Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

fredag 22 april 2016

Mer om hälsningsfraser

Jag har fått frågan: hur hälsar man på en kristen egyptier, då Assalamu Aleikum verkar så Islamiskt?

Frasen Assalamu aleikum har visserligen sitt direkta ursprung i Koranen, men svaret är att man hälsar likadant som på en Muslim. Man kan till och med använda den mer sirliga frasen Assalamu aleikum wa Ramatullahi wa Barakatuh, som brukar översättas till engelska som "May the peace, mercy, and blessings of Allah be with you".

Detta är förvisso en mycket Islamisk fras och den används med små variationer av Muslimer i olika delar av den Muslimska världen, men den går bra att använda till Kristna i Egypten. Den referrerar visserligen till Allah, men Allah är inget egennamn på den Islamiska guden, det är helt enkelt det arabiska ordet för "Gud". Kristna tror också på Gud, så det är inget problem.

Vad man inte bör göra är att till en Kristen använda fraser som nämner eller refererar till Profeten Muhammed. Det är högst opassande. Han är inte en del av kristendomen. Och tro inte att frågan är oviktig, i Egypten är religion mycket viktigt.


tisdag 19 april 2016

Baibars

Al-Zahir Rukn-ad-Din Baibars al-Bunduqdari, eller i dagligt tal, Baibars, (1223-1277) var Mamluksultan 1260-1277. Han var den förste av de "stora" sultanerna, och åstadkom en hel del även innan han blev sultan.

Baibars var Kipchakturk och han blev såld som slav efter Mongolernas invasion i Kipchakturkarnas land vid Svarta Havet. Han var billig för han hade bara ett fungerande öga. De egyptiska Ayyubidernas sultan i Egypten köpte honom och sände honom till militär utbildning på en ö i Nilen. Han visade sig ha stor militär talang och avancerade snabbt, Baibars var befälhavare för den armé som besegrade Ludvig IX:s korstågshär vid al-Mansurah och där den franske kungen togs till fånga. Han var också ledare för den grupp Mamluker som mördade Turan Shah. Däremot fanns det agg mellan honom och Aybak, den förste Mamluksultanen efter Shajar al-Durr, så han flydde från Egypten till Syrien under Aybaks tid. Han kom emellertid åter i gunst under sultanen al-Muzaffar Saif ad-Din Qutuz, och återvände 1260, varpå han mördade Qutuz och själv blev sultan.

Som sultan slog han ihop Egypten och Syrien till en stat, han besegrade all viktigare kvarvarande korsriddarfästen, befriande Syrien från de så kallade Assasinerna och vann avgörande segrar mot Mongolerna i Persien. Han upprättade också diplomatiska förbindelser och handelsavtal med flera Europeiska potentater. Han byggde broar och kanaler, och naturligtvis moskéer.

Ett av hans mest avancerade politiska drag var göra en ättling till Bagdads Abbasiddynasti (kalifer) till Kalif och placera honom i Cairo. Han behövde en Kalif för att legitimera sitt eget styre, och kalifatet hade i praktiken upphört då mongolerna mördat kalifen i Bagdad. Då skaffade Baibars en som förblev under hans egen kontroll så länge han behövde honom. Denne marionettkalif sändes sen till Syrien för att föra krig men Baibars blev varnad för att kalifatets återflytt till Bagdad skulle beröva honom kontrollen av det. Kalifen mördades av någon anledning lägligt på vägen. 

Baibars liv slutade snöpligt. Han tycks märkligt nog ha mördat sig själv av misstag. Kanske ett lämpligt slut för en man vars hela liv varit fullt av intriger, förräderier och mord, en man som tycks ha hatats av hela sin omgivning. Av allt att döma skulle han förgifta en rivaliserande furste, Malik Kaher. Denne bytte dock i hemlighet glas med Baibars, som drack sitt eget gift.

Egypten och Arabvärlden har heroiserat Baibars som få andra. Mycket är rena sagor, som till en del bygger på Baibars egna försök att skapa en personkult runt sig själv som den store hjälten. Utan tvivel var Baibars en duglig furste och en framstående militär, men hans personliga skrupelfrihet tillförskaffade honom bara fiender i samtiden.

Egypten inledde däremot en av sina historiska storhetstider under Baibars styre, såväl militärt som kulturellt. Och han påverkade världshistorien varaktigt genom att han på ett avgörande sätt bidrog till att avsluta korstågstiden och stoppa mongolerna.

Läs också:

lördag 16 april 2016

Fotboll i Egypten, Upplopp & Zlatan

Fotboll är allvarliga saker i Egypten. Supporters orsakar ibland dödliga upplopp och lag tvingas ibland spela utan åskådare.

2012 blev det efter en fotbollsmatch i Port Said ett upplopp som ledde till 70 döda. Och 2014 dödades 19 personer efter en match i Cairo. Det handlar om stort och okontrollerbart våld. Ibland vävs det ihop med den politiska situationen.

Andras problem: nyligen upplöste "The Supreme Administrative Court" landets nationella Fotbollsförbund, "Egyptian Football Association (EFA)", pga påstått valfusk i valet av delegater.

Det här är typiskt för nutidens Egypten, allt är rörigt. Men fotboll är omåttligt populärt. Zlatan är utan jämförelse den mest kände svensken i Egypten, i de flesta fall den ende kände svensken. Annars kretsar mycket kring de båda topplagen El Ahly och Zamalek, som helt dominerar egyptisk fotboll. Då de möts sitter nästan hela den manliga befolkningen framför en TV. Ofta på ett lokalt café (Ahwa). De flesta caféer har TV.

På landslagsnivå är Egyptens lag är det genom tiderna mest framgångsrika landslaget i Afrika respektive Arabvärlden.

För att återgå till Zlatan. Jag hamnade en gång i situation då jag blev näst intill arresterad av militären när jag av helt legitima orsaker vistades i ett område som övervakades hårt. Nåväl, att säga "arresterad" är kanske en överdrift; jag blev mycket artigt ombedd att följa med till den militära säkerhetschefen i området. Jag misstänker att de soldater jag först mötte helt enkelt inte kunde läsa i mitt pass. Alltihop klarades mycket snabbt upp, det var inget personligt, bara säkerhetsrutin, och han var vänligheten själv. Han till och med önskade mig välkommen. I alla händelser kom han och jag att småprata en stund och han berättade att hans son hette Ibrahim, men ville kallas Ibrahimovitch efter Zlatan. Det var vad han visste om Sverige.

onsdag 13 april 2016

Tiran och Sanafir

Tiran och Sanafir är två öar i Röda Havet som de senaste dagarna vållat starka känslor i Egypten. Vid ett pågående besök i Cairo av Saudiarabiens kung Salman, gav Egypten dessa öar till Saudiarabien. Det hävdas från vissa håll att öarna är Saudiska och bara har förvaltats sen 1950 av Egypten, på begäran av Saudiarabien, och att de nu bara får tillbaka vad som egentligen redan är Saudisk egendom. Öarna, som innefattas i Camp-David-avtalet, ockuperades av Israel 1967, då de ockuperade Sinai, men kom tillbaka till Egypten då fredsavtalet trädde i kraft. De har stor strategisk betydelse.

Israel konsulterades om överlämnandet innan den egyptiska allmänheten informerades. Detta väcker mycket heta känslor i Egypten, även bland dem som annars kan acceptera att öarna möjligen är Saudisk egendom. Annars ifrågasätts även det. Egyptiska skolböcker inkluderar öarna i Egypten.

Tiran (ca. 80 kvadratkilometer) och Sanafir (ca. 33 kvadratkilometer) har också betydelse för egyptisk turism. Speciellt Tiran, har något mycket speciellt att erbjuda sportdykare. Där finns nämligen al-Gharqana, en plats där ett tysk skepp 1956 fastnade i ett fossiliserat korallrev. Skeppet bröts i två delar. En del sjunken och en del synlig vid ytan. Enligt turistbranschen är sportdykning huvudattraktionen för en stor del av de turister som besöker Sharm el-Sheikh, varifrån de gör dagsutfärder till platser som Tiran och Sanafir, som förutom det sjunkna skeppet har vackra korallrev och fiskar.

Turistbranschen har naturligtvis också upprörts av beslutet att överlämna öarna till Saudiarabien och hävdar att det blir ytterligare ett bakslag för den turism som redan för en tynande tillvaro.

Det avtal med Saudiarabien som reglerar vattengränsen mellan länderna och återlämnar öarna har ännu inte ratificerats av parlamentet i Egypten. Frågan har nu blåsts upp till orimliga proportioner, så det är omöjligt att gissa var det ska sluta.

- - -

Uppdaterad 18 maj 2016:


Avtalet mellan Egypten och Saudiarabien har fortfarande inte ratificerats av parlamentet, och det har kommit flera anmälningar av det till domstol. Det var demonstrationer både 15 och 25 April och känslorna om frågan är fortfarande heta. Om öarna verkligen tillhör Saudiarabien eller Egypten är svårt att säga. Så här långt är alla framkomna bevis i båda riktningarna vilande på ganska skakig grund. Men det är helt klart att frågan utlöst en slags politisk kris i Egypten. Ett väntat domstolsutslag har uppskjutits.

- - -

Uppdaterad 22 juni 2016:


Igår [21 juni] fastställde en admistrativ domstol i Egypten att öarna, Tiran och Sanafir, inte tillhör Saudiarabien utan är en del av Egypten - och att avtalet med Saudiarabien om öarna är ogiltigt. Domslutet överklagades genast av regeringen, så det är inte slut på historien ännu.

- - -

Uppdaterad 24 januari 2017:


Den 16 januari fastslog Egyptens "Supreme Administrative Court" att Tiran & Sanafir inte kan överlämnas till Saudiarabien. Beslutet kan inte överklagas igen.

- - -

Uppdaterad 2 april 2017:


Idag har "Urgent Affairs Court" ogiltigförklarat beslutet som fattades i januari av Egyptens "Supreme Administrative Court", att öarna inte skulle kunna överlämnas till Saudiarabien. Därmed är allt tillbaka i ovisshet. Nu ska parlamentet diskutera frågan.
Hela historien är tröttsam och vore inget att relatera här om det inte vore ett så typiskt exempel på egyptiskt beslutsfattande, i dess sämsta yttring. Ingen vet vem som kan fatta ett avgörande i någon fråga och olika maktcentra fattar ofta motstridiga beslut. Sen ältas frågan i evighet fram och tillbaka, tills någon (kanske) ger sig. Ofta genom ändlösa vandringar genom olika grenar av domstolsväsendet. På samma sätt stiftas ofta lagar som snabbt dras tillbaka, ibland innan de ens hunnit börja gälla - och olika lagar kan ibland motsäga varandra. Att diskutera en fråga innan beslut fattas är något som är helt främmande för egyptisk mentalitet. Alla kör på med sitt, utan att tänka på konsekvenser, tills det blir en kollision.

- - -

Uppdaterad 15 juni 2017:


Egyptens parlament godkände igår det omtvistade avtalet och fastslår därmed att öarna tillhör Saudiarabien. Det var dock inte utan strid och det är mycket möjligt att frågan alls inte är utagerad.


tisdag 12 april 2016

Mamluker - Mamelucker

Som jag tidigare skrivit, betyder ordet mamluk [مملوك] "egendom" eller "ägd slav" på arabiska. Det hänsyftar speciellt på slav ägd av en monark. Ordet transkriberas olika. På svenska eller engelska kan man se det skrivet även som mamluke, mameluk, mameluke, mamaluke, marmeluke, mamluq eller mamlouk.

Det finns ett svenskt ord, mamelucker, för ett slags halvlånga extra underbyxor för damer, ofta spetsförsedda, att bäras under kjolen för att dölja området mellan underbyxorna eller strumpebandshållarna och strumporna. De används väl inte längre, antar jag. Ordet användes emellertid också om stora vida byxor och annat liknande. 

Vän av ordning frågar sig om detta har med mamluker att göra. Trots att det kan förefalla som ett långt steg mellan en hårdför, mycket maskulin krigarkultur och spetsförsedda damunderkläder, finns det ett samband. Benämningen hänsyftar på de vida byxor mamlukkrigarna bar.

Ordet har också används i nedsättande betydelse i Europa efter det Osmanska övertagandet av Egypten 1517, då Mamluksultanatet avskaffades. Det användes om europeiska förhållanden som beteckning på dem som gav oförbehållslöst stöd åt en monark (kungens slavar); speciellt av anhängarna till Philibert Berthelierhänsyftande på dem som stödde den Savojiska dynastin vid hans uppror i Geneve på 1500-talet.

lördag 9 april 2016

Shajar al-Durr

År 1250 grep Mamlukerna den reella makten I Egypten. Som hela deras historia, var skeendet som ett drama av Shakespeare - våldsamt och fullt av intriger och konspirationer. I centrum stod, en smulande förvånande, en kvinna: Shajar al-Durr, en ursprungligen turkisk slavflicka som blev den första Mamlukhärskaren.

Shajar al-Durr kom till Cairo 1240, som hustru till den då tillträdande Ayyubidsultanen Al Salih Ayyub. (Enligt vissa källor var hon hans frilla, och gifte sig inte med honom förrän de redan var i Cairo och hon hade fött honom en son.) Området var vid denna tid hårt pressat av Mongolerna under Hülegü Khan, och 1849 kom också en korstågsinvasion under franske kungen Ludvig IX. Ludvigs armé lyckades ta Damietta och hotade Cairo. Sultanen, som hade dålig hälsa, dog, och det såg ganska mörkt ut för Egypten. Shajar al-Durr lyckades dölja att sultanen var död, tog själv kommandot, lät Mamluktrupperna driva tillbaka korstågshären - som praktiskt taget förintades vid slaget vid al-Mansurah - och tog franske kungen till fånga. Han frigavs senare mot en lösen på 400,000 livres tournois (ungefär en tredjedel av franska statskassans årsinkomst) och återlämnandet av Damietta.

Al-Salih Ayyubs son, Turan Shah, installerades som ny sultan 1249, men Mamlukerna gillade honom inte, så de mördade honom redan 1250. Shajar al-Durr tog då formellt makten, och stöddes av Mamlukerna, men den Abbasidiske kalifen i Bagdad vägrade erkänna henne som härskare, och så gjorde även Ayyubiderna i Syrien. (Man ska komma ihåg att många muslimska härskare i formell mening var underställda kalifen, även om de ibland reellt hade mer makt än han, och kalifens makt var ibland begränsad till just erkännande av titlar och makttillträden.) Den lösning som utarbetades gick ut på att hon skulle gifta sig med Aybak, den Mamluk som i den officiella historieskrivningen ofta brukar anges som den första Mamluksultanen. Så skedde, och det ledde naturligtvis till en maktkamp mellan Shajar al-Durr och maken. 1257 lät hon mörda Aybak. Men hon fick inte njuta länge av segern. Inom några få veckor blev Shajar al-Durr ihjälslagen. En hämnd på order av en av Aybaks söner. Hennes kropp slängdes ned från en mur i Citadellet.

Man kan ansolut säga att Shajar al-Durr i realiteten var den första Mamluksultanen. Hon utropades verkligen till Sultana av Mamlukerna - och hon var av slavursprung. Det var erkännadet från kalifen i Bagdad och Ayyubiderna i Syrien som uteblev och tvingade fram en olycklig kompromisslösning i äktenskapet med Aybak. Efter tre månader under 1250 som Sultana, tvingades hon lämna över sultantiteln till honom.

Vid tiden för Aybaks och Shajar al-Durrs död var Mamluksultanatet stabilt etablerat. Det blev under cirka 250 år Mellersta Österns dominerande makt, politiskt, militärt och kulturellt. Mamlukerna stoppade Mongolernas framryckning och de satte definitivt punkt för de kristna korstågen.

Namnet, "Shajar al Durr", betyder "Pärlträd" eller "Träd av pärlor". Hon förekommer ibland i poesi och även folkloristiskt som en karaktär i Sirat al-Zahir Baibars (al-Zahir Baibars liv), ett stort epos som friskt blandar verklig historia och fiktion.

Läs också:
Mamluksultanatet
Om Egyptisk Historisk Tidsindelning

onsdag 6 april 2016

Mamlukernas Flagga och Katalanska Världskartan


Den Katalanska Världskartan är från 1375. Den finns idag i Bibliothèque Nationale de France och är en pergamentkarta över bland annat medelhavsområdet. Kartan markerar vissa platser med flaggor och över Cairo finns den här flaggan. (Bilden är en modern kopia.)

Egypten. Cairo. Mamlukerna. Flagga.

Det kan möjligen vara Mamlukernas flagga, men den Katalanska Världskartan är den enda informationskällan. Dess tillförlitlighet kan ifrågasättas, så det är i högsta grad osäkert om det varit en officiell symbol.

Se också:


måndag 4 april 2016

Mamluksultanatet



Egypten. Mamluker. Daniel Hopfer.
Tre lansbeväpnade Mamluker till häst
Etsning av Daniel Hopfer (1470-1536)
(Bilden är "In the Public Domain")


Slavar som soldater


Mamluker var slavar (ordet betyder "slav" eller "egendom" på arabiska) som inköptes unga och tränades militärt. De kom att bli en elitstyrka under många muslimska härskare och skulle senare komma att bli en maktfaktor i sig, och faktiskt ta över kontrollen av flera riken.

Men varför använde man slavar militärt?

I Europa löste man lojalitetsproblemet i samhällsheirarkin med feodalismen och de trohetsband som fanns mellan härskaren och feodalherrarna, och sen stegvis nedåt i samhället. Slavar användes bara till menligt, okvalificerat arbete, och fram till digerdöden var tillgången på slavar mycket stor. Dvs, de hade inget större värde och behandlades illa. Att beväpna dem hade varit vansinne.

I orienten var det helt annorlunda. Tillgången på slavar var relativt liten och de värderades högt. Från dem ville man ha nåt helt annat än hårt kroppsarbete: lojalitet. De fick ofta en uppsatt ställning och hade inte sällan avsevärd makt. Härskare hade ofta slavar som höga ämbetsmän och privata palatstjänare. Militärt fostrades de till en personlig lojalitet som man inte kunde förvänta sig av män från det lokala samhället. Slavarna hade inte de sociala och politiska förbindelserna i samhället som gav andra makthavare lojalitetsband som kunde vara starkare än banden till härskaren.

I islamiska riken komplicerades slaveriet av att den som var född till muslim enligt islamisk lag inte fick tas till slav. Det minskade naturligtvis tillgången på slavar, men garanterade också att de inte hade släkt- och lojalitetsband till andra mäktiga familjer i muslimskt dominerade länder.

Mamluksystemet var en militär träning av slavar till militära elitenheter som organiserades av muslimska härskare.

Usprunget till systemet är inte helt klart. Tidigare ansåg man att dess ursprung var det Abbasidiska Kalifatet i Bagdad och de slavar som inköptes av kalifen al-Mu'tasim (833-842). Dessa slavar användes militärt och kom gradvis att bli ett dominerande inslag i krigsmakten.

Spänningar mellan slavarna och befolkningen i Bagdad, ska ha orsakat att al-Mu'tasim flyttade sin huvudstad till Samarra, där en systematisk träning av nya slavar skulle ha organiserats.

Det finns en annan teori som föreslår att mamluksystemets ursprung var ett småskaligt experiment, startat av kalifen al-Muwaffaq vid kalifatets återkomst till Bagdad på 870-talet.

Båda förklaringarna kan vara riktiga, men det är nog troligt att den senare är vad som verkligen kom att utvecklas vidare till de mamluksystem som följde.


Egypten. Mamluk.
En Egyptisk Mamluk i full rustning
Bilden av Georg Moritz Ebers, 1878
(Bilden är "In the Public Domain")


Mamluksultanatet


Härskarna höll sig så småningom med en livvakt av Mamluker, och de blev i vissa fall en så stor maktfaktor att de kom att ta över hela riken. Så skedde t. ex. i Delhisultanatet i Indien på 1200-talet; så även i Egypten där Ayyubidsultanernas Mamluker 1250 mördade den siste egentlige Ayyubidsultanen, Turan Shah, och gjorde anspråk på sultanatet för egen del. Först tillsammans med den nominelle Ayyibidsultanen al-Ashraf Musa fram till 1254, därefter med helt egna sultaner. De bildade vad som brukar kallas Mamluksultanatet (vilket, förutom Egypten, inkluderade Syrien och en del andra landområden). Det bestod till 1517, då de Osmanska turkarna invaderade Egypten och gjorde det till en Osmansk provins. Mamlukerna som mäktig militär och social grupp, en slags adel, hade emellertid mycket stort inflytande i Egypten ända fram till 1800-talet, då de närmast utrotades i en kampanj med åtföljande massaker som anstiftades av Muhammad Ali.

Sultanerna brukar historiskt delas in i Bahri-dynastin och Burji-dynastin. De förra var huvudsakligen av Turkisk härkomst och de senare av Cirkassisk (Tjerkessisk). Ändå är det inte korrekt att tala om två dynastier. Även om dynastisk succession förekom, och en son ibland ärvde tronen efter sin far, var det långt ifrån regel. Bahri och Burji är snarare benämningar på två olika etniska grupper av Mamluker, från vilka sultanerna togs.

Namnen på dessa så kallade dynastier är härledda från var deras militärförband var förlagda. "Bahri" kommer från "al-bahr", vilket ordagrannt betyder "havet", men hänsyftar på Nilens vatten; deras centrum var på den ö i Nilen som kallas Rhoda (eller Rawdah), mitt i Cairo. "Burji" kommer från "al-burj", som betyder borgen och hänsyftar på Citadellet i Cairo.



Sultaner i Bahri- och Burjidynastin


Bahri-dynastin


1250 Shajar al-Durr (al-Salih Ayyubs änka de facto härskare i Egypten)
1250 al-Muizz Izz-ad-Din Aybak (fram till 1254 tillsammans med den helt nominelle al-Ashraf Musa, därefter ensam)
1257 al-Mansur Nur-ad-Din Ali
1259 al-Muzaffar Saif ad-Din Qutuz
1260 al-Zahir Rukn-ad-Din Baibars al-Bunduqdari
1277 al-Said Nasir-ad-Din Barakah Khan
1280 al-Adil Badr al-Din Solamish
1280 al-Mansur Saif-ad-Din Qalawun al-Alfi
1290 al-Ashraf Salah-ad-Din Khalil
1294 al-Nasir Nasir-ad-Din Muhammad ibn Qalawun, första gången
1295 al-Adil Zayn-ad-Din Kitbugha
1297 al-Mansur Husam-ad-Din Lajin
1299 al-Nasir Nasir-ad-Din Muhammad ibn Qalawun, andra gången
1309 al-Muzaffar Rukn-ad-Din Baybars II al-Jashankir
1310 al-Nasir Nasir-ad-Din Muhammad ibn Qalawun, tredje gången
1340 al-Mansur Saif-ad-Din Abu-Bakr
1341 al-Ashraf Ala'a-ad-Din Kujuk
1342 al-Nasir Shihab-ad-Din Ahmad
1342 al-Salih Imad-ad-Din Ismail
1345 al-Kamil Saif ad-Din Shaban
1346 al-Muzaffar Zein-ad-Din Hajji
1347 al-Nasir Badr-ad-Din Abu al-Ma'aly al-Hassan, första gången
1351 al-Salih Salah-ad-Din Ibn Muhammad
1354 al-Nasir Badr-ad-Din Abu al-Ma'aly al-Hassan, andra gången
1361 al-Mansur Salah-ad-Din Mohamed Ibn Hajji
1363 al-Ashraf Zein al-Din Abu al-Ma'ali ibn Shaban
1376 al-Mansur Ala-ad-Din Ali Ibn al-Ashraf Shaban
1382 al-Salih Salah Zein al-Din Hajji II, första gången

Burji-dynastin


1382 az-Zahir Saif ad-Din Barquq, första gången
1389 Hajji II andra perioden (med hederstiteln al-Muzaffar or al-Mansur), en tillfällig Bahrihärskare.
1390 az-Zahir Saif ad-Din Barquq, andra gången. Burjidynastin åter till makten.
1399 An-Nasir Naseer ad-Din Faraj
1405 Al-Mansoor Azzaddin Abdal Aziz
1405 An-Nasir Naseer ad-Din Faraj, andra gången
1412 Al-Adil Al-Musta'in (Abbasidisk Kalif, utropad till nominell sultan utan reell makt.)
1412 Al-Muayad Sayf ad-Din Shaykh
1421 Al-Muzaffar Ahmad
1421 Az-Zahir Saif ad-Din Tatar
1421 As-Salih Nasir ad-Din Muhammad
1422 Al-Ashraf Sayf ad-Din Barsbay
1438 Al-Aziz Djamal ad-Din Yusuf
1438 Az-Zahir Sayf ad-Din Jaqmaq
1453 Al-Mansoor Fahr ad-Din Osman
1453 Al-Ashraf Sayf ad-Din Enal
1461 Al-Muayad Shihab ad-Din Ahmad
1461 Az-Zahir Sayf ad-Din Khushkadam
1467 Az-Zahir Sayf ad-Din Belbay
1468 Az-Zahir Temurbougha
1468 Al-Ashraf Sayf ad-Din Qaitbay
1496 Sultan An-Nasir Muhammad, första gången
1497 Qansuh Al-Burji
1497 Sultan An-Nasir Muhammad, andra gången
1498 Qansuh Al-Ashrafi
1500 Al-Bilal Ayub
1500 Al-Ashraf Janbalat
1501 Al-Adil Sayf ad-Din Tuman bay I
1501 Al-Ashraf Qansuh al-Ghawri
1517 Al-Ashraf Tuman bay II

Läs också:

lördag 2 april 2016

Frukt på Egyptisk-Arabiska

Vi fortsätter ordlistan, den här gången med frukt på egyptisk arabiska.

frukt - fakha

äpple - tufaah - تفّاح
apelsin - burtu'aan - برتقان
banan - mooz - موز
citron - lamoon - لمون
vattenmelon - battikh - بطّيخ
jordgubbar - faraola - فراولة
körsbär - kireiz - كريز
druvor - ainab - عنب
russin - zibiib - زبيب
päron - kommetra - كمترى
persika - khokh - خوخ
plommon - bar'uu' - برقوق
granatäpple - romaan - رمّان
aprikos - mishmish - مشمش
guava - guwafa - جوافة
ananas - ananaas - اناناس
kokosnöt - goz hind - جوز هند
mango - manga - مانجة
fikon - tiin - تين
oliv - zaytoon - زتون
färska dadlar - balah - بلح

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.