Världens Tyngsta Kvinna Död

Egyptiskan Eman Abdel Amy, som jag tidigare skrivit om, dog igår, den 25 september, 37 år gammal. Hon genomgick flera operationer i Indien och ska ha minskat sina ursprungligen 500 kg till 200. Hon eftervårdades på ett sjukhus i Förenade Arabemiraten, där hon dog.

Hennes extrema kroppshydda ska enligt familjen bero på att hon hade elephantiasis, elefantsjuka, som får kroppen att svälla. Enligt läkare led hon av sköldkörtelproblem. Hur det än var med den saken, ska Eman Abdel Amy med sin halvtonstunga kropp ha varit världens tyngsta kvinna.

Läs också:

Världens Tyngsta Kvinna

 

En Liten Kattbetraktelse

Den här krabaten bor i vårt trapphus i Cairo. Vi brukar inte släppa in den i lägenheten, en del katter bär på ett virus som i vissa fall kan vara farligt. Men vi ger den mat ibland och, kattälskare som jag är, kan jag inte låta bli att prata med den då jag passerar. Den gör dessutom nytta genom att den håller råttorna borta. Jag tror inte att den skulle jaga och äta råttorna här, därtill är den alltför liten och råttorna alltför stora, men det kommer helt enkelt inga råttor där det bor en katt.

 

Jag har säkert tagit ett hundratal foton av den här katten, även om ljuset alltid är dåligt i det dunkla trapphuset. En del av ljuset här har jag lagt till genom efterbearbetning av bilden och det sker alltid på bekostnad av skärpan.

Dessutom är bakgrunden både rörig och i samma färgskala som katten, så kontrasten blir dålig. Inte blir det bättre av att någon har spillt grå färg på kattens ”eget” trappsteg. Den bor faktiskt på just det steget och vistas en stor del av sin tid där.

Katters teckning är inte intressant ämne och frågan är om den här krabaten härstammar från fornegyptens katter. Vid första anblicken ser den inte ut att vara så olik en europeisk bondkatt, men man måste titta på detaljer i teckningen. Katters mönster är lika individuella som människans fingeravtryck.

Pälsen är lite ovanlig här, i och med att den är grå. Katterna i Cairo är i allmänhet brunaktiga, en bra kamouflagefärg i sand, men här finns inget brunt alls. Förutom ögonen, går den helt i svartvitt.

Som jag skrivit om i en tidgare artikel, är det möjligt att alla världens katter härstammar från Fornegypten, så frågan om enskilda katters härkomst är kanske meningslös. Men i så fall har det ju utvecklats olika ”linjer” genom att olika populationer har varit åtskilda under lång tid så att vissa genetiska drag har renodlats. På samma sätt som medveten avel, fast på naturens eget sätt – långsamt och inte så metodiskt och målinriktat. Mer en sorts överflödets ”trial-and-error” där det överlevnadsmässigt mest fördelaktiga fortlever.

Kanske står katterna i Egypten närmare ursprungskatten än andra. Å andra sidan har de ju också utvecklats genetiskt genom årtusendena så att olika genetiska drag har förstärkts eller försvagats sen det begav sig. De kan ha förändrats mycket även på plats i Egypten.

Jag skulle gärna se en vetenskaplig studie i stor skala jämföra genetiskt material från kattmumier med nutida egyptiska katter för att fastslå hur nära besläktade de kan vara. Det har i viss utsträckning gjorts DNA-analyser av katter från olika håll, och det visade på att strykarkatterna i Cairo har mest genetisk släktskap med europeiska katter. Men genetiska analyser är mer svårtolkade än de i allmänhet anses, och de som gjorts är för få för att dra säkra slutsatser. Mer forskning behövs. Kattens ursprung och tidiga spridningsvägar är fortfarande i stort sett höljda i dunkel.

Läs också:
Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam
Egyptisk Mau & EMRO

 

Nilen - Egyptens Aorta

De stora fornkulturerna växte alla upp i symbios med en stor flod. Runt Eufrat och Tigris uppstod den Sumeriska kulturen, som senare övergick i den Babyloniska; runt Indus växte den tidigaste Indiska kulturen fram; Kina uppstod i samklang med de två stora floderna Huanghe och Yangtze; Fornegypten, slutligen, utvecklades runt Nilen. Floder ger vatten, möjliggör jordbruk och tillhandahåller en kommunikationsled.

Nildalen och dess delta (de gröna partierna i bilden).

(Satellitbild från NASA, "in the Public Domain")

Nilen är Egyptens blod - eller kanske man ska säga att Nilen är Egyptens aorta, landets stora kroppspulsåder. Utan Nilen hade Egypten inte funnits. Floden ger vatten och möjliggör jordbruk i ett land som annars består mest av steril öken. Nilens översvämningar lämnar efter sig ett svart slam som är mycket näringsrikt för jordbruket. Det svarta slammet gav Fornegypten dess namn (kemet, "det svarta landet") och svart färg fick av  det en positiv symbolisk mening.

Översvämningarna med den ständiga näringsrika nedslammningen av Nilens stränder upphörde dock 1970, då Aswandammen togs i bruk. Jordbruksmetoderna har därvid måst ändras. De långsiktiga konsekvenserna av detta har väl ännu inte visat sig.

Ett hot mot Egyptens framtida vattenförsörjning är den aktuella Renässansdammen som byggs i Etiopien.

Nilen i Cairo.

Foto 2007  av Raduasandei. "Released to Public Domain" av fotografen.

En stor del av den egyptiska befolkningen bor i en remsa utmed Nilen, där de flesta tätorter, utom några kuststäder, är belägna. Bland annat flyter Nilen rakt igenom Stor-Cairo.

Vy från Nilens östra strand strax söder om Cairo

(Eget foto, 2011. All rights reserved.)

Historiskt sett har Nilens flöde ändrats något. Det räknas idag som världens längsta flod (med Amazonfloden som enda rival), men innan Miocen var den ännu längre.

Ordet "Nilen" kommer direkt från det arabiska namnet på floden, el-Nil [النيل], vilket sägs komma från grekiskans Νεῖλος. Men längre tillbaka kan man inte med någon visshet härleda namnet.

På fornegyptiska kallades floden Ḥ'pī eller Jtrw.

El Makwagi & egyptisk gör-det-själv-mentalitet

Rubriken är avsiktligt missvisande. Egyptisk gör-det-själv-mentalitet existerar nämligen inte. Jag har varit nästan överallt i världen och jag har aldrig stött på en sån total frånvaro av viljan att göra saker själv som i Egypten. Arbetskraft är billig, men många människor är relativt fattiga, de lejer ändå nån att göra både det ena och det andra hellre än att försöka göra nånting själva.

Det mest chockerande exemplet är en yrkesgrupp som kallas makwagi [مكوَجي], från "makwa" [مكوَة], "strykjärn". En makwagi är en man som mot en billig penning stryker och pressar kläder. I vissa fall kan han komma till ditt hem och göra det, i andra går du till honom med en skjorta eller nåt annat för en pressning.

I Egypten finns fler hemmafruar än i de flesta andra länder, men de flesta av dem kan inte stryka eller sy i en knapp. Det går till en makwagi för strykning och en sömmerska för att sy i knappar och göra små lagningar. Även i små byar. Och då de ska ha speciella småkakor till Eid, köper de ingredienserna, sen går det till en "specialist" som mot betalning gör själva kakorna. De kan inte baka! I alla fall ingenting utöver vanligt vardagsbröd. Och då någon faktiskt kan det och gör det, uppfattas det av omgivningen närmast som en sensation.

Och kom inte och tala om att snickra eller måla om hemma själv, sånt är helt okänt. Man lejer en snickare eller en målare, och de flesta av dem är varken särskilt kvalificerade eller noga. Kort sagt, de allra flesta hantverkare gör ett dåligt och slarvigt jobb.

De allra sämsta är rörmokarna. Rörmokeriarbeten i Egypten måste vara bland de sämsta i världen. Oftast fungerar ingenting till fullo mer än högst en vecka efter att arbetet gjorts, och i många fall har det skavanker redan då det är alldeles nygjort. Och elektriker är nästan lika illa. Jag minns speciellt en man som en gång monterade in en elektrisk fläkt i mitt tak. Fläkten blev strömförande och kunde ha orsakat eldsvåda.

Det finns naturligtvis individuella undantag från allt jag skrivit ovan (jag känner själv några sådana), alla generaliseringar har undantag, men i stort sett beskriver det den genomsnittlige egyptierns mentalitet väl.

Hepatit C i Egypten

Hepatit C är en virussjukdom som på sikt kan förstöra levern och ge skrumplever eller levercancer, förutom en massa andra symptom. Den orsakas av ett virus som framför allt överförs vid kontakt blod-till-blod. Sjukdomen förekommer mångenstädes men är mycket vanligare i Egypten än i något annat land. Det mest effektiva läkemedlet är det relativt  nya Sofosbuvir, men det kostar så mycket att det i stor utsträckning inte används. I Sverige beräknar man att en tremånadersbehandling kostar ca 360000 Kr. Inte ens där, med svensk sjukförsäkring, kan man ännu få Sofosbuvir i hela landet, i den fattiga världen är det helt orealistiskt.

I Egypten försöker man lansera en billigare behandling, och har även planer på en medicinsk turism, dvs att folk ska komma utifrån för att få en relativt billig och bra behandling mot hepatit C. Hur det ska gå återstår ännu att se. Som jag sagt många gånger förut, avståndet mellan ord och handling är mycket stort i Egypten - det byggs många luftslott.

Det finns inget vaccin mot hepatit C. Men varför får man sjukdomen?

Smittan överförs, såvitt man vet, huvudsakligen genom kontakt med blod. Ta inte emot  blodtransfusion eller transplantationsorgan i Egypten. Var försiktig med injektioner, nålen måste vara ny. Undvik att tatuera eller pierca dig.

Dålig steriliseringspraxis i sjukvården kan också vara en orsak. För att inte skada den (som man tycker) dyra utrustningen, använder man undermåliga steriliseringsprocedurer, vilket går ut över patienterna. Den dåliga hygienen är däremot inte unik för Egypten, så det förklarar inte varför Egypten har så oerhört mycket mer hepatit C än något annat land.

En förklaring kan vara att det hänger samman med ett försök till massbehandlingar mot schistosomiasis (bilharzia) som genomfördes med injektioner för några decennier sedan. Äldre egyptier bär i större grad på hepatit C än yngre. Det kan härröra från det faktum att samma injektionsnålar användes till många människor. Men det förklarar inte allt om den höga förekomsten av hepatit C. Man kan inte utesluta hittills okända smittvägar. Trots det, är risken att du som tillfällig besökare skulle drabbas av hepatit C oändligt liten - om du bara är försiktig med injektioner o.d. Det är samma försiktighetsåtgärder man alltid bör vidta och som skyddar mot många smittor.

Veckotopplista 6

Det var länge sen vi tittade på en veckotopplista. Här är den som gäller just nu.

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.

01. Kräftor - ett misstag med konsekvenser

02. Några Hälsningsfraser på Egyptisk Arabiska

03. Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler

04. Ormsymboler i det Gamla Egypten

05. Krokodiler i Nilen?

06. Vatten i Egypten - Dricka & Bada - Rent eller inte?

07. Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

08. Egypten & Tandläkare

09. Ormrisken i Egypten

10. Mumier: Etymologi och Mumiehistorier

Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

Då man förflyttar sig inom Egyptens gränser men bortom den rena lokaltrafikens räckvidd, har man, förutom bil, tre val: långfärdsbuss, tåg eller inrikesflyg.

Tåg förefaller vid en ytlig betraktelse vara ett ganska bra val - dvs så länge man rör sig inom tågnätets räckvidd. Men det är bedrägligt, egyptiskt tågväsende har så många olyckor att det måste betraktas som närmast livsfarligt. Långfärdsbuss är absolut det bästa, och det brukar bli billigast också.

I fredags kolliderade två tåg i Alexandriaprovinsen. Minst 41 personer dog och fler än så blev skadade. Men det är ingen isolerad företeelse. Den officiella statistiken från CAPMAS (Central Agency for Public Mobilization and Statistics) talar sitt tydliga språk:

Antalet olyckor från 2004 till 2016 var 13539. Det ger ett genomsnitt på 1041 olyckor per år. De enda åren med färre än 1000 olyckor, var 2004, 2011, 2012 och 2013. Då var antalet olyckor 975, 489, 447 respektive 781. Det bästa året, 2012, med 447 olyckor, ger ändå ett genomsnitt på mer än en olycka per dag!

Det värsta året var 2009, med 1577 olyckor.

Statistiken är inte tydlig med vad som räknas som en olycka eller hur många som dött eller skadats i tågtrafiken, men säkerheten på Egyptens tågväsende är mycket undermålig. Tekniska förbättringar är planerade, men sånt tar tid i Egypten. Tills vidare är det bäst att avstå från tåget och ta bussen istället, i de fall då det finns ett val.

Mohamed Salah - Rekorddyr egyptisk fotbollspelare

Det var en stor nyhet i det fotbollstokiga Egypten då det offentliggjordes förra torsdagen att Mohamed Salah värvats av Liverpool för 39 miljoner brittiska pund, vilket lär vara Liverpools dyraste förvärv hittills.

Salahs karriär började i egyptiska El Mokawloon och fortsatte i Basel, Chelsea, Fiorentina och Roma. Och nu är han alltså på väg till Liverpool. Dessutom är han egyptisk landslagspelare sen 2011.

Egyptisk fotboll hör hemma i toppskiktet i Afrika, men når inte riktigt lagmässsigt upp till nivån man finner bland de bästa lagen i Europa och Sydamerika. Det gör dock en del enskilda spelare, av vilka Salah väl just nu är den främste.

Läs också:

Fotboll i Egypten, Upplopp & Zlatan

Egyptierna fetast i världen

Jag har tidigare skrivit om att världens tyngsta kvinna är egyptiska, och jag har spekulerat över mat och fetma i Egypten, men nu har vi det svart på vitt: Egypten är det land i världen som har störst andel feta i den vuxna befolkningen. Det är i alla fall resultatet av en världsomspännande undersökning vars resultat publicerades i en artikel i The New England Journal of Medicine den 12 juni i år: Health Effects of Overweight and Obesity in 195 Countries over 25 Years. Av 195 länder, ligger Egypten alltså i topp med sina 35% feta i den vuxna befolkningen. Med fet avses någon med BMI (Body Mass Index) på 30 eller mer. Skulle man räkna in de som "bara" är överviktiga, vilket tekniskt sett är de med ett BMI på mellan 25 och 29, skulle procenttalet bli mycket större.

Fetma, och även en mindre övervikt, ökar risken för en rad sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och vissa former av cancer. Dessa sjukdomar har redan en hög frekvens i Egypten, men det lär bli värre om inget görs åt den mycket utbredda fetman. Det har den sensate tiden, inte minst då den ovan nämnda undersökningen kom, uppmärksammats av det officiella Egypten, men det kräver livsstilsförrändringar och förrändringar av det slaget kommer inte "uppifrån". Ingen ändrar mat och liknande fundamentala livsfaktorer på kommando, det händer inte förrän individerna känner inifrån att de verkligen vill ändra dem. Dvs, det krävs en inre motivation för ändra vanor, man måste verkligen tro att det förbättrar något för en själv - inte bara höra nån säga det, man måste känna det själv. Det är samma problem som ligger bakom t.ex. svårigheten att sluta röka. Allt hänger på den personliga och subjektiva känslan av motivation. Rökning är förresten ett annat stort hälsoproblem i Egypten. Större delen av den manliga befolkningen röker.

I Egypten finns det massor av kommandon ovanifrån, ibland till och med genom stiftad lag, som lämnas helt obeaktade av folkmajoriteten som fortsätter leva som de alltid gjort. Det är på gott och ont. Ibland är kommandona kloka, men ofta är de idiotiska. Men man kan inte, och ska inte kommendera eller lagstifta bort fetma eller rökning eller sjukdom, man kan och ska inte styra vad folk äter. Det kan bara ändras genom att individer och familjer börjar ta eget ansvar för sina liv och sin hälsa och känner att det är meningsfullt - att de verkligen vill ändra nåt. Förrändringar måste komma inifrån.

Religionen är ibland ett hinder för eget ansvar. Man förlitar sig så på Allah att man inte tar ansvar för sitt liv. Liv och död, sjukdom och hälsa, "det ligger ändå i Guds händer". Dessvärre bygger det på bristfälliga kunskaper om Islam. Det står i Koranen, Surah 13:11, att "... Surely Allah does not change the condition of a people until they change their own condition...", vilket i realiteten betyder att Allah hjälper inte den som inte hjälper sig själv. (Ska man kunna motivera massorna i Egypten, måste det baseras på Islam, till syvende och sist den enda auktoritet som oförbehållsamt accepteras.)

Det kan vara intressant att konstatera att de två länder som enligt undersökningen hade minst fetma, med bara 1% av befolkningen, var Vietnam och Bangladesh.

Fornegyptiernas Genetiska Ursprung

En genetisk studie som publicerades online 30 maj i år, "Ancient Egyptian mummy genomes suggest an increase of Sub-Saharan African ancestry in post-Roman periods", antyder att fornegyptierna var mer besläktade med asiatiska och europeiska medelhavsfolk än mer afrikaner - och att dagens egyptier har något större afrikanskt genetiskt inslag, ca 8% större. Man drar slutsatsen att större delen av det afrikanska inslaget kommit de senaste 2000 åren.

Faktum är att mumierna var mer besläktade med gamla folk i Europa och Anatolien än med dagens egyptier.

Studien gjordes med nya metoder som kan övervinna några av fallgroparna för forskning på DNA från mumier. Men studien är mycket begränsad. Dels är urvalet litet, ca. 90 mumier begravda mellan 1380 f.Kr. och 425 e.Kr. - dels är det från en enda plats, Abusir el-Meleq, nära Fayoum, så man ska inte dra för långtgående slutsatser. Men det är en början.

Å andra sidan är resultatet inte särskilt förvånande. Fornegyptierna var alltid vända huvudsakligen mot öster och Egypten föll offer för många invasioner av folk från den riktningen. Arkeologiska fynd och historiska dokument talar för att den fornegyptiska kulturen i allt väsentligt var mer asiatisk än afrikansk - om en sån indelning överhuvudtaget har nån betydelse. Men det här var första gången det kunde stöttas av genetisk bevisföring.

Dagens Egypten ligger i två världsdelar. Huvudlandet ligger i Afrika, Sinai i Asien. Gränsen räknas vid Suezkanalen. Tills relativt nyligen, historiskt sett, räknades Nilen som gräns, och ibland räknades hela Egypten till Asien.

Kulturellt är läget intressant. Det är alltid vid gränslinjer dynamiken är störst. Det gäller allt, även kulturer. Och Egypten ligger i ett hörn, så att säga, med en fot i vardera Asien och Afrika och praktiskt taget gräns mot Europa (över vatten).