Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

måndag 19 december 2016

Mat & Fetma i Egypten

Den genomsnittliga maten i Egypten är förfärlig. Dvs, det finns förutsättningar för god kost, men det genomsnittliga egyptiska kosthållet måste ses som ett stort kollektivt självmord. Maten består till huvudsak av kött, bröd, socker och en matolja så dålig att den måste betraktas som ett farligt gift. Köttet är dessutom nästan 50% fett, och de äter gärna de vita fettslamsorna. Det finns massor av frukt och grönsaker i Egypten, och det är billigt. Ändå äts det mycket marginellt, och grönsaker är för det mesta tillagade och helt genomdränkta med den skadliga matoljan. Och använder de inte matoljan, tar de "zebda" i stället. Det brukar översättas med "smör" och är en förfärlig fettkälla.

Fetma är utbredd i Egypten, inte minst bland kvinnor. För det stora flertalet verkar det inte vara nåt estetiskt problem. Skönhetsidealet dikterar i de breda folklagren, speciellt lägre medelklass och därunder, och det är den egyptiska majoriteten, att man ska vara fet. Det anses snarast vara ett skönhetsfel att vara smärt. Då tror de inte man äter tillräckligt. Och att äta mycket är viktigt i Egypten. De flesta äter kopiöst.

Om en man gifter sig och förblir smärt, klandras hustrun för att hon inte lagar bra mat. Om hustrun förblir smärt, klandras mannen att han inte försörjer henne bra om hon inte ens har tillräckligt med mat. De som faktiskt vill förbli smärta har att formligen kämpa mot det sociala trycket från släktingar och omgivning. Det är inte unikt för Egypten, tendensen finns i alla länder med utbredd fattigdom (där det är status att kunna äta mycket och vara fet) och det är nog inte så särskilt länge sen det var så i Sverige också. I sanningens namn måste man tillägga att det finns samhällsklasser även i Egypten som nåtts av hälsomedvetande och ett smärt skönhetsideal, men de tillhör minoriteten.

Fetma är ett världsomspännande problem, men Egypten är möjligen värre än många andra. Jag kom en gång att samtala med två turister som satt och pratade på en stenmur i Cairo. En var från Libyen och en från Sudan. Libyern var så oerhört intresserad av egyptiska kvinnor och betraktade dem ingående. Han sa att han aldrig sett så många feta kvinnor. De var så "kebiiiiira", stora, och så gjorde han en gest som en skrytande storfiskare med armarna för att visa omfånget. Så såg de definitivt inte ut i Libyen. Plötsligt utbrast han att han inte förstod hur de kunde ha sex, man "kunde ju inte nå in till nåt bland alla de fettvalkarna".

Men egentligen vet jag inte om Egypten är så mycket värre än Europa. Problemet är väl att ytterst få ser fetman som ett problem. De vill äta sig feta. Dessutom kan man lite tillspetsat säga att ingenting anses kunna ätas som inte dryper av fett och socker.

Motion är också något okänt för den egyptiska majoriteten. Det förekommer i urban överklass och övre medelklass, men annars tar de inte ett onödigt steg. Ska de några hundra meter, tar de bil, buss eller tuktuk, de går inte.


onsdag 14 december 2016

Slöja - Hijab & Niqab

De flesta kvinnor i Egypten är beslöjade enligt muslimsk sed. Det finns dock en ganska stor minoritet, framför allt i större städer, som går barhuvade med håret fritt. Många av dem är kristna, men också sekulerade skikt av överklassen eller övre medelklassen. Det är så pass vanligt att det inte väcker uppseende. Och andra sidan sägs det att mer än 80% beslöjar sig, och det stämmer relativt bra med det intryck man får från folklivet.

På den mer konservativa landsbyggden ser man dock sällan barhuvade kvinnor, och de man ser är i regel kristna, inte muslimer

Gissningsvis en ungefär lika stor (eller kanske något större) andel som de barhuvade utgörs av dem som bär niqab, vilket betyder att de döljer hela ansiktet utom ögonen.

Den stora, majoriteten täcker alltså huvudet och håret, men ansiktet är fritt. Det bär hijab [حجاَب], i motsats till niqab [نقاَب], som alltså täcker ansiktet.

Ordet "hijab" uttalas "higab" i Egypten. Bokstaven ج uttalas i allmänhet som "g" på egyptisk arabiska men som "j" på standardarabiska (engelskt "j", alltså närmast "dj"). Det finns massor av exempel på såna ord. Hijab-higab (huvudscarf), jibna-gibna (ost), hajj-hagg (pilgrimsresa till bl.a. Mecka), osv.


fredag 9 december 2016

Svenska ord härledda från Fornegyptiska

Finns det några ord i svenska som kan härledas från fornegyptiska, ett av världens äldsta språk?

Hur förvånande det än kan låta, är svaret ja, även om all etymologi är något av spekulation då man kommer mycket långt tillbaka i tiden. Några exempel är arm, endiv, bark, natron, ammoniak och aura. Troligen även nebulosa, och kanske hundrasen whippet.

Även om det inte är vad de flesta etymologiska ordböcker säger, kommer nebulosa sannolikt från fornegyptiska "neb", vilket var den spiraliserande kraften i universum.

Whippet kommer möjligen från fornegyptiska guden "Upaut", vilket jag har skrivit om tidigare.

I det sammanhanget kan jag inte låta bli att nämna det vanliga engelska ordet "satisfy", som kan härledas från den fornegyptiska gudinnan "Satis", vilket var en översvämningsgudinna och betyder "nog" eller "tillräckligt". Andra exempel på engelska ord som kan härledas från fornegyptiska är "ivory" och "ebony".


söndag 4 december 2016

Egyptiskt Mobilnummer

Om du som egyptenbesökare vill ha ett egyptiskt mobilnummer, kan du använda kontantkort. Det finns tre operatörer; Mobinil, Etisalat och Vodaphone. Att köpa ett SIM-kort är inte helt enkelt. Man måste legitimera sig och de säljer inte SIM-kort till utlänningar om man inte går till speciella Mobinil-, Etisalat- eller Vodaphone-affärer.

Det är enklare att en egyptier köper det åt dig. Om du känner nån i lokalbefolkningen är det naturligtvis bäst. Annars kan du alltid få nån turistjägare att göra det åt dig. Men då får du betala honom nåt för det. De brukar också kunna göra det i telefonaffärer.

Innan ett SIM-kort kan användas, måste det aktiveras med ett telefontsamtal till operatören, och det man får är instruktioner på arabiska. Även då behövs det hjälp av en egyptier om du inte kan arabiska själv.

Efter att ett SIM-kort använts ett tag ringer de från operatören och begär personuppgifter: namn, adress, ID-kortsnummer, osv. Då behöver du defintivt hjälp av en egyptier. Det händer däremot inte att de kräver detta förrän efter flera veckor, ibland månader. Om du använder kortet bara under ett kort eller måttligt långt besök behöver du inte bekymra dig om det steget.

Pengar att ladda kontantkortet med kan köpas i olika valörer i kiosker och mataffärer och på flera andra ställen. Det är mycket lätt och lättillgängligt - och samtalskostnaden i Egypten är relativt låg.


söndag 27 november 2016

Några kryddor på Egyptisk Arabiska

Vi fortsätter ordlistan med kryddor:

persilja - badonis - بقدونس
kanel - 'irfa - قرفة
ingefära - ganzabiil - جنزبيل
kummin - kamoon - كمون
gurkmeja - korkom - كركم
koriander - kuzbara - كزبرة
nejlika - 'oronfil - قرنفل
timjan - zahtar - زعتر

Mer egyptisk-arabiska? Läs artiklarna med etiketten arabiska.

söndag 20 november 2016

Egyptiska Fantasisedlar - Egyptian Currency Design Challenge

Det har startats en tävling om design av nya egyptiska sedlar, "Egyptian Currency Design Challenge". Observera att  tävlingen är organiserad privat av en grafisk designer, som vill “showcase Egyptian art and culture through the exchange of visions, understandings and ideas specific to Egyptian designers”. Den är inte officiell och har ingen anknytning till Egyptiska Centralbanken, som, då tävlingen fått mycket uppmärksamhet, gick ut med ett officiellt uttalande där de bestämt tar avstånd från den. Konstnärligt kan den dock vara av visst intressse.

Inkomna förslag visas på den här Facebooksidan.


söndag 13 november 2016

Mahmoud Abdel Aziz (1946-2016) och Egyptisk Film

Den 12 november dog Mahmoud Abdel Aziz. Han är förmodligen okänd för det stora flertalet svenskar, men han var ett stort namn i Egypten, där hans begravning idag (13 november 2016) visades på TV.

Mahmoud Abdel Aziz var skådespelare, känd från film, teater och TV i Egypten och hela den arabisktalande världen. En kortfattad biografi på engelska finns här.

Egyptisk film är inte så välkänd utanför arabisktalande länder, men det är en stor industri och ett litet antal skådespelare med egyptiskt ursprung har blivit internationellt kända. Den hittills mest kände är förmodligen Omar Sharif (1932-2015), som bland annat spelade huvudrollen i storfilmen Doktor Zjivago.

En egyptisk-amerikansk skådespelare, Rami Malek, är just nu aktuell för rollen som Freddie Mercury i en kommande film, Bohemian Rhapsody, om rockgruppen Queen.


fredag 4 november 2016

Turistjägarna

Många egyptier har ett mycket osunt förhållande till pengar. Om du stannar länge i Egypten kan du inte undgå att konfronteras med det och kanske irriteras på det. Men även den tillfällige besökaren bör vara beredd på detta och stålsätta sig mot det.

Givetvis gäller det inte alla egyptier, men som tillfällig besökare möter du framför allt ett speciellt folkskikt: den stora grupp egyptier som lever på att skinna turister, turistjägarna. Numera, då turismen nått en lågpunkt, har de vissa problem, men annars hade de ett alltför lätt liv och tjänade mycket pengar utan nån större ansträngning. Det har gjort dem arbetsovilliga medan de samtidigt har ett efter egyptiska mått alldeles orealistiskt krav på pengar. Kort sagt, de är hänsynslösa och själviska i sin jakt på lättförtjänta pengar, och de drar sig inte för att direkt lura och bedra. Det här befolkningsskiktet består säkerligen av mer än 2 miljoner människor.

Utlänningar, speciellt européer och amerikaner, anses vara vandrande penningutdelare, och förväntas vara generösa långt bortom ordets egentliga innebörd. Det tror också att alla utlänningar är stenrika. Jag har mött egyptier som på allvar tror att alla européer har minst fyra miljoner EUR på banken! Sanningen är att många av de egyptier som är värst därvidlag, har mycket bättre ekonomi än den genomsnittlige européen. Dvs, de har sannolikt mer pengar (reellt sett) än du, problemet är bara att de inte kan handskas med dem. Resultatet är alltid att de är utan pengar, men tro inte att det är synd om dem. De har slösat bort sina. De är experter på att spendera mycket pengar och få väldigt lite för dem. Det spelar ingen roll hur mycket pengar de drar in, de skulle alltid vara utan ändå. Och de klagar alltid på att de inte har några pengar.

Det mest irriterande är nog att de anser att de har rätt att bli givna pengar och de hittar på allt för att du ska ge dem nåt. Till och med tiggarna på gatorna har ibland flera stora hus, ny bil och pengar på banken, de utnyttjar bara folks generositet och turisternas okunnighet. Det gäller naturligtvis inte alla, det finns genuint fattiga människor i Egypten, och de är många, men som tillfällig besökare är det i allmänhet inte dem du möter.

Turistjägarna hittar du överallt där turister förväntas dyka upp. De finns bland taxiförare, hotellpersonal och i vissa affärer i turiststråken - men många sitter utmed gator och torg och väntar på turister, på sina offer. Då någon tilltalar dig på gatan på bristfällig engelska, är det förmodligen en turistjägare. Han erbjuder sin hjälp, och vill dra dig runt till affärer och sevärdheter där han får kommission på vad du spenderar - fast det där med kommissionen talar han inte om för dig. Sen hoppas han du ger honom nånting för hans hjälp också. Det behöver du naturligtvis inte göra, han har redan tjänat mycket på dig om du handlat i nån affär han har tagit dig till.

Är han riktigt skrupelfri vill han bli vän med dig, bjuder dig hem och "odlar" din vänskap. Det är en falsk vänskap som helt går ut på att han förväntar sig att tjäna pengar på dig, helst mycket pengar.

Om du tycker du har nytta eller glädje av såna här figurer står det dig naturligtvis fritt att anlita dem. Man kan inte förneka att de har stor lokalkännedom och kan hjälpa dig spara tid om du vet vad du söker efter. Å andra sidan, var inte överdrivet generös mot dem. Det är de inte värda. 

Priserna du som turist möter är hutlösa. Du kanske tycker det låter billigt, men de pris de ger dig är säkert minst 2-3 gånger högre än de ger en egyptier. Därför måste du alltid pruta, och det är bra om du kan ha nån uppfattning om en realistisk prisnivå innan du shoppar i Egypten. De kan tiodubbla priset för dig och lita på din okunnighet, att du inte förstår att du faktiskt kan få varan för en tiondel av summan. Det gäller även tjänster som en taxiresa.

Sen bör du vara medveten om att en stor majoritet i Egypten lever på strax under 2000 EGP per månad. Det får nog betraktas som jämförbart med en svensk medelklassnivå. Prisnivån är låg. Det är alltså inte alls rimligt om någon vill ha 1000 EGP för att guida dig en dag. Du, med svensk ekonomisk nivå i bakhuvudet, tycker kanske det låter rimligt (och det är vad turistjägaren kallt räknar med), men det är alltså ett oerhört överpris för en dags arbete i Egypten.

Det finns också ett fult trick att ta med dig nånstans, visa dig nåt, eller till och med köra dig nånstans i bil, och först efteråt säga att de vill ha betalt för det. Betala aldrig under såna omständigheter! Vill de ha betalt ska de tala om det innan de gör nåt, så att du kan säga ja eller nej, inte ge sken av att göra dig en tjänst eller bjuda på skjuts och först efteråt säga "Jag vill ha 300 Pund". Så gör de systematiskt. Bara säg att du inte har mer pengar med dig.

Visa aldrig hur mycket pengar du har på dig och svara inte om de frågar. Vet de hur mycket pengar du har med dig, hittar de på ett sätt att få dig att spendera dem. 

Slutligen måste jag påpeka att det jag nu sagt gäller det speciella turistjägarskiktet i befolkningen, inte alla egyptier. Det finns oerhört många snälla, hederliga och hjärtegoda människor i Egypten. Men om du kommer som turist utan att i förväg känna nån i lokalbefolkningen, träffar du endast sällan på nån utanför turistjägarskiktet.


lördag 29 oktober 2016

Al Mahkamah al Dostoreyah - Högsta Konstitutionsdomstolen

Om man åker eller går söderut från Cairo, på Nilens östra sida, längs Corniche el Nile, kommer man till Maadi. En av de mest karaktäristiska byggander man då tidigt stöter på, är Al Mahkamah al Dostoreyah [المحكمة الدستورية], eller på engelska, "the Supreme Constitutional Court". Domstolen har spelat en av huvudrollerna i det politiska tumultet i Egypten sen Mubarak avlägsnades och innehade under en tid den högsta makten i landet.


Egypten, Cairo, Byggnader i Cairo, Arkitektur


Om vi lämnar politiken därhän och tittar på byggnadens arkitektur, möts vi av en säregen anblick. Huset var färdigbyggt så sent som 2000 och ritades av Ahmed Mito. Stilen kallas "Egyptian Revival Architecture" och ska föreställa en modern design byggd på stilelement från det gamla Egypten. Om just det har lyckats särskilt bra kan väl diskuteras, men byggnaden har onekligen en intressant och speciell arkitektur.


Egypten, Cairo, Byggnader i Cairo, Arkitektur


Fotona är från 2011. Numera finns det en skyddande betongmur mellan gatan och bygganden; den hindrar sikten ganska mycket.




Sista bilden visar domstolsbyggnaden från baksidan. Gatan här leder ner till Corniche el Nile.


söndag 23 oktober 2016

Nasriyaskolan (The Nasriya School)

På Champollion street, mitt i centrala Cairo, bara ett kvarter från huvudgatan Talaat Harb Street, kan man hitta ett palats som till synes är på väg att falla i bitar. Det har fortfarande en imponerande exteriör, men den definitiva intrycket är att det är på väg att bli en ruin. Lokalbefolkningen känner det som Nasriya-skolan, men historien börjar redan 1899, då den Italienska arkitekten Antonio Lasciac skapade ett palats åt Prins Said Halim Pasha. Av olika skäl kom prinsen dock aldrig att bo där.


Egypten. Cairo. Champollion Street. Nasriya School.
Nasriyaskolan (The Nasriya School), från portarna in till gården, 2011

År 1915,  i samband med första världskriget, blev Prince Halims tillgångar beslagtagna då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Palatset köptes av en Monsieur Carlsioni 1918. Han hyrde ut det till utbildningsministeriet, och de gjorde det till en skola, Al-Nasra. På 1940-talet såldes igen, denna gång till Societe Chaoul Mediano, som gav det namnet Nasriyaskolan. År 2004 var det dags igen för en försäljning och omvandling. Skolan stängdes och byggnaden såldes till El-Fath Company for Reconstruction & Development. Sedan dess har den blivit deklarerat som skyddat historiskt monument. Det har förekommit planer på att göra den till ett museum, men i Egypten planeras och påbörjas mycket som aldrig fullföljs.

Lokalbefolkningen hävdar att det fanns eller finns hemliga tunnlar från palatset till den närliggande Nilen. Det är inte osannolikt; ett sätt att fly om något skulle bli hotande.

Prins Said Halim Pasha var sonson till Muhammad Ali. Hans hustru, Amina Indji Toussoun, även hon ett  barnbarn Muhammad Ali, ville aldrig bo i Cairo utan hellre i Istanbul. Vid den tiden var det fortfarande mittpunkten i det stora Osmanska riket, av vilket Egypten var en del. De använde aldrig den nya dyra palatset i Cairo.

Prins Halims far skulle ha varit khediv [vicekung] om inte Khediv Ismail genom korruption hade lyckats åsidosätta den traditionella successionen och göra sin son Tewfik till sin efterträdare.

I Istanbul var Prins Halim dock den Osmanske Sultanens Storvisir 1913-1916. År 1919, efter första världskriget deporterades han för förräderi och skickades i exil till ett fängelse i Malta. Orsaken var att han hade undertecknat den Osmansk-Tyska alliansen. I september 1921 blev han frisläppt och flyttade till Sicilien. Redan samma år mördades han av den armeniska terroristen Arshavir Shiragian, troligen som hämnd för den roll han spelat i det Turkiska folkmordet på armenier.

Hans fru, Amina, slapp uppleva skam och exil; hon dog redan 1915.


onsdag 19 oktober 2016

Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött

Gult ["khenet"] stod för perfektion - det var färgen på solen.

Guld var oförstörbart och evigt, det användes för gudarnas hud. En sarkofag, till exempel, kan ibland visa detta tydligt. Den gudomliga Farao hade gyllene kött och hud; han hade blivit den nye Osiris.

De viktigaste gula pigmenten var limonit och ockra. En orange färg, "realgar", gjordes av arseniksulfid. En annan form av den toxiska arseniksulfiden var "orpiment", eller auripigment, ett ljust gult pigment.

I Egypten hade rött ["deshr"] huvudsakligen negativa betydelser. Det var fara och kaos, eld och ilska - och det var öknen ["deshret"]; och färgen symboliserade Set, kaosguden, som dödade Osiris. Vidare var det ingången till underjorden, där solen försvann vid solnedgången. "Ha ett rött hjärta" var att vara ursinnigt arg, och "att rödna" var att dö. Som varande färgen på eld och blod, kunde rött också användas för magiskt skydd; och "Raögat", den brännande solen, gjordes av röda stenar. Rött kan också stå för seger.

Den rödaktiga färgen, som  på avbildningar används för huden på egyptiska män, hade ingen känd symbolisk innebörd. Det tycks uteslutande ha varit en konstnärlig konvention.

Järnoxid och röd ockra ["ded"] var de vanligaste källorna till rött i konst. En rödlila färg gjordes från madder root, på svenska krapp. Det ger färgen krapprött/krapplack.

De använde också karmin, eller "kermes", ett pigment tillverkat av torkade kroppar av en insekt.

Bland de många pigmenten i det gamla Egypten, förtjänar "minium" några ord extra. Det är en form av blyoxid, mönja. Minium har lett till begreppet "miniatyr". En miniatyr är ofta liten, eftersom färgen var så dyr och tekniken är lämplig för det lilla formatet; men i motsats till vad många tror (även en hel del facklitteratur) behöver en miniatyr inte vara liten. Ordet "miniatyr" har ingenting att göra med ordstammen "mini", liten. Det betecknar en målning, gjord med, eller som åtminstone grundtecknats med "minium", mönjefärg, oavsett dess storlek - främst "illumineringar". Termen har dock successivt kommit att beteckna små målningar och är nu tämligen allmänt missbrukad.

söndag 16 oktober 2016

Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt

Blått [egyptisk "irtyu" eller "sbedj"], färgen på himmel och vatten, källorna till gudomliga och dödliga liv; och naturligtvis var det Nilens färg. Amon var ibland avbildad med blått ansikte, vilket framställde honom som en skapargud. En blå ibis symboliserade Thoth; det gjorde även babianen, som ibland gavs blått ansikte. Gudar porträtteras ofta med blått hår, det sades att det bestod av lapis lazuli.

Egyptierna producerade det första syntetiska färgpigmentet, som fortfarande kallas "egyptisk blå". Andra blå pigment som användes var azurite ["tefer"], äkta indigo och, sist men inte minst, det oskattbara lapis lazuli ["khesbedj"], äkta ultramarin.

Grönt ["wahdj"] var en symbol för nytt liv och tillväxt. Associationen med naturens gröna växtlighet är för slående att ignoreras; nästan varje kultur beaktar det sammanhanget på ett eller annat sätt. Det är också en färg som sätts i samband med Osiris, som inte bara är svart, utan också "Den Store Gröne" (The Great Green).

Horusögat ["wadjet"] hade skyddande och helande krafter - och det var ofta gjort av grön sten. Egyptierna brukade också säga "att göra gröna saker", vilket innebar att agera med en positiv attityd.

En vanlig källa till grönt var malakit ["wahdj", vilket egentligen betyder grönt], men de använde också den syntetiska verdigris ["hes-byah"], på svenska kallat spanskgrönt, gjort av korroderad koppar; och av chryscola, eller kryskoll.

Turkos ["mefkhat"] gjordes från mineralet med samma namn. Gudinnan Hathor var "The Lady of Turquoise". I forntida Persien, användes turkos för att avvärja av det onda ögat. Färgen är lugnande.

torsdag 13 oktober 2016

Färger i det gamla Egypten: Vitt & Svart

För de gamla egyptierna symboliserade vitt [fornegyptiska "hedj" eller "shesep"] renhet och renlighet, och även helighet. Heliga djur eller föremål avbildas ofta vita och prästerna hade vita sandaler. Namnet "Memfis" (en helig stad), betyder "vita murar". Denna färg var också en symbol för Övre Egypten, vars krona, hdt [hedjet] var vit.

Det faktum att vanliga kläder också avbildades vita har förmodligen en annan förklaring. Det var helt enkelt färgen på linne, den vanligaste textilmaterialet.

Den vita färgen i egyptisk konst gjordes främst av krita och gips, även om de också tillverkade och använde blyvitt, en mycket giftig färg.

Svart [egyptiska "kem"] symboliserade födelse och fruktsamhet. Nilens regelbundna översvämningar lämnade efter sig svart slam, som var helt avgörande för jordbruket. Det gödslade jorden och var en källa till liv.

Svart sammanbands också med guden Osiris, "den svarte", som dödades av Set och återväcktes till livet av sin egen hustru och syster, Isis; och med underjorden, som varje natt födde solen på nytt. Dessutom avbildades Anubis, balsameringens gud, som en svart schakal.

Namnet på Egypten var "kemet", "det svarta landet", på grund av slammet, och färgen svart hade huvudsakligen positiva associationer. Pigmentkällorna var till övervägande delen sot från lampor (som fortfarande kallas lampsvart) och kol; men också bränt eller rostat elfenben. Elfenbenssvart används fortfarande av konstnärer, även om äkta elfenben knappast används längre.

Läs också:
Färger i det gamla Egypten: Blått & Grönt
Färger i det gamla Egypten: Gult/Guld & Rött

fredag 30 september 2016

Dykning och hajrisk i Egypten?

Finns det hajar i havet runt Egypten?

Ja, i Röda Havet finns det hajar, och det händer då och då att någon badande eller dykande attackeras. Men det är relativt ovanligt.

Badande turister lär i nu dagarna ha lekt med en haj de hittat i havet nära Sharm el-Sheik. Det var ett ovanligt dumdristigt och farligt beteende, som lyckligtvis inte slutade illa.

Ska man bada eller dyka i vatten där det potentiellt finns hajar, måste man först se till att man förstår goda förhållningsregler och följa dem. Att uppträda provocerande kan vara livsfarligt.

Egypten bjuder mycket fina möjligheter till dykning och egyptiska myndigheter är mycket angelägna om turisters säkerhet. Förljaktligen finns det många säkerhetsregler. Se till att du känner till dem innan du planerar att dyka. De kan verka överdrivna, speciellt om du är en erfaren dykare och faktiskt förstår dig på hur man ska handskas med vatten och dess invånare. Men följ reglerna i alla fall.

CDWS (Chamber of Diving and Watersports) är den Egyptiska myndighet som har ansvar för dyksäkerhet och regler. Om du planerar att dyka i Egypten bör du först läsa igenom deras hemsida, som är relativt informativ.


måndag 26 september 2016

Historiska Romaner: Mika Waltari & Sinuhe

Romanformen lämpar sig väldigt bra för levandegörande av historia. En historisk roman är fiktion, men kan, om den är bra och i tillräcklig utsträckning byggs med historiska fakta som bas, lära oss mer om en tid och plats och dess atmosfär än torra akademiska skildringar är ens i närheten av. Det är inte råfakta staplade på varandra, det är råfakta använda för att bygga upp ett plausibelt skeende och blåsa liv i det skeendet. Den handlar inte alltid om personer som funnits, utan ibland om personer som kunde ha funnits, men det ger oss mer inblick i livet på den bestämda platsen vid den bestämda tiden, anda och atmosfär, än överlevenade statistik och protokoll kan någonsin göra.

Naturligtvis finns det begränsningar, och de begränsningarna ska man vara medveten om. Vad som står i en historisk roman är inte fakta. I bästa fall kan författaren sitt ämne, men romanen förblir alltid författarens tolkning av fakta, så långt de vid tillfället är kända. Det kan finnas andra tolkningar som är lika plausibla.

Tyvärr finns det massor av dåliga historiska romaner. De kan ibland vara bra romaner men ändå dålig historia. Författaren har helt enkelt inte brytt sig om att studera ämnet, utan förlägger sin berättelse till en tid och plats bara för att utnyttja vissa yttre attribut från tiden som konstnärlig inramning. För litteratur som konst, är det fullständigt legitimt att på det sättet leka med vilka parametrar som helst, men det blir inte en bra historisk roman i strikt mening. En sådan måste vara såväl en bra roman som bra historia och det kräver en författare med stora ämneskunskaper.

Som exempel på bra historiska romaner kan man nämna Vilhelm Mobergs "Utvandrarserie" och Tolstojs "Krig och Fred". Men Vardagsegyptologen handlar om Egypten, så låt oss återvända dit.

Mika Waltari (1908-1979) är förmodligen den internationellt mest kände Finländske författaren, och hans berömmelse vilar framför allt på romanen "Sinuhe, Egyptiern" (Finska originalet, Sinuhe egyptiläinen, kom 1945), som också översatts (från svenska!) till engelska, där den heter "The Egyptian". År 1954 gjordes den till film i Hollywood.

Romanen utspelar sig i det gamla Egypten och i länderna omkring, framför allt under och efter Farao Akhenaton (Ekhnaton) av den 18:de dynastin. Man känner inte till Akhenatons exakta födelse- och dödsår, men man brukar förlägga hans död till 1336 eller 1334 f.Kr.

Namnet "Sinuhe" har Waltari tagit från en gammal Egyptisk text "The Story of Sinuhe". Men den texten utspelar sig under 12:e dynastin.

Visserligen har Waltari tagit sig vissa friheter med de historiska personerna, men han hade i detalj studerat livet i Egypten vid den tiden och ägnade stor omsorg åt att få de historiska detaljerna rätt. På det hela taget är boken en bra roman som också är bra historia.

tisdag 20 september 2016

Sakkara eller Saqqara?

Jag har fått frågan om huruvida Sakkara och Saqqara är samma sak, och i så fall vilket som är rätt.

Sakkara, Saqqara, Saqqarah - eller ibland på engelska, Saccara - är samma sak. Vad som är rätt och fel, är däremot en subjektiv bedömningsfråga.

Det finns ingen absolut standard för transkription från arabiskt alfabet till latinskt (europeiskt). Det kan göras på flera sätt, och olika sätt kan tyvärr ibland användas inom ett och samma sammanhang. Det gör att namn på platser och personer, då de förekommer i latinsk form, kan bli förvirrande. Då man försöker att någorlunda beskriva uttalet, blir transkriberingen dessutom något olika beroende på målspråket. Svenskar, tyskar, fransmän och engelsmän, för att ta några exempel, uttalar inte alla det latinska alfabetets bokstäver på samma sätt. För att rätt kunna läsa den latinska formen, behöver man alltså veta något om för vilken språklig målgrupp transkriptionen gjorts. Ett bra exempel på det är i-ljudet. Ordet "khamsin", som betyder femtio, kan för en engelskspråkig målgrupp transkriberas till "khamseen". På svenska skulle det bli missledande ("kh" står för ach-laut, men det är en helt annan fråga).

Härtill kommer att arabiskans ljuduppsättning inte fullt motsvarar den vi finner i indo-europeiska språk (såsom svenska). Det finns ljud som egentligen inte kan uttryckas med latinska bokstäver.

Saqqara (som jag oftast skriver det) är ett område sydväst om Cairo som användes som nekropolis (begravningsområde) åt Memfis. Området är arkeologiskt mycket rikt.

På arabiska skrivs namnet .سقارة 

I arabiskan finns två olika k-ljud. De beskrivs med två olika bokstäver. I Saqqara används bokstaven ق. Den transkriberas bäst med "q". Det är nämligen inget vanligt k-ljud, utan vad som vetenskapligt beskrivs som en glottal klusil (engelska: glottal stop). Det är ett diskret klickljud lång bak i munnen, ett ljud som ibland försvinner helt. I Egyptisk arabiska är många ق närmast stumma, eller uppfattas i alla fall så av en utomstående lyssnare. Men det skiljer sig lite mellan olika ord och olika lokala dialekter.


fredag 16 september 2016

Agatha Christie och Egypten

Den kända deckarförfattarinnan Agatha Christie var gift med en arkeolog, Max Mallowan, och reste under 30 år runt i Egypten och Mellersta Östern. Det påverkade hennes skrivande. Hon hade omfattande kunskaper om egyptisk historia och arkeologi - och de samtida egyptiska miljöer hon beskrev, upplevde hon själv på plats.

Om man säger Agatha Christie och Egypten, tänker de flesta på Death on the Nile (Döden på Nilen), och det är hennes mest kända bok i egyptisk miljö. Men det finns en annan, som jag personligen tycker bättre om: Death Comes as the End (på svenska som Slutet blir Döden). Det är en sorts deckare i fornegyptisk miljö. Den utspelar sig 2000 f.Kr. Historien är baserad på en serie brev som en egyptisk präst skrev till sin familj. Breven hittade man i en grav i Thebe år 1921. Boken levandegör den gamla egyptiska miljön på ett utmärkt sätt.

Vid Nilen i Aswan finns Old Cataract Hotel, eller Sofitel Legend Old Cataract Hotel. 1978 års filmversion av Döden på Nilen spelades delvis in där. Boken utspelas också delvis där och Agatha Christie bodde en tid på hotellet.

Old Cataract Hotel byggdes 1899 av Thomas Cook och finns fortfarande. Det är femstjärnigt.


onsdag 14 september 2016

Veckotopplista 5

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.


 1. Egyptisk-Arabiska ord och fraser

 2. Myggor & Malaria i Egypten

 3. De Gamla Egyptiernas Hårfärg - Rödhåriga Mumier

 4. Mer livsmedel på Egyptisk-Arabiska

 5. Vatten i Egypten - Dricka & Bada - Rent eller inte?

 6. Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler

 7. Renässansdammen ("The Renaissance Dam")

 8. Egyptens Flagga

 9. Kanop

10. Tunnelbanan i Cairo


tisdag 6 september 2016

Renässansdammen ("The Renaissance Dam")

Renässansdammen, "The Renaissance Dam", eller GERD (The Great Ethiopian Renaissance Dam) - i början kallat "the Grand Millennium Dam" - är en jättedam och ett kratfverk under byggnad i Etiopien. Dammen ska kontrollera vatten från den s.k. Blå Nilen, och hotar minska mängden vatten som kommer med Nilen till Egypten. Detta är en viktig fråga, Nilen är den enda större källan till sötvatten i Egypten, som är helt beroende av Nilvatten för t.ex. jordbruk och dricksvatten. Dessutom skulle det skada Egyptens egen produktion av elektricitet.

Hur stor skadan skulle vara och hur mycket av den som skulle vara bara tillfällig medan dammen fylls (vilket uppskattas ta ca. 7 år), är svårutrett. Alldeles oavsett det, tenderar alla minskningar av volymen Nilvatten som når Egypten att skapa panikkänsla i landet. Blotta det faktum att någon utanför landet överhuvudtaget kan minska vattenmängden är ett hot mot Egyptens överlevnad.

Det förs en slags ändlösa diskussioner om dammen, mellan framför allt Etiopien, Egypten och Sudan, de länder som påverkas. Ibland ser det ut som om de nästan kommit överrens, men det har de aldrig och kommer sannolikt inte att göra framöver heller. Då och då uppskjuts samtalen på obegränsad tid. 2013 diskuterades det i Egypten om att förstöra dammen, och det finns ett outtalat krigshot i bakgrunden hela tiden, även om det tonas ner.

Etiopien lanserade projektet 2011, mitt under tumultet i Egypten efter Mubaraks fall. Uppenbarligen ett försök att utnyttja den instabilitet som då rådde i Egypten till den grad att det under en tid närmast saknades en politisk ledning. Ett tillfälle att driva igenom något man visste skulle skapa konflikt med Egypten.

För övrigt är det ett märkligt överdimensionerat projekt för ett mycket fattigt land som Etiopien. Kostnaderna för dammen motsvarar en hel årsbudget för staten och konfliktrisken har gjort det svårt att få investerare. Etiopiska staten säger sig själv finansiera alltihop.

- - -

Uppdaterad 22 september 2016:


Den 20 september undertecknades ett avtal mellan Egypten, Etiopien och Sudan om att låta genomföra vad de kallar "feasibility studies on the Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD)". Studierna, som planeras ta 11 månader, ska utvärdera dammens miljömässiga, socio-ekonomiska och ekologiska effekter. Två franska bolag, BRL Ingénierie och Artelia ska utföra studierna.

söndag 28 augusti 2016

Skatten i Lake Qaroun

I bibelns andra Mosebok 6:21 står det "Jishars söner voro Kora, Nefeg och Sikri."

Fjärde Mosebok 16:1-2 säger "Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, dessa togo till sig folk och gjorde uppror emot Mose [...]"

Nämnde Kora, som på engelska oftast skrivs Korah, eller Korak, är i judisk tradition känd för sitt uppror mot Mose. Han är också känd för sin oerhörda rikedom. Han ska ha hittat en av de skatter Josef (Israel) sägs ha gömt i Egypten. Kora ska ha drabbats av Guds straff för sitt uppror.

I Islamisk tradition kallas han Qaroun (eller Qarun) [قارون] och omnämns flera gånger i Koranen, speciellt i kapitel 28, Surat Al-Qasas. Där står han på Faraos sida gentemot Mose och straffades till slut av Gud för sin arrogans och sitt skryt om sin rikedom. I Koranen 28:81 står det (översatt till engelska) "We caused the earth to swallow up both him and his house. There was no group to come to his aid against God, and he was not someone who is helped." Qaroun och hans rikedomar svaldes alltså av jorden!

Det här hände i Egypten. Enligt legenden levde och dog Qaroun i Fayoum-området, och den stora sjö som finns där än idag, fastän den var större bakåt i tiden, kallas ofta Lake Qaroun. Legenden är så levande att det finns folk som tror att Qarouns skatter finns på botten av sjön! Lokalbefolkningen runt sjön säger att skatten vaktas av en sjöjungfru eller nåt annat väsen. Det finns gott om berättelser om sjöjungfruns trollkraft.

På 1980-talet kom ett rykte i svang i Fayoum att skatterna i sjön bara skulle komma i dagen om man först ritualoffrade 200 barn. Lokalbefolkningen började hålla sina barn inne och hemma för att inte arkeologer och skattsökare skulle kidnappa barnen och offra dem. Om det var någon reell risk vet jag inte, men det var vad man fruktade.

Med eller utan skatt på sjöbotten är området runtomkring i alla fall ett av Egyptens intressantaste. Där finns massor av arkeologiska lämningar, fossil, och till och med en förstenad skog.

Lake Qaroun kallas också Lake Moeris, vars krokodiler jag tidigare diskuterat. Vid sjön låg Crocodilopolis, Sobeks heliga stad.

Läs också:
Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler 

måndag 22 augusti 2016

Egypten och Nobelpriset: Ahmed Zewail

Den 2 augusti i år [2016] dog en egyptier vid namn Ahmed Zewail. För de flesta svenskar var han tämligen okänd. Fastän han sedan länge levt och verkat i USA, väckte hans död stort uppseende i Egypten. Han fick en storstilad begravning i Cairo, med många närvarande världsliga och religiösa dignitärer.

Ahmed Zewail var den förste från den arabisktalande världen (och den ende egyptiern hittills) att få Nobelpris i en vetenskaplig disciplin - och han är en av Egyptens blott fyra pristagare totalt. De fyra är:

Anwar Sadat, Fredspris 1978
Naguib Mahfouz, Litteratur, 1988
Ahmed Zewail, Kemi, 1999
Mohamed ElBaradei, Fredspris 2005

Trots att Nobelprisen i mitt tycke helt har urartat och inte längre följer donatorns direktiv, där speciellt Fredspriset närmast framstår som ett absurt skämt, har ett Nobelpris internationellt en enorm prestige. Man kan tryggt säga att Nobelpriset är mycket större än Sverige. I en värld där Sverige är en obetydlig fläck på kartan, ett land som de flesta aldrig har hört talas om, är Nobelpriset en pubicitetsmässig supermakt. Jag vill påstå att den svenske monarkens viktigaste uppgift är att dela ut Nobelpriset. Det är nämligen av avgörande betydelse för prisets prestige att det mottas ur handen på en tvättäkta kung. Det är priset framför alla andra. Skulle utdelningen överlämnas till en president, skulle det snart bli ett obetydligt pris som inte längre syntes i mängden av internationella priser.

Kungliga Vetenskapsakademiens officiella motivering till Zewails Nobelpris var "För hans studier av kemiska reaktioners övergångstillstånd med femtosekundspektroskopi." Vad det innebär mer i detalj, kan du läsa i "Pressmeddelande: Nobelpriset i kemi 1999"


tisdag 16 augusti 2016

Böner & Böneutropare

Ett typiskt ljudinslag i Muslimska länder, inklusive Egypten, är böneutroparnas kallelse till bön, som ljuder från minareterna fem gånger om dagen. Numera har man högtalare och ljudnivån är stundtals bedövande, åtminstone om man befinner sig nära högtalarna.

Att utföra de fem obligatoriska dagliga bönerna är den andra av Islams fem pelare. Bönerna är:

el fagr – före soluppgången (på standardarabiska, "fajr")
el dhuhr  – middag
el asr – eftermiddagen
el maghrib – efter solnedgången
el isha – kvällen

De korrekta tiderna bestäms efter solens ställning,så de ändrar sig lite under året. Här kan du se exakt när bönerna äger rum i Cairo på ett speciellt datum.

Minareten, tornet varifrån det kallas till bön, kanske uppfanns i Egypten. Vad som troligen var historiens första minaret, byggdes i anslutning till den egyptiska Amrmoskén år 673.

Det finns de som hyser en avvikande uppfattning, och anser att den första minareten byggdes i Bosra eller i Damaskus, alltså i Syrien. I nuläget kan vi inte fastställe med säkerhet vilket som är rätt.

Om du själv inte är Muslim och stöter på någon som ber, vilket även kan hända utomhus eller i en affär, försök att inte störa den bedjande. Om du bara är på väg att gå förbi, fortsätt med det som vanligt, men undvik att tilltala den som ber eller att komma i vägen. Du bör också undvika att hamna omedelbart framför nån som ber, eftersom det skulle se ut som om de tillbad dig, vilket är högst opassande. Skulle en affärsinnehavare be då du kommer in i hans affär, vänta helt lugnt tills han är färdig, och handla sen som vanligt.


fredag 12 augusti 2016

Veckotopplista 4

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

Veckotopplistor publiceras lite då & då, inte varje vecka.

Det är intressant att konstatera att  den ett år gamla artikeln om egyptiska kräftor seglat upp i toppen just nu, under den traditionella kräfttiden i Sverige.


 1. Kräftor - ett misstag med konsekvenser

 2. Flygplanskraschen på Sinaihalvön

 3. Egypten & Tandläkare

 4. Olika namn på Egypten, deras ursprung och betydelse

 5. Krokodiler i Nilen?

 6. Krokodilen, symbol för Egypten?

 7. Ordet "khediv" och Khedivatet - Muhammad Alis Dynasti - Prinsessan Fawzia Fuad

 8. Shisha - Vattenpipa

 9. Är det tryggt att besöka Egypten?

10. Mumier: Etymologi och Mumiehistorier


torsdag 11 augusti 2016

Egyptisk Arabiska

Standardarabiska (som bygger på klassisk, Koranisk Arabiska) lärs ut överallt och är det officiella språket i Egypten och i alla arabisktalande länder. Men det används inte ofta som vardagligt språk. Undantaget är nyhetssändningar och vissa andra specialområden, samt så kallad "finkultur". Annars har arabisktalande länder alla sina speciella varianter av arabiska. Det kallas "dialekter", men skillnaderna kan vara så stora att användare av två olika dialekter inte kan förstå varandra. Det kan diskuteras om man hellre än "dialekter" bör tala om olika "språk" eller "språkvarianter". Men det är en definitionsfråga vi inte behöver bry oss om här och nu.

Den största Arabiska "dialekten" är Egyptisk Arabiska. Den är störst helt enkelt för att Egypten är det folkrikaste arabisktalande landet. Dialekten är också den som mest förstås utanför det område där den brukas som vardagsspråk. Det beror på att Egypten är ett centrum för arabisk populärkultur, som sprids i hela den arabisktalande världen.

Även inom Egypten förekommer lokala dialekter, precis som det gör i alla språkområden. Det man vanligvis kallar Egyptisk Arabiska är huvudsakligen Cairodialekt.

Arabiskan kom till Egypten med Islam på 600-talet, men spred sig ganska sakta. Koptiskan levde kvar som parallellt vardagsspråk i Övre Egypten i flera sekler. Det finns rapporter om att det fanns bondkvinnor Övre Egypten som så sent som på 1600-talet talade Koptiska i vardagslag. Idag lever Koptiskan, som härstammar från Fornegyptiska, endast som liturgiskt språk i den Koptiska Kyrkan. Den Egyptiska Arabiskan har emellertid ett anmärkningsvärt stort antal Koptiska låneord och har dessutom, både fonologiskt och syntaktiskt, påverkats av det Koptiska språket.

lördag 6 augusti 2016

Vesir

Vesir (som ibland kan transkriberas annorlunda, t.ex. "visir", "vezir", "wazir",...), var och är en titel i vissa muslimska riken, men har förmodligen sitt ursprung i det Sasanidiska Persien, dvs Persien före den Muslimska erövringen (som skedde år 636 e.Kr.). Den Sasanidiske kungens rådgivare, bar titeln wazir. Senare om högt uppsatt rådgivare till en Muslimsk monark, såsom en Kalif, Shah, Sultan, Emir, etc. Ofta om personer som stod mellan den suveräne härskaren och hans folk.

I det Osmanska Turkiet hade Sultanen en Divan, vilket var en grupp av rådgivare som fungerade som regering. Samtliga ingående bar titeln vesir, och Divanens ledare var Storvesiren. En slags premiärminister.

Wazir är alltjämt det arabiska ordet för minister, och det används i olika former som sådant i många arabisktalande och muslimska länder. Så även i Egypten.

Det finns en alternativ härledning av ordet, som leder tillbaka till arabiska "wazara" som betyder "att bära en börda". Ordet finns i Koranen, där Aron beskrivs som Moses' wazir, här närmast i betydelsen medhjälpare. I Koranen finns också ordet wizr, som betyder "börda". Båda orden kan härledas från den Semitiska ordstammen WZR.

Det är alltså omöjligt att säga säkert om ordet har ett Indo-Europeiskt (Persiskt) eller ett Semitiskt ursprung. Som synes finns det stöd för båda uppfattningarna.

söndag 31 juli 2016

Al-Hakim - The Mad Caliph

Av de Fatimidiska kaliferna i Egypten, är al-Hakim en av de svåraste att få grepp om. Hans beteende var synbarligen lynnigt och våldsamt och han beskrivs stundtals, speciellt i västerländsk litteratur, som "The Mad Caliph". Ändå tycks han ha ingjutit en mycket stark lojalitet hos sina anhängare och han gynnade utbildning och lärdom. Inte blir han mindre intressant av att han faktiskt aldrig dog. Dvs, dog gjorde han naturligtvis någon gång, men ingen vet när, var eller hur. Som 36-årig kalif försvann han plötsligt år 1021. Man hittade bara hans åsna och lite blodiga klädrester utanför Cairo. Kanske blev han mördad.

Abu ‘Ali Mansur al-Ḥākim bi-Amr-Allāh (985-1021?), or simply al-Hakim or Al-Hākim bi Amr Allāh, var den 16:de Ismailitiska Imamen, den 6:te Fatimidiska Kalifen och den förste som var född i Egypten. Han efterträdde sin far år 996.


Al-Hakim bi-Amr Allah
Al-Hakim bi-Amr Allah
(Bilden är "in the Public Domain")

I början var al-Hakim vänligt sinnad mot kristna, hans mor var Melkitisk Kristen och hans morbröder var Patriarker i den Melkitiska Kyrkan. Han såg Sunniter och det Sunnitiska Kalifatet i Bagdad som sina främsta motståndare.

Så småningom kom han att utveckla en aggression mot kristna och judar som kulminerade då han år 1009 lät förstöra Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem, en av kristenhetens heligaste platser, där Jesus ska ha återuppstått från de döda. Man kan med fog säga att det var första gången det uppstod allvarliga spänningar mellan å ena sidan muslimer, å andra sidan kristna och judar. Samexistensen hade fram till dess fungerat relativt bra. Händelsen bidrog till att utveckla korstågstanken, trots att al-Hakims efterträdare och son tillät den Byzantinske kejsaren Konstantin IX att återuppbygga kyrkan. Men skadan var skedd och i och med korstågen kom spänningar och konflikter att prägla området i sekler. (Det är ett intressant faktum att kyrkans nyckel samt öppnande och stängande av porten hanteras av representanter från två Muslimska familjer, Nusseibeh och Joudeh, för att de olika kristna samfunden som rår om kyrkan (sex olika kristna kyrkor) alltid strider om makten och inte kan hålla sams.)

I ett senare skede kom al-Hakim återigen att visa större tolerans mot kristna och judar, men större aggression mot andra riktningar av Islam än hans egen, speciellt mot Sunnitisk Islam. Han stimulerade Ismailitisk mission. Född ur Ismailitisk extremism, började den Drusiska religionen ta form år 1017. Den betraktade al-Hakim som en inkarnation av Gud och det finns tecken som tyder på att han själv trodde på sin egen gudomlighet.

Al-Hakim hade vida diplomatiska förbindelser, som sträckte sig ända till Kina, gynnade lärdom och utbildning och synes ha haft flera goda sidor. Hur mycket av hans galna lynnighet som är sann och vad som är senare anti-Fatimidisk eller anti-Ismailitisk propaganda är omöjligt att säga.

I Cairo finns Masjid al-Hākim "Hākims Moské" (officiellt namn: "Jame-ul-Anwar") som byggdes färdigt år 1030. Den användes senare som fängelse, stall och skola och förföll så småningom till en ruin och återuppbyggdes så sent som på 1980- till 1990-talet. Resultatet ogillas av många pga att det är en ny byggnad, en kopia av den gamla, inte en restaurering av den gamla. Men på insidan finns en hel del rester av den gamla moskén. Hakims moské ligger i stadsdelen "Islamic Cairo", nära den norra porten, Bab Al-Futuh.

Ruines de la Mosquee du Calife Hakem au Caire - Painting Prosper Marilhat, ca 1832
Ruines de la Mosquee du Calife Hakem au Caire
Painting Prosper Marilhat, ca 1832
(Bilden är "in the Public Domain")


Det sista fotot tog jag sent på kvällen i juli 2010, i mörkret, på den inre gården i al-Hakims moské, som den ser ut i nutid.




Läs också:
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

måndag 25 juli 2016

Sultan - Sultanat

Sultan, ursprungligen arabiska sulṭān [سلطان] är en muslimsk härskartitel av olika dignitet. Den har burits av såväl härskare med imperiell status som små lokalhärskare, såsom dagens Malaysiska sultaner. Ordet sulṭān betyder "styrka" eller "auktoritet" och är ytterst härlett från sulṭāh, "makt".

En sultans land och värdighet kallas sultanat, på arabiska saltanah [سلطنة].

Världshistoriens förste sultan var Mahmud Ghaznavi (979-1030). Han var ghaznavidisk sultan i Ghazni, i Afghanistan, från år 998. Mahmud Ghaznavi erövrade delar av Indien och räknas som grundaren av det Indiska Delhisultanatet.


Mahmud Ghaznavi, världens förste sultan, Delhisultanatets grundare
På den här målningen av den persiske konstnären Kamal-ud-din Bihzad (ca 1450-1535)
ser vi Mahmud Ghaznavi (i rött), världshistoriens förste sultan.
(Bilden är "in the Public Domain")


I Egypten bars sultantitel av härskarna från Ayyubiddynastin, från Mamlukernas båda "dynastier", samt av två medlemmar av Muhammad Alis dynastiHussein Kamil (Sultan av Egypten och Sudan), 1914 - 1917; och Fuad I (Sultan av Egypten och Sudan), 1917 - 1922.


Hussein Kamil
Sultan av Egypten och Sudan 1914-1917
(Bilden är "in the Public Domain")

onsdag 20 juli 2016

Veckotopplista 3

Listan visar mest lästa (eller mest "öppnade") artiklar på bloggen under den vecka som avslutas då listan publiceras. Den visar bara sidor som öppnats direkt med s.k. "permalink", dvs sidor för enskilda artiklar. De som lästs på bloggens huvudsida eller öppnats genom "etiketter" kommer inte med.

tisdag 19 juli 2016

al-Azhar



Egypten. Cairo. al-Azhar.
Inside Al-Azhar
Photo by Tentoila
(Photo released to the Public Domain)


År 970 beslöt den fjärde Fatimidiska kalifen, den förste i Egypten, (som bland annat, efter Egyptens erövring år 969, lät grunda Cairo) att man skulle bygga al-Azhar-moskén. Den är tillägnad profeten Muhammeds dotter Fatima, som bar tillnamnet az-Zahrā′, den lysande, från vilket moskéns namn härletts (azhar är maskulinum för zahrā′). Det var den första moskén som byggdes i Cairo, även om det i dagens Cairo finns flera äldre moskéer. Det beror på att de låg i en äldre stad, Fustat, som senare anslutits till Cairo.


Egypten. Cairo. al-Azhar.
Jean Pascal Sebah, Mosquée Al Azhar
1880- eller 1890-talet
(Bilden är "in the Public Domain)


Moskén hade dock inte detta namn genast. Först, när den var färdig att användas, år 972, kallades den Gāma' al-Mansuriyya [جامع المنصورية] "Mansuriyyamoskén", efter dåtidens namn på Cairo, al-Mansuriyya [المنصورية]. Namnet ändrades sen med stadens namn, och kom att kallas Gāma' al-Qāhira [جامع القاهرة] "Cairomoskén", och nån gång under al-Aziz Billah (den femte kalifen) fick den namnet al-Azhar [الأزهر].


Egypten. Cairo. al-Azhar.
Al-Azhar Mosque and Al-Azhar University
Photo by Tentoila
(Photo released to the Public Domain)


Namnet tillämpas både på moskén och det tillhörande universitetet. Numera finns ett helt separat utbildningsystem med skolor, varför man kan tala om två helt olika utbildningssystem i Egypten, det "vanliga" och al-Azhars. Det är inte möjligt att kliva fram och tillbaka mellan dem. Börjar man al-Azharsystemet, förblir man där, och dess utbildning anses mycket bättre, även i icke religiösa ämnen.


Egypten. Cairo. al-Azhar.
al-Azhar
Photo by Chilloutmo
(Photo released to "the Public Domain)


Från början var al-Azhar lärdomscentrum i Ismailitisk Shia, samma Islamiska sekt som Fatmidierna representerade. Det ändrades så småningom till Sunnitisk Islam och det har gradvis vuxit till hela Sunni-Islams viktigaste lärdomssäte, med i Egypten stundtals officiella funktioner. Vid al-Azhar finns Stormuftin och Storimamen.

onsdag 13 juli 2016

Kalif - Kalifat

Ordet "kalif" kommer från arabiska khalīfah [خَليفة], som betyder "efterträdare" eller "ställföreträdare". I Islam förekommer det i betydelsen khalīfa rasūl Allāh, vilket betyder "Guds sändebuds ställföreträdare", en titel som bars av profeten Muhammeds efterträdare som ledare av alla Muslimer. Titeln fanns från år 622, då Abu Bakr antog den då han efterträdde profeten Muhammed och fram till 1924, då den avskaffades av Kemal Atatürk. Senare försök att återinföra ett kalifat (titel och jurisdiktion av en kalif) har aldrig vunnit allmänt erkännande.

Sunna och Shia hade redan från början olika uppfattning om vad som krävdes för att någon skulle kunna vara kalif. Inom Sunna var uppfattningen att han enligt någon procedur valdes, enligt Shia måste han vara ättling till profeten Muhammed.

Historiska kalifat har mestadels i praktiken varit ärftliga inom olika dynastier och det har bland funnits flera rivaliserande kalifat samtidigt. Samtliga kalifat har varit Sunni-muslimska utom det Fatimidiska, som var ett Shiakalifat. 

Man brukar räkna med följande historiska kalifat:

Rashidunkalifatet 632–661. Profeten Muhammeds omedelbara efterträdare.
Ummayyadkalifatet 661-750.
Abbasidkalifatet i Bagdad (750–1258).
Abbasidkalifatet i Cairo (1261–1517).
Det Fatimidiska Kalifatet (909-1171).
Ummayyadkalifatet i Cordoba (929-1031).
Almohadkalifatet (1121-1269).
Det Osmanska Kalifatet (1362-1924).

Läs också om:
Hur Mamlukerna skapade Abbasidkalifatet i Cairo,
Världens enda Shiitiska Kalifat, det Fatimidiska.

fredag 8 juli 2016

Sommartid (Daylight Saving Time) i Egypten

I Egypten har det varit rörigt angående Sommartid, eller Daylight Saving Time. Först är problemet med Ramadan, då sommartiden aldrig tillämpas - även om det är sommartid både före och efter, som det ibland har varit. Så är de i många muslimska länder. Sen är det frågan om det alls ska tillämpas speciell sommartid eller ej. I år var det oklart ända in i de sista dagarna. Ett beslut om att ha sommartid (att klockan skulle ställas fram en timme) efter Ramadan, från den 7 juli till slutet på oktober, hade fattats av regeringen, medan parlamentet ungefär en vecka i förväg beslöt att sommartid helt skulle avskaffas i år och för framtiden. På typiskt egyptiskt vis vägrade båda att ge sig, och det fanns några dagar två motsägande beslut från två olika maktcentra. I sista momangen, den 4 juli, gav sig regeringen och ställde sig bakom parlamentets beslut om sommartidens totala avskaffande. Och det ska vara vad som gäller.

Sommartid infördes i Egypten 1988, men avskaffades 2011 efter den så kallade revolutionen. 2014 togs sommartid åter i bruk. 2015 beslutade presidenten att det skulle avskaffas, eftersom undersökningar visat att det var mycket impopulärt. I april i år beslöt regeringen att det skulle tillämpas sommartid från den 7 juli, men det avskaffades alltså i sista stund. Hur det blir i framtiden är inte lätt att veta.

Egyptens normaltid är en timme före svensk normaltid. Då det är sommartid i Sverige men inte i Egypten, är det alltså samma tid på båda platserna.

onsdag 6 juli 2016

Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung


Den Fatimidiska rörelsen har sitt ursprung i en Ismailitisk sekt i Salamiyah, i Syrien, och den åttonde imamen, Abdullāh ibn Muḥammad ibn Ismāʿīl. Genom fadern, den sjunde imamen, gjorde han anspråk på att härstamma från Ali, den förste Shiaimamen och Profeten Muhammeds dotter Fatima. Hans namn blev därmed "al-Fātimiyyūn".

Med tiden kom det Abbassidiska Kalifatet att se Ismailiterna som ett hot och deras lära som hädisk. En anhängare till den elfte imamen började sprida Ismailism i Nordafrika. Det slog speciallt an hos Berberbefolkningen i nuvarande Algeriet, och spred sig vidare därifrån över stora delar av Maghreb (nuvarande Algeriet, Tunisien och Libyen). Abdullah al-Mahdi Billah, den elfte imamen, flyttade sitt centrum från Salamiah i Syrien till Nordafrika och blev den förste härskaren, Imamen och Kalifen over den nya staten, och grundaren av den Fatimidiska Dynastin. År 921 etablerade de en huvudstad, Mahdia, i nuvarande Tunisien. År 948 bytte de huvudstad till al-Mansuriya, också i nuvarande Tunisien. Då de 969 erövrat Egypten, blev det snabbt centrum i det nya imperiet, och de grundade Cairo som ny huvudstad.


Dynastins Imamer/Kalifer


Abdullah al-Mahdi Billah (909-934). Dynastins grundare.
Abū l-Qāsim Muḥammad al-Qā'im bi-Amr Allāh (934–946).
Abū Ṭāhir Ismā'il al-Manṣūr bi-llāh (946–953).
Abū Tamīm Ma'add al-Mu'izz li-Dīn Allāh (953–975). Egypten erövrades 969.
Abū Manṣūr Nizār al-'Azīz bi-llāh (975–996).
Abū 'Alī al-Manṣūr al-Ḥākim bi-Amr Allāh (996–1021).
Abū'l-Ḥasan 'Alī al-Ẓāhir li-I'zāz Dīn Allāh (1021–1036).
Abū Tamīm Ma'add al-Mustanṣir bi-llāh (1036–1094).
al-Musta'lī bi-llāh (1094–1101). Dispyter om successionen ledde till Nizarischismen.
al-Āmir bi-Aḥkām Allāh (1101–1130). De Egyptiska Fatimidhärskarna efter honom erkänns inte som Imamer av alla Ismailiter.
'Abd al-Majīd al-Ḥāfiẓ (1130–1149).
al-Ẓāfir (1149–1154).
al-Fā'iz (1154–1160).
al-'Āḍid (1160–1171).

Ismailiterna har flera gånger förgrenat sig vid olika schismer, baserat på vilka imamer som erkänts. En gren, Nizari, räknar succession från Nizari, den äldste (genom en palatskupp i Egypten bortmanipulerade) sonen till al-Musta'lī bi-llāh (ovan). Den linjen fortlever alltjämt. Dess nuvarande representant är Shāh Karīmu-l-Ḥussaynī Āgā Khān IV.

Ett annat intressant faktum är att den Drusiska religionen indirekt härstammar från den sjätte Fatimidiske Kalifen, då Drusernas grundare, Ad-Darazi, 1080 deklarerade att Abū 'Alī al-Manṣūr al-Ḥākim bi-Amr Allāh var en inkarnation av Gud.

Läs också:
Om den Fatimidiska Dynastins plats i Egyptisk Kronologi.
Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?

torsdag 30 juni 2016

Fatimidisk Tid - Historiens enda Shiitiska Kalifat - Grundandet av Cairo

Fatimidisk tid i Egypten började år 969 e.Kr., då Fatimiderna från väster anslöt landet till det kalifat de redan etablerat i delar av Nordafrika (Algeriet, Tunisien, Libyen) och Sicilien. De ankommande Fatimiderna, som var Shiamuslimer (det enda Kalifat i historien som inte varit Sunnimuslimskt), byggde då en ny huvudstad för sitt imperium vid Nilen: al-Qāhirah, Cairo. Kalifatet växte sen vidare österut, på bekostnad av det Abbassidiska Kalifatet, som pressades tillbaka.

Från omkring 1060, började territoriet minska igen, och Egypten, dess centrum, skakades av olika konflikter. Banu Hilal, en arabisk beduinstam, skickades till Nordafrika för att med våld återföra en folkgrupp som plötsligt bestämt sig för att istället erkänna den Abbassidiske Kalifen i Bagdad. Detta blev början på en arabisering av Nordafrika och en stor beduinnärvaro som blivit ett permanent befolkningsinslag.

Turkisk expansion och Korstågen kom gradvis att pressa tillbaka Fatimiderna, och internt tappade kaliferna makten till sina vesirer. Den siste vesiren var den Saladin som skulle komma att avsluta Fatimidisk tid i Egypten, själv ta den formella makten som Sultan, starta sin egen Ayyubidiska dynasti och återföra Egypten till Sunni-Islam. 

År 1171 upplöste Saladin det Fatimidska Kalifatet och fredagsbönen i Cairo hölls i den Abbasidiske Kalifens namn.

Fatimidisk tid var en av Egyptens många kulturella höjdpunkter. Vetenskap, filosofi och olika sorters lärdom frodades, såväl som ett förhållandevis stor religiös tolerans. Olika riktningar av Islam tolererades och fastän en stor del av överklassen var Shiiter (en riktning som kallas Ismailiter), var befolkningen i stort Sunnimuslimer. Shia har dock alltjämt en ganska stor närvaro i Egypten, fastän anhängarna håller en låg profil. Shiiter motarbetas medvetet av etablissemanget. Det finns dock i vissa Sunnitiska folkgrupper inslag av Shiatraditioner i t. ex. begravningsriterna, förmodligen utan de själva är riktigt medvetna om det. De mest renodlade Sunniterna är de många Salafisterna.

I Cairo finns en hel del arkitektoniska lämningar från Fatimidisk tid. De mest slående är al-Hakim-moskén och al-Azhar.

Läs också:
Saladin
Om Fatimidernas plats i Egyptisk kronologi.
Den Fatimidiska Dynastin och dess Ursprung
Kalif - Kalifat  ...Vad är det?