De Gamla Egyptiernas Hårfärg - Rödhåriga Mumier

Hårfärg, innan den blir grå, bestäms av det ärvda förhållandet mellan två former av melanin: eumelanin och pheomelanin. Den förstnämnda ger svart och mörkbrun, den senare ger rödaktig eller gulaktig färg.

Observationen att vissa egyptiska mumier har bevarat rött hår, eller till och med blont, har i vissa kretsar gett upphov till en myt att de var rödhåriga eller blonda i livet. Det finns en annan anledning. Det röda pigmentet, pheomelanin, bryts ned långsammare än eumelanin. Medan färgen under århundraden och årtusenden bleknar genom oxidation, kommer den röda färgen att stanna kvar längre än den brunsvarta. Det är bara det röda pigmentet, och i vissa fall det blonda, kvar idag. Det betyder inte nödvändigtvis att det inte fanns andra pigment då människorna levde. I själva verket finns det inget som tyder på att de gamla egyptierna skulle ha haft något annat än mörkt hår.

Läs samtliga artiklar med etiketten "mumie".

Kanop

I Mumifiering: Balsameringsprocessen använde jag det lite udda ordet kanop.

Jag måste erkänna att jag hade vissa problem att hitta ett svenskt ord för engelska "canopic jar", men "kanop" finns i Svenska Akademiens Ordbok. Dess definition förklarar ordet perfekt. 

"[KANOP,] benämning på vart särskilt av de med ett av människo- resp. djurhuvud prytt lock försedda stenkärl som i fornegyptiska gravar innesluta den dödes vid balsameringen urtagna inälvor".

Där finns också:

"KANOP-KISTA, kista innehållande (de fyra) kanoperna med den dödes inälvor. I begravningsprocessionerna ser man ofta kanopkistan dragas efter likkistan."

Order finns på olika eupropeiska språk, ss. tyska Kanopus, engelska canopus, franska canope. Och kärlet för inälvorna benämns på engelska vanligen "canopic jar". Ordet skapades av egyptologer i relativt modern tid, som benämning på inälvskärlen i fornegyptiska gravar. Det baserades på ett misstag.

Vid Medelhavskusten, nära nuvarande Alexandria i Egypten, fanns det en gång en stad som på grekiska kallades Kanopos, på latin Canopos. Det fornegyptiska namnet på staden var Pirkuat.

Beteckningen Kanopus ska enligt en förklaring ha varit bildas av fornegyptiska "kah nub", som betyder "guldgolv". Det, i sin tur, bör ha haft att göra med en blomstrande handelshamn som fanns där.

En annan förklaring till namnet, Kanopos, ska ha varit att staden fått namn efter en sjökapten från Sparta som landade där med sitt skepp under det Trojanska kriget. Han blev ormbiten och dog. Till minne av honom lät den spartanske kungen, Menelaos, resa ett monument på platsen. Där ska senare staden med kaptenens namn, Kanopos, ha växt fram.

I Kanopos dyrkades en "krukgud", en speciell form av Osiris. Han framställdes som ett kärl med människohuvud. Detta ska ha varit orsaken till att egyptologer långt senare döpte kärlen med människo- eller djurhuvud till vad som på svenska blir kanoper, något som närmast får betraktas som ett missförstånd.

Staden Kanopos heter idag Abu Qir. Det betyder "fader Cyrus". St.Cyrus var en kristen martyr.

Kanoper med lock som symboliserar Horus fyra söner

(Bilden är "in the Public Domain")

I början bar kanopernas lock ingen bild. Senare, och fram till den nittonde dynastin, hade de ibland en avbildning av den döde eller en bild av Anubis, mumifieringens gud. Men kanoperna symboliserade Horus fyra söner och från den Nittonde Dynastin avbildades de på locken:

En människa för Imsety

En schakal för Duamutef

En babian för Hapy

En falk/hök för Qebehsenuef

Läs också:

Mumifiering: Balsameringsprocessen
Egyptiska Antikviteter

Mumifiering: Balsameringsprocessen

Det finns ingen enskild källa som förklarar hela balsameringsprocessen i detalj, men en ganska komplett bild kan erhållas genom att plocka bitar från olika källor. Den mest omfattande beskrivningen kan hittas i Herodotos skrifter. Det finns skillnader i detaljer beroende på vilken period man tittar på och även beroende på den avlidnes sociala rang. Det är alltid klokt att inse att allt bygger på tolkningar av olika källor och moderna experiment med balsamering, och att det finns utrymme för misstag. Det följande verkar dock vara en ganska bra beskrivning av förfarandet som det har förståtts.

Först tog balsamerarna kroppen till ett reningstält [ibu]. Där tvättades kroppen varefter den behandlades med heliga oljor. Därefter togs den till balsameringspalatset  [wabet]. Med samma precision i såväl kirurgi som ritual, började prästerna processen. De skar upp kroppen på bukens vänstra sida. Alla organ utom hjärta och njurar (hjärta eftersom det ansågs alltför viktigt, centrum för känslor, tankar och förnuft, njurar eftersom de ansågs obetydliga) togs bort, sedan ägde torkning med natron rum. Efter 40 dagar togs natronet bort, och kroppen togs till skönhetens hus [nefer]. Där stoppades den upp med linne, eller ibland sågspån, lera eller sand. Oljor gnuggades in i kroppen, såren förseglades med vax och hela kroppen täcktes med harts. Ytan färgades (ibland): gult för kvinnor, rött för män. Slutligen insveptes kroppen i flera lager linneduk, som ofta var försedd med magiska inskriptioner - och amuletter placerades mellan banden. Det sista steget var att sätta på en dödsmask.

När organ avlägsnades, bevarade man fyra av dem i kanoper: lever, tarmar, lungor och mage. Varje organ skyddades av en av Horus fyra söner: Imsety skyddade levern, Qebehsenuef tarmarna, Hapy lungorna, och Duamutef magen.

Mumifieringsprocessen förändrades över tiden. I ett senare skede började man lägga tillbaka avlägsnade och torkades organ till den torkade kroppen i stället för att lagra dem separat i kanoper.

Under Mellersta riket avlägsnas även hjärnan. Den upplöstes och drogs ut genom näsan. Den tomma skallen fylldes med harts.

Hela processen tog 70 dagar, torkningen tog i sig själv tog 40 dagar. De 70 dagarna bestäms lika mycket av ritual som av den fysiska processen att torka och svepa ett lik. I själva verket var det troligen en anpassning till hundstjärnan, Sirius; tiden från när den försvann ur sikte tills den återvände var 70 dagar. En astronomisk återspegling av död och återfödelse.

Läs också:
Kanop
Om varför en mumie ser ut som den gör i Den Ursprungliga Egyptiska Mumien
Om Sirius, Hundstjärnan

Den Urprungliga Egyptiska Mumien

I allmäna medvetandet finns det framför allt två saker som sätts i samband med det gamla Egypten: pyramider och mumier. På sätt och vis är det konstigt, för varken pyramider eller mumier är unika för Egypten. Pyramiderna där är större än någon annanstans, det är sant, men hur är det med mumier? Det finns faktiskt mumier från Kina till Anderna. Så vad är så speciellt med dem i Egypten?

Jag tror att det har att göra med ramverket: de underliggande myterna; sarkofagerna; rikedomarna runt dem, nuvarande eller tidigare, verkliga eller inbillade, och mysteriet med en kultur (och dess kult) som existerade längre än någon annan hittills i historien. Mycket längre, enligt min mening, än akademisk egyptologi ännu ens är nära att föreställa sig. En civilisation som visserligen formellt avslutades med Cleopatras död, men vars rester fortfarande kan hittas i vardagskulturen i Egypten idag. För att inte tala om hur det gamla Egypten påverkat alla den gamla världens efterföljande civilisationer väster om Indien.

Men vad är en mumie och vad är mumifiering? Och varför är mumien inlindad i bandage?

Rent allmänt är mumifeiring bevarandet av en död kropp. Det kan ske genom till exempel frysning eller torkning. Den egyptiska metoden var baserad på torkning med hjälp av natron. Den består av natriumkarbonat, vilket torkade kroppen genom att dra ut vatten; natriumbikarbonat, som skapade en alkalisk miljö, olämplig för nedbrytande bakterier och svampar; och vidare av natriumklorid och natriumsulfat.

Karaktäristiskt för en egyptisk mumie är bandaget i vilket den är lindad, och det är där av en speciell anledning. Det avspeglar en av de viktigaste händelserna i egyptisk mytologi, en händelse på vilken hela det faraoniska systemet vilade. Den ursprungliga mumien är Osiris, och Osirismyten berättar varför han bandagerades på det viset. Mycket, mycket kortfattat lyder den i en variant så här:

Osiris, som var kung, dödades av sin avundsjuka (halv-) bror Set. Osiris maka och syster, Isis, hittade hans kropp och återställde honom till livet tillräckligt länge för att avla ett barn: Horus, hämnaren. Set fann senare Osiris kropp och skar den i 14 delar och spred ut delarna över Egypten. Isis samlade delarna och band dem samman, och där kom det ursprungliga bandaget. I själva verket fann hon endast 13 delar, den 14: e, Osiris fallos, lät hon göra i guld. Med rätt ritual återupplivades Osiris (i viss rituell mening) och kunde få en ordentlig begravning så att han kunde nå livet efter detta. I den Nedre Världen blev han de dödas gud.

Det finns lite olika varianter av myten, som omnämns i flera källor.

En variant säger att Osiris fallos åts upp av fiskar i Nilen och att det därför skulla ha funnits ett tabu mot att äta fisk. Andra varianter hävdar att den återfanns oskadad. Och antalet delar till vilket Osiris kropp styckades, anges ibland som 42, vilket skulle motsvara antalet provinser i Egypten. Det är också oklart om Set styckade kroppen före avlandet av Horus eller efter. 

Alla varianterna har dock huvudpunkterna gemensamt: Osiris mördas av Set, Isis återuppväcker honom tillräckligt för att avla Horus, samt att Isis binder ihop delarna av den styckade kroppen med linnebindor.

Osiris bandagerade kropp är den ursprungliga egyptiska mumien, med dess typiska lindning. Och på Osiris och Horus var den faraoniska legitimiteten baserad.

Läs också:
Mumifiering: Balsameringsprocessen

Egyptisk-Arabiska ord och fraser

Vi ska titta på några fler egyptisk-arabiska ord och fraser som kan vara användbara vid ett besök i Egypten.

ja - aywa, naam (båda används, men "aywa" är vanligast)

nej - laa

tack - shokran

nej tack - laa shokran

Några fraser som kanske behövs om du inte kan arabiska.

jag förstår inte - ana mish fahem ("fahema" om du är kvinna)

jag talar engelska - ana batkallem anglezi ("ana" betyder "jag")

talar du engelska? - enta betetkallem anglezi? ("enta" betyder "du" till man; till kvinna är det "enti")

jag talar inte arabiska - ma-batkallamsh `arabi

Kanske behöver du fråga om vägen. "Var" eller "var är" heter "fein" [فین]. Frågeord placeras vanligen sist in en mening eller sats på arabiska, även om det är helt begripligt även om "fein" placeras först. Och det görs ibland. Det går även att säga till exempel "fein Ahmed" eller "fein el-metro" (jämför nedan).

var är du? - enta fein? ("enti fein", om det är till en kvinna)

var är Ahmed? - Ahmed fein?

var är Tahrirtorget? - midan Tahrir fein? ("midan" betyder "torg")

var är tunnelbanan? - el-metro fein? 

var är Nilen? el-Nil fein?

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

Äldsta Dokumenterade Skörbjuggen

Man har hittat lämningar av en ettåring, som levde i Egypten nån gång mellan 3800 och 3600 f.Kr. och vars ben visar tecken på skörbjugg, ett symptom på akut C-vitaminbrist. Det är för närvarande den äldsta indikationen på skörbjugg man har hittat. Fyndet gjordes i en utgrävd by som kallas Nag el-Qarmila, i Aswanområdet.

Det här har skapat en viss uppmärksamhet, och det är väl både berättigat och inte berättigat. Som den förmodligen äldsta dokumenterade skörbjuggen i världen är det intressant, men att människorna hade C-vitaminbrist borde inte förvåna någon. Då jordbruket slagit igenom och människor levde huvudsakligen på dess produkter, fanns där troligen ingen adekvat C-vitaminkälla alls. Man kan anta att frukt i stor utsträckning var förbehållen överklassen. Jag skulle bli mer förvånad om de breda folklagren på den tiden faktiskt inte hade C-vitaminbrist.

Läs mer i International Journal of Paleopathology: First probable case of scurvy in ancient Egypt at Nag el-Qarmila, Aswan.

Det finns vissa tecken som tyder på att en växt, en Colocasia-art, ibland blandats i mjöl i samma område. Rotknölen är stärkelserik. Den skulle också ha givit ett C-vitamintillskott, även om upphettning drastiskt reducerat C-vitaminvärdet.

Den Ptolemaiska Dynastin

Ptolemaios I Soter var en av Alexander den Stores diadocher, en av de generaler som delade Alexanders välde efter hans död. Ptolemaios var först satrap i Egypten, men utropade sig till kung år 305, med namnet Ptolemaios I. Den dynasti han grundade, kom att härska i Egypten som den sista faraoniska dynastin, fram till år 30 f.Kr., då Egypten inlemmades i det Romerska riket.

Det Ptolemaiska Egypten, med den av Alexander den Store grundade Alexandria som huvudstad, blev den Hellenistiska kulturens huvudstad, och, kan man säga, kulturellt världscentrum för världen väster om Indien. 

Alexandria var en multikulturell smältdegel där många kulturer, gammalt och nytt, blandades och skapade mylla för stor kreativitet. Mycket av det som bevarats av kunskap från de gamla kulturerna i Egypten, Persien, Mesopotamien, mm, förmedlades till eftervärlden genom mellanhänder i Alexandria.

Den Ptolemaiska Dynastin härstammade från Makedonien och fastän familjen kulturellt egyptiserades till viss del, talade de grekiska och blandade sig inte genetiskt med egyptierna. Det upprätthölls genom en stundtals grotesk inavel. Farbröder gifte sig ofta med brorsdöttrar och bröder med systrar (vilket var en gammal faraonisk tradition som härskarsläkter i äldre tider tillämpade på många platser i världen). Dessutom använde de alla samma uppsättning namn, vilket gör det mycket svårt att skilja de olika individerna åt mellan generationerna. Männen hette i regel Ptolemaios, kvinnorna Arsinoë, Berenike eller Cleopatra.

En lista över dynastins härskare kompliceras ytterligare av att det fanns samregenter, men i stort bör det se ut som följer. Kvinnornas roll bör inte förvåna, de tillhörde familjen, var inte ingifta utifrån. Ofta var det bror/make och syster/hustru som officiellt härskade tillsammans, eller en mor som samhärskade med sin son.

Listan är rörig, flera personer kommer till makten mer än en period, och ibland med andra samregenter. Dessutom finns det risk för sammanblandning av generationerna. Det finns utrymme för fel. Samregenter anges inom parentes.

Ptolemaios I Soter, 305–285 f.Kr. (Eurydike & Berenike I)

Berenike I, ?-285 f.Kr. (Ptolemaios I Soter)

Ptolemaios II Filadelfos, 284–246 f.Kr. (Arsinoë I & Arsinoë II Filadelfos)

Arsinoë I, 284/81- ca. 274 f.Kr. (Ptolemaios II Filadelfos)

Arsinoë II, 277-270 f.Kr. (Ptolemaios II Filadelfos)

Ptolemaios III Euergetes, 246–222 f.Kr. (Berenike II)

Berenike II, 244/3-222 f.Kr. (Ptolemaios III Euergetes)

Ptolemaios IV Filopator, 222–204 f.Kr. (Arsinoë III)

Arsinoë III, 220-204 f.Kr. (Ptolemaios IV Filopator)

Ptolemaios V Epifanes, 204–180 f.Kr. (Cleopatra I)

Cleopatra I, 193-176 f.Kr. (Ptolemaios V Epifanes & sonen Ptolemaios VI Filometor)

Ptolemaios VI Filometor, 180–164 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra I till 176 f.Kr.)

Cleopatra II, 173-164 f.Kr. (Ptolemaios VI Filometor)

Ptolemaios VIII Euergetes II (Fyskon), 171–163 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra III)

Ptolemaios VI Filometor, 162–145 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra I till 176 f.Kr.)

Cleopatra II, 163-127 f.Kr. (Filometora Soteira, i opposition till Ptolemaios VIII)

Ptolemaios VII Neos Filopator, 144-145 f.Kr. (Oklar identitet. Var nog aldrig Farao.)

Ptolemaios VIII Euergetes II (Fyskon), 145-131 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra III)

Cleopatra III, 142-131 f.Kr. (Ptolemaios VIII)

Ptolemaios Memphitis, 131 f.Kr. (Utropad av Cleopatra II, dödad av Ptolemaios VIII)

Ptolemaios VIII Euergetes II, 127–116 f.Kr. (Cleopatra II & Cleopatra III)

Cleopatra III, 127-107 f.Kr. (Ptolemaios VIII)

Cleopatra II, 124-116 f.Kr. (Filometora Soteira, i opposition till Ptolemaios VIII)

Ptolemaios IX Filometor Soter II, 116–110 f.Kr. (Cleopatra IV & Cleopatra Selene I; Cleopatra III)

Cleopatra IV, 116-115 f.Kr. (Ptolemaios IX)

Ptolemaios X Alexander I, 110–109 f.Kr. (Cleopatra Selene I och Berenike III, Cleopatra III.)

Ptolemaios IX Filometor Soter II, 109–107 f.Kr. (Cleopatra IV & Cleopatra Selene I; Cleopatra III)

Ptolemaios XI Alexander II, 107–88 f.Kr. (Berenike III)

Ptolemaios IX Filometor Soter II, 88–81 f.Kr. (Cleopatra IV & Cleopatra Selene I; Cleopatra III.)

Berenike III, 81-80 f.Kr. (Ptolemaios XI Alexander II)

Ptolemaios XI Alexander II, 80 f.Kr. (Berenike III)

Ptolemaios XII Neos Dionysos Auletes, 80–58 f.Kr. (Cleopatra V)

Cleopatra V Tryfaena, ?-57 f.Kr. (Ptolemaios XII & Berenike IV Epifaneia)

Cleopatra VI, ?-58 f.Kr. (Aldrig regent. Guft med Antiokos VIII Grypus, kung av Syrien 124 f.Kr.)

Berenike IV, 58–55 f.Kr. (Ptolemaios IX & Cleopatra V)

Ptolemaios XII, 55–51 f.Kr. (Cleopatra V)

Cleopatra VII Filopator, 51–30 f.Kr. (Ptolemaios XIII, senare Ptolemaios XIV, följt av Ptolemaios XV Caesarion)

Ptolemaios XIII, 51–47 f.Kr. (Cleopatra VII Filopator)

Arsinoë IV, 48–47 f.Kr. (i oppostition till Cleopatra VII Filopator)

Ptolemaios XIV, 47–44 f.Kr. (Cleopatra VII Filopator)

Ptolemaios XV Caesarion, 44–30 f.Kr. (Cleopatra VII Filopator)

Det kan nämnas att Cleopatra VII Filopator är den välkända Cleopatra som oftast bara omnämns med namn, och som figurerar i historien tillsammans med Julius Caesar och Marcus Antonius. Med hennes och sonens död, upphör det Faraoniska Egypten. Dynastin fortlever dock, i och med att Cleopatras dotter med Marcus Antonius, Cleopatra Selene, giftes bort med kung Juba II av Mauretanien. Jubas och Cleopatra Selenes son var senare kung i Mauretanien som Ptolemaios av Mauretanien. Han var först samregent tillsammans med sin far, senare ensam härskare. Han dog år 40 e.Kr., mördad på order av den Romerske Kejsaren Caligula.

Ptolemaios av Mauretanien hade en dotter, vars identitet är lite osäker. Men troligen var det den Drusilla, som blev drottning av Emesa. Det var ett Romerskt lydkonungarike i nuvarande Syrien, från vars kungliga familj Drusillas mor, Julia Urania, härstammade.

Med sin make, Prästkonumgen Sohaemus av Emesa, hade Drusilla sonen Gaius Julius Alexio, som efter sin far blev prästkonung under namnet Alexio II. Den prästerliga delen av titeln refererar till den Syriske solguden som är känd under det Arameiska namnet El-Gebal. Från Alexio II härstammar flera följande regenter i Emesa.

Läs också:
Om den Ptolemaiska dynastins plats i Egyptisk Kronologi
Om Cleopatras krokodilsymbol och krokodilens påstådda roll i den Ptolemaiska dynastins första skede.

Egyptiska mynt präglade pga den "nya" Suezkanalen

Egypten präglade guldmynt för att högtidlighålla öppnandet av den "nya" Suezkanalen förra året. Mynten, som först bara försåldes genom Finansministeriet, försäljs nu till allmänheten även genom National Bank of Egypt (NBE). Jag tror att försäljningen fortfarande pågår.

Mynten kommer i fyra storlekar.

2 oz för EGP 32,800

1 oz för EGP 16,400

0.5 oz för EGP 8,200

0.25 oz för EGP 4,100

Det är 21 karat guld.

Det präglas också enpundsmynt med kanalemblem och text. Jag har fått ett par stycken, men de kommer säkert att finnas i massor, cirkulerande i den vanliga handeln. Det lär präglas 2 millioner stycken per månad.

Det ska också präglas halvpundsmynt med suezemblemet. Jag har inte sett nåt, jag vet inte om de börjat cirkulera ännu. Men det blir säkert också många.

Guldmynten kommer nog att ha samlarvärde. De vanliga enpunds och halvpundsmynten däremot, präglas för många för att ge något riktigt samlarvärde, även om de naturligtvis ändå kan vara intressanta samlarobjekt för myntfantaster.

Läs också
Suezkanalen

Ayyubidernas dynasti i Egypten

Ayyubidernas dynasti i Egypten började med Saladin.

Som Sultaner regerade:

Salah al-Din ibn Ayyub 1174–1193

Al-Aziz Uthman 1193–1198

Al-Mansur Nasir al-Din Muhammad 1198–1200

Al-Adil Sayf al-Din Abu Bakr I 1200–1218

Al-Kamil 1218–1238

Al-Adil Sayf al-Din Abu Bakr II 1238–1240

As-Salih Ayyub 1240–1249

Al-Mu'azzam Turan-Shah 1249–1250

Al-Ashraf Musa, Sultan of Egypt 1250–1254 (formellt, i praktiken regerade Mamluken Aybak)

Huvudgrenens huvudman bar sultantitel.

Andra grenar av dynastin regerade i Damaskus, Aleppo, Ba'albek, Hims, Hisn Kayfa, Kerak, Mesopotamien, samt Yeman och Hejaz. Förutom Damaskus härskare, av vilka en del bar sultantiteln, leddes de övriga grenarna av en emir, formellt underställd Sultanen.

Läs också:

Saladin

Saladins Citadell i Cairo
Om den Ayyubidiska dynastins plats i Egyptisk Kronologi

Serpent of the Nile

Serpent of the Nile

Relieve me for a while

And cast me from your spell and let me go

(Freddie Mercury, Lily of the Valley, 1974)

Freddy Mercury skaldade om "Serpent of the Nile", men han var inte först. Det är ett gammalt begrepp. Det brukar bindas samman med Cleopatra (VII), den sista Ptolemaiska härskaren i Egypten.

Or murmuring “Where’s my serpent of old Nile?”

For so he calls me. Now I feed myself

With most delicious poison.

(Cleopatra i Shakespeares pjäs "Antony and Cleopatra, Act 1, Scene 5. First Folio 1623.)

Det är en allmän uppfattning att Cleopatra var "The Serpent of the Nile", dvs "Nilens Orm". Det finns emellertid ingen helt klar och logisk motivering till varför hon skulle ha kallats så, bara flera spekulationer. Alla med en viss plausibilitet, men ändå inte helt övertygande.

Möjligen kommer det från den Romerska synen på ormar, som sluga, onda och sensuella - som då skulle likna Cleopatras försök att använda sig av både Julius Caesar och Marcus Antonius för sina egna politiska syften. Ett av hennes vapen i de fallen var utan tvivel sex.

Det bör noteras att den egyptiska synen på ormar var helt annorlunda. Kobran var en symbol för kunglighet och makt. Men det finns ingen antydan om att Cleopatra i Egypten skulle ha kallats "Serpent of the Nile".

Andra förklaringar försöker anknyta till Cleopatras död, som i många källor tillskrivs ormbett (självmord eller mord), eller till Kobran som symbol för Farao i Egypten. Ibland förklaras det med att Cleopatra gillade ormar som husdjur eller att hon dyrkats som ormgudinna, (två, så vitt jag förstår, historiskt overifierade påståenden).

Zecharia Stitchin har ett annat förslag, som inte alls har med Cleopatra att göra. I sina Earth Chronicles, där han framlägger en hypotes att mänsklig civilisation skapades av resenärer från rymden, menar han att Nilen uppifrån liknade en orm och att uttrycket ursprungligen kanske helt enkelt avsåg Nilen. 

Vi får nog aldrig veta svaret, men i nutida västerländsk kultur anses uttrycket vara ett "namn" på Cleopatra i den omfattande mytbildning som uppstått kring hennes person och liv.