El Makwagi & egyptisk gör-det-själv-mentalitet

Rubriken är avsiktligt missvisande. Egyptisk gör-det-själv-mentalitet existerar nämligen inte. Jag har varit nästan överallt i världen och jag har aldrig stött på en sån total frånvaro av viljan att göra saker själv som i Egypten. Arbetskraft är billig, men många människor är relativt fattiga, de lejer ändå nån att göra både det ena och det andra hellre än att försöka göra nånting själva.

Det mest chockerande exemplet är en yrkesgrupp som kallas makwagi [مكوَجي], från "makwa" [مكوَة], "strykjärn". En makwagi är en man som mot en billig penning stryker och pressar kläder. I vissa fall kan han komma till ditt hem och göra det, i andra går du till honom med en skjorta eller nåt annat för en pressning.

I Egypten finns fler hemmafruar än i de flesta andra länder, men de flesta av dem kan inte stryka eller sy i en knapp. Det går till en makwagi för strykning och en sömmerska för att sy i knappar och göra små lagningar. Även i små byar. Och då de ska ha speciella småkakor till Eid, köper de ingredienserna, sen går det till en "specialist" som mot betalning gör själva kakorna. De kan inte baka! I alla fall ingenting utöver vanligt vardagsbröd. Och då någon faktiskt kan det och gör det, uppfattas det av omgivningen närmast som en sensation.

Och kom inte och tala om att snickra eller måla om hemma själv, sånt är helt okänt. Man lejer en snickare eller en målare, och de flesta av dem är varken särskilt kvalificerade eller noga. Kort sagt, de allra flesta hantverkare gör ett dåligt och slarvigt jobb.

De allra sämsta är rörmokarna. Rörmokeriarbeten i Egypten måste vara bland de sämsta i världen. Oftast fungerar ingenting till fullo mer än högst en vecka efter att arbetet gjorts, och i många fall har det skavanker redan då det är alldeles nygjort. Och elektriker är nästan lika illa. Jag minns speciellt en man som en gång monterade in en elektrisk fläkt i mitt tak. Fläkten blev strömförande och kunde ha orsakat eldsvåda.

Det finns naturligtvis individuella undantag från allt jag skrivit ovan (jag känner själv några sådana), alla generaliseringar har undantag, men i stort sett beskriver det den genomsnittlige egyptierns mentalitet väl.

Hepatit C i Egypten

Hepatit C är en virussjukdom som på sikt kan förstöra levern och ge skrumplever eller levercancer, förutom en massa andra symptom. Den orsakas av ett virus som framför allt överförs vid kontakt blod-till-blod. Sjukdomen förekommer mångenstädes men är mycket vanligare i Egypten än i något annat land. Det mest effektiva läkemedlet är det relativt  nya Sofosbuvir, men det kostar så mycket att det i stor utsträckning inte används. I Sverige beräknar man att en tremånadersbehandling kostar ca 360000 Kr. Inte ens där, med svensk sjukförsäkring, kan man ännu få Sofosbuvir i hela landet, i den fattiga världen är det helt orealistiskt.

I Egypten försöker man lansera en billigare behandling, och har även planer på en medicinsk turism, dvs att folk ska komma utifrån för att få en relativt billig och bra behandling mot hepatit C. Hur det ska gå återstår ännu att se. Som jag sagt många gånger förut, avståndet mellan ord och handling är mycket stort i Egypten - det byggs många luftslott.

Det finns inget vaccin mot hepatit C. Men varför får man sjukdomen?

Smittan överförs, såvitt man vet, huvudsakligen genom kontakt med blod. Ta inte emot  blodtransfusion eller transplantationsorgan i Egypten. Var försiktig med injektioner, nålen måste vara ny. Undvik att tatuera eller pierca dig.

Dålig steriliseringspraxis i sjukvården kan också vara en orsak. För att inte skada den (som man tycker) dyra utrustningen, använder man undermåliga steriliseringsprocedurer, vilket går ut över patienterna. Den dåliga hygienen är däremot inte unik för Egypten, så det förklarar inte varför Egypten har så oerhört mycket mer hepatit C än något annat land.

En förklaring kan vara att det hänger samman med ett försök till massbehandlingar mot schistosomiasis (bilharzia) som genomfördes med injektioner för några decennier sedan. Äldre egyptier bär i större grad på hepatit C än yngre. Det kan härröra från det faktum att samma injektionsnålar användes till många människor. Men det förklarar inte allt om den höga förekomsten av hepatit C. Man kan inte utesluta hittills okända smittvägar. Trots det, är risken att du som tillfällig besökare skulle drabbas av hepatit C oändligt liten - om du bara är försiktig med injektioner o.d. Det är samma försiktighetsåtgärder man alltid bör vidta och som skyddar mot många smittor.

Veckotopplista 6

Det var länge sen vi tittade på en veckotopplista. Här är den som gäller just nu.

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.

01. Kräftor - ett misstag med konsekvenser

02. Några Hälsningsfraser på Egyptisk Arabiska

03. Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler

04. Ormsymboler i det Gamla Egypten

05. Krokodiler i Nilen?

06. Vatten i Egypten - Dricka & Bada - Rent eller inte?

07. Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

08. Egypten & Tandläkare

09. Ormrisken i Egypten

10. Mumier: Etymologi och Mumiehistorier

Tågolyckor i Egypten - Officiell Statistik

Då man förflyttar sig inom Egyptens gränser men bortom den rena lokaltrafikens räckvidd, har man, förutom bil, tre val: långfärdsbuss, tåg eller inrikesflyg.

Tåg förefaller vid en ytlig betraktelse vara ett ganska bra val - dvs så länge man rör sig inom tågnätets räckvidd. Men det är bedrägligt, egyptiskt tågväsende har så många olyckor att det måste betraktas som närmast livsfarligt. Långfärdsbuss är absolut det bästa, och det brukar bli billigast också.

I fredags kolliderade två tåg i Alexandriaprovinsen. Minst 41 personer dog och fler än så blev skadade. Men det är ingen isolerad företeelse. Den officiella statistiken från CAPMAS (Central Agency for Public Mobilization and Statistics) talar sitt tydliga språk:

Antalet olyckor från 2004 till 2016 var 13539. Det ger ett genomsnitt på 1041 olyckor per år. De enda åren med färre än 1000 olyckor, var 2004, 2011, 2012 och 2013. Då var antalet olyckor 975, 489, 447 respektive 781. Det bästa året, 2012, med 447 olyckor, ger ändå ett genomsnitt på mer än en olycka per dag!

Det värsta året var 2009, med 1577 olyckor.

Statistiken är inte tydlig med vad som räknas som en olycka eller hur många som dött eller skadats i tågtrafiken, men säkerheten på Egyptens tågväsende är mycket undermålig. Tekniska förbättringar är planerade, men sånt tar tid i Egypten. Tills vidare är det bäst att avstå från tåget och ta bussen istället, i de fall då det finns ett val.