Några kryddor på Egyptisk Arabiska

Vi fortsätter ordlistan med kryddor:

persilja - badonis - بقدونس
kanel - 'irfa - قرفة
ingefära - ganzabiil - جنزبيل
kummin - kamoon - كمون
gurkmeja - korkom - كركم
koriander - kuzbara - كزبرة
nejlika - 'oronfil - قرنفل
timjan - zahtar - زعتر

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

Egyptiska Fantasisedlar - Egyptian Currency Design Challenge

Det har startats en tävling om design av nya egyptiska sedlar, "Egyptian Currency Design Challenge". Observera att  tävlingen är organiserad privat av en grafisk designer, som vill “showcase Egyptian art and culture through the exchange of visions, understandings and ideas specific to Egyptian designers”. Den är inte officiell och har ingen anknytning till Egyptiska Centralbanken, som, då tävlingen fått mycket uppmärksamhet, gick ut med ett officiellt uttalande där de bestämt tar avstånd från den. Konstnärligt kan den dock vara av visst intressse.

Inkomna förslag visas på den här Facebooksidan.

Mahmoud Abdel Aziz (1946-2016) och Egyptisk Film

Den 12 november dog Mahmoud Abdel Aziz. Han är förmodligen okänd för det stora flertalet svenskar, men han var ett stort namn i Egypten, där hans begravning idag (13 november 2016) visades på TV.

Mahmoud Abdel Aziz var skådespelare, känd från film, teater och TV i Egypten och hela den arabisktalande världen. En kortfattad biografi på engelska finns här.

Egyptisk film är inte så välkänd utanför arabisktalande länder, men det är en stor industri och ett litet antal skådespelare med egyptiskt ursprung har blivit internationellt kända. Den hittills mest kände är förmodligen Omar Sharif (1932-2015), som bland annat spelade huvudrollen i storfilmen Doktor Zjivago.

En egyptisk-amerikansk skådespelare, Rami Malek, är just nu aktuell för rollen som Freddie Mercury i en kommande film, Bohemian Rhapsody, om rockgruppen Queen.

Turistjägarna

Många egyptier har ett mycket osunt förhållande till pengar. Om du stannar länge i Egypten kan du inte undgå att konfronteras med det och kanske irriteras på det. Men även den tillfällige besökaren bör vara beredd på detta och stålsätta sig mot det.

Givetvis gäller det inte alla egyptier, men som tillfällig besökare möter du framför allt ett speciellt folkskikt: den stora grupp egyptier som lever på att skinna turister, turistjägarna. Numera, då turismen nått en lågpunkt, har de vissa problem, men annars hade de ett alltför lätt liv och tjänade mycket pengar utan nån större ansträngning. Det har gjort dem arbetsovilliga medan de samtidigt har ett efter egyptiska mått alldeles orealistiskt krav på pengar. Kort sagt, de är hänsynslösa och själviska i sin jakt på lättförtjänta pengar, och de drar sig inte för att direkt lura och bedra. Det här befolkningsskiktet består säkerligen av mer än 2 miljoner människor.

Utlänningar, speciellt européer och amerikaner, anses vara vandrande penningutdelare, och förväntas vara generösa långt bortom ordets egentliga innebörd. Det tror också att alla utlänningar är stenrika. Jag har mött egyptier som på allvar tror att alla européer har minst fyra miljoner EUR på banken! Sanningen är att många av de egyptier som är värst därvidlag, har mycket bättre ekonomi än den genomsnittlige européen. Dvs, de har sannolikt mer pengar (reellt sett) än du, problemet är bara att de inte kan handskas med dem. Resultatet är alltid att de är utan pengar, men tro inte att det är synd om dem. De har slösat bort sina. De är experter på att spendera mycket pengar och få väldigt lite för dem. Det spelar ingen roll hur mycket pengar de drar in, de skulle alltid vara utan ändå. Och de klagar alltid på att de inte har några pengar.

Det mest irriterande är nog att de anser att de har rätt att bli givna pengar och de hittar på allt för att du ska ge dem nåt. Till och med tiggarna på gatorna har ibland flera stora hus, ny bil och pengar på banken, de utnyttjar bara folks generositet och turisternas okunnighet. Det gäller naturligtvis inte alla, det finns genuint fattiga människor i Egypten, och de är många, men som tillfällig besökare är det i allmänhet inte dem du möter.

Turistjägarna hittar du överallt där turister förväntas dyka upp. De finns bland taxiförare, hotellpersonal och i vissa affärer i turiststråken - men många sitter utmed gator och torg och väntar på turister, på sina offer. Då någon tilltalar dig på gatan på bristfällig engelska, är det förmodligen en turistjägare. Han erbjuder sin hjälp, och vill dra dig runt till affärer och sevärdheter där han får kommission på vad du spenderar - fast det där med kommissionen talar han inte om för dig. Sen hoppas han du ger honom nånting för hans hjälp också. Det behöver du naturligtvis inte göra, han har redan tjänat mycket på dig om du handlat i nån affär han har tagit dig till.

Är han riktigt skrupelfri vill han bli vän med dig, bjuder dig hem och "odlar" din vänskap. Det är en falsk vänskap som helt går ut på att han förväntar sig att tjäna pengar på dig, helst mycket pengar.

Om du tycker du har nytta eller glädje av såna här figurer står det dig naturligtvis fritt att anlita dem. Man kan inte förneka att de har stor lokalkännedom och kan hjälpa dig spara tid om du vet vad du söker efter. Å andra sidan, var inte överdrivet generös mot dem. Det är de inte värda. 

Priserna du som turist möter är hutlösa. Du kanske tycker det låter billigt, men de pris de ger dig är säkert minst 2-3 gånger högre än de ger en egyptier. Därför måste du alltid pruta, och det är bra om du kan ha nån uppfattning om en realistisk prisnivå innan du shoppar i Egypten. De kan tiodubbla priset för dig och lita på din okunnighet, att du inte förstår att du faktiskt kan få varan för en tiondel av summan. Det gäller även tjänster som en taxiresa.

Sen bör du vara medveten om att en stor majoritet i Egypten lever på strax under 2000 EGP per månad. Det får nog betraktas som jämförbart med en svensk medelklassnivå. Prisnivån är låg. Det är alltså inte alls rimligt om någon vill ha 1000 EGP för att guida dig en dag. Du, med svensk ekonomisk nivå i bakhuvudet, tycker kanske det låter rimligt (och det är vad turistjägaren kallt räknar med), men det är alltså ett oerhört överpris för en dags arbete i Egypten.

Det finns också ett fult trick att ta med dig nånstans, visa dig nåt, eller till och med köra dig nånstans i bil, och först efteråt säga att de vill ha betalt för det. Betala aldrig under såna omständigheter! Vill de ha betalt ska de tala om det innan de gör nåt, så att du kan säga ja eller nej, inte ge sken av att göra dig en tjänst eller bjuda på skjuts och först efteråt säga "Jag vill ha 300 Pund". Så gör de systematiskt. Bara säg att du inte har mer pengar med dig.

Visa aldrig hur mycket pengar du har på dig och svara inte om de frågar. Vet de hur mycket pengar du har med dig, hittar de på ett sätt att få dig att spendera dem. 

Slutligen måste jag påpeka att det jag nu sagt gäller det speciella turistjägarskiktet i befolkningen, inte alla egyptier. Det finns oerhört många snälla, hederliga och hjärtegoda människor i Egypten. Men om du kommer som turist utan att i förväg känna nån i lokalbefolkningen, träffar du endast sällan på nån utanför turistjägarskiktet.

Al Mahkamah al Dostoreyah - Högsta Konstitutionsdomstolen

Om man åker eller går söderut från Cairo, på Nilens östra sida, längs Corniche el Nile, kommer man till Maadi. En av de mest karaktäristiska byggander man då tidigt stöter på, är Al Mahkamah al Dostoreyah [المحكمة الدستورية], eller på engelska, "the Supreme Constitutional Court". Domstolen har spelat en av huvudrollerna i det politiska tumultet i Egypten sen Mubarak avlägsnades och innehade under en tid den högsta makten i landet.

Om vi lämnar politiken därhän och tittar på byggnadens arkitektur, möts vi av en säregen anblick. Huset var färdigbyggt så sent som 2000 och ritades av Ahmed Mito. Stilen kallas "Egyptian Revival Architecture" och ska föreställa en modern design byggd på stilelement från det gamla Egypten. Om just det har lyckats särskilt bra kan väl diskuteras, men byggnaden har onekligen en intressant och speciell arkitektur.

Fotona är från 2011. Numera finns det en skyddande betongmur mellan gatan och bygganden; den hindrar sikten ganska mycket.

Sista bilden visar domstolsbyggnaden från baksidan. Gatan här leder ner till Corniche el Nile.

Nasriyaskolan (The Nasriya School)

På Champollion street, mitt i centrala Cairo, bara ett kvarter från huvudgatan Talaat Harb Street, kan man hitta ett palats som till synes är på väg att falla i bitar. Det har fortfarande en imponerande exteriör, men den definitiva intrycket är att det är på väg att bli en ruin. Lokalbefolkningen känner det som Nasriya-skolan, men historien börjar redan 1899, då den Italienska arkitekten Antonio Lasciac skapade ett palats åt Prins Said Halim Pasha. Av olika skäl kom prinsen dock aldrig att bo där.

Nasriyaskolan (The Nasriya School), från portarna in till gården, 2011

År 1915,  i samband med första världskriget, blev Prince Halims tillgångar beslagtagna då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Palatset köptes av en Monsieur Carlsioni 1918. Han hyrde ut det till utbildningsministeriet, och de gjorde det till en skola, Al-Nasra. På 1940-talet såldes igen, denna gång till Societe Chaoul Mediano, som gav det namnet Nasriyaskolan. År 2004 var det dags igen för en försäljning och omvandling. Skolan stängdes och byggnaden såldes till El-Fath Company for Reconstruction & Development. Sedan dess har den blivit deklarerat som skyddat historiskt monument. Det har förekommit planer på att göra den till ett museum, men i Egypten planeras och påbörjas mycket som aldrig fullföljs.

Lokalbefolkningen hävdar att det fanns eller finns hemliga tunnlar från palatset till den närliggande Nilen. Det är inte osannolikt; ett sätt att fly om något skulle bli hotande.

Prins Said Halim Pasha var sonson till Muhammad Ali. Hans hustru, Amina Indji Toussoun, även hon ett  barnbarn Muhammad Ali, ville aldrig bo i Cairo utan hellre i Istanbul. Vid den tiden var det fortfarande mittpunkten i det stora Osmanska riket, av vilket Egypten var en del. De använde aldrig den nya dyra palatset i Cairo.

Prins Halims far skulle ha varit khediv [vicekung] om inte Khediv Ismail genom korruption hade lyckats åsidosätta den traditionella successionen och göra sin son Tewfik till sin efterträdare.

I Istanbul var Prins Halim dock den Osmanske Sultanens Storvisir 1913-1916. År 1919, efter första världskriget deporterades han för förräderi och skickades i exil till ett fängelse i Malta. Orsaken var att han hade undertecknat den Osmansk-Tyska alliansen. I september 1921 blev han frisläppt och flyttade till Sicilien. Redan samma år mördades han av den armeniska terroristen Arshavir Shiragian, troligen som hämnd för den roll han spelat i det Turkiska folkmordet på armenier.

Hans fru, Amina, slapp uppleva skam och exil; hon dog redan 1915.

Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött

Gult ["khenet"] stod för perfektion - det var färgen på solen.

Guld var oförstörbart och evigt, det användes för gudarnas hud. En sarkofag, till exempel, kan ibland visa detta tydligt. Den gudomliga Farao hade gyllene kött och hud; han hade blivit den nye Osiris.

De viktigaste gula pigmenten var limonit och ockra. En orange färg, "realgar", gjordes av arseniksulfid. En annan form av den toxiska arseniksulfiden var "orpiment", eller auripigment, ett ljust gult pigment.

I Egypten hade rött ["deshr"] huvudsakligen negativa betydelser. Det var fara och kaos, eld och ilska - och det var öknen ["deshret"]; och färgen symboliserade Set, kaosguden, som dödade Osiris. Vidare var det ingången till underjorden, där solen försvann vid solnedgången. "Ha ett rött hjärta" var att vara ursinnigt arg, och "att rödna" var att dö. Som varande färgen på eld och blod, kunde rött också användas för magiskt skydd; och "Raögat", den brännande solen, gjordes av röda stenar. Rött kan också stå för seger.

Den rödaktiga färgen, som  på avbildningar används för huden på egyptiska män, hade ingen känd symbolisk innebörd. Det tycks uteslutande ha varit en konstnärlig konvention.

Järnoxid och röd ockra ["ded"] var de vanligaste källorna till rött i konst. En rödlila färg gjordes från madder root, på svenska krapp. Det ger färgen krapprött/krapplack.

De använde också karmin, eller "kermes", ett pigment tillverkat av torkade kroppar av en insekt.

Bland de många pigmenten i det gamla Egypten, förtjänar "minium" några ord extra. Det är en form av blyoxid, mönja. Minium har lett till begreppet "miniatyr". En miniatyr är ofta liten, eftersom färgen var så dyr och tekniken är lämplig för det lilla formatet; men i motsats till vad många tror (även en hel del facklitteratur) behöver en miniatyr inte vara liten. Ordet "miniatyr" har ingenting att göra med ordstammen "mini", liten. Det betecknar en målning, gjord med, eller som åtminstone grundtecknats med "minium", mönjefärg, oavsett dess storlek - främst "illumineringar". Termen har dock successivt kommit att beteckna små målningar och är nu tämligen allmänt missbrukad.

Läs också:
Färger i det gamla Egypten: Vitt & Svart
Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt

Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt

Blått [egyptisk "irtyu" eller "sbedj"], färgen på himmel och vatten, källorna till gudomliga och dödliga liv; och naturligtvis var det Nilens färg. Amon var ibland avbildad med blått ansikte, vilket framställde honom som en skapargud. En blå ibis symboliserade Thoth; det gjorde även babianen, som ibland gavs blått ansikte. Gudar porträtteras ofta med blått hår, det sades att det bestod av lapis lazuli.

Egyptierna producerade det första syntetiska färgpigmentet, som fortfarande kallas "egyptisk blå". Andra blå pigment som användes var azurite ["tefer"], äkta indigo och, sist men inte minst, det oskattbara lapis lazuli ["khesbedj"], äkta ultramarin.

Grönt ["wahdj"] var en symbol för nytt liv och tillväxt. Associationen med naturens gröna växtlighet är för slående att ignoreras; nästan varje kultur beaktar det sammanhanget på ett eller annat sätt. Det är också en färg som sätts i samband med Osiris, som inte bara är svart, utan också "Den Store Gröne" (The Great Green).

Horusögat ["wadjet"] hade skyddande och helande krafter - och det var ofta gjort av grön sten. Egyptierna brukade också säga "att göra gröna saker", vilket innebar att agera med en positiv attityd.

En vanlig källa till grönt var malakit ["wahdj", vilket egentligen betyder grönt], men de använde också den syntetiska verdigris ["hes-byah"], på svenska kallat spanskgrönt, gjort av korroderad koppar; och av chryscola, eller kryskoll.

Turkos ["mefkhat"] gjordes från mineralet med samma namn. Gudinnan Hathor var "The Lady of Turquoise". I forntida Persien, användes turkos för att avvärja av det onda ögat. Färgen är lugnande.

Läs också:
Färger i det gamla Egypten: Vitt & Svart
Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött

Färger i det gamla Egypten: Vitt & Svart

För de gamla egyptierna symboliserade vitt [fornegyptiska "hedj" eller "shesep"] renhet och renlighet, och även helighet. Heliga djur eller föremål avbildas ofta vita och prästerna hade vita sandaler. Namnet "Memfis" (en helig stad), betyder "vita murar". Denna färg var också en symbol för Övre Egypten, vars krona, hdt [hedjet] var vit.

Det faktum att vanliga kläder också avbildades vita har förmodligen en annan förklaring. Det var helt enkelt färgen på linne, den vanligaste textilmaterialet.

Den vita färgen i egyptisk konst gjordes främst av krita och gips, även om de också tillverkade och använde blyvitt, en mycket giftig färg.

Svart [egyptiska "kem"] symboliserade födelse och fruktsamhet. Nilens regelbundna översvämningar lämnade efter sig svart slam, som var helt avgörande för jordbruket. Det gödslade jorden och var en källa till liv.

Svart sammanbands också med guden Osiris, "den svarte", som dödades av Set och återväcktes till livet av sin egen hustru och syster, Isis; och med underjorden, som varje natt födde solen på nytt. Dessutom avbildades Anubis, balsameringens gud, som en svart schakal.

Namnet på Egypten var "kemet", "det svarta landet", på grund av slammet, och färgen svart hade huvudsakligen positiva associationer. Pigmentkällorna var till övervägande delen sot från lampor (som fortfarande kallas lampsvart) och kol; men också bränt eller rostat elfenben. Elfenbenssvart används fortfarande av konstnärer, även om äkta elfenben knappast används längre.

Läs också:
Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt
Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött

Dykning och hajrisk i Egypten?

Finns det hajar i havet runt Egypten?

Ja, i Röda Havet finns det hajar, och det händer då och då att någon badande eller dykande attackeras. Men det är relativt ovanligt.

Badande turister lär i nu dagarna ha lekt med en haj de hittat i havet nära Sharm el-Sheik. Det var ett ovanligt dumdristigt och farligt beteende, som lyckligtvis inte slutade illa.

Ska man bada eller dyka i vatten där det potentiellt finns hajar, måste man först se till att man förstår goda förhållningsregler och följa dem. Att uppträda provocerande kan vara livsfarligt.

Egypten bjuder mycket fina möjligheter till dykning och egyptiska myndigheter är mycket angelägna om turisters säkerhet. Förljaktligen finns det många säkerhetsregler. Se till att du känner till dem innan du planerar att dyka. De kan verka överdrivna, speciellt om du är en erfaren dykare och faktiskt förstår dig på hur man ska handskas med vatten och dess invånare. Men följ reglerna i alla fall.

CDWS (Chamber of Diving and Watersports) är den Egyptiska myndighet som har ansvar för dyksäkerhet och regler. Om du planerar att dyka i Egypten bör du först läsa igenom deras hemsida, som är relativt informativ.