Bärnsten är fossilt harts eller kåda av vissa träd. Dess kemiska sammansättning varierar, eftersom det finns olika källor till hartset. Färgen varierar också, mestadels mellan gult och orange-brunt, men nästan varje färg är möjlig, även om alla utom gult till brunt är sällsynta. Bärnsten är transparent eller genomskinlig, ibland ogenomskinlig, och kan ha inslag av fossila insekter eller andra organismer som fångats inuti för länge sedan och konserverats.
Bärnsten har ingen kristallstruktur, den är amorf; och den är mycket lätt, den flyter i saltvatten. Den är fluorescerande i ultraviolett ljus, smulas inte sönder lätt och brinner i eld. Från den senare kommer det tyska ordet för bärnsten, "Bernstein", bränn-sten. På Engelska kallas den "amber". Ett ord som tros kunna härledas från arabiska "anber". Detta är i själva verket något annat: en substans som utsöndrats av spermacetivalar (kaskelotter) - ett ämne som ofta förväxlats med bärnsten. I gamla litterära källor är det inte alltid klart vilket av ämnena ordet refererar till.
Bärnsten har ingen kristallstruktur, den är amorf; och den är mycket lätt, den flyter i saltvatten. Den är fluorescerande i ultraviolett ljus, smulas inte sönder lätt och brinner i eld. Från den senare kommer det tyska ordet för bärnsten, "Bernstein", bränn-sten. På Engelska kallas den "amber". Ett ord som tros kunna härledas från arabiska "anber". Detta är i själva verket något annat: en substans som utsöndrats av spermacetivalar (kaskelotter) - ett ämne som ofta förväxlats med bärnsten. I gamla litterära källor är det inte alltid klart vilket av ämnena ordet refererar till.
På franska finns det en klar distinktion. Det fossila hartset kallas "amber jeune" (gul amber) och utsöndringen från kaskelotten kallas "amber gris" (grå amber). I slutet på 1400-talet togs "ambergris" upp i engelskan, där man nu har distinktionen mellan "amber" och "ambergris".
Även om det i princip finns överallt, är Östersjöns stränder den klassiska källan till bärnsten. Kaliningradområdet ensamt anses ha ca 90% av världens kända tillgångar. Mycket högkvalitativ bärnsten bryts också i Burma.
De gamla egyptierna använde bärnsten som de antagligen fick genom direkt eller indirekt handel med östersjö- eller nordsjöområdet. Man har hittat bärnstensobjekt i egyptiska gravar och till och med under huden på händerna hos mumier. Ämnet har förmodligen använts pga sina konserverande egenskaper.
Det finns också skriftliga belägg för att egyptierna förvarade donerat blod i bärnstenskärl, vilka skulle ha förhindrat blodets koagulation. De ska också ha använt bärnsten för implantat.