Jag har tidigare skrivit om att
världens tyngsta kvinna är egyptiska, och jag har spekulerat över
mat och fetma i Egypten, men nu har vi det svart på vitt:
Egypten är det land i världen som har störst andel feta i den vuxna befolkningen. Det är i alla fall resultatet av en världsomspännande undersökning vars resultat publicerades i en artikel i
The New England Journal of Medicine den 12 juni i år:
Health Effects of Overweight and Obesity in 195 Countries over 25 Years. Av 195 länder, ligger Egypten alltså i topp med sina 35% feta i den vuxna befolkningen. Med fet avses någon med BMI (Body Mass Index) på 30 eller mer. Skulle man räkna in de som "bara" är överviktiga, vilket tekniskt sett är de med ett BMI på mellan 25 och 29, skulle procenttalet bli mycket större.
Fetma, och även en mindre övervikt, ökar risken för en rad sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och vissa former av cancer. Dessa sjukdomar har redan en hög frekvens i Egypten, men det lär bli värre om inget görs åt den mycket utbredda fetman. Det har den sensate tiden, inte minst då den ovan nämnda undersökningen kom, uppmärksammats av det officiella Egypten, men det kräver livsstilsförrändringar och förrändringar av det slaget kommer inte "uppifrån". Ingen ändrar mat och liknande fundamentala livsfaktorer på kommando, det händer inte förrän individerna känner inifrån att de verkligen vill ändra dem. Dvs, det krävs en inre motivation för ändra vanor, man måste verkligen tro att det förbättrar något för en själv - inte bara höra nån säga det, man måste känna det själv. Det är samma problem som ligger bakom t.ex. svårigheten att sluta röka. Allt hänger på den personliga och subjektiva känslan av motivation. Rökning är förresten ett annat stort hälsoproblem i Egypten. Större delen av den manliga befolkningen röker.
I Egypten finns det massor av kommandon ovanifrån, ibland till och med genom stiftad lag, som lämnas helt obeaktade av folkmajoriteten som fortsätter leva som de alltid gjort. Det är på gott och ont. Ibland är kommandona kloka, men ofta är de idiotiska. Men man kan inte, och ska inte kommendera eller lagstifta bort fetma eller rökning eller sjukdom, man kan och ska inte styra vad folk äter. Det kan bara ändras genom att individer och familjer börjar ta eget ansvar för sina liv och sin hälsa och känner att det är meningsfullt - att de verkligen vill ändra nåt. Förrändringar måste komma inifrån.
Religionen är ibland ett hinder för eget ansvar. Man förlitar sig så på Allah att man inte tar ansvar för sitt liv. Liv och död, sjukdom och hälsa, "det ligger ändå i Guds händer". Dessvärre bygger det på bristfälliga kunskaper om Islam. Det står i Koranen, Surah 13:11, att "... Surely Allah does not change the condition of a people until they change their own condition...", vilket i realiteten betyder att Allah hjälper inte den som inte hjälper sig själv. (Ska man kunna motivera massorna i Egypten, måste det baseras på Islam, till syvende och sist den enda auktoritet som oförbehållsamt accepteras.)
Det kan vara intressant att konstatera att de två länder som enligt undersökningen hade minst fetma, med bara 1% av befolkningen, var Vietnam och Bangladesh.