Nilen - Egyptens Aorta

De stora fornkulturerna växte alla upp i symbios med en stor flod. Runt Eufrat och Tigris uppstod den Sumeriska kulturen, som senare övergick i den Babyloniska; runt Indus växte den tidigaste Indiska kulturen fram; Kina uppstod i samklang med de två stora floderna Huanghe och Yangtze; Fornegypten, slutligen, utvecklades runt Nilen. Floder ger vatten, möjliggör jordbruk och tillhandahåller en kommunikationsled.

Nildalen och dess delta (de gröna partierna i bilden).

(Satellitbild från NASA, "in the Public Domain")

Nilen är Egyptens blod - eller kanske man ska säga att Nilen är Egyptens aorta, landets stora kroppspulsåder. Utan Nilen hade Egypten inte funnits. Floden ger vatten och möjliggör jordbruk i ett land som annars består mest av steril öken. Nilens översvämningar lämnar efter sig ett svart slam som är mycket näringsrikt för jordbruket. Det svarta slammet gav Fornegypten dess namn (kemet, "det svarta landet") och svart färg fick av  det en positiv symbolisk mening.

Översvämningarna med den ständiga näringsrika nedslammningen av Nilens stränder upphörde dock 1970, då Aswandammen togs i bruk. Jordbruksmetoderna har därvid måst ändras. De långsiktiga konsekvenserna av detta har väl ännu inte visat sig.

Ett hot mot Egyptens framtida vattenförsörjning är den aktuella Renässansdammen som byggs i Etiopien.

Nilen i Cairo.

Foto 2007  av Raduasandei. "Released to Public Domain" av fotografen.

En stor del av den egyptiska befolkningen bor i en remsa utmed Nilen, där de flesta tätorter, utom några kuststäder, är belägna. Bland annat flyter Nilen rakt igenom Stor-Cairo.

Vy från Nilens östra strand strax söder om Cairo

(Eget foto, 2011. All rights reserved.)

Historiskt sett har Nilens flöde ändrats något. Det räknas idag som världens längsta flod (med Amazonfloden som enda rival), men innan Miocen var den ännu längre.

Ordet "Nilen" kommer direkt från det arabiska namnet på floden, el-Nil [النيل], vilket sägs komma från grekiskans Νεῖλος. Men längre tillbaka kan man inte med någon visshet härleda namnet.

På fornegyptiska kallades floden Ḥ'pī eller Jtrw.

El Makwagi & egyptisk gör-det-själv-mentalitet

Rubriken är avsiktligt missvisande. Egyptisk gör-det-själv-mentalitet existerar nämligen inte. Jag har varit nästan överallt i världen och jag har aldrig stött på en sån total frånvaro av viljan att göra saker själv som i Egypten. Arbetskraft är billig, men många människor är relativt fattiga, de lejer ändå nån att göra både det ena och det andra hellre än att försöka göra nånting själva.

Det mest chockerande exemplet är en yrkesgrupp som kallas makwagi [مكوَجي], från "makwa" [مكوَة], "strykjärn". En makwagi är en man som mot en billig penning stryker och pressar kläder. I vissa fall kan han komma till ditt hem och göra det, i andra går du till honom med en skjorta eller nåt annat för en pressning.

I Egypten finns fler hemmafruar än i de flesta andra länder, men de flesta av dem kan inte stryka eller sy i en knapp. Det går till en makwagi för strykning och en sömmerska för att sy i knappar och göra små lagningar. Även i små byar. Och då de ska ha speciella småkakor till Eid, köper de ingredienserna, sen går det till en "specialist" som mot betalning gör själva kakorna. De kan inte baka! I alla fall ingenting utöver vanligt vardagsbröd. Och då någon faktiskt kan det och gör det, uppfattas det av omgivningen närmast som en sensation.

Och kom inte och tala om att snickra eller måla om hemma själv, sånt är helt okänt. Man lejer en snickare eller en målare, och de flesta av dem är varken särskilt kvalificerade eller noga. Kort sagt, de allra flesta hantverkare gör ett dåligt och slarvigt jobb.

De allra sämsta är rörmokarna. Rörmokeriarbeten i Egypten måste vara bland de sämsta i världen. Oftast fungerar ingenting till fullo mer än högst en vecka efter att arbetet gjorts, och i många fall har det skavanker redan då det är alldeles nygjort. Och elektriker är nästan lika illa. Jag minns speciellt en man som en gång monterade in en elektrisk fläkt i mitt tak. Fläkten blev strömförande och kunde ha orsakat eldsvåda.

Det finns naturligtvis individuella undantag från allt jag skrivit ovan (jag känner själv några sådana), alla generaliseringar har undantag, men i stort sett beskriver det den genomsnittlige egyptierns mentalitet väl.

Hepatit C i Egypten

Hepatit C är en virussjukdom som på sikt kan förstöra levern och ge skrumplever eller levercancer, förutom en massa andra symptom. Den orsakas av ett virus som framför allt överförs vid kontakt blod-till-blod. Sjukdomen förekommer mångenstädes men är mycket vanligare i Egypten än i något annat land. Det mest effektiva läkemedlet är det relativt  nya Sofosbuvir, men det kostar så mycket att det i stor utsträckning inte används. I Sverige beräknar man att en tremånadersbehandling kostar ca 360000 Kr. Inte ens där, med svensk sjukförsäkring, kan man ännu få Sofosbuvir i hela landet, i den fattiga världen är det helt orealistiskt.

I Egypten försöker man lansera en billigare behandling, och har även planer på en medicinsk turism, dvs att folk ska komma utifrån för att få en relativt billig och bra behandling mot hepatit C. Hur det ska gå återstår ännu att se. Som jag sagt många gånger förut, avståndet mellan ord och handling är mycket stort i Egypten - det byggs många luftslott.

Det finns inget vaccin mot hepatit C. Men varför får man sjukdomen?

Smittan överförs, såvitt man vet, huvudsakligen genom kontakt med blod. Ta inte emot  blodtransfusion eller transplantationsorgan i Egypten. Var försiktig med injektioner, nålen måste vara ny. Undvik att tatuera eller pierca dig.

Dålig steriliseringspraxis i sjukvården kan också vara en orsak. För att inte skada den (som man tycker) dyra utrustningen, använder man undermåliga steriliseringsprocedurer, vilket går ut över patienterna. Den dåliga hygienen är däremot inte unik för Egypten, så det förklarar inte varför Egypten har så oerhört mycket mer hepatit C än något annat land.

En förklaring kan vara att det hänger samman med ett försök till massbehandlingar mot schistosomiasis (bilharzia) som genomfördes med injektioner för några decennier sedan. Äldre egyptier bär i större grad på hepatit C än yngre. Det kan härröra från det faktum att samma injektionsnålar användes till många människor. Men det förklarar inte allt om den höga förekomsten av hepatit C. Man kan inte utesluta hittills okända smittvägar. Trots det, är risken att du som tillfällig besökare skulle drabbas av hepatit C oändligt liten - om du bara är försiktig med injektioner o.d. Det är samma försiktighetsåtgärder man alltid bör vidta och som skyddar mot många smittor.

Veckotopplista 6

Det var länge sen vi tittade på en veckotopplista. Här är den som gäller just nu.

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.

01. Kräftor - ett misstag med konsekvenser

02. Några Hälsningsfraser på Egyptisk Arabiska

03. Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler

04. Ormsymboler i det Gamla Egypten

05. Krokodiler i Nilen?

06. Vatten i Egypten - Dricka & Bada - Rent eller inte?

07. Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

08. Egypten & Tandläkare

09. Ormrisken i Egypten

10. Mumier: Etymologi och Mumiehistorier

Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

Då man förflyttar sig inom Egyptens gränser men bortom den rena lokaltrafikens räckvidd, har man, förutom bil, tre val: långfärdsbuss, tåg eller inrikesflyg.

Tåg förefaller vid en ytlig betraktelse vara ett ganska bra val - dvs så länge man rör sig inom tågnätets räckvidd. Men det är bedrägligt, egyptiskt tågväsende har så många olyckor att det måste betraktas som närmast livsfarligt. Långfärdsbuss är absolut det bästa, och det brukar bli billigast också.

I fredags kolliderade två tåg i Alexandriaprovinsen. Minst 41 personer dog och fler än så blev skadade. Men det är ingen isolerad företeelse. Den officiella statistiken från CAPMAS (Central Agency for Public Mobilization and Statistics) talar sitt tydliga språk:

Antalet olyckor från 2004 till 2016 var 13539. Det ger ett genomsnitt på 1041 olyckor per år. De enda åren med färre än 1000 olyckor, var 2004, 2011, 2012 och 2013. Då var antalet olyckor 975, 489, 447 respektive 781. Det bästa året, 2012, med 447 olyckor, ger ändå ett genomsnitt på mer än en olycka per dag!

Det värsta året var 2009, med 1577 olyckor.

Statistiken är inte tydlig med vad som räknas som en olycka eller hur många som dött eller skadats i tågtrafiken, men säkerheten på Egyptens tågväsende är mycket undermålig. Tekniska förbättringar är planerade, men sånt tar tid i Egypten. Tills vidare är det bäst att avstå från tåget och ta bussen istället, i de fall då det finns ett val.

Mohamed Salah - Rekorddyr egyptisk fotbollspelare

Det var en stor nyhet i det fotbollstokiga Egypten då det offentliggjordes förra torsdagen att Mohamed Salah värvats av Liverpool för 39 miljoner brittiska pund, vilket lär vara Liverpools dyraste förvärv hittills.

Salahs karriär började i egyptiska El Mokawloon och fortsatte i Basel, Chelsea, Fiorentina och Roma. Och nu är han alltså på väg till Liverpool. Dessutom är han egyptisk landslagspelare sen 2011.

Egyptisk fotboll hör hemma i toppskiktet i Afrika, men når inte riktigt lagmässsigt upp till nivån man finner bland de bästa lagen i Europa och Sydamerika. Det gör dock en del enskilda spelare, av vilka Salah väl just nu är den främste.

Läs också:

Fotboll i Egypten, Upplopp & Zlatan

Egyptierna fetast i världen

Jag har tidigare skrivit om att världens tyngsta kvinna är egyptiska, och jag har spekulerat över mat och fetma i Egypten, men nu har vi det svart på vitt: Egypten är det land i världen som har störst andel feta i den vuxna befolkningen. Det är i alla fall resultatet av en världsomspännande undersökning vars resultat publicerades i en artikel i The New England Journal of Medicine den 12 juni i år: Health Effects of Overweight and Obesity in 195 Countries over 25 Years. Av 195 länder, ligger Egypten alltså i topp med sina 35% feta i den vuxna befolkningen. Med fet avses någon med BMI (Body Mass Index) på 30 eller mer. Skulle man räkna in de som "bara" är överviktiga, vilket tekniskt sett är de med ett BMI på mellan 25 och 29, skulle procenttalet bli mycket större.

Fetma, och även en mindre övervikt, ökar risken för en rad sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och vissa former av cancer. Dessa sjukdomar har redan en hög frekvens i Egypten, men det lär bli värre om inget görs åt den mycket utbredda fetman. Det har den sensate tiden, inte minst då den ovan nämnda undersökningen kom, uppmärksammats av det officiella Egypten, men det kräver livsstilsförrändringar och förrändringar av det slaget kommer inte "uppifrån". Ingen ändrar mat och liknande fundamentala livsfaktorer på kommando, det händer inte förrän individerna känner inifrån att de verkligen vill ändra dem. Dvs, det krävs en inre motivation för ändra vanor, man måste verkligen tro att det förbättrar något för en själv - inte bara höra nån säga det, man måste känna det själv. Det är samma problem som ligger bakom t.ex. svårigheten att sluta röka. Allt hänger på den personliga och subjektiva känslan av motivation. Rökning är förresten ett annat stort hälsoproblem i Egypten. Större delen av den manliga befolkningen röker.

I Egypten finns det massor av kommandon ovanifrån, ibland till och med genom stiftad lag, som lämnas helt obeaktade av folkmajoriteten som fortsätter leva som de alltid gjort. Det är på gott och ont. Ibland är kommandona kloka, men ofta är de idiotiska. Men man kan inte, och ska inte kommendera eller lagstifta bort fetma eller rökning eller sjukdom, man kan och ska inte styra vad folk äter. Det kan bara ändras genom att individer och familjer börjar ta eget ansvar för sina liv och sin hälsa och känner att det är meningsfullt - att de verkligen vill ändra nåt. Förrändringar måste komma inifrån.

Religionen är ibland ett hinder för eget ansvar. Man förlitar sig så på Allah att man inte tar ansvar för sitt liv. Liv och död, sjukdom och hälsa, "det ligger ändå i Guds händer". Dessvärre bygger det på bristfälliga kunskaper om Islam. Det står i Koranen, Surah 13:11, att "... Surely Allah does not change the condition of a people until they change their own condition...", vilket i realiteten betyder att Allah hjälper inte den som inte hjälper sig själv. (Ska man kunna motivera massorna i Egypten, måste det baseras på Islam, till syvende och sist den enda auktoritet som oförbehållsamt accepteras.)

Det kan vara intressant att konstatera att de två länder som enligt undersökningen hade minst fetma, med bara 1% av befolkningen, var Vietnam och Bangladesh.

Fornegyptiernas Genetiska Ursprung

En genetisk studie som publicerades online 30 maj i år, "Ancient Egyptian mummy genomes suggest an increase of Sub-Saharan African ancestry in post-Roman periods", antyder att fornegyptierna var mer besläktade med asiatiska och europeiska medelhavsfolk än mer afrikaner - och att dagens egyptier har något större afrikanskt genetiskt inslag, ca 8% större. Man drar slutsatsen att större delen av det afrikanska inslaget kommit de senaste 2000 åren.

Faktum är att mumierna var mer besläktade med gamla folk i Europa och Anatolien än med dagens egyptier.

Studien gjordes med nya metoder som kan övervinna några av fallgroparna för forskning på DNA från mumier. Men studien är mycket begränsad. Dels är urvalet litet, ca. 90 mumier begravda mellan 1380 f.Kr. och 425 e.Kr. - dels är det från en enda plats, Abusir el-Meleq, nära Fayoum, så man ska inte dra för långtgående slutsatser. Men det är en början.

Å andra sidan är resultatet inte särskilt förvånande. Fornegyptierna var alltid vända huvudsakligen mot öster och Egypten föll offer för många invasioner av folk från den riktningen. Arkeologiska fynd och historiska dokument talar för att den fornegyptiska kulturen i allt väsentligt var mer asiatisk än afrikansk - om en sån indelning överhuvudtaget har nån betydelse. Men det här var första gången det kunde stöttas av genetisk bevisföring.

Dagens Egypten ligger i två världsdelar. Huvudlandet ligger i Afrika, Sinai i Asien. Gränsen räknas vid Suezkanalen. Tills relativt nyligen, historiskt sett, räknades Nilen som gräns, och ibland räknades hela Egypten till Asien.

Kulturellt är läget intressant. Det är alltid vid gränslinjer dynamiken är störst. Det gäller allt, även kulturer. Och Egypten ligger i ett hörn, så att säga, med en fot i vardera Asien och Afrika och praktiskt taget gräns mot Europa (över vatten).

Tamr, Tamarind - och om att bryta fastan under Ramadan

Just nu är vi inne i Ramadan, som i år började den 27 maj. Då Ramadans fasta upphör vid solnedgången är det typiska att börja med att dricka. I sammanhanget förekommer olika drycker. Somliga föredrar karkadé, andra tamarind (i dagligt tal, tamr, eller tamr hindi, indisk dadel), eller varför inte profeten Muhammeds egen favorit, torkade dadlar blötlagda i mjölk.

Tamr, som ibland delas ut i plastpåsar vid vägkanterna till trafikanter som inte hunnit hem då böneropen till maghrib börjar (det är då fastan bryts), består av tamarindfrukt, ofta i pulverform, utblandat i vatten. Sen tillsätter egyptierna naturligtvis en massa socker. Blir du bjuden på tamr så är den i allmänhet mycket söt. Gör du den själv kan du utesluta sockret och får en lätt syrlig och mycket god och törstsläckande dryck.

Tamarinden, en ärtväxt och gammal medicinalväxt, får sin surhet från vinsyra (tartaric acid), som är en kraftig  antioxidant. I naturligt tillstånd innehåller den också mineraler, vitaminer och en hel del fiber av typen NSP (non-starch polysaccharides). Av mineralerna märks speciellt kalium, koppar, järn, zink, calcium, selen och magnesium. Av vitaminerna finns där framför allt vitamin B1, men också B2, B3, B6, folsyra, Vitamin C och vitamin A. Dessutom innehåller tamarindfrukt en relativt stor mängd intressanta phytokemikalier.

Tiden runt maghrib är under Ramadan speciell. Nästan allting är stängt, och de flesta sitter hemma och väntar på att bryta fastan i just det ögonblick böneutropen börjar. Utomhus är det nästan tomt.

För ett par år sen hände det att jag var på väg från en plats öster om Cairo till en väster om Cairo vid just denna tidpunkt. Jag åkte mikrobuss och kom halvvägs. Där skulle jag byta buss, men det var tomt. Jag stod vid en stor trafikled, normalt tungt trafikerad, och där fanns inte en människa, inte en bil, ingenting. Staden var livlös. Det var som en spökstad alla plötsligt hade lämnat. En säregen känsla.

Jag hade tur. Vid mikrobussstationen dök det plötsligt upp en enda buss. Bussen var tom på passagerare. Föraren vinkade till mig och frågade vart jag skulle. Då vi skulle till samma ställe, bad han mig hoppa in. Han ville hinna hem till maghrib och körde mycket fort. Det var ju ingen trafik, så det var fritt fram. Då vi fortfarande hade ungefär en fjärdedel av distansen kvar att åka, hörde vi plötsligt böneutropen och på vägen stod här och där folk och delade ut plastpåsar med tamr, och i  något fall fick vi dadlar. Resten av resan åt och drack vi. Vi fick så mycket tamr att föraren i slutet av resan kastade ut en del fulla plastpåsar ur bussen igen.

Sverige i Egypten

Ibland får jag frågan om Sverige någonsin är nyhetsstoff i Egypten och om folk vet nåt om Sverige.

Svaret är väl att Sverige är ett litet land väldigt långt borta som få har nåt större intresse av eller ens känner till. Distansen är kanske inte så stor geografiskt, men väl kulturellt och språkligt. Det gäller allmänt då man kommer till Afrika eller Asien.

Undantaget är människor som arbetar med turister på de stora turistorterna. Svenskar är en ganska stor andel av de besökande turisterna och folk som jobbar i branschen känner i alla fall till att Sverige finns och kanske något om svenskar. Det betyder inte att kunskapen är särskilt djup.

Jag har också träffat på ett mindre antal egyptier som har nån släkting boende i Sverige, vanligen Göteborg eller Malmö. Det kan vara ett syskon eller en kusin. Jag vet inget närmare om varför eller hur eller några detaljer alls, det är bara något som ibland nämnts i förbigående.

Sverige förekommer i allmänhet aldrig som nyhetsstoff. Ett undantag har dådet med lastbilen i Stockholms centrum för ett tag sen. Det var faktiskt första gången jag såg Sverige i toppen på nyhetslistan. Det skrevs om och det talades om på TV. Egentligen märkligt, i internationellt perspektiv var dådet litet, men det framställdes som om det var stort. Det överskuggades efter några dagar av ett betydligt större dåd i Egypten och försvann därefter från nyhetsmedia.

I TV har jag en gång sett ett program om Ingvar Kamprad, IKEAs grundare, men det var på en satellitkanal från Dubai, inte egyptisk TV. Dubai har en mycket mer internationell profil än Egypten.

Enligt internet, finns det faktiskt ett IKEA i Cairo, men jag har aldrig hört talas om det förrän jag gjorde en sökning idag, just innan jag skrev den här artikeln. Det öppnades 2013 I Cairo Festival City, ett köpcentrum för medelklassen, eller kanske den övre medelklassen, och ska då ha varit Afrikas första IKEA.

Redan innan dess hade IKEA affärsförbindelser i Egypten. Där tillverkas nämligen en stor del av de textilmattor IKEAs varuhus säljer. Åtminstone var det så förut, jag vet inte hur det förhåller sig just nu.

Annars finns det en närvaro i Egypten av ett litet antal svenska storföretag, såsom Electrolux, Scania och TetraPak. Men det är också nånting som jag vid research idag sett på nätet, jag har aldrig sett röken av dem i Egypten. Å andra sidan har jag ingen kontakt med utlandssvenskarna här och är inte särskilt informerad om deras aktiviteter i Egypten. Ämnet intresserar mig alltför lite.

I reklaminslag på TV har jag också en gång skymtat Benny Andersson spelandes piano i ungefär 15 sekunder. Jag minns inte vad det rörde sig om. Vad som drog till sig min uppmärksamhet var Bennys närvaro. Men det var säkert nåt internationellt, inte speciellt riktat till Egypten.

Den mest kände svensken i Egypten är otvivelaktigt Zlatan Ibrahimovitch, vilket beror på ett oerhört fotbollsintresse.

Kanske är det fel, kanske ska man istället säga att den mest kände svensken är Nobel, därför att Nobelpriset är mycket kändare än Sverige i Egypten och världen. Men få vet att det finns en person, Nobel, bakom, de har bara hört namnet, "The Nobel Prize".

Sen finns det en seglivad myt om Sverige som man ibland stöter på i nästan alla hörn av världen, och som var känd till och med av en Beduin långt ute i öknen nära Libyska gränsen - åtminstone för ca 10 år sen. Då sa han: "Sverige! Jag vet bara en sak om Sverige, att det är många självmord där."

Det är märkligt hur seglivad den myten är. Den kommer från ett tal som amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower på sin tid höll där han ville skrämma amerikanerna för den svenska samhällsmodellen. Därefter tycks hela världen tro att Sverige med god ledning är nummer ett i världens självmordsstatistik

Eisenhower själv uttalade senare en offentlig rättelse där han hävdade att informationen "was based on what I had read in an American magazine". Varefter han sa "Since then, I have had many friends who have returned from Sweden and told me I was wrong. I admit it and apologize for my error."

Men myten fortlever...