Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

Visar inlägg med etikett Katter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katter. Visa alla inlägg

söndag 17 februari 2019

Svarta katters betydelse


Katter är gåtfulla och suggestiva varelser som eggat mänsklig fantasi genom hela historien. Är de dessutom svarta, tillskrivs de övernaturliga egenskaper. Kanske började det i det gamla Egypten. Men var svarta katter ett dåligt omen?


Image: Bess-Hamiti/Pixabay, CC0/Public Domain


Nej, det var de inte. Alla katter aktades högt av egyptierna, även svarta. De ansåg också att om en svart katt korsade din väg, var det ett speciellt gott tecken. Det kan hänga samman med att svart, som färg, symboliserade positiva saker.

Faktum är att man kan hitta svarta katter med den betydelsen även långt senare i historien. På 1600-talet hade den engelske kungen Charles I (Karl I) en högt älskad svart katt. Då den dog, beklagade han sig över att hans goda tur var borta. Dagen efter arresterades han och anklagades för högförraderi, på vilket snart följde en dödsdom och halshuggning.

 
Image: Efraimstochter/Pixabay, CC0/Public Domain


Synen på svarta katter som "onda", kan spåras till andra delar av medeltidens Europa. Man ansåg att de var följeslagare till häxor eller att de rentav var häxor i kattskepnad. Då en svart katt korsade din väg, ansågs det särskilt olycksbådande, att djävulen observerade dig. Det är väl den föreställning som fortfarande lever kvar som gammalt skrock.
 

torsdag 14 september 2017

En Liten Kattbetraktelse


Den här krabaten bor i vårt trapphus i Cairo. Vi brukar inte släppa in den i lägenheten, en del katter bär på ett virus som i vissa fall kan vara farligt. Men vi ger den mat ibland och, kattälskare som jag är, kan jag inte låta bli att prata med den då jag passerar. Den gör dessutom nytta genom att den håller råttorna borta. Jag tror inte att den skulle jaga och äta råttorna här, därtill är den alltför liten och råttorna alltför stora, men det kommer helt enkelt inga råttor där det bor en katt.
 

Egypten. Katter. Kattens Ursprung.


Jag har säkert tagit ett hundratal foton av den här katten, även om ljuset alltid är dåligt i det dunkla trapphuset. En del av ljuset här har jag lagt till genom efterbearbetning av bilden och det sker alltid på bekostnad av skärpan.

Dessutom är bakgrunden både rörig och i samma färgskala som katten, så kontrasten blir dålig. Inte blir det bättre av att någon har spillt grå färg på kattens ”eget” trappsteg. Den bor faktiskt på just det steget och vistas en stor del av sin tid där.

Katters teckning är inte intressant ämne och frågan är om den här krabaten härstammar från fornegyptens katter. Vid första anblicken ser den inte ut att vara så olik en europeisk bondkatt, men man måste titta på detaljer i teckningen. Katters mönster är lika individuella som människans fingeravtryck.


Egypten. Katter. Kattens Ursprung.


Pälsen är lite ovanlig här, i och med att den är grå. Katterna i Cairo är i allmänhet brunaktiga, en bra kamouflagefärg i sand, men här finns inget brunt alls. Förutom ögonen, går den helt i svartvitt.

Som jag skrivit om i en tidgare artikel, är det möjligt att alla världens katter härstammar från Fornegypten, så frågan om enskilda katters härkomst är kanske meningslös. Men i så fall har det ju utvecklats olika ”linjer” genom att olika populationer har varit åtskilda under lång tid så att vissa genetiska drag har renodlats. På samma sätt som medveten avel, fast på naturens eget sätt – långsamt och inte så metodiskt och målinriktat. Mer en sorts överflödets ”trial-and-error” där det överlevnadsmässigt mest fördelaktiga fortlever.

Kanske står katterna i Egypten närmare ursprungskatten än andra. Å andra sidan har de ju också utvecklats genetiskt genom årtusendena så att olika genetiska drag har förstärkts eller försvagats sen det begav sig. De kan ha förändrats mycket även på plats i Egypten.


Egypten. Katter. Kattens Ursprung.

Jag skulle gärna se en vetenskaplig studie i stor skala jämföra genetiskt material från kattmumier med nutida egyptiska katter för att fastslå hur nära besläktade de kan vara. Det har i viss utsträckning gjorts DNA-analyser av katter från olika håll, och det visade på att strykarkatterna i Cairo har mest genetisk släktskap med europeiska katter. Men genetiska analyser är mer svårtolkade än de i allmänhet anses, och de som gjorts är för få för att dra säkra slutsatser. Mer forskning behövs. Kattens ursprung och tidiga spridningsvägar är fortfarande i stort sett höljda i dunkel.

lördag 24 oktober 2015

Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam


Vardagsegyptologen. Katter i Egypten.
Nutida egyptisk strykarkatt på hustak
i en by mycket nära Saqqarapyramiderna.


Domesticering av Katten


Det har ibland sagts att katten togs till Egypten från Persien ca 2000 f.Kr, eller från Nubien, men det finns mycket som talar emot det. Det ser snarare ut som om den katt vi kallar tamkatt utvecklades från vilda arter i Egypten och spreds över världen därifrån.

Att katten domesticerades i Egypten är de flesta överens om, och tiden brukar anges till omkring 2000 f.Kr. Men det finns bevis för att en katt delade gravkammare med en människa i Mostagedda, i Övre Egypten, så tidigt som för 6000 år sedan. Det tyder på att katter åtminstone varit väsentliga långt tidigare.

Man kan också fråga sig varför man domesticerade katten. Det vanliga svaret är att den höll efter råttor. Men det svaret, liksom föreställningen att katter tar råttor, är lite besynnerligt. Katter tar möss, men knappast stora råttor som befolkar spannmålslager.  Faktum är att hundar är bättre på att fånga råttor. De kan dessutom, till skillnad från katter, tränas till en speciell uppgift.

Låt oss gå ett steg längre och fråga oss om katten verkligen är domesticerad!

Jag skulle vilja påstå att trots domesticeringsförsök med många djurarter, har bara ett fåtal låtit sig domesticeras. Hunden, hästen, och några till. Det är djur som kan fostras att tjäna människan, mer eller mindre som slavar. Det är inte många arter, inte mer än högst ett tiotal - och katten är inte bland dem.

Därtill kommer ett litet antal arter som tolererar att leva tillsammans med människan, men inte som tjänare, utan på jämbördiga villkor. Bland dessa finner vi katten. Du kan aldrig kontrollera en katt, den gör som den själv vill. Vill du bli vän med den måste det vara på jämbördiga villkor. Och du kan aldrig träna en katt till ett arbete, därtill är den alldeles för oberoende. Visserligen finns det uppgifter från det Gamla Egypten om att katter användes för jakt, men jag ställer mig tvivlande till att det var "arbete utfört åt människan".

Sanningen är troligen att endast sociala djur kan domesticeras, därför att de underordnar sig en grupp eller en ledare. Solitära djur, vilket inkluderar alla kattdjur utom lejonet, underordnar sig inte.

Om vi antar att mina resonemang är riktiga, vilket inte nödvändigtvis är fallet, återkommer frågan i en annan form: Varför uppstod det en speciell relation mellan människor och katter - närmast en slags symbios baserad på ömsesidigt samtycke? Och varför tycks den ha uppstått i Egypten?

Fördelarna för katten är uppenbara. Den kan få skydd mot större rovdjur och den får lättare tillgång till föda (matrester). Att få skydd åt nyfödda ungar kan mycket väl ha varit orsaken till att katten flyttade in i människors hem.

Fördelarna för människan är svårare att se. Förvisso håller katten efter smågnagare och möjligtvis ormar. Det kan ha varit ett tillräckligt skäl att tillåta dess närvaro, inte minst om smågnagarna spred sjukdomar och ormarna var giftiga. Men frågan är om det är allt, eller om det finns nåt mer, eller nåt annat.

En aspekt är att katten alltid och överallt tycks ha tillskrivits magisk, ockult eller religiös betydelse. Katter har ansetts stå i förbindelse med högre makter, ibland onda, och ibland har katter ansetts ge tur eller otur. Svarta katter är speciellt ominösa.

I det gamla Egypten var katten helig. Att döda en katt, även av misstag, gav dödsstraff. Blev katten helig för att den levde bland människor, och var så nyttig för människor, eller kom den att leva bland människor för att den redan innan av någon anledning var helig? Det är den berömda paradoxen om vilket som var först, hönan eller ägget. Svaret lär vi aldrig få veta. Men de gamla egyptierna trodde att en katt i huset kunde bringa lycka och tur. Katter bar juveler och mumifierades ibland då de var döda. Familjen de levt hos rakade ögonbrynen och hade sorg tills brynen vuxit ut igen. Man kan ju undra om de verkligen gjorde allt det för ett djur som bara hölls för praktisk nytta.


Kattlika Gudomar i Det Gamla Egypten


Kattlika gudomar förekom tidigt i Egypten. Den äldsta vi känner till är den lejonhövdade Mafdet, "The Great Cat", som tidigast är känd från en bild från ca. 3100 f.Kr. Hon var en gudinna som skyddade mot skorpionsting och ormbett. Hon representerade också rättvisan och avrättningar. Hon avbildas oftast som en kvinna med lejonhuvud, eller huvud av något annat kattdjur, ibland med hårflätor av ormar som slutar i skorpionstjärtar. I Pyramidtexterna (från ca 2400-2300 f.Kr.) beskrivs det hur hon skyddar solguden Ra mot giftiga ormar.

Bastet (eller Bast), den mest kända egyptiska kattgudomen, var från början lejonhövdad. Också Wadjet, som annars oftast associeras med en kobra, avbildades ibland lejonhövdad. Så även Sekhmet. Bastet benämns ibland som "Lady of the East", där Sekhmet är "Lady of the West".

Lejonet var viktigt i egyptisk symbolik, en symbol för kunglighet och makt. I allra äldsta tider fanns det vilda lejon i Egypten. De försvann dock ganska tidigt och var sällsynta redan under äldsta faraonisk tid. 

Som kattgudom finns emellertid ingen mer välkänd än gudinnan Bastet (Bast), vars kult troligen kom att undantränga Mafdets. Med tiden kom Bastet att associeras snarare med "tamkatten" än med ett lejon. Hennes kult kulminerade då Shoshenq I (som regerade 945-924 f.Kr) lät utveckla den redan då gamla staden Bubastis till sin och sin dynastis huvudstad. Bubastis var ett viktigt centrum i Bastetkulten. Staden låg öster om Nildeltat.

Enligt Herodotos togs katter till Bubastis för mumifiering och begravning.

Man har funnit kattmumier på flera olika håll. I Saqqara fann man tusentals och i Beni Hassan, har det funnit så många att 19 ton mumifierade katter redan i slutet på 1800-talet skickades till England för att användas som gödsel.

Bastet var i början Nedre Egyptens krigsguddinna, senare eldens, katternas och hemmets gudom, och hon ansågs speciellt skydda mot smittsamma sjukdomar och onda andar.

Kattdyrkan förbjöds i lag av den Romerske Kejsaren år 390 e.Kr.


Katter i Dagens Egypten - Katten i Islam


I dagens Egypten dyrkas katten naturligtvis inte, men katter tolereras i de flesta fall, och enligt Islam är katten inte oren. Det berättas att Profeten Muhammed hade en favoritkatt som hette Muezza och att han vid ett tillfälle då hon sov på ärmen av de kläder han ville ha då han gick till bön, skar av ärmen så att han kunde ta kläderna utan att störa den sovande katten. Sen strök han katten tre gånger, vilket, enligt berättelsen, gav katten sju liv och förmågan att alltid landa på fötterna.

Profeten ska också ha druckit vatten ur samma kärl som katten och han genomförde sin tvagning före bönen i samma vatten som katten druckit från. Det är ett oerhört vittnesmål om hur han betraktade kattens renhet, även rituellt. 

En katt måste enligt Islam älskas och behandlas väl. Att skada en katt betraktas som synd.

Islam statuerar också att en katt inte får säljas för pengar eller mot varor; att kattens saliv är oskadlig såvitt man inte kan se orenheter i kattens mun; och att man får leva med en katt, förutsatt att man behandlar den väl.

Tyvärr är det inte så att alla dagens egyptier behandlar katter väl, fastän Islam sitter djupt i Egypten, även då det inte är omedelbart synligt. Det sitter djupare i folksjälen än det gör i vissa andra länder där det till det yttre verkar strängare. Men det har inte hindrat myndigheter från att bekämpa gatukatter som ohyra.

Läs också:
Egyptisk Mau & EMRO

lördag 10 oktober 2015

Egyptisk Mau & EMRO

Egyptisk Mau är en kattras, som ska ha uppkommit 1952 i Italien, när en rysk exilprinsessa såg den egyptiske ambassadörens katt och övertalade honom att skaffa henne ett antal katter från Egypten, med vilka hon påbörjade avel.

DNA-analyser antyder att kattrasen troligen har sitt ursprung huvudsakligen i Europa och Nordamerika, men den har säkert med Egypten att göra såtillvida att katterna kom från området runt Cairo innan de kom till Italien. Det är också en vanlig föreställning att rasen härstammar från det gamla Egyptens heliga katter. Vad som är sanning och myt här kan jag inte uttala mig om, även genetiska analyser kan vara svårtolkade. Men det är den enda naturligt prickiga kattrasen och den har skarabémärket i pannan, det ser ut som ett "M".

Katten var ett heligt djur i det gamla Egypten och det finns många kattmumier. Huruvida kattmumierna har genetisk släktskap med dagens egyptiska strykarkatter, som finns i massor, vet jag inte - men det är väl troligt, och det vore ett intressant ämne för ett forskningprojekt.

En privat organisation, EMRO (Egyptian Mau Rescue Organization) försöker rädda vad de uppfattar som maukatter i Egypten och delvis slussa in en del av dem i aveln av den formellt godkända kattrasen Egyptisk Mau. Katterna bekämpas som ohyra av de lokala myndigheterna.

De organiserar också vård åt sjuka katter och söker kattälskare världen runt som kan adoptera en katt. På det hela taget ett värdefullt ideellt arbete. Du kan läsa mer på EMROs website.

Namnet "mau" är härlett från det medelegyptiska ordet "mw", vilket betyder "katt".

Medelegyptiska är det språk som fanns i Egypten ungefär 2000-1300 f.Kr.

Läs också:
Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam