Det sägs att det betyder otur att slå upp ett paraply inomhus. Vissa källor hävdar att det kan härledas till Egypten och vidskepelser rörande Faraos skugga, speciellt om det var solljuset han skuggade.
Jag tycker nog det är långsökt. I ceremonier följdes Farao av två fläktbärare. Det bar inte paraplyer, snarare fläktande växtblad. I allmänhet lotusblad eller dadelpalmsblad - äkta eller imiterade - i sällsynta fall något annat. De symboliserade den vind de skapade, luftens rörelse, och därmed andning och liv. (Jämför uttrycket att blåsa liv i något.) I senare tid kan de också ha betytt "att blåsa nytt vatten till Nilen".
Det kan inte uteslutas att de med sin solskugga också representerade Faraos "skugga", i den mening "skuggan", tillsammans med "kropp" "namn" "själ" och "personlighet" var de fem medfödda aspekterna av en individ. (Det fanns en sjätte aspekt, akh, som skapades med magi efter döden. Om du saknade akh kunde du inte dö "en andra död" så att du kunde inträda i "livet efter döden". Det var en orsak till att ritualen kring döden var så viktig. Den var en del av att skapa akh.)
Om vi återgår till frågan om paraplyer, är det troligare att urpsprunget är både nyare och mer prosaiskt - och inte har nånting alls att göra med Egypten. Det kan hända att den förklaring Charles Panati ger i boken Extraordinary Origins of Everyday Things (Harper, 1989) är riktig. Han skrev:
"In eighteenth-century London, when metal-spoked waterproof umbrellas began to become a common rainy-day sight, their stiff, clumsy spring mechanism made them veritable hazards to open indoors. A rigidly spoked umbrella, opening suddenly in a small room, could seriously injure an adult or a child, or shatter a frangible object. Even a minor accident could provoke unpleasant words or a minor quarrel, themselves strokes of bad luck in a family or among friends. Thus, the superstition arose as a deterrent to opening an umbrella indoors."
Läs om mer skrock:
