nåt uttryckligt förbud, är fotografering av offentliga byggnader, broar, tågstationer och annan infrastruktur känsligt. Det finns turister som blivit arresterade för att ha tagit bilder av sånt.

Vill du absolut ta en bild på någon byggnad eller så, fråga någon på platsen, till exempel en säkerhetsvakt, om det är tillåtet. Om du inte talar arabiska och han inte förstår engelska, och det gör han antagligen inte, peka på kameran och gör en frågande gest. Han förstår vad du menar och kan nicka jakande eller avvisande. Följ hans råd. Tro mig, du vill inte bli arresterad!

Då det gäller fotografering av identifierbara lokala individer, bör man fråga innan man tar en bild. Många egyptier är smickrade av att bli fotograferade, medan andra av olika skäl inte vill förekomma på bild. Man bör respektera deras ståndpunkt.

Hassan Kamy & Opera i Egypten

Man sammanbinder kanske inte Egypten med framstående operasångare, men det har faktiskt funnits en av världsklass, Hassan Kamy, som också var skådespelare. Han var en legend i sitt slag. Den 14:de december (2018) dog han, 82 år gammal. Som operasångare var han den störste någonsin i Egypten och Arabvärlden. 

Tillsammans med sin hustru, ägde Hassan Kamy ett antikvariat i Cairo som han efter hustruns död 2012 personligen drev. Eftersom jag är intresserad av böcker, hade jag nöjet att ett par gånger träffa honom där; en ödmjuk och trevlig man. Första gången hade jag ingen aning om vem han var, jag gick in i affären för böckernas skull. Det var först under samtalet som hans förflutna kom fram.

Opera introducerades i Egypten 1869 och Khediv Ismail startade då byggandet av ett operahus.

Egyptisk opera har väl aldrig varit jättestor, det är ju en utpräglat europeisk eller västerländsk konstform, men den var faktiskt hyfsad under den tid Khedivens operahus fanns. Även om opera aldrig bl,ev en del av huvudfåran av den egyptiska kulturen och inte slog an hos de stora massorna, fanns det ett intresse och en publik, låt vara begränsad till en liten krets urbaniserad och delvis västerniserad övre medelklass.

Efter branden 1971 som förstörde operahuset, tog det 17 år innan ett nytt operahus var färdigt. Under den tiden tynade operaintresset i Egypten praktiskt taget bort. Intresset idag är försvinnande litet och uppehålls av en ytterst liten skara fantaster. Trots det finns det ett antal framstående eller lovande egyptiska operasångerskor, även internationellt verksamma - några av dem är unga och i början av sin karriär. Namn att nämna är till exempel Neveen Allouba, Nabila Erian, Farrah El Dibany, Gala El Hadidi, Fatma Said och Amira Selim.

Åtalshot för avslöjande klädsel

Den Egyptiska skådespelerskan Rania Youssef anklagades i Egypten nyligen för offentlig obscenitet för att hon bar en alltför avslöjande klänning. Straffet kunde ha blivit 5 års fängelse. Nyheten spreds over världen, men få följde upp den.  Rania Youssef bad offentligt om ursäkt och uttryckte ånger över klädvalet, varvid de advokater som startat den legala processen drog tillbaka åtalshotet. Historien ska väl därigenom vara utagerad, även om man aldrig vet det säkert i Egypten, där man ständigt ändrar sig fram och tillbaka i juridiska saker.

Det är inte acceptabelt i Egypten att offentligt sprida värderingar som motsäger vad man betraktar som det Egyptiska samhällets normer, vilka i såna här saker är mycket konservativa.

Al-Aragouz

Al-Aragouz, eller Arragoz är en sorts traditionell egyptisk dockteater, som, i Egypten idag mest riktar sig till barn. Ofta är historierna sedelärande. Det är en slags marionett-  eller kasperteater, som, sägs  det, härstammar från Fatimidisk tid. I Egyptiskt perspektiv är det inte särskilt gammalt, men det anses vara den äldsta teaterformen på arabiska, med Ibn Daniel som den mest kände författaren. Det är möjligt att själva formen är en vidareutveckling av den dockteater som bevisligen fanns redan på faraonisk tid, även om det verkar ha varit huvudsakligen solida föremål, eller leksaker som "dockor" - eller möjligen skuggteater.

Modern dockteater i Egypten startade egentligen inte förrän på 1950-talet, då en statlig dockteater skapades. Den tog till sig teknik från europeisk kasper- och marionettteater men försökte hålla sig till egyptiska ämnen och karaktärer. Den var dock ganska primitiv, men utvecklades efter hand. Numera, är dockteatern emellertid en konstform som utövas ganska mycket i skymundan, utkonkurrerad av animerad film och television. Den enda verkliga dockteatergruppen i nutid är Wamda Troupe, som återfinns i Bayt Al-Suhaymi i Cairo.

Alldeles nyligen deklarerades Al-Aragouz av UNESCO som "Intangible Cultural Heritage". Jag är ingen vän av UNESCO eller FN och värdet av såna deklarationer kan diskuteras, men det skapar ett nytt fokus på egyptisk dockteater som möjligen kan leda till en renässans av en tynande konstart.

Saluki

Jag har fått frågan om hundrasen Saluki härstammar från det gamla Egypten, som en del källor påstår.

Man ser ibland tvärsäkra påståenden om salukins ursprungsplats. Jag har sett den anges som Egypten, Marocko, Persien, och mycket annat. Det rör sig sannolikt om rätt del av världen, men det finns inget tvärsäkert att säga om den exakta platsen.

Salukin liknar de hundar som finns avbildade i gravar i Egypten från omkring 2000 f.Kr. och undantagsvis även tidigare - och på Sumeriska krukor som är ännu äldre, omkring 6000 år gamla. De hundarna är vinthundsliknande och kan vara förfäder till Salukin, men det vet man egentligen inte.

Den egentliga Salukin uppföddes i Mellanöstern och förekom i gamla tider i stort sett över hela området. Var det startade är omöjligt att med säkerhet fastställa. Men det är en mycket gammal hundras som antagligen redan var etablerad runt 1500 f.Kr.

Ordet Saluki härstammar troligen från arabiska (även om det finns ett mycket tveksamt försök att härleda det till Sumeriska "salu-ki") men det finns flera förklaringar till ursprunget. Det kan vara härlett från någon stad vid namn Seleukia (arabiska Saluqiyyah). Det kan också komma från namnet på någon av ett flertal städer vid namn Saluq (som fanns i t.ex. nuvarande Armenien, Turkiet och Irak), eller helt enkelt beteckningen på någon eller något från det Seleukidiska Imperiet.

Arabisk tradition anger ursprunget till staden Saluq i Yemen. Å andra sidan fanns det åtskilliga platser med namn som Saluq, Saluqqiyah, och annat liknande.

Det finns inget belägg för att den etablerade rasen saluki skulle ha sitt ursprung i just Egypten, men det är naturligtvis möjligt. Namnet, saluki, talar emellertid emot ett sådant antagande. Men det är inte alltid namnet på något anknyter till ursprungsplatsen eller ursprungsplatsens språk, det kan mycket väl vara härlett från en senare stor utgångspunkt för spridning. Och vi har ju alltid kvar frågan om varifrån salukins förfäder kom!

Läs också:
Hundar i Cairo - Vilda & Tama
Hundar i det gamla Egypten
Anubis
Wepwawet & Khentymentiu
Sothis