Där Världen Skapades

Enligt fornegyptisk mytologi residerade solguden, Ra, i Heliopolis, som är ett grekiskt namn på staden - det betyder solstaden. Fornegyptierna kallade den "lwnw", hur det uttalades är oklart. I Pyramidtexterna omnämns den som "Ras Hus". Korsordslösare vet att Heliopolis brukar bli "On". Det är ett gammalt hebreiskt namn på staden.

Enligt Faraonisk lära, skapades världen i Matariya, som ligger i Heliopolis.

I Heliopolis bodde aldrig världsliga härskare, det var solgudens domäner. Däremot byggdes där massor av tempel, statyer och monument. Idag är Heliopolis en del av nordöstra Cairo och kallas Ayn Shams [عين شمس], som på arabiska betyder "solens öga".

För bara några dagar sedan hittade man delar av en staty i Matariya, eller El Matareya. Statyn anses föreställa Ramses II, som regerade 1279-1213 F.Kr. Det är en plausibel gissning, och mer än en gissning är det så här långt inte; Ramses II, som var den kanske störste Faraon i historien, lät bygga ett jättelikt tempel i Heliopolis. Fortfarande har man inte bärgat hela statyn, bara lyft huvudet och vissa delar av den. I Egypten görs det historiska fynd alltför ofta för att ett fynd i sig ska bli särskilt upphestande, men om det verkligen visar sig att statyn föreställer Ramses II, är det ett mycket stort fynd. Man har redan smidit planer på att göra ett stort reklamnummer av den för att locka turister. Om den håller vad den hittills lovat, ska den pryda ingången till, the Grand Egyptian Museum, världens största arkeologiska museum, som enligt planerna ska öppnas i Giza i maj 2018.

Man ska också ha funnit en andra staty, föreställande Seti II, som regerade ungefär 1200-1194 f.Kr.

Ramses stora tempel i Heliopolis blev förstört redan under Grekisk-Romersk tid. Delar togs till andra platser och stenar från templet användes senare för att bygga i Cairo.

- - -

Uppdaterad 29 mars 2017:

Att statyn föreställde Ramses II visade sig vid ett närmare studium vara fel. Statyn föreställer förmodligen Psammetik I (664-610 f.Kr.), en härskare från den 26:te dynastin. Hans namn skrivs ibland som Psamtik, Psammetich, eller rentav Psammetikus.

 

 

Psammetich I adoring Ra-Harakhte - Pabasa's tomb in the Theban Necropolis

(Bilden är "in the Public Domain)

Bilden, som inte har något alls med statyn att göra, föreställer Psammetik I erbjudande Ra-Harakhte mjölk. Han håller mjölkkrukor i händerna och texten innehåller hieroglyfen för mjölkkruka.

Skarabéer

Khepri, eller Khepera, var den uppåtstigande solens gudom i det gamla Egypten. Han var en aspekt av Ra, solguden.

Khepri framställdes som en skarabé eller en människa med skarabéhuvud. Han rullade solen över himlen och hade ansvar för att den föddes igen nästa dag. 

En riktig skarabé rullar en boll av dynga framför sig, i bollen har den sina ägg och de nya skarabéerna kommer ut ur bollen till synes fullt utvecklade. För en betraktare ser det ut som spontan skapelse.

Egyptierna såg skarabén som en symbol för solens gång, dess pånyttfödelse och död varje dag. Därför kom skarabén också att i mer allmän mening symbolisera skapelse och pånyttfödelse, även med betydelse i världens skapelse.

Skarabéer var viktiga amuletter i det gamla Egypten, och de symboliserade guden Khepri. De användes som smycken och sigill. Massor av skarabéer har blivit bevarade till våra dagar. Materialet är hållfast, även om färgerna ofta har förändrats.

De gamla Egyptierna lekte gärna med ord. Så även här. Det fornegyptiska namner på dyngbaggen, som är naturens skarabé, var "hrrp", som närmast betyder "bli till av sig själv". Vi talar alltså om självalstring. Detta liknar ordet "hpr", som betyder "att bli" eller "förändras". Senare förändrades ordet "hrrp" till "hpri", som är samma som Khepri, namnet på skaparguden.

Under Nya Riket och senare förekom så kallade hjärtskarabéer, som placerades över hjärtat på nymumifierade kroppar. Hjärtat skulle vägas mot "sanningens fjäder" (Ma'ats fjäder) vid den dom som alla döda genomgick för att avgöra om deras själ var värdig att inträda i livet efter döden. Hjärtat fick inte väga mer än fjädern.